yttr 1978/79 sku8y y

Yttrande 1978/79:sku8y

SkU 1978/79: 8 y

Skatteutskottets yttrande
1978/79: 8 y

över propositionen 1978/79:150 bilaga 1 hemställan 2, förslag till
lag om konto för likviditetsutjämning jämte motion

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle yttra sig över propositionen
1978/79: 150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
för budgetåret 1979/80 m. m. (kompletteringspropositionen) i vad avser
bilaga 1 hemställan 2 jämte motionen 1978/79: 2693 av Olof Palme m. fl.

(s).

I propositionen föreslås att företag som har rätt att göra avsättningar
till konto för investeringsfond i riksbanken skall kunna under andra
halvåret 1979 på ett särskilt sidoordnat s. k. likviditetsutjämningskonto
i banken betala in likvida medel med rätt till dels en grundränta, dels
en skattefri bonusränta. Grundräntan skall utgå enligt den räntesats som
riksbanken bestämmer och vara anpassad till räntenivån vid insättning
av större belopp i bank. Bonusräntan uppgår till 2 % för år räknat
av det belopp som är inbetalat på likviditetsutjämningskontot och skall
under insättningsperioden, dvs. under tiden juli—december 1979, grundas
på det eller de belopp som faktiskt står inne på kontot. Under
kontots återstående löptid eller januari 1980—mars 1981 skall bonusränta
endast utgå på det lägsta belopp som under samma tid innestår
på kontot. Bonusränta får inte vid något tillfälle beräknas på den del
av behållningen på kontot som överstiger två gånger summan av de avsättningar
till investeringsfond som gjorts i boksluten till ledning för
1979 och 1980 års taxeringar. Syftet med förslaget i propositionen är att
söka motverka en alltför kraftig uppbyggnad av likviditet i företagssektorn
under 1979 och 1980 genom att binda den överlikviditet som f. n.
kan finnas i många företag.

I s-motionen 2693 yrkas avslag på propositionen i denna del. Motionärerna
begär i stället att företag med en årsvinst av 100 000 kr. och
däröver skall åläggas att betala in 20 % av vinsten 1979 före bokslutsdispositioner,
lagernedskrivning och skatt till särskilda investeringskonton
i riksbanken. Medel på dessa konton skall efter beslut av regeringen
eller — efter bemyndigande av regeringen — av arbetsmarknadsstyrelsen
få användas för investeringar i byggnader och maskiner med sikte på en
långsiktig förbättring av sysselsättningen men även för investeringar i
energisparande åtgärder. När medlen lyfts från kontot skall de återföras
till beskattning men med rätt för företagen att göra ett extra avdrag på
tio procent i fråga om såväl byggnads- som maskininvesteringar. Medlen
på kontot skall enligt motionärernas förslag ge en ränta motsvarande
riksbankens diskonto. Medel som insätts under det första kvartalet av

1 Riksdagen 1978/79. 6 sami. Yttr. nr 8

SkU 1978/79: 8 y

2

uppbyggnadsperioden, dvs. juli—september 1979, skall dock ge ett med
4 procentenheter förhöjt diskonto. Insätts medlen under det andra kvartalet
av insättningsperioden utgår 3 procents högre ränta.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det kan vara
önskvärt att i viss utsträckning försöka binda överlikviditeten i företagen
utan att för den skull hämma investeringsverksamheten. Detta
syfte bör man, såvitt utskottet kan bedöma, bättre kunna uppnå genom
skatteförmåner än genom styrmedel i form av tvångsavsättningar för
vissa investeringsändamål. Utskottet anser sig således böra förorda den
metod för att binda överlikviditet i företagen som föreslås i propositionen
men vill i sammanhanget uttala att förslaget innebär ekonomiska fördelar
för berörda företag som kan ifrågasättas. Ränta på medel innestående
på likviditetsutjämningskonto skall nämligen utgå med belopp
motsvarande vad som betalas vid insättning av större belopp i bank.
Sådan ränta utgår f. n. med ca 9 %. Lägger man härtill en skattefri
bonusränta på 2 % kommer man upp i en ränta på insatta medel som
motsvarar ca 13 å 14 %. Härtill kommer att räntan under uppbyggnadsperioden
juli—december 1979 skall beräknas på det eller de belopp som
faktiskt innestår på kontot. Företagen kommer således att kunna göra
räntevinster genom kortare insättningar av en omfattning som knappast
kan anses motiverad och som inte heller är ägnad att tillgodose huvudsyftet
med propositionen. Utskottet anser således att bonusräntan bör
beräknas på annat sätt än enligt propositionen. En utväg kan härvid vara
att inte låta företagen tillämpa löpande ränteberäkning under kontots
uppbyggnadsperiod utan begränsa bonusränteberäkningen under hela
löptiden till det belopp som innestår på kontot den 31 mars 1981.

Med nu angivna förbehåll vill skatteutskottet från sina utgångspunkter
inte motsätta sig ett bifall till propositionen såvitt nu är i fråga.
Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 2693.

Stockholm den 23 maj 1979

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), andre vice talmannen Tage Magnusson
(m), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c), Rune
Carlstein (s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt
Söderström (m), Hagar Normark (s), Johan Olsson (c), Holger Bergqvist
(fp), Bo Forslund (s) och Wilhelm Gustafsson (fp).

Avvikande mening

av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Olle Westberg i
Hofors, Hagar Normark och Bo Forslund (alla s) som anser att det

SkU 1978/79: 8 y

3

avsnitt av utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet delar” och
slutar med ”motionen 2693” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i uppfattningen att den överlikviditet som tillskapats
inom företagssektorn genom den nuvarande inriktningen av
den ekonomiska politiken bör kunna utnyttjas för att finansiera underskottet
i statsbudgeten. Detta bör emellertid enligt utskottets mening
inte ske genom att man tillskapar ytterligare förmåner för företagen.
Det i propositionen framlagda förslaget innebär att skattebetalarna belastas
med extra räntekostnader samtidigt som företagen genom den
föreslagna inlåningen får ytterligare inkomster i form av betydande,
delvis skattefria räntor.

Propositionen bör således enligt utskottets mening avslås. Utskottet
ansluter sig i stället till det förslag som lagts fram i motionen 2693 och
som innebär att företagen åläggs att betala in 20 % av vinsten 1979 till
särskilda investeringskonton i riksbanken. Som anförts i motionen bör
dessa medel efter beslut av regeringen eller arbetsmarknadsstyrelsen i
första hand få användas för investeringar i byggnader och maskiner med
sikte på en långsiktig förstärkning av sysselsättningen och för energibesparande
åtgärder. Förslaget innebär att en del av företagssektorns
likviditet temporärt steriliseras samtidigt som man underlättar företagens
investeringar och tillför regionalpolitiken ett effektivt instrument. Dessa
effekter uppnås utan att man behöver tillgripa sådana av rättviseskäl
omotiverade skattelättnader som föreslås i propositionen.

Mot de detaljlösningar som föreslås i motionen har utskottet inte
funnit anledning till erinran. Med det anförda tillstyrker utskottet motionen.
Utskottet avstyrker följaktligen propositionen i denna del.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1 »79