yttr 1978/79 jou4y y

Yttrande 1978/79:jou4y

JoU 1978/79:4 y

Jordbruksutskottets yttrande
1978/79:4 y

med anledning av propositionen 1978/79:112 om regionalpolitik
jämte motioner

Till arbetsmarknadsutskottet

Genom beslut den 5 april 1979 har arbetsmarknadsutskottet berett
jordbruksutskottet tillfälle att yttra sig över prop. 1978/79:112 om regionalpolitik
jämte motioner i vad avser särskilda åtgärder för glesbygder.

Jordbruksutskottet begränsar sitt yttrande till i propositionen framlagt
förslag om stöd till företag i glesbygder och till de motionsyrkanden som har
samband härmed.

Propositionen

Propositionen innefattar, såvitt nu är i fråga, ett förslag om att föra samman
de anslag som f. n. är inriktade på att stödja sysselsättning, service och social
omvårdnad i glesbygd, och att regeringen skall fördela medlen i form av
ramar för de berörda länen. Möjligheterna att samordna och intensifiera
glesbygdsinsatserna bör därmed öka. Stödet bör utgå i huvudsak i samma
former som f. n. Nuvarande bestämmelser bör i huvudsak gälla även i
fortsättningen. Vissa ändringar bör dock göras. Sålunda bör det regionalpolitiska
jordbruksstödet, skärgårdsstödet och den del av stöd till hemarbete
som inte inordnas i stiftelserna för skyddat arbete (prop. 1977/78:30, AU
1977/78:16, rskr 1977/78:74) slås samman till en stödform. Stödet bör därmed
kunna lämnas till olika former av s. k. kombinationssysselsättning. Bidrag
bör lämnas med högst 125 000 kr. Det bör enligt propositionen ankomma på
regeringen att med utgångspunkt i gällande bestämmelser för de tre
stödformerna utforma enhetliga regler för den nya stödformen, som bör
benämnas stöd till företag i glesbygder.

Regeringens förslag överensstämmer med vad glesbygdsdelegationen
förordat i sin rapport (Ds I 1978:37) Sysselsättning och service i glesbygd.

Det ankommer på regeringen att besluta om glesbygdsstödets
administration. För riksdagens information berörs dock mot bakgrund av
synpunkter som har kommit fram vid remissbehandlingen vissa frågor
rörande handläggningsordningen. Sålunda anförs att länsstyrelsen bör ha det
samordnande ansvaret för glesbygdsstödet och besluta om hur den av
regeringen anvisade medelsramen för länet skall fördelas geografiskt och på
de olika ändamålen. Genom att riktlinjer för glesbygdspolitiken läggs fast i
länsprogrammet garanteras kopplingen till den regionalpolitiska verksamheten
i övrigt.

Fördelningen av medlen på län bör ske efter framställning från resp.

1 Riksdagen 1978/79. 16 sami. Yttr. nr 4

JoU 1978/79:4 y

2

länsstyrelse. I regleringsbrev och genom ställningstagande till länsprogram
har regeringen möjlighet att ge riktlinjer för hur glesbygdsstödet bör
fördelas.

Glesbygdsdelegationens förslag går ut på att länsstyrelserna efter samråd
med berörda länsorgan skall besluta i de enskilda stödärendena. Länsstyrelserna
skall enligt förslaget också ha möjlighet att delegera ärenden eller grupp
av ärenden. Lantbruksstyrelsen, vissa länsstyrelser och LRF anser att
lantbruksnämnderna bör besluta i sådana stödärenden som rör lantbruksföretag.
Som skäl härför anges behov av samordning med bl. a. andra
stödformer till jordbruk och trädgårdsnäring samt med jordförvärvslagstiftningen.
Vidare framhålls att problem kan uppstå för företagarna att avgöra
vilken myndighet de skall vända sig till, eftersom man först efter prövning av
det enskilda ärendet kan avgöra vilken stödform som är tillämplig och mest
fördelaktig.

Arbetsmarknadsministern, som anför att stödet till företag i glesbygder till
övervägande del torde komma att avse areella näringar, nämner att han efter
samråd med jordbruksministern avser att föreslå regeringen att ärenden
rörande det nya stödet normalt prövas av lantbruksnämnden. Det framhålls
att nämnderna liksom nu skall ha erforderligt samråd med olika organ och
myndigheter i ärenden som inte berör jordbruk, trädgårdsnäring eller
rennäring. Om i något län en stor mängd ärenden har anknytning till
verksamheten vid ett annat länsorgan, t. ex. den regionala utvecklingsfonden,
bör ärenden som inte berör jordbruksfastigheter kunna handläggas
där.

Övriga stödärenden bör prövas av länsstyrelsen.

Motionerna

I motionen 1978/79:1653 hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 5), med
hänvisning till vad som anförts i motionen 1978/79:1652 att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om behovet av
regionalpolitisk! stöd till de areella näringarna.

I motionen 1978/79:2555 hemställs, att riksdagen måtte uttala 1. att det
nya glesbygdsstödet bör betraktas som inledningen till en regionalpolitisk!
motiverad glesbygdspolitik, som utformas mer från sociala och sysselsättningspolitiska
värderingar än från gängse jordbrukspolitiska principer, samt
2. att det nya glesbygdsstödet bör administreras av länsstyrelsen, som har att
samarbeta med statliga länsorgan, utvecklingsfonden och kommunerna för
att ernå effektivitet, smidighet och en omsorgsfull resursanvändning, med
rätt för länsstyrelsen att delegera lämpliga funktioner till nyssnämnda
organ.

I motionen 1978/79:2562 hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandet 7 d), att
riksdagen beslutar uttala att bl. a. lantbruksnämndernas rådgivningsverk -

JoU 1978/79:4 y

3

samhet i ökad utsträckning inriktas på lokal rådgivning i enlighet med vad
som anförts i motionen.

I motionen 1978/79:2581 av Åke Wictorsson och Sven Lindberg hemställs
att riksdagen beslutar dels 1. att hos regeringen anhålla att regler för den nya
stödformen Stöd till företag i glesbygder föreläggs riksdagen för beslut, dels
ock 2. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om handläggningen av ärenden om glesbygdsstöd på länsnivå där bestämmanderätten
skall tillkomma länsstyrelsen.

Utskottet

I samband med införandet av nuvarande särskilda stöd till lantbruksföretag
m. m. i vissa glesbygder framhöll utskottet (JoU 1977/78:22) det angelägna i
att man genom en aktiv regionalpolitik tar till vara alla realistiska sysselsättningstillfällen
för att åstadkomma en önskvärd utveckling i de utpräglade
glesbygdsområdena. I sammanhanget anfördes att de areella näringarna
därvid måste spela en huvudroll.

Ifrågavarande särskilda stöd till lantbruksföretag m. m. liksom det statliga
stödet till skärgårdsföretag utgör värdefulla hjälpmedel i strävandena att
uppnå ett sysselsättningsunderlag och över huvud taget förbättra situationen
för befolkningen i berörda bygder.

I föreliggande proposition framlagt förslag om att stödet till lantbruksföretag
och skärgårdsföretag förs samman i en stödform som också skall
omfatta andra småföretag, hemslöjd, hantverk, småvarv m. m. bör som sägs i
propositionen öka möjligheterna att samordna och intensifiera glesbygdsinsatserna.
Utskottet vill för sin del biträda förslaget.

De bestämmelser som nu gäller för de båda förstnämnda stödformerna har
utformats i enlighet med av riksdagen godkända riktlinjer. Utskottet har för
sin del inte något att erinra mot att regeringen med utgångspunkt i gällande
bestämmelser för berörda stödformer utformar enhetliga regler för den nya
stödformen. Detta innebär bl. a. att utskottet avstyrker i motionen 2581
framfört yrkande om att de nya reglerna bör underställas riksdagen för beslut
(yrkandet 1).

Glesbygdsdelegationens förslag innebär att länsstyrelserna efter samråd
med berörda länsorgan skall besluta i de enskilda stödärendena. Detta har
godtagits av arbetsmarknadsministern utom beträffande det nya stödet till
företag i glesbygder, där han efter samråd med jordbruksministern i
överensstämmelse med vad lantbruksstyrelsen, vissa länsstyrelser och LRF
föreslår, har stannat för att ärendena normalt bör prövas av lantbruksnämnden.

Som framhålls i propositionen bör besluten i enskilda ärenden givetvis
fattas på ett sådant sätt att handläggningen inte onödigtvis kompliceras och så
att medlen får bästa effekt. Utskottet anser att arbetsmarknadsministern

JoU 1978/79:4 y

4

anför övertygande skäl forsin uppfattning. Som nämns i propositionen torde
sålunda stödet till företag i glesbygder till övervägande del komma att avse
areella näringar. Likartat stöd till dessa näringar handhas av lantbruksnämnderna.
Lantbruksnämnderna har stor erfarenhet av rådgivning och stöd till
ensamföretagare med små företag. Nämnderna har vidare bl. a. genom sina
ortsombud god lokal kännedom och förankring. Genom den satsning på
lokalrådgivare i de bygder där glesbygdsstöd kommer att lämnas, som
föreslagits i budgetpropositionen 1979 och som nyligen godtagits av riksdagen
(JoU 1978/79:20 p. 3), kommer denna förankring att öka. Genom den
rekommenderade handläggningsordningen säkerställs också samordningen
med jordbrukspolitiken.

I propositionen förutsätts att nämnderna vid handläggningen av ifrågavarande
stödärenden, på samma sätt som nu tillämpas i fråga om stödet till
lantbruksföretag och skärgårdsföretag, skall ha erforderligt samråd med olika
organ och myndigheter i ärenden som inte berör jordbruk, trädgårdsnäring
eller rennäring. Utskottet är självfallet av samma uppfattning. Om i något län
en stor mängd ärenden har anknytning till verksamheten vid ett annat
länsorgan, t. ex. den regionala utvecklingsfonden, bör enligt arbetsmarknadsministerns
mening ärenden som inte berör jordbruksfastigheter kunna
handläggas där. Utskottet har för sin del inte något att erinra häremot. Som
anförts i propositionen ankommer det emellertid på regeringen att besluta om
stödets administration.

I överensstämmelse med sitt nu redovisade ställningstagande avstyrker
utskottet i motionerna 2555 (yrkandet 2) och 2581 (yrkandet 2) framlagda
förslag innebärande att beslutanderätten beträffande de enskilda stödärendena
inom ramen för det nya glesbygdsstödet genomgående bör tillkomma
länsstyrelsen.

Något riksdagens uttalande av det slag som förordas i motionen 2555
(yrkande 1) finner utskottet inte påkallat. Motionen avstyrks således även i
förevarande del.

Syftet med det i motionen 1653 framförda yrkandet (yrkandet 5) om
behovet av regionalpolitisk! stöd till de areella näringarna torde i allt
väsentligt vara tillgodosett genom de förslag som framlagts i föreliggande
proposition. Motionen synes därför inte påfordra någon särskild riksdagens
åtgärd i förevarande del.

Enligt motionen 2562 bör lantbruksnämnderna satsa mer av sina resurser
på en utbyggd lokalrådgivning, helt inriktad på glesbygdsområdena.

Utskottet vill erinra om att årets budgetproposition under det på tionde
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till lantbruksnämnderna innehöll
förslag om en väsentlig förstärkning av den lokala rådgivningsverksamheten
vid lantbruksnämnderna. Förslaget motiverades framför allt av behovet av
ökade rådgivningsinsatser som ett komplement till den vidgade ekonomiska
stödgivningen i de utpräglade glesbygderna. För nästa budgetår har anvisats
medel för inrättande av åtta rådgivartjänster.

JoU 1978/79:4 y

5

Utskottet finner mot angiven bakgrund inte heller motionen 2562 i
förevarande del (yrkandet 7 d) påkalla någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Stockholm den 8 maj 1979

På jordbruksutskottets vägnar
SVANTE LUNDKVIST

Näiyarande: Einar Larsson (c)*, Svante Lundkvist (s), Hans Wachtmeister
(m), Maj Britt Theorin (s), Bertil Jonasson (c), Börje Stensson (fp), Arne
Andersson i Ljung (m), Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan
Strömberg (s), Ingemar Hallenius (c)*, Stig Alftin (s), Karl-Erik Svartberg (s)*,
Sven Eric Lorentzon (m)* och Wivi-Anne Radesjö (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg,
Stig Alftin, Karl-Erik Svartberg och Wivi-Anne Radesjö (alla s) som
anför:

Enligt vår mening är det viktigt att handläggningen av det nya stödet blir så
rationell och enkel som möjligt samtidigt som erforderligt samband upprätthålls
mellan olika verksamhetsområden och över sektorsgränser. Handläggningen
av ärenden rörande det nya glesbygdsstödet bör därför handhas av
länsstyrelsen. Det kan inte vara rationellt att stödärenden handläggs i flera
olika organ. Naturligen borde i stället nödvändigt samråd ske genom
länsstyrelsens försorg. Vi anser därför att ärenden rörande det nya glesbygdsstödet
bör handläggas av länsstyrelsen i samråd med övriga berörda
länsorgan. Likaså anser vi att skäl talar för att reglerna för den nya stödformen
Stöd till företag i glesbygder, i likhet med vad som varit fallet beträffande de
bestämmelser som gäller i fråga om nu tillämpade stödformer, föreläggs
riksdagen för beslut.

Vad nu anförts innebär att vi ansluter oss till de synpunkter som framförs i
motionen 2581. I fråga om administrationen av den nya stödformen
instämmer vi även i syftet med motionen 2555.

I övrigt ansluter vi oss till utskottsmajoritetens uttalanden i detta
ärende.

GOTAB 62150 Stockholm 1979