yttr 1979/80 nu1y y

Yttrande 1979/80:nu1y

NU 1979/80:1 y

Näringsutskottets yttrande
1979/80:1 y

över propositionen 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden
jämte motioner

Till finansutskottet
Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande
över propositionen 1978/79: 165 om den svenska kapitalmarknaden i vad
avser avsnittet Företagens finansiering (s. 62-81) jämte motioner.

Regeringens förslag i anslutning till det angivna avsnittet är (mom. 1, s.
182) att riksdagen skall godkänna de riktlinjer som där förordas i fråga om
politiken på kapitalmarknadens område.

Till detta avsnitt i propositionen hänför sig delvis två motioner, nämligen
- i vad avser företagens finansiering -

1978/79:2527 av Gösta Bohman m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (9) att
riksdagen godkänner de i motionen förordade riktlinjerna för politiken på
kapitalmarknadens område,

1979/80:24 av Kjell-Olof Feldt m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (1) att
riksdagen med avslag på propositionens förslag till riktlinjer i fråga om
politiken på kapitalmarknadens område hemställer att regeringen tillkallar
en ny utredning med uppgift att i enlighet med vad som i motionen anförts
analysera kapitalmarknadens struktur med hänsyn till den nya situation
som nu uppstått.

Den del av innehållet i det ifrågavarande avsnittet i propositionen som
kan betecknas som riktlinjer för politiken på kapitalmarknadens område
kan — utan ställningstagande från utskottets sida - sammanfattas på
följande sätt.

Industrin måste förbättra sin produktivitet genom offensiva investeringar
och bygga ut sin produktionskapacitet. För att företagen skall vara
beredda att genomföra de nödvändiga investeringarna måste investeringarnas
avkastning stå i ett rimligt förhållande till den risk som investeringarna
medför och kostnaderna för lånekapital. Detta innebär att räntabiliteten
inom industrin måste förbättras. Samtidigt är det emellertid av stabiliserings-
och fördelningspolitiska skäl viktigt att undvika alltför höga vinstnivåer.
En av förutsättningarna för att en rimlig investeringstakt skall uppnås
är att räntabiliteten på totalt kapital är högre än låneräntan (s. 69).

Den starkt sjunkande soliditeten i svensk industri bidrar till att öka
fluktuationerna i nettovinsterna. Det är önskvärt att företagens soliditet
successivt ökar. Detta kan inte ske enbart med hjälp av företagens egna
vinstmedel utan förutsätter att företagen får ett ökat tillskott av riskvilligt
kapital utifrån (s. 70).

1 Riksdagen 1979180 1 7 sami. Yttr. nr 1

NU 1979/80:1 y

2

En viss återhållsamhet med kreditgarantier och mjuka lån från olika
statliga institutioner bör iakttas. En frikostig garanti- och långivning kan
nämligen bidra till att man i många företag får en överexpansion och
uttunning av det egna kapitalet som vid en konjunkturnedgång kan resultera
i omfattande företagskriser. Ökat risktagande vid utlåning bör inte
främst ses som ett medel att möjliggöra investeringar i foretag med alltför
svag soliditet. De statliga stödinsatserna bör i framtiden främst avse att
minska sådana risker, bl.a. teknologiska, som är svåra för företag att
kontrollera, medan företagen i större utsträckning än hittills bör hänvisas
till att själva bära den finansiella risk som är förknippad med allt företagande
(s. 71).

Utbudet av riskvilligt kapital kan öka genom att man minskar risken eller
på olika sätt förbättrar villkoren vid placering i aktier. Ur hushållens
synvinkel kan en institutionalisering av ägandet i form av aktiefonder och
investmentbolag ha intresse genom att den ger möjlighet till riskspridning
och till professionell förvaltning av sparkapitalet. När det gäller vissa
institutionella placerare skulle det kunna bli fråga om att liberalisera bestämmelser
i placeringsreglementen etc. som utgör restriktioner för dessa
placerares utbud av riskvilligt kapital.

En central fråga är hur man kan få till stånd en ökad lönsamhet som
skulle medföra att företagens lönsamhet, deras möjlighet att dra till sig nytt
kapital och deras möjligheter att göra offensiva investeringar ökas. En
kraftigt höjd lönsamhet kan inte accepteras om följden blir en ensidig
förmögenhetsökning för företagens nuvarande ägare med därtill hörande
stark ägarkoncentration. Rätt utformade löntagar- eller medborgarfonder
kan vara en väg att minska konflikten mellan lönsamhets- och utjämningskraven
(s. 72).

Institutionernas ökade andel av aktiestocken innebär att dessa måste ta
på sig ett ökat ägaransvar. Det är emellertid angeläget att aktieägandet inte
koncentreras till ett litet antal stora institutioner. I stället bör man sträva
efter att få en mångfald institutioner av olika slag (s. 73).

Om utbudet av riskvilligt kapital skall öka är det nödvändigt att avkastningen
vid aktieplaceringar stiger. Det är angeläget att detta sker utan att
företagens kapitalkostnader därför höjs. Viktigt är emellertid att de förändringar
som vidtas står i samklang med en rimlig fördelningspolitik. I detta
sammanhang aktualiseras vissa skattefrågor (s. 73 f.).

Vilken mekanism bör styra kreditfördelningen? I anslutning till kapitalmarknadsutredningen
blir svaret att även en inte helt perfekt fungerande
kreditmarknad bör ha möjlighet att fördela krediterna på ett bättre sätt än
vad som blir följden av ett system med rörelsegenererade krediter (dvs.
sådana som skulder till koncernföretag, pensions-, skatte- och löneskulder
och interimistiska skulder). En minskning av de rörelsegenererade krediterna
ökar emellertid företagens finansiella risk. En avvägning måste därför
ske mellan de effekter som uppstår när det gäller effektivitet i kreditfördelningen
resp. företagens finansiella risksituation (s. 78).

NU 1979/80:1 y

3

Om mellanhandsinstituten skall kunna fortsätta sin verksamhet i samma
omfattning som tidigare måste de i ökad utsträckning refinansiera sig på
marknaden utanför allmänna pensionsfonden (s. 79).

Angeläget är att kreditvillkoren såväl på obligationsmarknaden som i
kreditinstituten anpassas till den individuella låntagarens speciella behov.
Även från långivarnas synpunkt torde en utveckling mot mer varierade
lånevillkor på kapitalmarknaden vara av intresse. Den närmare utformningen
av villkoren bör ske efter hand i samråd mellan marknadspartema
och riksbanken (s. 79 f.).

Några pågående utredningar berörs i detta avsnitt. 1 fråga om löntagareller
medborgarfonder erinras om utredningen (Fi 1975:03) om löntagarna
och kapitaltillväxten. Beträffande de kooperativa företagens försörjning
med riskvilligt kapital hänvisas till att utredningen (I 1977:28) om kooperationen
och dess roll i samhället nyligen enligt tilläggsdirektiv har fått till
uppgift att belysa skatteregler som är väsentliga i sammanhanget.

Frågor om åtgärder som ger institutionella placerare större möjlighet till
placering i aktier återkommer i propositionen vid behandlingen av de olika
institutionella sektorerna. Dessa delar av propositionen har hänvisats till
näringsutskottet, som kommer att behandla dem i ett särskilt betänkande.
De nu avsedda frågorna förbigås därför här. I sammanhanget aktualiseras
frågan om de mindre och medelstora företagens försörjning med riskvilligt
kapital. Denna fråga, som i propositionen (s. 75) betecknas som utomordentligt
viktig, kommer näringsutskottet också att - i anslutning till ett par
motionsyrkanden - beröra i sitt kommande betänkande.

I motionen 1978/79: 2527, den ena av de båda motioner som berör detta
avsnitt i propositionen, yrkas att riksdagen skall godkänna de riktlinjer för
politiken på kapitalmarknadens område som förordas i motionen. Såvitt
utskottet kan finna är det två uttalanden i motionen (s. 3) som kan anses gå
ut på avvikelser från de riktlinjer i fråga om företagens finansiering som
föreslås i propositionen. I dessa kritiseras regeringens resonemang om dels
löntagarfonder, dels en ev. femte delfond inom allmänna pensionsfonden. I
båda fallen rör det sig alltså om frågor som befinner sig på utredningsstadiet
och inte nu skall bli föremål för några egentliga ställningstaganden från
riksdagens sida. Diskussioner på dessa punkter kommer att fortsätta i
andra sammanhang. Mot denna bakgrund finner näringsutskottet det inte
motiverat att särskilt kommentera motionen 1978/79: 2527 i här avsedd del.

Det yrkande i den andra motionen, 1979/80: 24, som nu är aktuellt hänför
sig likaså till hela den framställning i propositionen som gäller riktlinjer i
fråga om politiken på kapitalmarknadens område. Motionärerna anför att
dramatiska förändringar har inträffat i den svenska samhällsekonomin
sedan kapitalmarknadsutredningen slutförde sitt arbete. De pekar på det
växande underskottet i statsbudgeten och vidare bl. a. på industriinvesteringarnas
nedgång sedan år 1976 och den ökning av vinsterna inom nä -

NU 1979/80:1 y

4

ringslivet som har skett parallellt härmed. Dessa djupgående förändringar i
den svenska ekonomin behandlas nästan inte alls i propositionen, säger
motionärerna. Deras slutsats är att de riktlinjer som förordas i propositionen
inte kan läggas till grund för en politik som syftar till att återföra den
svenska ekonomin till intern och extern balans. Motionärerna vill att
riksdagen skall avslå regeringens förslag till riktlinjer och begära att en ny
utredning får i uppdrag att studera de krav som statens stora upplåningsbehov
kommer att ställa på kapitalmarknaden.

Näringsutskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till de riktlinjer som
regeringen anvisar i avsnittet ”Företagens finansiering”. Utskottet vill
starkt betona vikten av att industriföretagen kan uppnå förbättrad lönsamhet
och en tillräcklig avkastning på det riskbärande kapitalet, så att det
skapas förutsättningar för en ökning av investeringarna. Likaså behövs en
ökad soliditet i företagen, så att de får förbättrad kreditvärdighet och en
buffert mot påfrestningar vid kommande konjunkturförsämringar.
Näringsutskottet har från sin utgångspunkt inte anledning att diskutera
tänkbara ändringar i skattelagstiftningen eller medel för att främja sparandet.
Utskottet vill emellertid allmänt framhäva betydelsen av åtgärder för
att behovet av riskkapital skall kunna tillgodoses, bl. a. genom ett breddat
aktieägande. Utskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen sägs
om viss återhållsamhet i fråga om statliga åtgärder för att minska företagens
risker. Givetvis måste man dock i sådana sammanhang ta stor hänsyn
till de sysselsättningspolitiska konsekvenserna av olika alternativ. Den
pågående utredningen (I 1977: 28) om kooperationen och dess roll i samhället
bör när det gäller kapitalfrågor beakta de kooperativa företagens behov
inte bara av erforderligt riskkapital utan också av ökat rörelsekapital. Till
andra frågor om företagens - särskilt de n indre och medelstora företagens
- kapitalförsöijning återkommer utskottet i sitt eget betänkande med
anledning av propositionen.

Av det sagda framgår att utskottet inte ansluter sig till yrkandet i motionen
1979/80: 24 att riksdagen skall avvisa regeringens förslag till riktlinjer.
Utskottet finner det anmärkningsvärt att motionärerna inte har ansett sig
kunna ta ställning i sak till detta förslag utan blott har förordat en ny
utredning. De centrala problem rörande räntabilitet, soliditet etc. inom i
första hand industrin som tas upp i propositionen måste statsmakterna
rimligen göra något åt långt tidigare än en kompletterande kapitalmarknadsutredning
kan ha genomförts och dess förslag prövats.

Stockholm den 6 november 1979

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1979/80:1 y

5

När\’arande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Erik Hovhammar (m),
Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha
af Ugglas (m), Birgitta Hambraeus (c), Tage Adolfsson (m), Thage Peterson
(s), Lennart Pettersson (s), Carl Tham (fp), Rune Jonsson (s). Ingegärd
Oskarsson (c) och Birgitta Johansson (s).

Avvikande mening

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Thage Peterson,
Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Birgitta Johansson (alla s) anser att
den del av yttrandet som börjar med ”Näringsutskottet kan” och slutar
med ”förslag prövats” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer i de nyss återgivna synpunkterna i motionen
1979/80: 24. Frågan om åtgärder på kapitalmarknadens område måste
bedömas mot bakgrund av den drastiska försämring som kännetecknar den
samhällsekonomiska utvecklingen i vårt land under de senaste åren. Propositionen,
som i allt väsentligt är baserad på kapitalmarknadsutredningens
betänkande, utgör inte ett godtagbart beslutsunderlag. Tänkbara generella
åtgärder avseende företagens finansiering måste ställas i relation till
förhållandena på kapitalmarknaden i stort, sådana dessa förhållanden gestaltar
sig i det aktuella läget. Utskottet finner det anmärkningsvärt att
regeringen inte har presterat det underlag som krävs för detta. Riksdagen
bör, såsom påyrkas i motionen, avslå regeringens förslag till riktlinjer i den
del som behandlas här och begära en kompletterande kapitalmarknadsutredning
som skyndsamt kan skapa förutsättningar för den totalbedömning
som är erforderlig.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979

1