yttr 1979/80 föu1y y

Yttrande 1979/80:föu1y

FöU 1979/80:1 y

Försvarsutskottets yttrande
1979/80:1 y

om socialstyrelsens beredskapsuppgifter

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 6 november 1979 beslutat hemställa om yttrande
från försvarsutskottet över propositionen 1979/80:6 om socialstyrelsens
uppgifter och organisation, m. m., såvitt avser förslag om socialstyrelsens
beredskapsuppgifter och organisation för dessa samt de med anledning av
propositionen väckta motionerna 1979/80:57 av Olle Aulin (m) och Gunnar
Oskarson (m) och 1979/80:77 av Anders Gernandt (c).

Utskottet

1977 års försvarsbeslut (prop. 1976/77:74, FöU 1976/77:13, rskr 1976/
77:311) innebar att riksdagen för första gången tog ställning till gemensamma
grunder för hela totalförsvarets fortsatta utveckling. I samband därmed
konstaterades (FöU 1976/77:13 s. 18) att krigssjukvården är en för samhället
gemensam angelägenhet. Som mål på detta område angavs att man i krig får
ett samordnat och effektivt utnyttjande av alla tillgängliga resurser för hälsooch
sjukvården samt för transport av skadade. Vidare borde - liksom inom
totalförsvaret i övrigt - eftersträvas klara ansvars- och ledningsförhållanden.

I den svåra situation som uppstår om samhället skall ställas om för kris eller
krig måste man så långt möjligt undvika ändringar i ledningsförhållanden,
organisation och arbetssätt. Genom 1977 års försvarsbeslut bekräftades den
s. k. totalförsvarsprincipen, enligt vilken bör eftersträvas att ansvar i fred för
viss verksamhet följs av motsvarande ansvar i krig, om verksamheten då
skall fortgå (FöU 1976/77:13 s. 17). Principen leder till att ett mycket stort
antal myndigheter, organisationer och företag är engagerade i beredskapsplanläggning
m. m. Detta ställer särskilda krav på ledning och samordning.

Utredningen om sjukvården i krig (US/K) lämnade i november 1978
betänkandet Sjukvården i krig (SOU 1978:83). Betänkandet remissbehandlades
våren 1979 och utredningens förslag bereds f. n. i regeringskansliet.
Förslagen är bl. a. (SOU 1978:83 s. 24-25)

- att det centrala, operativa ledningsansvaret för den civila hälso- och
sjukvården i krig liksom hittills, under regeringen, bör åvila socialstyrelsen,

- att personer som i fred är verksamma inom det landstingskommunala
området i erforderlig utsträckning krigsplaceras inom socialstyrelsen,

1 Riksdagen 1979/80. 10 sami. Yttr. nr 1

FöU 1979/80:1

2

- att nuvarande centrala sjukvårdsledning (CSL) ersätts med en central
sjukvårdsberedning (CSB), bestående av bemyndigade beslutsfattare för
socialstyrelsen, ÖB, civilförsvarsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt
försvar och Apoteksbolaget AB,

- att anvisningar om samverkan på olika nivåer inom totalförsvarets
hälso- och sjukvård utfärdas av socialstyrelsen i samråd med ÖB, överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, civilförsvarsstyrelsen, riksnämnden för kommunal
beredskap och landstingsförbundet,

- att landstingskommunerna åläggs ett mer aktivt planläggningsansvar för
sjukvården i krig,

- att ett nytt system för beredskapsplanläggning införes, så att planläggningen
i så stor utsträckning som möjligt bedrivs i anslutning till den fredstida
sjukvårdsplaneringen,

- att den medicinska katastrofberedskapen i fred ses som ett led i
sjukvårdsberedskapen inför krig,

- att nuvarande centrala detaljreglering av beredskapsplanläggningen så
långt möjligt är ersätts med övergripande ramar, som främst syftar till att
planläggningen får en viss enhetlig, samordnad inriktning,

- att staten, liksom hittills, svarar för de merkostnader som landstingskommunernas
beredskapsplanläggning medför,

- att utbildningen i försvars- och katastrofmedicin ges en naturlig
anknytning till fredssjukvården,

- att landstingskommunerna får ett ökat ansvar för utbildningen för hälsooch
sjukvård i krig,

- att landstingen får ett ökat ansvar för personalplaneringen för hälso- och
sjukvården i krig,

- att statsbidrag helt skall täcka landstingens kostnader för beredskapsplanläggning
(planläggning och personalplanering samt viss utbildning och
information),

- att statsbidragskonstruktionen, bidragets storlek samt dess fördelning
mellan sjukvårdshuvudmännen fastställes efter förhandlingar mellan staten
och företrädare för sjukvårdshuvudmännen.

Propositionen 1979/80:6 syftar till att så långt möjligt koncentrera socialstyrelsens
verksamhet till vissa centrala uppgifter. Tillsyn och planering hör
enligt föredragande statsrådets mening till de centrala uppgifterna. Socialstyrelsen
avses även i framtiden svara för vissa planeringsuppgifter när det gäller
den civila hälso- och sjukvårdens samt socialtjänstens verksamhet i krig.
Styrelsen skall i krig utöva den centrala ledningen av den civila hälso- och
sjukvården (prop. s. 20).

Beredskapsfrågor behandlas i propositionen särskilt på s. 64-65. Med
hänvisning till USIK:s förslag framhåller föredragande statsrådet två huvudlinjer
som uttryck för den målinriktning som bör gälla för de närmaste årens
utveckling av socialstyrelsens ansvar och uppgifter vad gäller beredskapsfrågorna.

Den ena huvudlinjen syftar till en betydande decentralisering och förskjutning
av ansvar och uppgifter från styrelsen till landstingen. Regeringen har i
mars 1979 uppdragit åt statens förhandlingsnämnd att förhandla med
landstingen om den framtida försörjningsberedskapen för hälso- och sjukvården.
Detta beräknas medföra att mer än hälften av det nuvarande antalet

FöU 1979/80:1

3

tjänster för beredskapsuppgifter så småningom kan avvecklas. Omfattningen
av styrelsens beredskapsuppgifter får enligt propositionen närmare prövas i
samband med statsmakternas ställningstagande till bl. a.USIK:s förslag.
Arbetet med en decentralisering av ansvar och uppgifter inom beredskapsområdet
bör enligt statsrådets mening påbörjas snarast möjligt. Ansvaret för
detta arbete avses läggas på en arbetsgrupp som regeringen tillsätter.

Enligt den andra huvudlinjen bör en konsekvent tillämpning av totalförsvarsprincipen
få återverkningar på socialstyrelsens arbetssätt. De olika
fackenheterna inom styrelsen bör enligt statsrådet ha ett ansvar för beredskapsfrågorna
som svarar mot resp. enhets ansvarsområde när det gäller den
fredstida socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Därutöver är det enligt
hans mening nödvändigt att det inom styrelsen finns en sammanhållande
kompetens i form av en särskild resurs för beredskapsverksamheten. Den
närmare utformningen av denna resurs är han inte beredd att ta ställning till
utan hänvisar till den organisationskommitté som avses svara för detaljutformningen
av socialstyrelsens organisation.

Sammantaget innebär propositionsförslagen att antalet anställda vid
socialstyrelsen minskar från ca 925 till ca 615. Av minskningen hänför sig 35
tjänster till den tilltänkta decentraliseringen inom beredskapsområdet. F. n.
finns ca 50 årstjänster för styrelsens beredskapsuppgifter. Socialstyrelsens
nya organisation föreslås träda i kraft den 1 januari 1981.

I motionerna 1979/80:57 och 77 framhålls att det finns många osäkra
faktorer när det gäller utvecklingen för hälso- och sjukvården i krig. Enligt
motionärerna ter det sig därför befogat att inte nu ta ställning till beredskapsfunktionerna
och deras infogande i en ny organisation för socialstyrelsen. I
motionen 1979/80:77 föreslås dessutom att riksdagen skall uttala sig
beträffande kostnaderna för krigssjukvården.

Försvarsutskottet räknar liksom föredragande statsrådet med att landstingskommunerna
kommer att få ett mer aktivt planläggningsansvar för sjukvården
i krig. Detta har föreslagits av utredningen om sjukvården i krig (USIK)
och stämmer överens med principen för ansvar inom de civila delarna av
totalförsvaret, att ansvar i fred för viss verksamhet följs av ansvar att
förbereda, genomföra och leda samma verksamhet i krig.

Utskottet förutser också att det centrala, operativa ledningsansvaret för den
civila hälso- och sjukvården i krig liksom hittills, under regeringen, skall åvila
socialstyrelsen. Förskjutningen av ansvar till landstingen kommer att
innebära bl. a. att socialstyrelsens uppgifter renodlas i riktning mot övergripande
planerings- och samordningsfrågor. På sikt torde därför personalbehovet
minska.

Nämnda utveckling är emellertid långtifrån säkerställd. Ekonomiska och
andra konsekvenser är inte klarlagda. Förhandlingarna med landstingen har
inte påbörjats. Den tilltänkta arbetsgruppen för decentraliseringsarbetet är
inte tillsatt.

Mot denna bakgrund ter det sig inte välbetänkt att riksdagen nu godkänner

FöU 1979/80:1

4

en avsevärd reducering av socialstyrelsens kapacitet för beredskapsplanläggning.
Det måste först klarläggas att landstingen är beredda att på rimliga
villkor överta ett aktivt ansvar på området. Omfattningen av styrelsens
beredskapsuppgifter kan heller inte bedömas förrän statsmakterna har tagit
ställning till USIK:s förslag.

I propositionen åberopas ansvarsprincipen för totalförsvarets civila delar
som stöd för tanken att inom socialstyrelsen sprida ansvar för beredskapsfrågor
på olika fackenheter. Försvarsutskottet konstaterar att ansvarsprincipen
syftar på uppgifter och ansvar för myndigheter, organisationer och
företag som helhet. Principen är inte omedelbart tillämplig när det gäller en
myndighets organisation och arbetssätt.

Fördelningen av ansvar och uppgifter för beredskapsfrågor inom en
myndighet med omfattande fredsuppgifter påverkas av två önskemål som
inte är motstridiga. Det ena gäller att varje tjänsteman bör vara medveten om
beredskapsaspekterna på de fredsinriktade ärenden som handläggs av honom
eller henne och dessutom beredd att anlägga totalförsvarssynpunkter på dem
och kunna ta initiativ för samordning m. m. Det andra önskemålet är att
myndigheten disponerar en kvalificerad och sammanhållen resurs som
stöder verksledningen genom att leda och samordna arbetet med beredskapsfrågor
inom verket samt underhålla intresse och kunnande på beredskapsområdet
hos tjänstemän som huvudsakligen handlägger rent fredsinriktade
ärenden. Denna resurs skall vid behov hävda kris- och krigsaspekterna i
förhållande till fredsekonomiska och andra synpunkter. Den särskilda
resursen skall också ge myndigheten kapacitet att samarbeta med andra
myndigheter inom totalförsvaret och då företräda de intressen som myndigheten
är satt att bevaka. Erfarenheten visar att en myndighets förmåga på
beredskapsom rådet är i hög grad beroende av den särskilda resursens
kompetens och ställning inom myndigheten.

Sammanfattningsvis anser försvarsutskottet att riksdagens ställningstagande
till propositionen 1979/80:6 inte bör innebära att man nu godkänner en
avsevärd minskning av socialstyrelsens resurser för beredskapsuppgifter.
Beträffande styrelsens organisation bör riksdagen uttala att beredskapsfunktionen
skall hållas samman inom myndigheten. Utskottet vill inte i detta
sammanhang uttala sig om kostnadsansvaret för krigssjukvården.

Stockholm den 22 november 1979

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s), Eric Holmqvist (s),
Hans Lindblad (fp), Gudrun Sundström (s), Gunnar Oskarson (m), Roland
Brännström (s), Ulla Ekelund (c), Göthe Knutson (m), Evert Hedberg (s),
Anders Gernandt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Eric Hägelmark (fp) och Eivor
Nilsson (c).

FöU 1979/80:1

5

Avvikande mening

av Hans Lindblad (fp) och Eric Hägelmark (fp) som anser att utskottets
yttrande bort ha följande lydelse:

Propositionens förslag om bantning av socialstyrelsen är ett led i en
decentralisering och önskan att minska central byråkrati. Dessa tankar har
giltighet även i fråga om beredskapsuppgifterna. Ett väsentligt större ansvar
än nu bör ligga på landstingen, som ju svarar för merparten av den fredstida
sjukvården. Det följer av totalförsvarsprincipen att den som har ansvar i fred
också skall ha det i krig. Det bör därför vara möjligt att väsentligt minska
sådan detaljplanering och förvaltning som i dag ligger på socialstyrelsen när
det gäller vård i krig. Förslag i denna riktning har lämnats av utredningen om
sjukvården i krig (USIK). Innan dessa förslag har behandlats av statsmakterna
finns inte underlag att exakt ange uppgifter för socialstyrelsen på dessa
områden, vilket också påpekas i propositionen.

Socialstyrelsen bör på beredskapsområdet främst ägna sig åt planering och
tillsyn. Utskottet anser att merparten av dessa uppgifter inom socialstyrelsen
bör ligga på dess fackenheter. Dessa får därmed ett ansvar för beredskapsfrågorna
som svarar mot varje enhets ansvarsområde när det gäller den
fredstida socialtjänsten och hälso- och sjukvården. En fördel med detta
jämfört med alternativet att beredskapsfrågorna i huvudsak ligger på en
separat enhet är att man slipper dubblerad kompetens med åtföljande större
kostnad. Denna uppläggning innebär också att medvetandet om beredskapsfrågorna
förs ut i hela verksamheten, vilket kan vara svårare att åstadkomma
om beredskapsfrågorna renodlas till en separat enhet. Integration mellan
fredsverksamhet och verksamhet i krig underlättas, vilket är av största
betydelse för att snabbt kunna göra nödvändiga omställningar.

Enligt utskottets mening bör socialstyrelsens uppgifter på beredskapsområdet
i största möjliga utsträckning ligga på de olika fackenheterna. Liksom
föredragande statsrådet anser utskottet dock att det på beredskapsområdet
också finns behov av en samordnande funktion inom socialstyrelsen, bl. a.
för att samverkan med det övriga totalförsvaret skall fungera på ett
ändamålsenligt sätt.

GOTAB Stockholm 1979