yttr 1978/79 föu5y y

Yttrande 1978/79:föu5y

FöU 1978/79:5 y

Försvarsutskottets yttrande
1978/79:5 y

över propositionen 1978/79:145 om åtgärder för tekoindustrin jämte
motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet beslöt den 29 mars 1979 att bereda försvarsutskottet
tillfälle att avge yttrande över propositionen 1978/79:145 om åtgärder för
tekoindustrin jämte motioner.

Utskottet

Utvecklingen inom den svenska tekoindustrin har länge varit bekymmersam
från försörjningsberedskapssynpunkt. Riksdagen har under föregående
riksmöte ställt sig bakom mål för uthållighet och standard beträffande
försörjningen med tekovaror vid en påtvungen importminskning (prop.
1977/78:42, FöU 1977/78:5, rskr 1977/78:81). Målen förutsätter att olika
tekovaror i en krissituation kan tillföras genom produktion eller från
beredskapslager. Försörjningsuthålligheten har på tekoområdet bestämts till
ca tre år, vilket är ett högre mål än för flertalet andra försörjningsområden.

I propositionen 1978/79:145 förordas att nivåer anges för den levande
produktion som inom olika delar av tekosektorn svarar mot beredskapsbehoven.
Den nödvändiga produktionskapaciteten är beräknad med förutsättningen
om en möjlig krisimport, vars storlek motsvarar ungefär en fjärdedel
av den årliga importen under åren 1974-1976.

De produktionsnivåer som föredragande statsrådet anger är beräknade för
varje delbransch och uttrycks som den produktion som bör kunna åstadkommas
under en treårig krissituation. Med bl. a. dessa nivåer som
utgångspunkt redovisas en övergripande plan för tekoindustrin, avseende de
tre budgetåren 1979/80-1981/82. Beslut om nästa planeringsperiod för
tekoindustrin kan därmed kopplas till nästa långsiktiga beslut om totalförsvarets
fortsatta utveckling våren 1982.

Den plan för tekoindustrin som handelsministern förordar innebär enligt
propositionen (s. 26) att det skall finnas handlingsberedskap för att sätta in
kraftfulla åtgärder för tekoindustrin under den treårsperiod som planen
omfattar. Planeringsperioden t. o. m. budgetåret 1981/82 bör enligt
handelsministern ses som ett skede för anpassning till en struktur och
omfattning hos tekoindustrin som till inte oväsentlig del bestäms av de krav
som försörjningsberedskapen ställer. För varje delbransch anges ungefärliga
nivåer för den produktionskapacitet som av försörjningsberedskapsskä! bör

1 Riksdagen 1978/79. 10 sami. Yllr. nr 5

FöU 1978/79:5 y

2

kunna upprätthållas under perioden fram t. o. m. budgetåret 1981/82.

Särskilda försörjningsberedskapspolitiska åtgärder bedömer handelsministern
kunna aktualiseras inom i första hand den grundtextila industrin.
Försörjningsberedskapslån, särskilda strukturgarantier, avskrivningslån och
kreditgarantier är aktuella stödformer utöver andra statliga insatser för
tekobranschen. Statsrådet redovisar vidare handelspolitiska överväganden,
frågor om offentlig upphandling samt behov av utredningar, prognoser och
samordning. Bl. a. tillstyrker han att man utreder förutsättningarna för att
bygga upp ett beredskapslager av begagnade kläder som vid behov skulle
kunna omsättas via olika hjälporganisationer.

I partimotionerna från socialdemokraterna (1978/79:2303) och centern
(1978/79:2429) erinras om att riksdagen i december 1978 uttalade (NU
1978/79:16, rskr 1978/79:122) att regeringens proposition våren 1979 om
tekoindustrierna bör innehålla en övergripande plan för samhällets insatser
på tekoområdet såväl på kort som på lång sikt. Näringsutskottet anförde:

Planen bör syfta till att nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt skall
bibehållas. Den bör grundas på försörjningspolitiska och arbetsmarknadspolitiska
bedömningar. I planen bör anges den produktionsnivå resp. produktionskapacitet
som krävs för att försörjningsberedskapsmålen skall kunna
uppfyllas. En samordning är nödvändig för att strukturförändringar skall
kunna genomföras i socialt acceptabla former med hänsynstagande till den
regionala balansen. Vidare behövs en effektiv samplanering som omfattar
både de statliga och de privatägda tekoföretagen.

Enligt socialdemokraterna svarar propositionen 1978/79:145 inte i något
avseende mot nämnda riktlinjer. En snabb fortsatt minskning av tekoproduktionen
kommer att äga rum om regeringens förslag godtas. Motionärerna
underkänner regeringens syn på möjligheterna att vid en kris i vår omvärld
klara försörjningen med kläder. De anser att riksdagen på nytt bör uttala att
målet för samhällets politik på tekoområdet bör vara att nuvarande produktionsvolym
i allt väsentligt skall bibehållas. I motionen förordas bl. a. att
lågprisimporten begränsas i den omfattning som är nödvändig för att klara en
bibehållen produktionsnivå att en särskild planering sker för utnyttjande av
försörjningsberedskapslån som alternativ till och på längre sikt ersättning för
det s. k. äldrestödet, att även hemtextilindustrin skall beaktas från försörjningsberedskapssynpunkt
och kunna ges stöd samt att förutsättningarna för
att bygga upp ett beredskapslager med begagnade kläder skall utredas först i
ett läge då svensk tekoindustri är utslagen.

Centerpartiet kan inte acceptera det synsätt som ligger till grund för
regeringens förslag. ”Det synsätt som präglar propositionen kan närmast
karakteriseras som eko av en låtgåpolitik från en förgången tid som för dagens
samhälle helt saknar relevans. Det måste noteras som anmärkningsvärt att
detta synsätt tillämpas i sammanhang som gäller beredskapsförsörjningen,
dvs. en integrerad del av vår totalförsvarsplanering.”

FöU 1978/79:5 y

3

1 centerns partimotion framhålls att Sverige liksom övriga länder i
västvärlden måste slå vakt om sin tekoindustri eftersom det annars kan bli
omöjligt att upprätthålla en tillräcklig försörjningsberedskap. Motionärerna
understryker att den krisimport som förutsätts i propositionen är mycket
osäker eftersom vi f. n. till stor del importerar tekovaror från avlägsna delar av
världen. Krisimporten bör enligt deras mening antas motsvara det genomsnittliga
intervallet 18-28 % av importen under åren 1974-1976. De anser att
nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt måste bibehållas. Beträffande
offentliga organs upphandlingar anser motionärerna att man bör överväga att
öka de medel för prisutjämning som överstyrelsen för ekonomiskt försvar
disponerar.

Försvarsutskottet har tidigare (FöU 1977/78:2 y) tillstyrkt att man upprättar
en långsiktig plan för hur försörjningsberedskapen skall tryggas på tekoområdet.
Riksdagen har i december 1978 uttalat sig om det önskvärda innehållet
i en sådan plan. Utskottet måte nu konstatera att redovisning och förslag i
propositionen 1978/79:145 inte motsvarar riksdagens önskemål.

Regeringens plan för tekoindustrin kan inte bedömas vara ägnad att leda
till att nuvarande produktionsvolym i allt väsentligt kan bibehållas. En
grundläggande svaghet med planen är att den inte klarlägger de åtgärder som
påkallas för att upprätthålla produktionskapaciteten och behovet av sådana
insatser på tillräckligt lång sikt.

Enligt utskottets mening finns det inte anledning för riksdagen att frångå
önskemålet om bibehållen produktionsvolym. En eventuell framtida
omprövning av det fastlagda målet för försörjningsberedskapen på tekoområdet
kräver långsiktiga bedömningar av utveckling och kostnader (jfr FöU
1977/78:5 s. 5).

I flera av motionerna efterlyser man en större långsiktighet från regeringens
sida. Motionen 2429 (c) innehåller förslag att tekopolitiken skall bedrivas
enligt en övergripande plan, i första hand intill nästa totalförsvarsbeslut men
med en medveten framtidsinriktning. I motionen 2430 (m) framhålls att de
åtgärder som regeringen aviserar är alltför kortsiktiga till sin natur och att
branschens företag måste ges en längre planeringssikt än ett år avseende det
stöd som regering och riksdag avser att lämna. Utskottet instämmer i dessa
synpunkter.

Beträffande planering av det slag som har föreslagits i motionen 2303 (s),
liksom formerna för studier och långsiktig planering, vill utskottet förorda att
man i första hand utnyttjar de ansvariga myndigheterna på området. Dessa
bör anvisas att utnyttja metoder som ansluter till perspektivstudierna och vid
behov ges ytterligare personella resurser för ändamålet.

Frågorna om tillgång på kvalificerad arbetskraft i en kris och om utbildning
av ytterligare arbetskraft hör till dem som måste studeras ytterligare.

Utskottet vill liksom tidigare påpeka att antagandena om möjlig krisimport
är osäkra. För tekovaror förutsätts en förhållandevis låg krisimport (jfr FöU
1977/78:5 s. 6).

FöU 1978/79:5 y

4

Utskottet vill slutligen uttala att läget f. n. inte är sådant att det är påkallat
att utreda förutsättningarna för att bygga upp ett beredskapslager av
begagnade kläder. Tillgängliga utredningsresurser bör i stället utnyttjas förde
ändamål som har berörts i det föregående.

Stockholm den 5 april 1979

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Näivarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s), Erik Glimnér (c), Eric
Holmqvist (s), Gusti Gustavsson (s). Gudrun Sundström (s), Gunnar Björk i
Gävle (c), Roland Brännström (s), Gunnar Oskarson (m), Åke Gustavsson (s),
Evert Hedberg (s), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin (m), Eric Hägelmark(fp)och
Kalevi Wernebrink (c).

Avvikande mening

av Hans Lindblad (fp) och Eric Hägelmark (fp) som anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 3 börjar "Försvarsutskottet har” och på s. 4 slutar
”i det föregående” bort ha följande lydelse:

Genom riksdagsbeslut under hösten 1977 (prop. 1977/78:42, FöU 1977/
78:5, rskr 1977/78:81) fastställdes de mål som skall gälla för försörjningsberedskapen
på tekoområdet beträffande bl. a. försörjningsuthållighet och
forsö rjningsstandard.

Riksdagens uttalanden i december 1978 om det önskvärda innehållet i en
långsiktig plan för samhällets insatser på tekoområdet gällde tekopolitiken
från såväl försörjningsberedskapssynpunkt som ur sysselsättningspolitiska
och regionalpolitiska aspekter. Förslagen i propositionen 1978/79:145 om
nivåer för den löpande produktionen är grundade på de mål som fastslagits av
försörjningsberedskapsskäl. Försvarsutskottet begränsar sitt yttrande till
denna aspekt av tekopolitiken.

Utskottet konstaterar att de tillförselbehov som anges i propositionen i
huvudsak motsvarar dem som fastställdes hösten 1977. Härtill kommer att
man nu uttalar att behoven i allt väsentligt bör tryggas genom levande
produktion. Det kan också konstateras att den möjliga krisproduktionen
fortfarande är tillräcklig för att tillgodose behoven.

Handelsministern förordar en plan som gäller budgetåren 1979/80-1981/
82. För tid därefter anser han att beslut bör fattas i samband med nästa beslut
om totalförsvarets fortsatta utveckling våren 1982. Utskottet tillstyrker att
planeringen inriktas på detta sätt.

Utskottet tillstyrker också de åtgärder som redovisas i planen för tekoin -

FöU 1978/79:5 y

5

dustrin och biträder handelsministerns uttalande (s. 26) att försörjningsberedskapslån
i vissa fall bör kunna utgå innan man har nått en nivå som är
kritisk från försörjningsberedskapssynpunki, då så är motiverat av arbetsmarknads-
och regionalpolitiska skäl.

I centerns partimotion förordas att krisimporten bör antas motsvara det
genomsnittliga intervallet 18-28 %. Handelsministern har för sin del förutsatt
ungefär en fjärdedel, dvs. 25 V Skillnaden är mycket liten. Utskottet vill
liksom tidigare påpeka att antagandena om möjlig krisimport är osäkra. För
tekovaror förutsätts en förhållandevis låg krisimport (jfr FöU 1977/78:5
s. 6).

Utskottet vill slutligen tillstyrka att överstyrelsen för ekonomiskt försvar
ökar sitt kunskapsunderlag och sin beredskap genom att studera förutsättningarna
för att bygga upp ett beredskapslager av begagnade kläder.

■

GOTAB 61943 Slockholm 1979