yttr 1978/79 cu4y y

Yttrande 1978/79:cu4y

CU 1978/79:4 y

Civilutskottets yttrande
1978/79:4 y

Med anledning av motion om åtgärder mot vanhävd och bristande
underhåll av jordbrukets byggnader

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har hemställt att civilutskottet yttrar sig över motionen
1978/79:2589 av Gunnar Olsson (s), vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att överväganden bör göras i lämpligt
sammanhang om ytterligare åtgärder mot vanhävd och bristande underhåll
av jordbrukets byggnader.

Gällande ordning

Enligt 50 § byggnadsstadgan (BS) skall byggnad underhållas så att hållfastheten
inte äventyras samt brandfara, sanitär olägenhet eller vanprydnad inte
uppkommer. Motsvarande bestämmelse fanns både i 1931 och i 1947 års
byggnadsstadgor.

Oen nyss nämnda bestämmelsen är emellertid i fråga om
ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring
tillämplig endast inom område med fastställd generalplan, stadsplan eller
byggnadsplan. Detta betyder exempelvis i praktiken att flertalet som en följd
av jordbrukets strukturomvandling övergivna och förfallna ekonomibyggnader
på landsbygden faller utanför stadgans underhållsbestämmelse.
1 naturvårdslagen (NVL) finns emellertid en bestämmelse (21 §) som
är tillämplig i detta fall. Där föreskrivs nämligen att om byggnad inom
område, som inte ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan,
har lämnats att förfalla och landskapsbilden därigenom i väsentlig mån
skadas, äger länsstyrelsen förelägga ägaren att riva eller sätta i stånd
byggnaden eller annorledes avhjälpa skadan i den mån detta inte kan anses
oskäligt betungande.

Beträffande byggnad som i väsentlig mån blivit skadad eller till följd av
vanvård är att anse som förfallen får byggnadsnämnden föreskriva att den
skall rivas, om den inte blir iståndsatt inom skälig tid (51 § 1 mom. BS). Denna
bestämmelse gäller dock inte sådana ekonomibyggnader för jordbruk,
skogsbruk eller därmed jämförlig näring, som ligger utanför område med
fastställd plan.

Om bestämmelserna i 50 och 53 §§ BS inte följs har byggnadsnämnden
möjlighet att med stöd av 16 § lagen om påföljder och ingripanden vid olovligt
byggande m. m. (LPI) ingripa och förelägga den ansvarige - även annan än

Riksdagen 1978/79. 19 sami. Yttr. nr 4

CU 1978/79:4 y

2

ägaren - att inom viss tid vidta åtgärden i fråga. Föreläggande får förenas med
vite eller föreskrift om tvångsutförande.

I detta sammanhang kan även nämnas bestämmelsen i 53 § 1 mom. BS
enligt vilken tomt skall hållas i vårdat skick. Vidare skall enligt samma
författningsrum därvid tillses att växtligheten inte hindrar sikten för trafiken.
Med tomt avses här fastighet, samfällighet och annan för bebyggelse avsedd
enhet (36 § BS).

Bestämmelser om byggnadsunderhåll finns i ännu ett antal författningar.
Sålunda finns i hälsovårdsstadgan (HS) en bestämmelse (15 §) enligt vilken
byggnad som inrymmer boningsrum skall underhållas och skötas så att
sanitär olägenhet inte uppstår för dem som uppehåller sig i byggnaden.

I allmänna ordningsstadgan föreskrivs(4 §) att byggnader skall ägnas sådan
tillsyn att fara inte uppkommer för dem som färdas eller uppehåller sig på
allmän plats. Även i brandlagstiftningen finns bestämmelser med avseende
på byggnadsunderhåll. I brandlagen och brandstadgan tar dessa sikte på att
förhindra uppkomsten och spridningen av brand.

Enligt expropriationslagen (ExL) 2 kap. 7 § får expropriation ske för att
försätta eller hålla fastighet i tillfredsställande skick, när grov vanvård
föreligger eller kan befaras uppkomma.

Byggnader av kulturhistoriskt värde har fått ett särskilt rättsligt skydd i
byggnadsminneslagen. Enligt denna lag kan byggnad som ”bevarar egenarten
hos gången tids byggnadsskick eller minnet av historiskt betydelsefull
händelse och som med hänsyn därtill är att anse som synnerligen märklig”
förklaras för byggnadsminne av riksantikvarieämbetet. I anslutning till
byggnadsminnesförklaringen skall meddelas särskilda skyddsföreskrifter
rörande byggnadens vård och underhåll. Sådana föreskrifter kan också
innehålla att byggnaden kringliggande område skall hållas i sådant skick att
byggnadens utseende och karaktär inte förvanskas.

Bygglagutredningen tillkallades 1968 för att göra en översyn av plan- och
byggnadslagstiftningen. Utredningen lade 1974 fram ett principbetänkande
(SOU 1974:21) Markanvändning och byggande. Dåvarande bostadsministern
fann att betänkandet, med hänsyn till utfallet av remissbehandlingen, då inte
kunde läggas till grund för ett ställningstagande utan att det först överarbetades
och kompletterades. Detta arbete har därefter pågått inom
bostadsdepartementet. Regeringen har i november 1978 tillkallat särskild
utredare för arbetet med en ny byggnadslagstiftning. Enligt vad numera
uttalats kommer ett förslag att läggas fram under sommaren 1979.

Bygglagutredningen föreslog i sitt nämnda principbetänkande bl. a. att
underhållsbestämmelserna skulle omfatta all bebyggelse. Grundläggande
krav skulle ställas på byggnader som uppförts föreden 1 juli 1960. För därefter
uppförda byggnader skulle gälla att de bör underhållas så att de väsentligen
bibehåller de egenskaper som krävdes av dem då de uppfördes. Beträffande
byggnader med särskilt bevaringsvärde föreslogs mer långtgående underhåilskrav.

CU 1978/79:4 y

3

I remissyttrande över lagförslaget hävdade LRF att konsekvenserna av en
sådan underhållsplikt skulle bli synnerligen betungande för lantbruket och
hämma rationaliseringar. Förslaget avstyrktes därför. Samfundet för
hembygdsvård anförde bl. a. att ett behov av bidrag torde uppkomma
beträffande de byggnader som saknar ekonomiskt värde för ägaren, t. ex.
överloppsbyggnader inom jordbruket som kan ha stort kulturhistoriskt
värde.

Här noteras också riksdagens beslut (CU 1978/79:2) att begära överväganden
om planmässig sanering efter industrinedläggningar. Utskottet förordade
att dessa överväganden, trots deras nära samband med bygglagarbetet, inte
inordnades i detta så att ett förslag därigenom fördröjdes.

Riksdagen har vidare (CU 1978/79:30) föreslagit ett särskilt, sammanhållet
utredningsarbete om förnyelsefrågor. Detta arbete kommer att knyta an till
de överväganden om underhållsskyldighet som görs i bygglagarbetet.

Utskottet noterar slutligen att utredningen (Ju 1977:07) om ställföreträdare
för dödsbo i vissa fall tillkallats bl. a. med hänsyn till de olägenheter som kan
uppkomma när fastigheter ägs av dödsbon.

Utskottet

Motionsförslagets syfte och allmänna inriktning torde vara obestritt. De
invändningar som rests mot tidigare principiella överväganden som anslutit
till frågan har närmast avsett reglernas utformning och räckvidd i vissa
fall.

Bristande underhåll av jordbrukets byggnader kan medföra en inte
godtagbar inverkan på miljön. Gällande byggnadslagstiftning har visat sig
inte ha lett till önskvärda åtgärder. Frågorna om kravens lämpliga utformning
och om de skall utsträckas till även jordbrukets m. fl. ekonomibyggnader
övervägs i bygglagarbetet. Det får förutsättas att detta arbete leder fram till
allmänna bedömningar även i denna del. Detta arbete knyter emellertid i
dessa delar an till förordade överväganden om förnyelse av den befintliga
miljön. Enligt utskottets mening bör i anslutning till detta arbete tas upp de
frågor i detta sammanhang som kan återstå efter det att förslaget till ny
byggnadslagstiftning lagts fram. I ett sådant arbete kan beaktas de speciella
krav som kan ställas mot bakgrund även av jordbrukspolitiska m. fl.
överväganden. Utskottet förordar därför att jordbruksutskottet föreslår
riksdagen att begära ytterligare överväganden i ämnet.

Stockholm den 10 maj 1979

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

CU 1978/79:4 y 4

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s), Per-Olof Strindberg (m),
Oskar Lindkvist (s), Lars Henrikson (s), Karl-Erik Strömberg (fp), Thure
Jadestig (s), Maj-Lis Landberg (s), Birgitta Dahl (s), Kerstin Andersson i
Hjärtum (c), Magnus Persson (s), Elvy Olsson (c), Göthe Knutson (m) och
Karl-Eric Norrby (c).

GOTAB 62139 Slockholm 1979