yttr 1978/79 uu2y y

Yttrande 1978/79:uu2y

UU 1978/79:2 y

Utrikesutskottets yttrande
1978/79:2 y

om Sveriges medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken
(IDB)

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 6 mars 1979 beslutat bereda utrikesutskottet
tillfälle att avge yttrande över propositionen 1978/79:100, bilaga 14, punkten
B 7. Interamerikanska utvecklingsbanken samt de i anslutning därtill väckta
motionerna 1978/79:661,1978/79:1507 och 1978/79:2017 angående Sveriges
fortsatta medlemskap eller medverkan i banken.

Propositionen

I årets budgetproposition föreslås att riksdagen dels anvisar ett förslagsanslag
om 9,3 milj. kr. till Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) för
budgetåret 1979/80, dels godkänner att Sverige deltar i bankens femte s. k.
kapitalpåfyllnad.

Ungefär 9,3 milj. kr. är det belopp som Sverige har att erlägga kontant till
IDB under år 1979 i enlighet med den i september 1977 ingångna överenskommelsen
om svenskt medlemskap i banken.

Sverige inträdde i IDB under bankens fjärde kapitalpåfyllnadsperiod. För
att ge banken möjlighet att fullfölja och öka sin utlåning har överläggningar
förts om en femte kapitalpåfyllnad avseende fyraårsperioden 1979-1982.
Länder som blivit medlemmar efter år 1976, däribland Sverige, kan dock ges
rätt att göra sina inbetalningar härför senare. Denna påfyllnad liksom
Sveriges tänkta andel i den femte kapitalpåfyllnaden väntas inte komma att
kassamässigt belasta de båda närmaste budgetåren.

Motionerna

I motionen 1978/79:661 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen beslutar uttala sig för utträde ur IDB,

2. att riksdagen beslutar avslå förslaget om anslag med 9 300 000 kr. till
IDB.

I motionen 1978/79:1507 av Olof Palme m. fl. (s) föreslås att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
utträde ur Interamerikanska utvecklingsbanken,

2. avslår regeringens förslag om deltagande i den femte kapitalpåfyllnaden.

1 Riksdagen 1978179. 9 sami. Yllr. nr 2

UU 1978/79:2 y

2

I motionen 1978/79:2017 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) föreslås

1. att riksdagen uttalar sin avsikt att ta upp Sveriges medlemskap i IDB till
förnyad prövning efter det att Sverige varit medlem i tre år,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om tillsättandet av en parlamentarisk
kommitté för att utvärdera IDB:s utlåningspolitik och ge riksdagen
erforderligt beslutsunderlag,

3. att riksdagen ej godkänner att Sverige deltar i den femte kapitalpåfyllnaden
till IDB.

Utskottet

Utrikesutskottet har vid två tidigare tillfallen yttrat sig till näringsutskottet
om Sveriges medlemskap i Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB),
nämligen dels för snart två år sedan (UU 1976/77:4 y, intaget i NU
1976/77:47) då riksdagen hade att ta ställning till frågan om Sveriges
anslutning till banken, dels för ett knappt år sedan (UU 1977/78:3 y, intaget i
NU 1977/78:65) då bl. a. frågan om svenskt utträde ur IDB hade aktualiserats
i en motion som väckts i anslutning till fjolårets budgetproposition.

Vid båda dessa tillfällen hade det i motionen gjorts gällande att den svenska
anslutningen till IDB skulle strida mot de värderingar som dittills varit
vägledande för svensk utrikes- och biståndspolitik. Utskottets majoritet
avvisade detta påstående som ogrundat. Det konstaterades sålunda att ett
svenskt deltagande i IDB inte innebar någon ändring av vårt lands
utrikespolitik och dess målsättningar och heller inte innebar något ställningstagande
till skilda regimer i Latinamerika. Det erinrades om att den svenska
anslutningen till IDB hade motiverats av exportfrämjandeskäl och att det
svenska medlemskapet därför skulle finansieras med anslagsmedel från
handelsdepartementets huvudtitel. Tanken på svenskt medlemskap i IDB
hade tidigare prövats från biståndspolitiska utgångspunkter men bankens
utlåningspolitik hade därvid inte bedömts motsvara de stränga krav som
uppställs inom den svenska biståndsverksamheten. Att det inte fanns
tillräckliga biståndspolitiska motiv för ett deltagande i banken var emellertid
enligt utskottsmajoriteten ingalunda liktydigt med att ett inträde i banken -betingat av omsorg om vår export - skulle vara uteslutet. De positiva dragen
hos IDB hade således inte bedömts tillräckligt starka för att med biståndsmedel
finansiera ett medlemskap, medan de negativa å andra sidan inte var
sådana att de kunde utgöra hinder för ett av exportskäl betingat deltagande.
Det svenska medlemskapet i IDB fick främst ses som en inträdesavgift
avseende en betydelsefull och växande specialmarknad från vilken vi annars
skulle vara utestängda.

Utskottet finner att dess förut gjorda principiella bedömningar i frågan
alltjämt är giltiga. Medlemskapet är sålunda inte stridande mot svensk
utrikespolitik, det utgör inte någon integrerad del av vår biståndspolitik men
det ingår som ett led i svensk handelspolitik.

UU 1978/79:2 y

3

Frågan om det svenska deltagandet i IDB kompliceras emellertid av att den
rymmer vissa svårbedömbara aspekter, vilka hänger samman dels med det
förtryck som kännetecknar vissa länder i Latinamerika, dels med vissa brister
i bankens röstningsregler och i dess utlåningspolitik med avseende på
ländersatsningar och projektval. Dessa brister har från början påtalats från
svensk sida.

Dessa omständigheter var sålunda föremål för uppmärksamhet redan i
samband med förberedelserna för och beslutet om den svenska anslutningen.
En fortlöpande prövning av vår ställning i IDB förutskickades av regeringen i
den proposition (prop. 1976/77:83) om exportfrämjande åtgärder avseende
u-länder, i vilken förslaget om svenskt medlemskap i IDB framlades. Från
näringsutskottets sida (NU 1976/77:47) framhölls i anslutning därtill att
Sverige som medlem i IDB aktivt måste verka för förändringar av bankens
institutionella former och utlåningspolitik i sådan riktning att strävandena till
social och ekonomisk utveckling och ökad demokrati i Latinamerika för stöd
från banken. Om bankens politik inte blir sådan att den befordrar långsiktiga
förändringar i positiv riktning, bör detta föranleda att medlemskapet
omprövas, hette det vidare i näringsutskottets betänkande.

I en av de nu aktuella motionerna, nämligen s-motionen 1507, hävdas ånyo
bl. a. att medlemskapet i IDB skulle stå i uppenbar motsatsställning till de
värderingar som hittills varit vägledande för svensk utrikes- och biståndspolitik
och att vår medverkan i banken skulle innebära ett indirekt stöd av
regimer som visat synnerligen liten respekt för mänskliga rättigheter. I
vpk-motionen 661 sägs bl. a. att Sverige genom medlemskapet stöder
blodsbesudlade regimer i Latinamerika.

I likhet med sin förut redovisade inställning anser utskottet att de i
motionerna 661 och 1507 framförda och nyss återgivna påståendena inte är
hållbara.

Själva medlemskapet i IDB är sålunda lika litet som medlemskapet i andra
internationella eller regionala utvecklingsbanker att betrakta som ett uttryck
för stöd av vissa regimer. IDB:s syfte är i likhet med andra utvecklingsbankers
att stödja och möjliggöra ekonomiska och sociala utvecklingsprojekt. Som
förut nämnts har Sverige påpekat vissa brister i IDB:s utlåningspolitik och
velat se en större prioritering av projekt med sociala utvecklingseffekter.
Sverige verkar tillsammans med likasinnade medlemsländer för ett bättre
tillgodoseende av denna aspekt och för en starkare satsning på de fattigare och
mer reformistiskt inställda länderna.

Sett i ett internationellt perspektiv har den svenska anslutningen till IDB
heller inte varit till utrikespolitiskt förfång för Sverige. Tvärtom torde
medlemskapet över lag i Latinamerika ses som en välkommen intressemarkering
från Sveriges sida för denna del av världen, som länge och i alltför hög
grad dominerats av nordamerikanska intressen. Samtidigt har medlemskapet
inte hindrat Sverige från att i olika sammanhang markera sitt bestämda

UU 1978/79:2 y

4

avståndstagande från de övergrepp mot mänskliga rättigheter som förekommer
i många länder i Syd- och Mellanamerika. Sverige har av denna
anledning också motsatt sig lån från IDB till Chile.

Det kan sålunda inte med fog göras gällande att vårt medlemskap i IDB
skulle stå i strid med svensk utrikes- och biståndspolitik.

Utskottet vill i sammanhanget även erinra om att flertalet i-länder utanför
öststatskretsen i likhet med Sverige gått in som medlemmar i IDB, däribland
våra nordiska grannländer Danmark och Finland liksom de neutrala länderna
Schweiz och Österrike.

Med angivande av de skäl som ovan refererats yrkar vpk-motionen 661 och
s-motionen 1507 på svenskt utträde ur IDB.

Sverige tillträdde som medlem av IDB på hösten 1977. Som förut
konstaterats har medlemskapet inte varit till förfång för Sveriges utrikespolitiska
anseende i världen. Däremot skulle ett utträde - och detta efter mindre
än två års anslutning - kunna skada Sveriges utrikespolitiska prestige och
med säkerhet bli till nackdel för vårt lands handelsintressen i förhållande till
Latinamerika.

Utskottet motsätter sig därför dessa yrkanden om Sveriges snara utträde ur
IDB.

Både i s-motionen 1507 och i motionen 2017 yrkas avslag på regeringens
förslag om svenskt deltagande i IDB:s femte s. k. kapitalpåfyllnad. I den
senare motionen föreslås dessutom att riksdagen skall uttala sin avsikt att ta
upp Sveriges medlemskap i IDB till förnyad prövning efter det att Sverige
varit medlem i banken i tre år.

I motionen 2017 erinras i detta sammanhang om det förbehåll som gjordes
av näringsutskottet (NU 1976/77:47) i samband med dess tillstyrkan i maj
1977 av en svensk anslutning till IDB. Det hette där bl. a.:

Det uppenbara förtryck och den förföljelse av oppositionella som

präglar de flesta latinamerikanska länder kräver oavlåtlig uppmärksamhet.
Det är angeläget att vårt ekonomiska utbyte med Latinamerika inte kan
utnyttjas som ett stöd av regimer som det i vårt land råder stor enighet om att

fördöma. Om förhandlingarna resulterar i medlemskap måste IDB:s

fortsatta utveckling noga följas från svensk sida. Som medlem i IDB måste
Sverige aktivt verka för förändringar av bankens institutionella former och
utlåningspolitik i sådan riktning att strävandena till social och ekonomisk
utveckling och ökad demokrati i Latinamerika får stöd från banken. Om
bankens politik inte blir sådan att den befordrar långsiktiga förändringar i
positiv riktning bör detta, såsom framhålls i propositionen och av utrikesutskottet,
föranleda att medlemskapet omprövas. Regeringen bör årligen -lämpligen i samband med sin framställning om erforderligt anslag för
betalningar till IDB - lämna riksdagen en redogörelse för utvecklingen och de
aktuella förhållandena inom bankens verksamhetsområde.

Enligt motionen 2017 ger en närmare granskning av tillgängliga uppgifter
om bankens långivning under förra året en nedslående bild: en höjd andel lån
till Latinamerikas hårdaste diktaturländer och en sänkt andel lån till ett antal

UU 1978/79:2 y

5

mer demokratiska länder. Motionärerna finner det dock svårt att enbart
utifrån redovisningen i budgetpropositionen bedöma karaktären av de
projekt som IDB medverkat till. De menar emellertid att det hittills inte gått
att finna belägg för en utveckling av utlåningspolitiken ”i sådan riktning att
strävandena till social och ekonomisk utveckling och ökad demokrati får stöd
från banken” och att frågan om en omprövning av det svenska medlemskapet
på sätt som angavs år 1977 därför börjar bli aktuell. Motionärerna anser att
1 1/2 års erfarenhet ger ett alltför bräckligt underlag för ett definitivt
ställningstagande och att i stället en treårig prövotid kan vara rimlig och
lämplig. Enligt motionen bör ett slutligt ställningstagande ske senast under
våren 1981 och prövningen förberedas av en parlamentarisk kommitté som
tillsätts omgående för att kontinuerligt följa bankens verksamhet under den
del av prövotiden som återstår. Kommittén bör enligt motionärernas
uppfattning ingående analysera bankens utlåningspolitik under prövotiden
liksom de sociala, politiska och ekonomiska effekterna av IDB-projekten och
värdera bankens verksamhet utifrån svenska utrikespolitiska målsättningar.
Också de kommersiella effekterna av medlemskapet bör enligt motionen
2017 därvid analyseras.

Utskottet anser det inte möjligt att av tillgängliga uppgifter om lDB:s
lånepolitik under den korta tidrymd som Sverige varit medlem dra några
mera bestämda slutsatser huruvida denna ändrats eller är på väg att ändras i
den riktning som vi eftersträvar. Det är heller inte rimligt att förvänta sig
några snabba förändringar i en verksamhet av detta slag.

Det förefaller emellertid ostridigt att banken i sin utlåningsverksamhet
under 1970-talet i ökad utsträckning orienterat sig mot de minst utvecklade
länderna och regionerna i Latinamerika och mot de fattigaste samhällsskikten.
Som vidare framgår av budgetpropositionens redovisning lägger IDB
i sin utlåning stor vikt vid projekt som är inriktade på landsbygdsutveckling
och jordbruk, särskilt i fattigare delar av Latinamerika. Banken har under
senare år lagt särskild vikt vid projekt till nytta för låginkomstgrupper och
planerar att göra så i än större utsträckning i framtiden. En jämförelse med
Världsbankens utlåning till samma region visar att IDB under treårsperioden
1975-1977 haft en avsevärt högre andel lån till de fattigaste länderna. Inför
den femte s. k. kapitalpåfyllnaden har bankens styrelse uttalat att ökad tyngd
kommer att läggas vid projekt som kommer de fattigaste befolkningsgrupperna
till del. Landsbygdsutveckling och olika projekt av social karaktär avses
sålunda få större prioritet under perioden 1979-1982.

Då emellertid bedömningsunderlaget är begränsat och uppfattningarna i
denna fråga blivit starkt delade i vårt land, kan det finnas skäl att ta fasta på
förslaget i motionen 2017 att företa en närmare granskning av IDB och dess
utlåningspolitik. Utskottet ansluter sig därför för sin del till tanken att en
kommitté eller arbetsgrupp med parlamentarisk medverkan får till uppgift att
närmare studera IDB:s utlåningsverksamhet m. m. Om näringsutskottet och

UU 1978/79:2 y

6

riksdagen skulle finna en sådan översyn ändamålsenlig, synes till uppgiften
även böra höra att anställa en jämförelse med andra utvecklingsbanker och att
söka bedöma de följder som ett eventuellt svenskt utträde eller ickedeltagande
i framtida kapitalpåfyllnader skulle få ur handels- och utrikespolitisk
synpunkt liksom för den svenska sysselsättningen.

I avvaktan på en dylik översyn bör Sverige emellertid i enlighet med
regeringens förslag kunna delta i den femte kapitalpåfyllnaden på sätt som
anges i propositionen, varvid är att märka att någon kontantinbetalning i
detta sammanhang inte torde behöva komma i fråga förrän efter budgetåret
1980/81. Om översynen skulle leda till ett utträde ur banken bleve således
kontantinbetalning inte aktuell. Att redan nu besluta att inte delta i denna
kapitalpåfyllnad skulle av allt att döma få som konsekvens en kännbar
inskränkning i Sveriges möjligheter att delta i anbudsgivningen till projekt
som finansieras med IDB-lån.

Stockholm den 22 mars 1979

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Allan Hernelius (m), Anna Lisa
Lewén-Eliasson (s), förste vice talmannen Torsten Bengtson (c). Erik
Adamsson (s), Anna-Lisa Nilsson (c), Sture Palm (s), Gunnel Jonäng (c), Mats
Hellström (s), Ingrid Sundberg (m), Sture Ericson (s), Sture Korpås (c),
Gertrud Sigurdsen (s), David Wirmark (fp), Axel Andersson (s)och Gunvor
Wallin (fp).

Avvikande mening

av Anna Lisa Lewén-Eliasson, Erik Adamsson, Sture Palm, Mats Hellström,
Sture Ericson, Gertrud Sigurdsen och Axel Andersson (samtliga s)som anser
att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 2 med ”Utrikesutskottet
har” och slutar på s. 6 med ”med IDB-lån.” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionen 1978/79:1507 står Sveriges medlemskap i den
Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB) i uppenbar motsatsställning till
de värderingar som hittills varit vägledande för svensk utrikes- och
biståndspolitik. Ett syfte med att tillskapa IDB var att försvåra en radikalisering
av de latinamerikanska länderna efter den kubanska revolutionen.
Banken har alltsedan sin tillkomst i dominerande grad riktat sitt stöd till
konservativa militärdiktaturer i Latinamerika. Huvuddelen av bankens
resurser går fortfarande till militärdiktaturer och andra förtryckarregimer som
visar synnerligen liten respekt för mänskliga rättigheter. I själva verket har

UU 1978/79:2 y

7

under de senaste åren andelen IDB-lån till militärdiktaturerna ökat. Andelen
lån till projekt av social karaktär (hälsovård, utbildning, bostäder, vattenförsörjning
etc.) minskar f. n. Ökningen av IDB-lånen går i första hand till länder
vars regeringar i sin politik kraftigt missgynnar de fattigaste folkgrupperna.
Denna inriktning av lDB:s lån går att utläsa ur lDB:s egen statistik. Mot
bakgrund av den redovisning IDB lämnat om sin programinriktning är det
vidare missvisande att, som sker i budgetpropositionen, hävda att IDB:s
utlåning lägger stor vikt vid projekt som är inriktade på landsbygdsutveckling
och jordbruk. Andelen för jordbruk och fiske minskade sålunda mellan år
1977 och år 1978 från 20 till 13 procent av den totala utlåningen. Andelen
projekt som enligt IDB:s egen redovisning direkt gynnar låginkomstgrupperna
på landsbygden minskade mellan år 1977 och år 1978 från 27,7 till 19,0
procent.

Svensk medverkan i en internationell organisation måste bygga på en vilja
att stödja organisationens verksamhet. Sveriges medlemskap i IDB strider
mot de värderingar som hittills varit vägledande för vår utrikes- och
u-landspolitik. IDB skiljer sig också genom sina stadgar och procedurregler
från de multilaterala organ och andra regionala banker där Sverige medverkar.
Rösträtten för specialfonden är t. ex. så utformad att ett land, USA, har
vetorätt beträffande besluten. Någon motsvarande regel finns inte i något
annat mellanstatligt organ som Sverige tillhör.

Den svenska regeringen har nyligen, i olika sammanhang, fäst vikt vid
uttalanden från bankens styrelse om att ökad tyngd i framtiden skulle läggas
vid projekt som kommer de fattigaste befolkningsgrupperna till del. Det bör
emellertid understrykas att likartade uttalanden om en förändrad låneinriktning
i banken gjorts vid en rad tidigare tillfallen av bankens styrelse, utan att
dessa följts upp i bankens praktiska politik. Denna har i en rad avseenden,
trots styrelsens uttalanden, ytterligare inriktats på länder vars regeringar
kraftigt missgynnar de fattigaste folkgrupperna och, som ovan sagts,
inneburit en minskad andel för t. ex. socialt inriktade projekt.

Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund, i enlighet med förslaget i
motionen 1978/79:1507, att Sverige snarast utträder ur IDB.

I centermotionen 1978/79:2017 av Karl Erik Olsson m. fl. hävdas att IDB:s
utlåning under 1978 ger en nedslående bild med utgångspunkt i samhällsförhållandena
i låntagarländerna. Motionärerna hävdar att det inte hittills gått
”att finna några belägg för en utveckling av utlåningspolitiken ’i sådan
riktning att strävandena till social och ekonomisk utveckling och ökad
demokrati får stöd från banken’ (NU 1976/77:47)”. Mot denna bakgrund
anser motionärerna att frågan om en omprövning av det svenska medlemskapet
börjar bli aktuell. Motionärerna föreslår att riksdagen skall uttala sin
avsikt att ta upp Sveriges medlemskap i IDB till förnyad prövning efter det att
Sverige varit medlem i tre år och att riksdagen hos regeringen hemställer om
tillsättandet av en parlamentarisk kommitté för att utvärdera IDB:s utlåningspolitik
och ge riksdagen ett erforderligt beslutsunderlag.

UU 1978/79:2 y

8

Utskottet kan inte dela motionärernas uppfattning att Sverige bör fortsätta
att stödja och delta i IDB:s verksamhet under ett antal år parallellt med att ett
utredningsarbete pågår. Motionärerna framhåller att Sveriges erfarenhet
under hittillsvarande ett och ett halvt års medlemskap i banken liksom
budgetpropositionens redovisning utgör ett bräckligt beslutsunderlag. Enligt
utskottets mening var även det beslutsunderlag som regeringen lämnade till
riksdagen vid beslutet om inträde i banken år 1977 av lika bräcklig karaktär.
Sverige borde, i enlighet med förslagen i den socialdemokratiska motionen
1976/77:1489, aldrig ha inträtt i banken och bör snarast avveckla sitt
medlemskap.

Utöver kravet på en parlamentarisk utredning med syfte att åstadkomma
en förnyad prövning av Sveiges medlemskap i IDB föreslår motionärerna i
centermotionen 2017 att riksdagen ej godkänner att Sverige deltar i den femte
kapitalpåfyllnaden i IDB. Detta förslag är en självfallen konsekvens av
yrkandet om omprövning av medlemskapet. Det vore givetvis orimligt att
besluta om en utredning i syfte att göra en förnyad prövning av Sveriges
medlemskap i IDB och samtidigt väsentligt fördjupa vårt engagemang i IDB
och binda oss för väsentligt ökade framtida utbetalningar genom att
godkänna budgetpropositionens förslag om deltagande i den femte kapitalpåfyllnaden.

Utskottet tillstyrker därför kraven i den socialdemokratiska partimotionen
1507 och i centermotionen 2017 om att riksdagen ej skall godkänna att Sverige
deltar i den femte kapitalpåfyllnaden tili IDB.

GOTAB 61799 Stockholm 1979