yttr 1979/80 ku5y y

Yttrande 1979/80:ku5y

KU 1979/80:5 y

Konstitutionsutskottets yttrande
1979/80:5 y

över proposition 1979/80:132 om ändring i upphovsrättslagen
(1960:729) m. m.

Till lagutskottet

Proposition 1979/80:132 om ändring i upphovsrättslagen (1960:729),
m. m. har hänvisats till lagutskottet. Ingen följdmotion har väckts. Vid
sammanträde den 17 april 1980 har lagutskottet beslutat inhämta konstitutionsutskottets
yttrande över propositionen såvitt rör frågan huruvida
förslagen i propositionen är förenliga med regeringsformens bestämmelser.

Lagförslagen i propositionen rör frågan om lärares och andras rätt att för
sin undervisning göra fotokopior av upphovsrättsligt skyddat material.
Möjligheten att fotokopiera också skyddade verk har stor betydelse inom
undervisningsväsendet. För det allmänna skolväsendets del har frågan fått en
praktiskt tillfredsställande lösning genom att staten ingått kollektivt avtal
med ett antal organisationer och sammanslutningar på upphovsrättens
område. Inom flertalet övriga sektorer av undervisningsväsendet är förhållandena
ännu oreglerade. Lagförslagen har till syfte att lösa frågan för
undervisningsområdet i dess helhet.

Undervisningsväsendets behov av en omfattande kopieringsrätt ifrågasätts
numera knappast av någon. Samtidigt är det, som utvecklas i propositionen,
uppenbart att detta behov inte kan tillgodoses genom individuella avtal med
uppnovsmännen. Det måste därför tillgodoses på annat sätt. I propositionen
diskuteras olika möjligheter att lösa frågan.

En möjlighet som avvisas i propositionen är att införa särskilda undantagsbestämmelser
i den upphovsrättsliga lagstiftningen och förklara det fritt
för skolorna att utan ersättning kopiera skyddade verk. En sådan lösning
skulle bl. a. inte vara förenlig med de internationella konventionerna pä
upphovsrättsområdet.

En annan möjlighet skulle enligt propositionen kunna vara att reglera
området genom ens. k. tvångslicens, dvs. en bestämmelse i lagstiftningen om
att skolorna inom vissa gränser skall ha rätt att kopiera skyddade verk utan
tillstånd men mot ersättning.

Den tredje möjligheten, som förordas i propositionen, är att lösa frågan
genom kollektiva avtal av den typ som redan finns inom det allmänna
skolväsendet samt vissa kompletterande lagbestämmelser. Genom lagbestämmelserna
skulle föreskrivas att vissa slags avtal skulle få rättsverkningar
även för upphovsmän som inte är medlemmar i avtalsslutande organisationer.
En sådan utsträckt verkan av ett ingånget upphovsrättsligt avtal - s. k.

1 Riksdagen 1979180. 4 sami. Yttr. nr 5

KU 1979/80:5 y

2

avtalslicens - behövs enligt propositionen, eftersom frågan inte kan få en
fullständig lösning genom kollektiva avtal. Detta sammanhänger med att de
svenska organisationernas avtal endast binder organisationernas egna
medlemmar. Utländska upphovsmän står t. ex. i regel utanför organisationerna.

Förslagens bakgrund är således att den aktuella frågan inte kan lösas
enbart på frivillighetens väg. Vilken väg man än väljer blir det därför
nödvändigt med inslag av lagstiftning med viss tvångskaraktär. Enligt
propositionen rymmer också ett system med avtalslicens vissa tvångsmoment.
Systemet skiljer sig dock på ett avgörande sätt från tvångslicens, både
principiellt och praktiskt. När det gäller ett ersättningsavtal i anslutning till
tvångslicens är upphovsmännens förhandlingsposition synnerligen svag,
eftersom motparten redan genom lag har fått rätt till det utnyttjande som
förhandlingen gäller. Vid förhandlingar om ett kollektivt avtal som skall ligga
till grund för avtalslicens kan däremot upphovsmannasidan åberopa sin
ensamrätt. Förhandlingarna får härigenom samma karaktär som förhandlingar
om andra avtal på upphovsrättens område, t. ex. förlagsavtal.

Lagrådets yttrande har inhämtats innan propositionen har framlagts.

En av lagrådets ledamöter har avstyrkt de remitterade förslagen till
ändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk och lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild med motivering att de
skulle innebära att riksdagen i strid mot 8 kap. 2 § RF överlåter
normgivningsmakt till enskilda rättssubjekt. Lagrådets övriga ledamöter har
i denna del kommit till slutsatsen att den föreslagna regleringen i vad den
hänvisar till avtal inte kan anses oförenlig vare sig med 8 kap. 2 § RF eller
dess grunder eller med föreskrifterna i 2 kap. 19 § och 20 § andra stycket 8
RF. Departementschefen ansluter sig i propositionen till majoritetens
uppfattning.

Enligt 8 kap. 2 § RF ankommer det på riksdagen att genom lag meddela
föreskrifter om bl. a. enskildas ekonomiska förhållanden inbördes. Utskottet
finner i likhet med vad departementschefen uttalar i propositionen att
enbart det förhållandet att en civilrättslig lagbestämmelse delvis får sitt
materiella innehåll genom en hänvisning till ett avtal eller annan rättskälla
som ej är av offentligrättslig natur inte medför att riksdagen har överlåtit
någon normgivningsbefogenhet i regeringsformens mening till ett annat
rättssubjekt. Som lagrådets majoritet har påpekat finns det flera exempel på
sådana hänvisningar, både från tiden före och från tiden efter det att den nya
regeringsformen började tillämpas. Utskottet vill emellertid understryka att
konstruktionen bör användas med stor försiktighet. Konstruktionen kan
enligt utskottets mening godtas i sådan fall där hänvisningen till den icke
offentligrättsliga rättskällan gör att den totala regleringen får ett innehåll som
bättre överensstämmer med de intentioner som uppbär regeringsformens
krav på lagform i det aktuella fallet. En jämförelse får därvid göras mot en
lagreglering utan sådan hänvisning. Hänvisningskonstruktionen bör enligt

KU 1979/80:5 y

3

utskottets mening vara utesluten när den inte kan förenas med de
skyddsintentioner som ligger bakom regeringsformens krav pä lagform. Ett
sådant fall är det av departementschefen i propositionen angivna exemplet
med en hänvisning till ett avtal vilket i realiteten kommer till stånd i
huvudsakligt syfte att reglera förhållandet för andra än avtalsparterna.
Konstruktionen bör vidare inte begagnas om skyddsintentionerna tillgodoses
bättre utan hänvisning. Generella anvisningar för frågans lösning utöver det
sagda kan enligt utskottets mening inte uppställas. Uppkommande frågor på
hithörande område får prövas från fall till fall.

När det gäller den i propositionen föreslagna hänvisningen till avtal på
upphovsrättens område vill utskottet särskilt peka på föl jande omständigheter.

Genom 1976 års ändringar i regeringsformen i syfte att förstärka skyddet i
grundlag för de medborgerliga fri- och rättigheterna infördes bi. a. en
rättsligt bindande bestämmelse till skydd för upphovsmans rätt till sitt verk.
Bestämmelsen - 2 kap. 19 S RF - gavs den utformningen att den anger att
författare, konstnärer och fotografer äger rätt till sina verk enligt bestämmelser
som meddelas i lag. Om annat inte följer av särskilda föreskrifter i lag
gäller skyddet även för utlänningar här i landet (2 kap. 20 S andra stycket 8
RF). Det yttersta syftet med nu berörda bestämmelser är att förstärka
skyddet för den fria åsiktsbildningen i samhället.

Enligt vad som utvecklas i propositionen bör den föreslagna lösningen av
kopieringsfrågan på undervisningsväsendets område genom ett system med
kollektiva avtal i förening med avtalslicens ge ett bättre skydd för
upphovsmännens rättigheter än ett system med tvångslicens. Den i
propositionen förordade lösningen synes därför enligt utskottets mening vara
bättre förenlig med intentionerna bakom bestämmelsen i 2 kap. 19 § RF än
ett system med tvångslicens.

Propositionens förslag innebär inte att upphovsman som står utanför
ingånget kollektivt avtal skall vara ovillkorligt bunden av vad som föreskrivs i
sådant avtal. Enligt lagförslagen skall i stället gälla att upphovsman alltid har
möjlighet att meddela förbud mot att kopiering sker med stöd av
avtalslicensbestämmelsen. Vidare skall upphovsman alltid ha rätt att begära
individuell ersättning för sådan kopiering. Den föreslagna avtalslicensen är
således försedd med betydande inskränkningar till skydd för den enskilde.

I propositionen framhålls att man kan räkna med att införandet av en
avtalslicensbestämmelse kommer att leda till överenskommelser mellan de
svenska organisationerna och motsvarande utländska organisationer på det
upphovsrättsliga området om överföring av ersättningar för fotokopiering.
På sikt finns det därför anledning att anta att det avtalsreglerade området blir
allt större och att som en följd därav avtalslicensens utsträckning minskar i
motsvarande mån.

Vid en helhetsbedömning av frågan mot bakgrund av propositionens

KU 1979/80:5 y

4

redovisning av sakförhållandena och vad utskottet anfört i det föregående
finner utskottet - i likhet med lagrådets majoritet och departementschefen -att den i lagförslagen gjorda hänvisningen till avtal på upphovsrättens
område inte kan anses oförenlig med regeringsformens bestämmelser.

Stockholm den 8 maj 1980

På konstitutionsutskottets vägnar
BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s). Anders Björck (m).
Olle Svensson (s), Per Unckel (m), Sven-Erik Nordin (c), Wivi-Anne
Cederqvist (s). Gunnar Biörck i Värmdö (m). Kurt Ove Johansson (s). Bengt
Kindbom (c), Daniel Tarschys (fp). Kerstin Nilsson (s). Sture Thun (s).
Lahja Exner (s) och Esse Petersson (fp).

GOTAB 65151 Stockholm 1980