yttr 1977/78 sku6y y

Yttrande 1977/78:sku6y

SkU 1977/78:6 y

Skatteutskottets yttrande
1977/78:6 y

över propositionen 1977/78:178 med förslag till lagstiftning om
marknadsföringen av alkoholdrycker och tobaksvaror jämte
motioner

Till näringsutskottet

Sedan näringsutskottet berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
propositionen 1977/78:178 med förslag till lagstiftning om marknadsföringen
av alkoholdrycker och tobaksvaror jämte eventuella motioner får skatteutskottet,
som begränsar sitt yttrande till att avse marknadsföringen av
alkoholdrycker, anföra följande.

Den föreslagna lagstiftningen innebär att särskild måttfullhet skall iakttas
vid marknadsföringen av alkoholdrycker. Tidningsannonsering för systemvaror,
dvs. spritdrycker, vin och starköl, förbjuds. Detta förbud avser alltså
inte öl, som dock omfattas av lagstiftningen i övrigt. Marknadsföring, som är
påträngande, uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol, motsvarar
inte kraven på särskild måttfullhet och blir följaktligen otillåten. 1 enlighet
härmed får bl. a. utomhusreklam och direktreklam inte förekomma. Lagstiftningen
innehåller inte några straffbestämmelser utan tillämpningen knyts till
marknadsföringslagen, vilket från påföljdssynpunkt innebär att näringsidkare
som marknadsför alkoholdrycker i strid mot bestämmelserna kan av
marknadsdomstolen förbjudas vid vite att fortsätta härmed. Övervakningen
av lagstiftningen utövas i första hand av konsumentombudsmannen
(KO).

Det nu framförda lagstiftningsförslaget bygger i huvudsak på tobaks- och
akoholreklamutredningens betänkande (SOU 1976:63) Reklamen för alkohol
och tobak. Förbudet mot tidningsannonsering för systemvaror har dock inte
föreslagits av utredningen. Till stöd härför åberopar föredragande departementschefen
riksdagens begäran under våren 1977 att regeringen till
innevarande riksmöte skulle lägga fram förslag om förbud mot alkoholreklam.
1 samband därmed gör föredraganden den tolkningen, att riksdagsbeslutet
torde få uppfattas som avseende framför allt tidningsannonseringen för
de alkoholstarkare varuslag, som är underkastade den strängaste regleringen
vad gäller försäljning och servering, alltså systemvarorna.

Med anledning av propositionen har motionsvis framförts krav på såväl
skärpningar av den föreslagna lagstiftningen som avslag på densamma.

1 motionen 1977/78:1952 yrkas att förbudet mot tidningsannonsering
också skall omfatta öl. Motionären anser att riksdagens tidigare begäran om
förbud mot alkoholreklam rimligtvis måste åsyfta samtliga alkoholhaltiga
drycker.

1 Riksdagen 1977/78. Yllr. nr 6

SkU 1977/78:6 y

2

Samma krav framställs av motionärerna i motionen 1977/78:1957, där
kritiska synpunkter framförs på att regeringen valt den av utredningen
förordade anknytningen till marknadsföringslagen i stället för en ren
förbudslagstiftning. Motionärerna menar också att förslaget fått den utformningen
att en näringsidkare som avsiktligt bryter mot annonseringsförbudet i
vissa fall kan göra detta utan någon påföljd, och de vill därför införa särskilda
straffsanktioner för sådana fall. 1 motionens hemställan framställs emellertid
inte några ändringsyrkanden.

Avslag på propositionen i sin helhet yrkas av principiella skäl i motionen
1977/78:1961 medan motionären i motionen 1977/78:1962 vill avslå propositionen
i vad den avser annonseringsförbudet för systemvaror. 1 sistnämnda
motion begärs i stället en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med
tobaks- och alkoholreklamutredningens förslag.

Vad först gäller frågan om åtgärder över huvud taget behöver tillgripas mot
alkoholreklamen vill utskottet erinra om att en betydande majoritet inom
riksdagen sedan lång tid tillbaka ställt sig bakom kravet på förbud mot
alkoholreklam och att detta senast manifesterades i samband med genomförandet
av den alkoholpolitiska reformen 1977. Det nu framlagda förslaget är
- som framgår av den tidigare redogörelsen - tillkommet bl. a. på riksdagens
uttryckliga begäran. Utan att ånyo gå in på motiven för förbudsåtgärderna,
motiv som för övrigt i huvudsak redovisas i propositionen, anser utskottet
mot den angivna bakgrunden att åtgärder för att reglera marknadsföringen av
alkoholdrycker bör genomföras. Utskottet kan med hänsyn härtill inte
biträda avslagsyrkandet i motionen 1961. När det gäller åtgärdernas omfattning
och utformning kan det i propositionen föreslagna annonseringsförbudet
för systemvaror inte anses till fullo motsvara riksdagens önskemål om
förbud mot alkoholreklam. Att urholka de nu föreslagna marknadsföringsreglerna
genom att slopa annonseringsförbudet kan enligt utskottets mening
inte komma i fråga, och utskottet avstyrker därför också bifall till motionen
1962.

Vad sedan gäller formen för ett förbud mot alkoholreklam kan med visst
fog göras gällande att de nu föreslagna reglerna på ett bättre sätt tillgodoser
intentionerna bakom reklamförbudskraven än vad en renodlad förbudslagstiftning
skulle kunna göra. Det bör emellertid samtidigt understrykas att
effekterna av den föreslagna lagstiftningen i hög grad blir beroende av hur den
kommer att tillämpas av marknadsdomstolen och i vilka fall KO finnér
anledning att ingripa. Med hänsyn till de erfarenheter som föreligger på detta
område bör det enligt utskottets mening inte finnas anledning befara att
bestämmelserna blir verkningslösa.

Utskottet tillstyrker således den i propositionen föreslagna formen för att
begränsa marknadsföringsåtgärderna på alkoholområdet. 1 fråga om det
föreslagna annonsförbudet mot alkoholvaror har framförts krav på att det bör
kompletteras med straffsanktioner och att det skall omfatta även öl.

1 fråga om de i motionen 1957 framförda farhågorna för att en näringsidkare

SkU 1977/78:6 y

3

i månader skulle kunna annonsera för systemvaror utan någon påföljd finner
utskottet att det inte finns anledning anta att en sådan situation skulle kunna
uppkomma ens på teoretiska grunder och att den i praktiken är helt utesluten.
Marknadsföringslagen inrymmer stora möjligheter för KO att med
omedelbar verkan sätta in åtgärder som får snabbare effekt än ett eventuellt
bötesstraff. I praktiken är det emellertid av större betydelse hur pressen och
näringsidkarna respekterar ett annonsförbud. Utskottet har från tidningsutgivareföreningen
erfarit att pressen vid bifall till propositionen inte kommer
att införa annonser sorn kan anses strida mot annonseringsförbudet.
Föreningen kommer att ha särskild information i denna fråga till sina
medlemmar. I fråga om näringsidkarna, som i dessa fall huvudsakligen
företräds av de s. k. vinagenterna, har systembolaget vitsordat att de lojalt
samarbetat med monopolbolagen och varit känsliga för påpekanden. Det
finns inte anledning tro att vinagenterna som företrädare för i de flesta fall
internationellt välkända handelshus skulle riskera sitt eget och uppdragsgivarnas
anseende och goda relationer till monopolbolag och statsmakter för de
sannolikt obetydliga vinster som ett försök att överträda reklamförbudet
skulle medföra, särskilt som de torde vara väl medvetna om att sådana
överträdelser snabbt kan leda till en skärpning av lagstiftningen. Utskottet är
således inte berett att förorda några särskilda straffsanktioner i den nu
aktuella lagstiftningen.

Vad slutligen angår frågan om annonsförbudet också skall omfatta öl, vill
utskottet framhålla att den av föredragande statsrådet framförda tolkningen
att riksdagens begäran om förbud mot alkoholreklam endast skulle avse
systemvarorna inte torde ha något entydigt stöd i riksdagsbeslutet. Det kan
nämnas att i de motioner som skatteutskottet i sin hemställan åberopade till
stöd för riksdagens begäran om reklamförbud gjordes inte något undantag för
ölet. Riksdagsbeslutet skulle därför enligt utskottets mening lika väl kunna
ha tolkats som om det skulle avse samtliga alkoholdrycker. En dylik tolkning
hade självfallet inte utgjort något hinder för att ändå föreslå den utformning
som förordas i propositionen med hänsyn till att en väsentligt annorlunda
situation uppkommit på maltdrycksområdet genom mellanölets slopande.
Konsumtionen av maltdrycker har minskat, ungdomens missbruk av öl har
avtagit och staten har numera ett dominerande inflytande över maltdryckshanteringen.
De nu föreslagna reglerna om särskild måttfullhet vid marknadsföring
av alkoholdrycker borde under dessa förutsättningar skapa
tillräckliga garantier för att de kritiserade former av reklam som förekom vid
mellanölets introduktion inte kommer att upprepas. Den statliga dominansen
på området motiverar också att de enskilda bryggerierna bör ha
möjligheter att göra sina produkter kända genom annonsering, om man vill
tillgodose rimliga näringspolitiska intressen. Utskottet finner således att
förslaget i propositionen bör kunna godtas även i denna del.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet alltså bifall till propositionen

SkU 1977/78:6 y

4

i vad den avser alkoholdrycker och avstyrker bifall till motionerna i
motsvarande delar.

Stockholm den 23 maj 1978

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Näivarande: Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c), Tage
Johansson* (s). Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist* (c), Olle
Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström (m), Johan Olsson (c), Curt Boström
(s). Margit Odelsparr (c), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s) och Wilhelm
Gustafsson (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Avvikande mening

av Erik Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein
(s), Olle Westberg i Hofors (s), Curt Boström (s) och Bo Forslund (s), som anser
att utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 3 som börjar med ”Vad
slutligen” bör ha följande lydelse:

Vad slutligen angår frågan om annonsförbudet också skall omfatta öl, vill
utskottet framhålla att den av föredragande statsrådet framförda tolkningen
att riksdagens begäran om förbud mot alkoholreklam endast skulle avse
systemvarorna inte har något stöd i riksdagsbeslutet. Det bör erinras om att i
de motioner som skatteutskottet i sin hemställan åberopade till stöd för
riksdagens begäran om reklamförbud inte yrkades något undantag för ölet.
Riksdagen antog genom ett samtidigt beslut en lagstiftning som klassificerade
ölet som alkoholdryck. Det skulle därför enligt utskottets mening ha
varit riktigare om föredraganden tolkat riksdagsbeslutet som om det var
avsett att omfatta samtliga alkoholdrycker. Det måste ha stått helt klart för
riksdagen i samband med detta beslut att reklamförbudet skulle avse det öl
som skulle säljas efter mellanölets slopande. Under sådana förutsättningar
anser utskottet att det inte finns några avgörande skäl för att undanta öl från
annonseringsförbudet. Utskottet förordar därför att näringsutskottet med
bifall till motionen 1952 i denna del hemställer att riksdagen beslutar den
ändringen av 2 8 andra stycket i förslaget till lag med vissa bestämmelser om
marknadsföring av alkoholdrycker att annonseringsförbudet skall gälla vid
marknadsföring av alkoholdrycker.

I enlighet med det anförda tillstyrker skatteutskottet bifall till propositionen
med ovan föreslagen ändring och avstyrker alltså de motionsyrkanden
som inte tillgodosetts genom detta förslag.

GOTAB 58230 Stockholm 1978