yttr 1978/79 lu3y y

Yttrande 1978/79:lu3y

LU 1978/79:3 y

Lagutskottets yttrande
1978/79:3 y

med anledning av motion om en översyn av konkurslagen

Till näringsutskottet

Efter samråd med näringsutskottet har lagutskottet beslutat att till
näringsutskottet överlämna motionen 1978/79:1761 av Lennart Bladh m. fl.
(s) för att möjliggöra en gemensam behandling av de i motionen upptagna
frågorna och de spörsmål av likartad natur som tas upp i den till näringsutskottet
hänvisade motionen 1978/79:1028 av Ingvar Svanberg m. fl. (s) om ett
institut för företagsrekonstruktioner, m. m. Lagutskottet avger följande
yttrande.

I motionen 1978/79:1761 framhålls att konkurs som ett institut för
avveckling av företag och annan verksamhet måste finnas. Nuvarande
konkurslagstiftning bör emellertid anpassas till förhållandena i samhället och
till de krav som ställs när det gäller social trygghet liksom till målsättningarna
för industri-, arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken. Enligt motionärerna
bör konkurslagen ändras så att inte enbart borgenärernas intressen
tillgodoses utan också samhällets och de anställdas. Motionärerna anser att
flera konkurser troligen kunnat undvikas om samhället hade kunnat gå in i
det drabbade företaget på ett tidigt stadium och bidra till en förnyelse av
teknisk och administrativ ledning samt till en ekonomisk sanering av
företaget.

1 motionen uttalas vidare att en orsak till ökningen av antalet konkurser
kan sökas i det förhållandet att borgenärer och ägare till ett företag, som har
ekonomiska svårigheter, frestas att se en konkurs som den fördelaktigaste
lösningen av företagets problem. Nuvarande regler innebär nämligen att
löneanspråk har sämre förmånsrätt än andra prioriterade fordringar. Löneanspråken
täcks i stället av lönegarantin. Det kan därför vara förmånligast för
ägare och borgenärer att företaget går i konkurs.

Motionärerna anser att konkursförvaltarna ofta inte har de specialkunskaper
som krävs för att leda företag och att systemet med enskilda
jurister som konkursförvaltare är en ytterst kostsam förvaltningsform.
Reglerna om konkursförvaltning är vidare otillfredsställande eftersom de inte
ger samhället och de anställda nödvändigt inflytande. Enligt motionärerna
har samhället inga maktmedel att ta till om förvaltaren och borgenärerna
beslutar att lägga ned företaget trots att företaget kan drivas lönsamt eller
rekonstrueras så att det blir lönsamt. Motionärerna anser att en omprövning
måste ske med inriktning på en lösning som innebär att det i varje län finns ett
enda organ dit företag kän föras för förvaltning och samordning. I ett sådant
sanerings- och planeringsorgan bör länsarbetsnämnden och utvecklingsfon 1

Riksdagen 1978/79. 8 sami. Yllr. nr 3

LU 1978/79:3 y

2

den i länet fungera som basorganisation samt ingå företrädare för löntagarna
och näringslivet. Organisationen skulle kunna fungera som ett statligt
utvecklingsbolag på länsnivå och ha sådana personalresurser att det skulle
vara möjligt att ta över drabbade företag under en tid för eventuell
rekonstruktion.

Med hänvisning till det anförda hemställer motionärerna att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av nu gällande konkurslag.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att reglerna om förfarandet i konkurs
sedan 1971 är föremål för översyn av konkurslagskommittén. Kommittén
lade 1977 fram delbetänkandet (SOU 1977:29) Konkursförvaltning. På
grundval av kommitténs förslag har regeringen i år förelagt riksdagen förslag
till ändring i konkurslagen, m. m. (prop. 1978/79:105). Propositionen har
hänvisats till lagutskottet som kommer att behandla förslaget i betänkandet
LU 1978/79:19. Den föreslagna reformen innefattar genomgripande ändringar
av bestämmelserna om konkursförvaltning och tillsyn över konkursförvaltning.
Även reglerna om konkursgäldenärs rörelsefrihet m. m. föreslås
ändrade.

I fråga om ordinär konkurs är syftet med förslaget att åstadkomma en
ordning för förvaltning och tillsyn som är effektivare än gällande ordning.
Reglerna har utformats så att inte bara borgenärernas och gäldenäremas
intressen kan tillgodoses utan också hänsyn kan tas till exempelvis sysselsättningspolitiska
intressen. Även intresset av att ekonomisk brottslighet i
samband med konkurs kan beivras har påverkat utformningen av förslaget.
Förvaltningen skall handhas av specialister, i första hand advokater.
Förvaltaren får en i huvudsak självständig ställning i förhållande till
tillsynsorgan och borgenärskollektiv. Han skall dock i viktigare förvaltningsfrågor
samråda med särskilt berörda borgenärer. 1 större och mera komplicerade
konkurser skall förvaltaren kunna få hjälp av en rådgivare som utses
av konkursdomaren.

Rättens ombudsman skall inte finnas kvar i ordinär konkurs. Tillsynen
skall i stället åvila kronofogdemyndighet. Avsikten är att i princip en
kronofogdemyndighet i varje län skall utses att fungera som tillsynsmyndighet
i konkurs. Tillsynsmyndigheten skall övervaka att förvaltningen bedrivs
på ett ändamålsenligt sätt och därvid bl. a. se till att avvecklingen inte fördröjs
i onödan.

I propositionen föreslås vidare att det nuvarande systemet med s. k.
fattigkonkurs ersätts av en ny ordning för handläggning av mindre konkurs.
Denna handläggningsform skall dessutom tillämpas i åtskilliga fall som nu
följer reglerna om ordinär konkurs. Förslaget syftar främst till att komma till
rätta med de brister som är förenade med nuvarande fattigkonkurser och att
åstadkomma en effektivare konkursförvaltning.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1980.

Som framgår av den lämnade redovisningen tillgodoser förslaget till
ändring i konkurslagen en del av de synpunkter som framförs i motionen.

LU 1978/79:3 y

3

Vad särskilt gäller motionärernas uttalanden om att det kan vara fördelaktigare
för borgenärer och ägare att ett företag går i konkurs vill utskottet
hänvisa till att denna fråga liksom det i motionen aktualiserade, mera
övergripande spörsmålet om vilka medel samhället bör sätta in när företag
råkar i ekonomisk kris f. n. behandlas av en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet.
Arbetet syftar till att ett nytt institut, kallat betalningsinställelse,
skall tillskapas. Meningen är att institutet skall ge rådrum för
överväganden av om företag med ekonomiska svårigheter skall avvecklas
eller leva vidare. Betalningsinställelse avses bli ett förstadium till ackord eller
konkurs och kunna leda till att något-ackords- eller konkursförfarande inte
behöver tillgripas. Även nya former av statligt stöd övervägs i sammanhanget
liksom frågan om hur arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen skall
kunna tillgodoses när företag råkar i ekonomiska svårigheter och hotas av
nedläggning. Arbetet med reformen är enligt vad utskottet erfarit inne i
slutskedet.

Genom att frågan om hänsynstagande till samhälleliga intressen när
företag befinner sig i kris således prövas under det redovisade utredningsarbetet
är motionärernas önskemål även i detta hänseende i viss mån
tillgodosett. I detta sammanhang vill utskottet peka på att spörsmålet om
beaktande av samhälleliga intressen i konkurs behandlades av konkurslagskommittén
i det ovan nämnda delbetänkandet. Kommittén föreslog att ett
allmänt ombud skulle kunna tillsättas i konkurs. Ombudet skulle ha till
uppgift att beakta arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen. I propositionen
uttalar föredragande statsrådet att övervägande skäl talar för att man
i avvaktan på det utredningsarbete som pågår inom arbetsmarknadsdepartementet
dröjer med att ta ställning till frågan om införande av ett allmänt
ombud i konkurs. Han lägger därför inte nu fram något förslag på den
punkten.

Vad slutligen gäller de i motionen berörda spörsmålen om inrättande av
utvecklingsbolag och om andra åtgärder till stöd för krisdrabbade företag
ankommer det inte på lagutskottet att ta ställning till dessa. Liknande frågor
har tagits upp i den tidigare omnämnda motionen 1978/79:1028 av Ingvar
Svanberg m. fl. (s), vilken motion hänvisats till näringsutskottet.

Från de synpunkter lagutskottet har att beakta anser utskottet mot
bakgrund av vad ovan anförts att det saknas anledning till en sådan översyn
av konkurslagen som begärs i motionen 1978/79:1761. Utskottet vill tillägga
att utskottet i samband med behandlingen av propositionen 1978/79:105
kommer att ta närmare ställning till frågan om hänsynstagande till samhälleliga
intressen i konkurs. Utskottet föreslår att yrkandet i motionen
1978:79:1761 om översyn av konkurslagen avstyrks.

Stockholm den 3 april 1979

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

LU 1978/79:3 y

4

Närvarande: Lennart Andersson (s), Stig Olsson (s), Martin Olsson (c), Elvy
Nilsson (s), Arne Andersson i Gamleby (s)*, Bo Siegbahn (m), Ingemar
Konradsson (s), Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Anne-Marie
Gustafsson (c), Olle Eriksson (c)*. Bengt Silfverstrand (s), Margot Håkansson
(fp)*, Rune Torwald (c)* och Olle Aulin (m)*.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

GOTAB 61893 Slockholm 1979