yttr 1978/79 fiu1y y

Yttrande 1978/79:fiu1y

FiU 1978/79:1 y

Finansutskottets yttrande
1978/79:1 y

över propositionen 1978/79:160 om fortsatt reformering av inkomstskatten,
m. m., jämte motioner

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har genom beslut 1979-04-03 berett finansutskottet
tillfälle att yttra sig över propositionen 1978/79: 160 om fortsatt reformering
av inkomstskatten, m. m., jämte motioner i vad avser finansutskottets
ämnesområde.

Finansutskottet får anföra följande.

När finansutskottet senast i mer samlad form bedömde de ekonomiska
perspektiven för vårt land framöver (FiU 1978/79: 20) inskärpte
utskottet behovet av att noga följa utvecklingen. Utskottet konstaterade
att det rådde osäkerhet i fråga om utvecklingstendenserna på flera viktiga
områden. Vad som därefter inträffat inskärper ytterligare vikten
av vad utskottet då anförde. Den förvärrade oljekrisen kan nu konstateras
få betydande återverkningar på den internationella ekonomin. I
Sverige har den ekonomiska uppgången fortsatt, vilket understryker
betydelsen av att den ekonomiska politiken sköts med kraft och skicklighet.
Riskerna för ökande balansproblem och snabbt stigande inflation
under loppet av år 1979 kan nu sägas vara än kraftigare markerade än
vad utskottet fann i början av året. Det snabbt stigande budgetunderskottet,
vars effekter utskottet varnade för i februari månad, synes nu
komma att öka ytterligare, vilket kommer att förvärra de balansproblem
vi står inför. Utskottet återkommer till avvägningsproblemen på
såväl kortare som längre sikt i samband med behandlingen av den reviderade
finansplanen senare i vår.

Den ekonomiska utvecklingen i vårt land framöver är i väsentlig mån
beroende av att vi kan åstadkomma en balanserad utveckling av priser
och löner. Det är statsmakternas uppgift att genom en aktiv inflationsbekämpning
och väl avvägda skattejusteringar skapa goda förutsättningar
för parternas avtalsförhandlingar. Den nu förda regeringspolitiken
brister emellertid i båda dessa hänseenden. Inflationsbekämpningen
drivs inte med tillräcklig kraft och konsekvens. Än allvarligare
är att det förslag till åtgärder på skatteområdet som regeringen lagt
fram i propositionen 160 inte lägger en god grund för en lugn avtalsrörelse.

En sänkning av de direkta skatterna för hushållen utgör enligt utskottets
mening ett ofrånkomligt led i en politik som syftar till fortsatt
balanserad ekonomisk tillväxt. Genom en väl avpassad skatteomlägg 1

Riksdagen 1978/79. 5 sami. Yttr. nr 1

FiU 1978/79:1 y

2

ning kan vi skapa förutsättningar för att den kommande avtalsrörelsen
skall ge ett resultat som bidrar till en sådan balanserad uppgång i vår
ekonomi. Genom skattesänkningar kan löntagarna tillförsäkras en viss
ökning av sina disponibla inkomster utan att detta behöver leda till så
stora avtalsmässiga löneökningar att vår internationella konkurrenskraft
försvagas. Man kan dessutom genom sänkningar av direktskatten minska
de nu så betydande marginaleffekterna i skattesystemet. En förutsättning
för att en skatteomläggning skall ha dessa effekter på avtalsrörelsen
är emellertid att den ges en sådan fördelning att den verkligen
underlättar parternas arbete. Utskottet nödgas konstatera att den fördelning
av skattesänkningarna som följer av förslaget i propositionen
inte har denna effekt.

För att ett beslut om skatteomläggning skall ha avsedd verkan, nämligen
att gynnsamt påverka förutsättningarna för ett nytt avtal, är det
vidare av vikt att parterna på arbetsmarknaden vet vilka kompenserande
finansieringsåtgärder som skatteomläggningen ger upphov till. Denna
fråga lämnas emellertid öppen i regeringsförslaget. Man antyder flera
olika vägar, varvid effekterna av de skilda alternativen blir klart olika
på företagens lönebetalningsförmåga och hushållens realt disponibla inkomster.
Enligt utskottets mening bör man därför fatta beslut om sänkningar
av den direkta skatten samtidigt med att man beslutar om finansieringen.
Detta understryks med kraft i partimotionerna från centerpartiet
(2432) och socialdemokraterna (2433).

Mot bakgrund av det anförda är det enligt utskottets mening olämpligt
att riksdagen fattar beslut beträffande viss del av skatteomläggningen
i vår och andra delar i höst. Mot ett sådant förfarande talar såväl
behovet av att senare under året bättre kunna bedöma de ekonomiska
utsikterna inför 1980 och 1981 som att skatteomläggningen måste kunna
bedömas i sin helhet av avtalsparterna. Till saken hör även att frågan
om införande av en s. k. produktionsfaktorskatt är föremål för utredning
med sikte på att tidigt i höst redovisa ett preliminärt material.

Enligt finansutskottets mening bör riksdagen sålunda avvisa förslaget
till ny skatteskala i propositionen och hemställa hos regeringen att nytt
förslag föreläggs riksdagen för beslut i höst. Därmed skulle yrkandet 3
i motionen 2432 vara tillgodosett.

Riktpunkten vid utarbetandet av ett nytt förslag bör vara en sänkning
av de direkta skatterna som ges en sådan profil att den verkligen
underlättar avtalsrörelsen. Förslaget bör sikta till att dämpa marginalskatterna
i ett brett skikt av inkomstskalan och göra det på ett sådant
sätt att särskilt de lägre inkomsttagarnas situation uppmärksammas.

En annan utgångspunkt för arbetet med det nya förslaget till skatteomläggning
bör vara att det totalfinansieras. Det stora underskottet i
statens budget utgör i en uppåtgående konjunktur ett starkt orosmoment.
Det är därför en självklar utgångspunkt att beslut som minskar

FiU 1978/79:1 y

3

statsinkomsterna liksom nya åtaganden på utgiftssidan fullt ut kompenseras
genom motsvarande inkomstförstärkningar.

Finansutskottet har vid sin inledda beredning av propositionen 95
om den kommunala ekonomin och de motioner som väckts med anledning
av propositionen funnit det nödvändigt att beslut om reformeringens
inriktning och omfattning fattas redan nu i vår. Detta är nödvändigt
med hänsyn till kommunernas ekonomiska planering. Regeringen
har i propositionerna 115, 160 och 202 lagt fram förslag om
inkomstförstärkningar som täcker kostnaderna för den kommunalekonomiska
reformen för år 1980. Förslag om andra inkomstförstärkningar
har väckts i motioner. Det tillkommer inte finansutskottet att bereda
de sålunda framlagda förslagen.

Finansutskottet vill i sammanhanget påpeka att regeringen i propositionen
95 redovisar förslag om förenklad beräkning av det kommunala
skatteunderlaget. De härav följande lagförslagen läggs fram i propositionen
160. Den lösning av frågan som regeringen föreslagit är direkt
knuten till utformningen av skatteomläggningen för 1980. I motionerna
2371 (s) och 2433 (s) yrkas avslag på regeringens förslag. För att få en
samlad behandling av frågan överlämnas härmed yrkandet 6 i motionen
2371 av finansutskottet till skatteutskottet.

En konsekvens av utskottets ställningstagande att regeringens förslag
till skattereform för 1980 bör avvisas blir att beslut i frågan om förenklad
beräkning av det kommunala skatteunderlaget inte heller kan
fattas under våren. Ett nytt förslag från regeringen om inkomstskatteskalor
m. m. för 1980 bör således även inkludera den här berörda frågan.

I motionen 2349 (m) tas upp möjligheterna att i ökad utsträckning
använda sparstimulerande åtgärder i konjunkturpolitiskt syfte i stället
för skattehöjningar. Motionärerna erinrar om de förslag som tidigare
tagits upp i motionen 1108 och för därutöver nu fram tanken på emission
av ett särskilt sparobligationslån med förmånliga villkor för att öka
hushållssparande!.

Utskottet vill instämma med motionärerna i det betydelsefulla i att
söka uppnå ett ökat sparande i samhället, inte minst ett ökat hushållssparande.
Åtgärder i denna riktning torde komma att erfordras framöver
även med en totalfinansiering av den nu aktuella skatteomläggningen,
något som finansutskottet i det föregående kraftigt understrukit
behovet av. Vad gäller de konkreta förslag motionärerna hänvisar
till har de som väckts i motionerna 1113 och 1612 (med motivering i
motionen 1108) på finansutskottets hemställan (FiU 1978/79:27) nyligen
avvisats av riksdagen. Vad gäller förslaget om ett särskilt till hushållen
riktat sparobligationslån med kort löptid prövas dessa frågor
fortlöpande av riksgäldsfullmäktige. Någon särskild hemställan till vare

FiU 1978/79:1 y

4

sig regeringen eller riksgäldsfullmäktige torde mot denna bakgrund inte
vara erforderlig.

I motionen 2349 begärs ett tillkännagivande om nödvändigheten av
att begränsa den offentliga utgiftsexpansionen. Finansutskottet underströk
allvaret i det statsfinansiella läget i betänkandet över årets finansplan
och budgetförslag (FiU 1978/79: 20). Det torde finnas anledning
återkomma till frågan vid utskottets behandling av det reviderade budgetförslaget
senare i vår. Perspektiven rörande den kommunala ekonomin
tar utskottet upp i ett särskilt betänkande med anledning av propositionen
95 med tillhörande motioner. Något särskilt riksdagens tillkännagivande
erfordras enligt utskottets mening inte i nu förevarande sammanhang.

Stockholm den 24 april 1979
På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

Närvarande: Björn Molin (fp), Kjell-Olof Feldt (s), Knut Johansson (s),
Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Arne Pettersson (s), Anton
Fågelsbo (c), Arne Gadd (s), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c),
Anita Gradin (s), Olle Wästberg i Stockholm (fp), Rune Rydén (m),
Göthe Knutson (m) och Axel Kristiansson (c).

Avvikande meningar

1. av Björn Molin och Olle Wästberg i Stockholm (båda fp) som anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 1 börjar med ”När finansutskottet”
och på s. 3 slutar med ”berörda frågan” bort ha följande lydelse: I

propositionen 1978/79: 160 om fortsatt reformering av inkomstskatten,
m. m., framhåller föredragande statsrådet att såväl de föreslagna
inkomstskattelättnadema som de i proposition 95 om den kommunala
ekonomin föreslagna ökade överföringarna till kommunsektorn
måste finansieras. Totalkostnaden för de olika reformerna beräknas till
ca 4 450 milj. kr. I propositionen redovisas konkreta inkomstförstärkningar
om sammanlagt ca 1 850 milj. kr., varom förslag numera också
i olika propositioner förelagts riksdagen.

Beträffande det återstående finansieringsbehovet framhåller föredraganden
att det i dagens skattesystem väsentligen endast finns två möjligheter
att täcka det, nämligen antingen genom en höjning av mervärdeskatten
eller genom en höjning av någon arbetsgivaravgift. I riksdagen
har emellertid också framförts förslag om införande av en ny
skatteform, som kallats allmän produktionsfaktorskatt. En utredning
om olika former av bruttoskatten har därför tillkallats, med uppgift att

FiU 1978/79:1 y

5

redovisa de valmöjligheter som finns och konsekvenserna av olika lösningar.
Utredningen skall arbeta skyndsamt och en preliminär redovisning
bör föreligga i sådan tid att den kan vara till ledning vid statsmakternas
ställningstagande till finansieringsfrågan i höst. I denna situation
bör, enligt föredraganden, valet av finansieringskälla nu anstå samtidigt
som det betonas att omläggningarna i sin helhet bör finansieras.

I motionen 2433 (s) hävdas att de utgiftsökningar som är förenade
med skatteomläggningen kräver en inkomstförstärkning på åtminstone
samma belopp. I motionen föreslås att riksdagen nu gör ett ”uttalande”
om att kostnaderna för en skatteomläggning skall finansieras genom ett
skatte- och avgiftsuttag på produktionen som ger staten full täckning
för de kostnader som är förenade med skatteomläggningen. Också i
motionen 2433 förutsätter man att det definitiva beslutet med åtföljande
lagändringar om finansieringarna av skatteomläggningarna tas av
riksdagen i höst.

I motionen 2432 (c) föreslås att hela beslutet om skatteskala i den
statliga inkomstskatten för 1980 skjuts upp till hösten och att beslut
om finansieringarna av skatteomläggningen då självfallet också skall tas
i höst. I motionen framhålls f. ö. att man inte bör finansiera ordinarie
statliga utgifter via socialförsäkringssystemet.

I motionen 2349 (m) avvisas uppfattningen att det i nuvarande samhällsekonomiska
och statsfinansiella läge skulle vara nödvändigt att en
skatteomläggning i allt väsentligt måste finansieras genom skattehöjningar
på andra områden. Man påpekar i motionen att behovet av
skattehöjningar under 1980 är helt avhängigt av konjunkturutvecklingen
i stort och att några bestämda uttalanden i fråga om finansieringen
därför inte kan göras nu.

Enligt finansutskottets mening är det, så som framhållits i propositionen
och i några av motionerna, nödvändigt att kompensera statsbudgeten
såväl för inkomstbortfallet till följd av en fortsatt reformering av
inkomstskatten som för utgiftsökningarna i fråga om den kommunala
skatteutjämningen m. m. En utebliven finansiering leder eljest till en
oförsvarlig ökning av det redan stora budgetunderskottet. Utskottet anser
därför att riksdagen nu bör uttala sig för att de aktuella reformerna
i sin helhet finansieras. Om regeringens förslag till höjningar av vissa
skatter och avgifter godtas av riksdagen har ett belopp om ca 1 850
milj. kr. täckts in. För att täcka återstående finansieringsbehov torde
i dagens skattesystem, så som framhålls i propositionen, endast två
skatteformer komma i fråga, nämligen mervärdeskatten eller någon arbetsgivaravgift.
Ett nytt alternativ kan möjligen vara den s. k. allmänna
produktionsfaktorskatt som föreslagits i motionerna 1697 och 2433.

Regeringen har tillkallat en särskild utredning om olika former av
bruttoskatter. Denna utredning, som redan inlett sitt arbete, skall bl. a.
närmare belysa konsekvenserna av införande av en produktionsfaktor -

FiU 1978/79:1 y

6

skatt och jämföra dess verkningar med nu existerande skatteformer.
Utredningen skall arbeta skyndsamt och ett preliminärt material skall
redovisas i sådan tid att det kan vara till ledning för statsmakternas
ställningstagande till finansieringsfrågan nu i höst. Med detta underlag
bör det då vara möjligt att bättre bedöma vilken form av indirekt beskattning
som skall väljas för att täcka det föreliggande finansieringsbehovet.

Mot denna bakgrund delar finansutskottet den bedömning som görs
såväl i propositionen som i motion 2433, nämligen att det definitiva
finansieringsbeslutet bör anstå till i höst. Riksdagen bör inte nu binda
sig i fråga om valet av finansieringskälla, utan inskränka sig till uttalandet
att reformerna i fråga om den statliga inkomstskatten och den
kommunala ekonomin i sin helhet bör finansieras och att beslut om
hur finansieringen skall ske bör fattas i höst.

I motionen 2432 föreslås att inte bara finansieringsbeslutet utan också
beslutet om den statliga inkomstskattens utformning skall uppskjutas
till i höst. Finansutskottet vill emellertid erinra om att det för arbetsmarknadens
parter är viktigt att förutsättningarna i form av inkomstskattelättnader
är kända när avtalsförhandlingarna skall inledas. Om
riksdagens beslut kommer först i november eller december, vilket erfarenhetsmässigt
är fallet när skattebeslut fattas under hösten, är detta
en nackdel. I år gäller också att gällande avtal löper ut redan i slutet
av oktober, vilket innebär att det är mer angeläget än någonsin att förhandlingsstarten
inte onödigtvis fördröjs. Utskottet vill vidare betona
att bl. a. ledande företrädare för TCO uttalat att marginalskattelättnader
av den omfattning propositionen föreslår är ett minimum för att ge
en god grundval för löneavtalen. Till sist kan utskottet också konstatera
att ett beslut om sänkta marginalskatter nu i vår överensstämmer med
trepartiregeringens regeringsförklaringar såväl hösten 1976 som hösten
1978.

I och för sig kunde det då hävdas att även frågan om reformernas
finansiering är ett viktigt inslag i avtalsförhandlingarnas förutsättningar
och att ett beslut även på denna punkt borde fattas redan nu i vår. Som
utskottet redovisat står det emellertid klart att ytterligare faktamaterial
behövs för att riksdagen skall kunna fatta ett väl underbyggt beslut på
denna punkt. Inte minst från löntagarorganisationernas sida har man
efterlyst den ytterligare belysning av de olika tänkbara alternativen som
nu skall ges genom den snabbutredning som tillkallats. Även konjunkturpolitiska
skäl kan anföras för att vänta med ställningstagandet till
finansieringsfrågan i de delar bruttoskatter skall utnyttjas.

I debatten efter det att propositionen framlagts har emellertid den
åsikten framkommit att ett beslut om inkomstskatteskalan m. m. inte
kan fattas i vår därför att finansieringsfrågan inte är i detalj löst. Från
regeringens sida har därvid uttalats att man är beredd att medverka till

FiU 1978/79:1 y

7

ett beslut om finansieringen av hela reformpaketet vid innevarande
riksmöte, om det visar sig att majoritet finns för detta. Finansutskottet
anser på angivna grunder att finansieringsbeslutet bör anstå och att
riksdagen nu endast bör uttala att en fullständig finansiering är nödvändig
i höst. Finansutskottet förutsätter dock att skatteutskottet prövar
en annan lösning i fråga om tidpunkt för finansiering, om en sådan lösning
trots allt visar sig mest ändamålsenlig för att säkerställa att ett
beslut om skatteskalan m. m. fattas nu i vår.

Finansutskottet vill i sammanhanget påpeka att regeringen i propositionen
95 redovisar förslag om förenklad beräkning av det kommunala
skatteunderlaget. De härav följande lagförslagen läggs fram i propositionen
160. Den lösning av frågan som regeringen föreslagit är direkt knuten
till utformningen av skatteomläggningen för 1980. I motionerna
2371 (s) och 2433 (s) yrkas avslag på regeringens förslag. För att få en
samlad behandling av frågan överlämnas härmed yrkandet 6 i motionen
2371 av finansutskottet till skatteutskottet. Finansutskottet tillstyrker
från sina utgångspunkter förslaget i propositionen till förenklad
skatteberäkning.

2. av Rune Rydén och Göthe Knutson (båda m) som anför:

Finansutskottet kommer senare i samband med sin behandling av
kompletteringspropositionen att få tillfälle att mer i detalj behandla
utvecklingstendenserna i den svenska ekonomin på kortare och längre
sikt. Att regeringen i propositionen 160 om fortsatt reformering av inkomstskatten
m. m. och i propositionen 95 om den kommunala ekonomin
inte sökt sätta in där framlagda förslag i ett vidare samhällsekonomiskt
perspektiv är i och för sig att beklaga. En sådan analys finns
däremot i moderata samlingspartiets motion 1978/79: 2349.

Enligt vår uppfattning förutsätter en utveckling, som kommer ens i
närheten av de förhållandevis optimistiska beräkningarna i 1978 års
långtidsutredning, att skattepolitiken ges en sådan utformning, att den
möjliggör reala inkomstförbättringar efter skatt för den yrkesverksamma
delen av befolkningen. Detta förutsätter en långtgående återhållsamhet
med offentliga utgifter för att eliminera behovet av skattehöjningar.
Det förutsätter vidare en sådan utformning av skattepolitiken
att det lönar sig att arbeta och att arbete, företagande, initiativ och sparande
stimuleras.

Förslagen i proposition 160 i fråga om en nedjustering av marginalskatterna
samt om tillskapandet av ett marginalskattetak kan enligt vår
bedömning ses som ytterligare steg i en sådan politik och en fortsättning
av den reformering som inleddes av den borgerliga trepartiregeringen
genom skatteomläggningarna för 1977 och 1978 samt genom indexregleringen
av skatteskalan. Riksdagen bör enligt vår uppfattning under

FiU 1978/79:1 y

8

våren fatta beslut i dessa frågor. Att som utskottets majoritet av socialdemokrater
och centerpartister förordar skjuta upp ett beslut till hösten
om utformningen av skatteskalorna för 1980 är enligt vår bedömning
inte meningsfullt. Det är tvärt om angeläget att t. ex. parterna på arbetsmarknaden
på ett så tidigt stadium som möjligt har kännedom om de
skatteregler som kommer att gälla under nästa år för att därigenom
kunna göra de överväganden som erfordras inför slutandet av nya avtal.

Vad gäller finansieringen av en skatteomläggning kan däremot denna
fråga med fördel skjutas till hösten, när vi vet mer om den ekonomiska
utvecklingen under 1980. Behovet av skatteåtgärder är beroende av såväl
den interna som den externa ekonomiska utvecklingen liksom av
löne- och kostnadsutvecklingen i övrigt. Målet bör vara att några skattehöjningar
inte alls skall ske.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1979