yttr 1979/80 fiu2y y

Yttrande 1979/80:fiu2y

FiU 1979/80: 2 y

Finansutskottets yttrande
1979/80: 2 y

över propositionen 1979/80:58 om fortsatt reformering av inkomstskatten,
m. m., jämte motioner

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 22 november 1979 berett finansutskottet tillfälle
att avge yttrande över propositionen 1979/80: 58 om fortsatt reformering av
inkomstskatten, m. m., samt motioner som väcks med anledning av propositionen.

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1979/80: 129 av
Olof Palme m. fl. (s) och 1979/80: 130 av Lars Werner m. fl. (vpk).

Utskottet vill anföra följande.

Den samhällsekonomiska bakgrunden

Finansutskottet har i sitt betänkande 1979/80: 10 diskuterat den samhällsekonomiska
bakgrund som tecknas i propositionen 58 inför de nu
erforderliga ekonomisk-politiska besluten. Finansutskottet anförde därvid
bl. a.

Det bör betonas att vi för närvarande har en splittrad bild i vad gäller de
ekonomiska utsikterna.

Å ena sidan finns fortfarande betydande styrka i den inhemska konjunkturutvecklingen.
Exporten har fortsatt att stiga i ganska snabb takt. En
kraftig acceleration har skett i fråga om den interna efterfrågans utveckling.
Härtill har främst lagerinvesteringar, privat konsumtion och offentlig
verksamhet verksamt bidragit. Den samlade produktionen bedöms enligt
konjunkturinstitutet öka med drygt 4% 1979. Sysselsättningen har stigit
och nu även inom industrin. Företagens driftöverskott har väsentligt förbättrats
även om räntabiliteten fortfarande ligger på en otillfredsställande
nivå.

Å andra sidan finns i det längre perspektivet mörka inslag i bilden.
Utvecklingen på oljemarknaden påverkar den svenska ekonomin negativt
på flera sätt. Den leder med största säkerhet till en avmattning i den
internationella konjunkturen med försämrade exportutsikter för svenska
företag som följd. Oljeprisstegringarna leder, genom både direkta och
indirekta effekter, till ett markant ökat inflationstryck i vår ekonomi.
Vidare leder de höjda oljepriserna till kraftiga försvagningar av handelsoch
bytesbalans.

Även på andra områden än de nämnda kvarstår betydande problem i vår
ekonomi. Genom den kraftiga tillväxten i den inhemska efterfrågan ökar
importvolymen starkt vilket ytterligare accentuerar de ökade problem som
följer av den fördyrade oljeimporten. Exporten ökar visserligen alltjämt i
relativt snabb takt men svenska företag har inte kunnat återvinna mark 1

Riksdagen 1979/80. 5 sami. Yttr. nr 2

FiU 1979/80:2 y

2

nadsandelar i den omfattning som tidigare förväntats. Investeringsutvecklingen
utgör fortfarande ett bekymmer. Konjunkturinstitutets höstrapport
innebär en nedrevidering av de samlade bruttoinvesteringarnas ökningstakt
med ett par procentenheter jämfört med bedömningen i årets reviderade
finansplan. Den största nedjusteringen gäller bostadsinvesteringama
som nu inte alls beräknas öka mellan 1978 och 1979. Den förbättrade
sysselsättningsutvecklingen hindrar inte att det fortfarande kvarstår problem
på arbetsmarknaden, särskilt vad gäller ungdomsarbetslösheten.
Slutligen bör nämnas att priserna utvecklas ogynnsamt. Vi riskerar nu en
prisstegring för 1979 på närmare 10% vilket klart överstiger de prognoser
som gjordes under våren.

Den här beskrivna utvecklingen har förvisso ökat svårigheterna att
återställa balansen i den svenska ekonomin. Däremot behöver det förändrade
läget enligt utskottets mening inte föranleda någon genomgripande
omprövning av den ekonomiska politikens huvudsakliga inriktning. Den
ekonomiska politiken har alltsedan regeringsskiftet 1976 syftat till att på
sikt återställa den externa balansen. Ett viktigt medel har därvid varit att
stärka den svenska industrins konkurrenskraft för att öka exporten och
dämpa importstegringen. Härvid erfordras att vi skapar goda förutsättningar
för en utbyggnad av den utlandskonkurrerande sektorn i vår ekonomi.
Motiven för en politik med denna inriktning har vunnit ytterligare tyngd
genom den senaste tidens utveckling.

Skatteomläggningen

Den syn på de ekonomiska problemens karaktär som utskottet här gett
uttryck för innebär att den ekonomiska politiken för år 1980 konsekvent
måste inriktas mot att fullfölja den relativa förbättring av den svenska
industrins kostnadsläge och konkurrensförmåga som ägt rum de senaste
åren. Samtidigt är det nödvändigt att industrins investeringar bringas att
öka ytterligare för att möjliggöra de kraftiga ökningar i den svenska exportvolymen
som behövs för att minska underskottet i vår bytesbalans.

I en politik med denna inriktning har en skatteomläggning för år 1980 sin
givna plats. Rätt avvägd ger den de stora löntagargrupperna en avsevärd
höjning av den disponibla inkomsten efter skatt och kan därigenom skapa
förutsättningar för en avtalsuppgörelse, där lönehöjningarna stannar vid en
nivå som bevarar och stärker den svenska industrins konkurrensförmåga.

Den avvägning man står inför vid utformningen av skattepolitiken inför
år 1980 är emellertid inte enkel. Av produktionsökningen under kommande
år måste, som framgått av det föregående, en inte obetydlig andel sättas av
för att förbättra vår externa balans. Av återstoden är pensionärerna tillförsäkrade
en viss andel till följd av lämnade garantier om en årlig real
standardförbättring. Vidare tillförs barnfamiljerna ökad köpkraft genom
den redan beslutade förbättringen av bostadsbidragen och genom höjda
barnbidrag fr. o.m. den 1 januari 1980, om riksdagen bifaller förslagen
härom. Vad som därefter återstår för höjd privat konsumtion är, som
understryks i propositionen, en mycket begränsad del.

FiU 1979/80: 2 y

3

För löntagarna är det utfallet totalt sett som räknas, dvs. den behållna
köpkraften efter lönepåslag, skatteförändringar, inkomstöverföringar och
prisförändringar. Det är således av stor betydelse i sammanhanget att
prisutvecklingen kan hållas inom begränsade ramar. Utskottet har i betänkandet
1979/80: 9 tillstyrkt att prisregleringslagen får fortsatt tillämpning
under ett års tid. Det bör understrykas att det svenska folket solidariskt
måste bära de merkostnader som de höjda oljepriserna förorsakar.

Utskottet noterar att regeringens förslag till ny skatteskala har lagts fram
efter kontakter med de stora organisationerna på arbetsmarknaden. Den
nya skatteskalan har fått en sådan utformning att marginalskatten sjunker
inte obetydligt i inkomstskikten 58000-75 000 kr. Utskottet hälsar detta
med tillfredsställelse. 1 dessa skikt — liksom längre upp i skatteskalan —
nås också betydande sänkningar av den direkta skatten i absoluta tal,
förutsatt att kommunalskatten ligger stilla.

Det förslag till skatteomläggning som förs fram i den socialdemokratiska
partimotionen 1979/80: 129 skiljer sig markant från förslaget i propositionen.
Förslaget är uppbyggt utifrån den förutsättningen att gällande indexreglering
av skatteskalan upphör. Enligt utskottets mening bör så icke ske.

I partimotionen 1979/80: 130 från vänsterpartiet kommunisterna återkommer
förslag som riksdagen vid flera tidigare tillfällen granskat och
avvisat. Några omständigheter som gör förslagen mer aktuella nu än tidigare
föreligger enligt utskottets mening inte.

Med det anförda tillstyrker utskottet från sina utgångspunkter en skatteomläggning
med den huvudsakliga inriktning som föreslås i propositionen
och avstyrker de omläggningar som föreslås i motionerna 129 (s) och 130
(vpk).

Budgeteffekter

1 propositionen beräknas de föreslagna marginalskattesänkningama
m. m. medföra ett inkomstbortfall för staten år 1980 om ca 2 650 milj. kr.
Skattebortfallet till följd av att en marginalskattespärr införs beräknas till
ca 80 milj. kr. och avdragsrätten för avgift till arbetslöshetskassa till ca 50
milj. kr. Den sammantagna effekten skulle sålunda bli ca 2780 milj. kr.

Föredraganden erinrar om att budgeten emellertid påverkas också av de
redan beslutade höjningarna av skatten på alkoholhaltiga drycker och
tobak och att förslag vidare lagts fram om höjd energiskatt (prop. 1979/
80: 30). Vid oförändrad förbrukning medför enligt departementschefens
beräkningar skattehöjningarna en inkomstförstärkning om drygt 1400
resp. ca 2 900 milj. kr. sett över helt år.

Utskottet noterar att vid oförändrad förbrukning framöver av energi och
av sprit/tobak blir inkomstökningen till följd av de höjda skatterna för
dessa varor sålunda avsevärt större än inkomstbortfallet till följd av skatteomläggningen.
Det bör emellertid erinras om att de höjda skatterna på

11 Riksdagen 1979/80. 5 sami. Yttr. nr 2

FiU 1979/80:2 y

4

energi och sprit/tobak har till syfte att begränsa förbrukningen, varvid
ökningen av skatteinkomsterna skulle bli lägre än de i det föregående
redovisade talen. Även om det blir en skillnad mellan inkomsttillskott och
inkomstbortfall finns det emellertid inte anledning anta att detta i sig
skapar något utrymme för skattesänkningar som går längre än de som
föreslås i propositionen 58. Med indexreglering av skatteskalan blir statens
inkomstökning från den direkta beskattningen av personer begränsad och
ökningen av intäkterna från mervärdeskatten m. m. motsvarar inte de
automatiska utgiftsökningar som drabbar budgeten. Enligt utskottets uppfattning
måste sålunda skattesänkningen ha ungefär den omfattning föredraganden
föreslagit. Att mycket stor sparsamhet med statens utgifter
samtidigt måste iakttas behöver knappast sägas.

Det kommunala skatteunderlaget

Enligt 2 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns
och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., inräknas inte i det
kommunala skatteunderlaget vissa skattepliktiga förmåner. Så är bl. a.
fallet med sjukpenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, AFL.
Reglerna om detta tillkom genom lagstiftning år 1973 (prop. 1973: 49, SkU
1973:30, rskr 1973: 199, SFS 1973:434 och 437) när sjukpenningen m.fl.
liknande ersättningar gjordes skattepliktiga. Skälet härtill var att staten,
som skulle finansiera de ökade kostnaderna för sjukpenningreformen,
skulle ges kompensation härför i samband med avräkningen av kommunalskattemedel
mellan staten och kommunerna. Denna modell har sedan
kommit till användning i fråga om ytterligare skattepliktiga ersättningar.

Det kommunala skatteunderlaget skall f. n. även ändras med hänsyn till
vissa bidrag. Så skall enligt 1 § nyssnämnda lag underlaget ökas med
skattebortfallsbidrag i anledning av 1970 års skattereform; förordningen
(1972: 140) om skattebortfallsbidrag. Även i anledning av 1974 års skattereform
tillförsäkrades kommunerna kompensation och bestämmelser om
detta togs in i den tidigare angivna 2 § (prop. 1975/76: 147, FiU 1975/76: 30,
rskr 1975/76: 258, SFS 1976: 198).

Dessa olika justeringar gör f. n. beräkningen av det kommunala skatteunderlaget
komplicerad och svåröverskådlig. I propositionen föreslås
därför, på grundval av förslag från 1976 års kommunalekonomiska utredning
(KEU 76), en förenkling, varigenom å ena sidan särbehandlingen av
skatteunderlaget från de nämnda förmånerna upphör och å andra sidan
skattebortfallsbidraget och kompensationen i anledning av 1974 års skattereform
slopas. Nettoeffekten av dessa åtgärder innebär emellertid en betydande
omedelbar ökning av det kommunala skatteunderlaget och en motsvarande
ökad kostnad för staten. För att övergången till de nya reglerna
skall bli neutral i fråga om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun
föreslås i propositionen att grundavdraget vid den kommunala inkomsttax -

FiU 1979/80:2 y

5

eringen höjs från 4500 kr. till 6 000 kr. samtidigt som den av staten
finansierade särskilda skattereduktionen minskas i motsvarande mån.
Denna minskning föreslås motsvara genomsnittlig kommunalskatt på mellanskillnaden
1 500 kr., dvs. 435 kr. Genom en sådan omläggning minskar
det kommunala skatteunderlaget medan statens skatteinkomster ökar.

På sikt innebär den förenklade skatteunderlagsberäkningen enligt
prognoser som redovisats i propositionen 1978/79: 95 om den kommunala
ekonomin en växande inkomstöverföring till kommunsektorn. I propositionen
58 anförs att detta förhållande får beaktas i de överläggningar om
den kommunala ekonomin som regelbundet skall hållas i fortsättningen
mellan regeringen och företrädare för kommunförbunden.

I motionen 129 (s) yrkas avslag på den föreslagna omläggningen av
beräkningen av det kommunala skatteunderlaget. Eftersom det finns skäl
att förenkla sättet att beräkna inkomstunderlaget från förmånsinkomsterna,
bör riksdagen enligt motionärerna hos regeringen hemställa att ett
nytt förslag till lösning av denna fråga framläggs. Denna lösning bör då
uppfylla kravet att vara kostnadsmässigt neutral mellan stat och kommun
inte bara för det år då omläggningen sker utan även — så långt detta är
möjligt att bedöma - under de följande åren. Skulle det finnas skäl framöver
att förstärka kommunernas ekonomi och förändra kostnadsfördelningen
mellan stat och kommun, bör detta enligt motionärerna ske genom
särskilda beslut och inte byggas in som en automatiskt verkande effekt vid
beräkningen av det kommunala skatteunderlaget.

Finansutskottet vill i denna fråga anföra följande. Starka skäl talar enligt
utskottets mening för att en förenklad beräkning av det kommunala skatteunderlaget
nu kommer till stånd. Utskottet kan därför från sina utgångspunkter
tillstyrka regeringens förslag på denna punkt. Den föreslagna
omläggningen medför dock en successivt ökad inkomstöverföring från
staten till den kommunala sektorn som redan 1985 skulle uppgå till ca 1
miljard kr. Enligt utskottets mening finns f. n. inga skäl som talar för ökade
överföringar från stat till kommun utöver vad riksdagen redan beslutat. I
samband med att beslut om en omläggning tas bör riksdagen därför kraftigt
understryka att beslutet inte innebär något åtagande vad gäller ökade
transfereringar till kommuner och landsting. Tekniskt kan, som framhålls i
propositionen, detta lösas genom nya anpassningar av det kommunala
grundavdraget resp. den särskilda skattereduktionen.

Investeringsstimulerande åtgärder m. m.

I den vid riksmötets öppnande väckta motionen 4 (s) har påyrkats
åtgärder för att stimulera industriinvesteringarna (yrkandet 3). Utskottet
har behandlat huvuddelen av yrkandet i betänkandet FiU 1979/80: 10.
Bland förslagen återfinns emellertid ett som innefattar en skattefråga, nämligen
förslaget att företagen skall åläggas att betala in 20 % av sina vinster

FiU 1979/80:2 y

6

för 1979 före bokslutsdispositioner och skatt till särskilda investeringskonton
i riksbanken. När medlen sedan får tas i anspråk för vissa slag av
investeringar skall ett extra skatteavdrag medges om 10 % av investeringen.

Förslaget är identiskt med det förslag motionärerna lade fram i våras i
motionen 1978/79: 2693 och utgjorde ett alternativ till de avsättningar till
särskilda konton för likviditetsutjämning som regeringen föreslog skulle
kunna ske (prop. 1978/79: 150). Riksdagen biföll regeringens förslag och
avslog motionärernas förslag (FiU 1978/79:40). På de sålunda inrättade
likviditetskontona har intill den 25 november satts in sammanlagt 2,4
miljarder kronor. Att vid sidan härav bygga upp ytterligare ett system som
har till primärt syfte att föra över företagens likvida medel till konton för
senare investeringar bör enligt utskottets mening inte ske. Finansutskottet
avstyrker för sitt vidkommande således ifrågavarande förslag i motionen 4.

Stockholm den 6 december 1979
På finansutskottets vägnar
ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Lars Tobisson (m),
Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Bo Siegbahn
(m), Arne Gadd (s), Rolf Rämgård (c), Per-Axel Nilsson (s), Anita Gradin
(s), Roland Sundgren (s), Mona S:t Cyr (m) och Hadar Cars (fp).

Avvikande mening

Kjell-Olof Feldt, Paul Jansson, Arne Pettersson, Arne Gadd, Per-Axel
Nilsson, Anita Gradin och Roland Sundgren (alla s) anser att utskottets
yttrande bort ha följande lydelse:

Den samhällsekonomiska bakgrunden

1 betänkandet 1979/80: 10 har finansutskottet - äntligen - tagit ställning
till de krav om ekonomisk-politiska åtgärder som från socialdemokratiskt
håll väcktes redan vid riksmötets början. Utskottets socialdemokratiska
ledamöter har i en reservation tecknat en enligt utskottets mening korrekt
bild av den samhällsekonomiska bakgrunden till det skattebeslut vi nu står
inför. Av vad som anförs framgår bl. a. att de under hösten kraftigt förändrade
förutsättningarna för svensk ekonomi hade motiverat att regeringen
förelagt riksdagen en revidering av de bedömningar från i våras på vilka
den ekonomiska politiken då grundades. De synpunkter som nu redovisas i
propositionen 58 är enligt utskottets mening inte tillräckliga som grund ens
för de beslut som nu måste tas i fråga om 1980 års skatter.

FiU 1979/80:2 y

7

Skatteomläggningen

Det är uppenbart att den skattepolitik varom riksdagen nu skall fatta
beslut får stora verkningar för avtalsrörelsen. Rätt avvägd kan skatteomläggningen
skapa förutsättningar för en avtalsrörelse som ger viktiga bidrag
till strävandena att nå samhällsekonomisk balans genom att hålla
tillbaka pris- och kostnadsstegringarna i samhället. Illa avvägd kan skatteomläggningen
förvärra de nuvarande balansproblemen. Med hänsyn till
det begränsade utrymme som står till förfogande för ökad privat konsumtion
är det desto viktigare att skatteomläggningen får en sådan utformning
att den underlättar avtalsförhandlingarna.

Den dåvarande folkpartiregeringen presenterade i mars i år ett förslag till
sänkta inkomstskatter för 1980. Förslaget innebar bl. a. vissa marginalskattesänkningar
och införande av en s. k. marginalskattespärr för höginkomsttagarna,
enligt vilken marginalskatten sattes till högst 80% vid inkomstskikt
upp till 30 basenheter och högst 85% vid inkomstdelar därutöver.
Dessa skatteförändringar lades då ovanpå dem som följde av den indexreglering
som beslutats redan tidigare.

Det förslaget utsattes för mycket hård kritik i riksdagen. I yttrande till
skatteutskottet över förslaget (FiU 1978/79: 1 y) anförde finansutskottets
majoritet av centerpartister och socialdemokrater att förslaget med dess
fördelningsprofil inte skulle lägga en god grund för en lugn avtalsrörelse.
Utskottet anförde bl. a. följande.

En sänkning av de direkta skatterna för hushållen utgör enligt utskottets
mening ett ofrånkomligt led i en politik som syftar till fortsatt balanserad
ekonomisk tillväxt. Genom en väl avpassad skatteomläggning kan vi skapa
förutsättningar för att den kommande avtalsrörelsen skall ge ett resultat
som bidrar till en sådan balanserad uppgång i vår ekonomi. Genom skattesänkningar
kan löntagarna tillförsäkras en viss ökning av sina disponibla
inkomster utan att detta behöver leda till så stora avtalsmässiga löneökningar
att vår internationella konkurrenskraft försvagas. Man kan dessutom
genom sänkningar av direktskatten minska de nu så betydande marginaleffekterna
i skattesystemet. En förutsättning för att en skatteomläggning
skall ha dessa effekter på avtalsrörelsen är emellertid att den ges en
sådan fördelning att den verkligen underlättar parternas arbete. Utskottet
nödgas konstatera att den fördelning av skattesänkningarna som följer av
förslaget i propositionen inte har denna effekt.

Regeringen uppmanades att komma tillbaka med ett nytt förslag. Riktpunkterna
vid utarbetande av ett sådant borde vara en sänkning av de
direkta skatterna som ges en sådan profil att den verkligen underlättar
avtalsrörelsen. Förslaget borde sikta till att dämpa marginalskatterna i ett
brett skikt av inkomstskalan och göra det på ett sådant sätt att särskilt de
lägre inkomsttagarnas situation uppmärksammas. En annan utgångspunkt
för arbetet med det nya förslaget till skatteomläggning borde vara att det
totalfinansieras.

FiU 1979/80:2 y

Riksdagen avslog regeringsförslaget och begärde nytt förslag (SkU 1978/
79:55, rskr 1978/79:334).

Det nya förslag till skatteomläggning som presenterats riksdagen uppfyller
inte de krav finansutskottets majoritet ställde. Även om vissa smärre
förändringar har gjorts i skatteskalorna överensstämmer det i allt väsentligt
med folkpartiförslaget från mars, såväl vad avser ett bibehållande av
indexregleringen som i fråga om sänkningar av marginalskatterna och
införande av en marginalskattespärr för höginkomsttagarna. Enligt finansutskottets
mening bör därför det nu föreliggande förslaget till skatteomläggning
avvisas av riksdagen.

1 stället bör en omläggning ske i enlighet med förslaget i motionen 1979/
80: 129 (s). De största skillnaderna mellan det socialdemokratiska och det
borgerliga skatteförslaget föreligger i fråga om de högsta inkomsterna,
vilket återspeglar motionärernas strävan att även i ett kärvt ekonomiskt
läge föra en rättvis fördelningspolitik. Det avgörande är dock att motionärerna
står för en skattepolitik med annan långsiktig och principiell inriktning.

I partimotionen 1979/80: 130 från vänsterpartiet kommunisterna återkommer
förslag som riksdagen vid flera tidigare tillfällen granskat och
avvisat. Några omständigheter som gör förslagen mer aktuella nu än tidigare
föreligger enligt utskottets mening inte.

Med det anförda tillstyrker finansutskottet från sina utgångspunkter en
skatteomläggning med den huvudsakliga inriktning som föreslås i motionen
129 (s) och avstyrker de omläggningar som föreslås i propositionen och
i motionen 130 (vpk).

Budgeteffekter

Kostnaden för de av regeringen föreslagna marginalskattesänkningarna
m.m. beräknas till nära 2 800 milj. kr., vartill kommer kostnaderna för
indexregleringen, dvs. totalt ca 6800 milj. kr. Skattehöjningarna på alkohol,
tobak och energi kan inte finansiera denna kostnad mer än till en
mindre del — allra helst som dessa har förordats med hänvisning till deras
efterfrågedämpande effekter. Ju större efterfrågedämpningen blir, desto
mindre blir inkomsterna för staten. Regeringens skatteförslag leder alltså
till en kraftig försvagning av statsfinanserna 1980.

Det kommer att ta tid att finna vägar ut ur den statsfinansiella kris som
den borgerliga politiken fört vårt land in i. Desto angelägnare är det enligt
utskottets mening att, som understryks i motionen 129 (s), arbetet rörande
införande av produktionsskatt intensifieras. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att produktionsskatten bör införas snarast, som ett led i en
önskvärd förskjutning av skatteuttaget från direkt till indirekt skatt och
som ett led i en nödvändig sanering av statsfinanserna.

FiU 1979/80:2 y

9

Det kommunala skatteunderlaget

I propositionen 1979/80:58 föreslås att kommunerna får tillgodoräkna
sig skatteunderlaget på förmånsinkomsterna fr. o.m. inkomståret 1980.
Detta skulle innebära att kommunerna fick tillgodoräkna sig ett ytterligare
skatteunderlag på inemot 20 miljarder kr., motsvarande en kommunal
inkomstskatt på ca 6 miljarder kr. Den statliga budgeten skulle som en
konsekvens av enbart denna reform då försvagas med samma belopp. För
att neutralisera denna effekt föreslås i propositionen ett borttagande av
skattebortfallsbidraget samt kompensationen för 1974 års skattereform.
Men detta räcker inte till för att åstadkomma kostnadsneutralitet utan
dessutom föreslås även att grundavdraget vid den kommunala taxeringen
ökas från 4500 kr. till 6000 kr.

Genom dessa olika förändringar uppnår man i stort sett en kostnadsmässig
neutralitet för taxeringsåret 1981. Åren därefter kommer däremot kommunerna
att vinna på den föreslagna omläggningen. Detta beror bl. a. på
att den motpost som utgörs av höjningen av grundavdraget beloppsmässigt
sett blir i stort sett oförändrad samtidigt som det tillkommande skatteunderlaget
i form av förmånsinkomsterna växer med i varje fall samma takt
som den totala inkomstsumman. Stigande löner medför nämligen också
ökade ersättningar i t. ex. sjukförsäkringssystemet. Men betalningsmässigt
sett faller ansvaret för detta tillkommande skatteunderlag helt på den
statliga sektorn, som sedan genom skatter och avgifter får finansiera dessa
ökade kostnader. För 1985 beräknar man att den av regeringen föreslagna
omläggningen skulle leda till en merbelastning för staten om ca 1 miljard
kr. Den föreslagna omläggningen åstadkommer med andra ord neutralitet
mellan statens och kommunernas ekonomier endast under det år omläggningen
sker - därefter förorsakar den staten en ständig merbelastning.

Med hänsyn härtill bör den av regeringen föreslagna omläggningen av
beräkningen av det kommunala skatteunderlaget avvisas. Eftersom det
likväl finns skäl att förenkla sättet att beräkna inkomstunderlaget från
förmånsinkomsterna, bör riksdagen hemställa hos regeringen att ett nytt
förslag till lösning av denna fråga framläggs. Denna lösning bör då uppfylla
kravet att vara kostnad smässigt neutral mellan stat och kommun inte bara
för det år då omläggningen sker utan även - så långt detta är möjligt att
bedöma — under de följande åren. Skulle det finnas skäl framöver att
förstärka kommunernas ekonomi och förändra kostnadsfördelningen mellan
stat och kommun, bör detta ske genom särskilda beslut och inte byggas
in som en automatiskt verkande effekt vid beräkningen av det kommunala
skatteunderlaget.

Investeringsstiinulerande åtgärder m. m.

I den vid riksmötets öppnande väckta motionen 4 (s) har påyrkats
åtgärder för att stimula industriinvesteringarna (yrkandet 3). Utskottet har

FiU 1979/80:2 y

10

behandlat huvuddelen av yrkandet i betänkandet FiU 1979/80: 10. Bland
förslagen återfinns emellertid ett som innefattar en skattefråga, nämligen
förslaget att företagen skall åläggas att betala in 20 % av sina vinster för
1979 före bokslutsdispositioner och skatt till särskilda investeringskonton i
riksbanken. När medlen sedan får tas i anspråk för vissa slag av investeringar
skall ett extra skatteavdrag medges om 10% av investeringen.

Det förslag motionerna förordar fördes fram redan i motionen 1978/
79: 2693 i våras i anslutning till behandlingen av kompletteringspropositionen.
Utskottet delar den mening som de socialdemokratiska reservanterna
i finansutskottet gav uttryck för vid behandlingen av förslaget (FiU
1978/79:40). Den skepsis gentemot effektiviteten i ett system med frivilliga
insättningar på särskilda likviditetskonton som då uttrycktes torde ha
bekräftats. Intill den 25 november hade endast ca 2,4 miljarder kronor satts
in på sådana konton. Genom en avsättning av det slag motionärerna
förordar skulle man däremot uppnå den dubbla effekten av att temporärt
sterilisera en del av företagssektorns likviditet samtidigt som man skapar
ett förstärkt incitament för investeringar. Det skulle också tillföra regionalpolitiken
ett effektivt instrument.

Med det anförda tillstyrker finansutskottet för sitt vidkommande ifrågavarande
förslag i motionen 4. I fråga om lagstiftningens utformning hänvisas
till det till den ovannämnda reservationen fogade förslaget, varvid
lagen bör träda i kraft den 1 januari 1980.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1979