yttr 1977/78 sku5y y

Yttrande 1977/78:sku5y

SkU 1977/78:5 y

Skatteutskottets yttrande
1977/78:5 y

över propositionen 1977/78:165 om värdesäkert lönsparande jämte
motioner

Till finansutskottet

Sedan finansutskottet begärt yttrande från skatteutskottet över propositionen
1977/78:165 om värdesäkert lönsparande jämte motioner får skatteutskottet
anföra följande.

Propositionen innebär att nya former för lönsparande införs i syfte att
stimulera till regelbundet och långsiktigt sparande. Löntagare och andra som
har A-inkomst kan genom att spara i bank eller i aktiesparfonder erhålla vissa
skatteförmåner, som gör sparandet värdesäkert.

Banksparandet sker genom insättningar på särskilt lönsparkonto. Minst
sex månadsinsättningar under ett år på lägst 75 och högst 400 kr. ger rätt till
skattereduktion med 20 % av det sammanlagda sparbeloppet för året, s. k.
sparskattereduktion. Om sparskattereduktion medges är räntan på kontomedlen
skattefri för sparåret och fem år därefter. Sparmedlen binds i fem år
efter sparårets utgång. Om spararen dessförinnan tar ut sparbeloppet, skall
25 % dras av från utbetalningen och återföras till staten.

Sparandet i aktiesparfonder och skattelättnaderna i detta system
konstrueras på likartat sätt. En ny typ av aktiesparfonder tillskapas för
ändamålet.

Propositionen överensstämmer i allt väsentligt med det förslag som
lönsparutredningen lagt fram i sitt betänkande (DsE 1978:1) Ökat lönsparande.

1 motionerna 1895, 1928 och 1929 yrkas avslag på propositionen med
hänvisning till att förslaget favoriserar höginkomsttagare och andra grupper
och till att garantier saknas för att de nya sparformerna verkligen leder till ett
nysparande.

I motionen 1929 framförs också andra invändningar mot propositionen
som utskottet återkommer till. Här kan nämnas att motionärerna med
hänsyn till det ekonomiska läget anser att man i första hand bör främja sådana
sparformer som okar möjligheterna till statlig upplåning utanför banksystemet
och därför stimulerar till en placering i obligationer. De yrkar därför att
riksgäldsfullmäktige får i uppdrag att lägga fram förslag om en sådan
sparform. Vidare yrkas att det s. k. sparavdraget omvandlas till ett avdrag från
skaagn.

Motionen 1930 innehåller ett yrkande om att en expertgrupp bör tillsättas
för att analysera effekterna av det sparsystem som föreslås i propositionen.

1 Riksdagen 1977178. 6 samt Yttr. nr 5

SkU 1977/78:5 y

2

Av propositionen och motionen 1929 framgår att det råder bred enighet om
angelägenheten av att öka hushål Issparandet för att den vägen söka
underlätta företagens kapitalbildning och den statliga upplåningen och
förbättra bytesbalansen. Utskottet instämmer i bedömningen att det mot
bakgrund av det rådande ekonomiska läget är motiverat att genomföra
särskilda sparstimulanser i detta syfte. Därtill kommer att bankräntan -såsom framhålls i propositionen - alltsedan början av 1970-talet varit lägre än
inflationstakten, vilket gör att det också av rättviseskäl är motiverat att
förbättra villkoren framför allt för småspararna.

Frågan vilka sparformer som lämpligen bör stimuleras tillhör inte i första
hand skatteutskottets kompetensområde. För att kunna bedöma behovet och
lämpligheten av de åtgärder som nu föreslås vill utskottet emellertid något
beröra även denna fråga.

Med hänsyn till vad utskottet nyss anfört är det naturligt att banksparandet
i första hand kommer i blickpunkten. Vidare kan det enligt utskottets
uppfattning anses motiverat att näringslivets behov av riskvilligt kapital
beaktas genom att ett lönsparande i särskilda aktiefonder införs.

Även andra sparformer bör givetvis komma i fråga i detta sammanhang.
Som anförs i propositionen kan t. ex. åtgärder visa sig behövliga för att
uppmuntra försäkringssparande!, en fråga som får prövas i annat sammanhang.

Ett viktigt område är obligationssparandet. Vid remissbehandlingen av
utredningsförslaget har framhållits att det med hänsyn till statens upplåningsbehov
i första hand är angeläget att åstadkomma ett ökat obligationssparande
eller att på annat sätt kanalisera sparandet direkt till den långa
kapitalmarknaden. Motionen 1929 innehåller som redan nämnts också ett
yrkande i denna riktning. Som framgår av propositionen har departementschefen
förståelse för dessa synpunkter men anser att frågan hur ett
obligationssparande bör utformas behöver utredas ytterligare. Med hänsyn
härtill anser utskottet sig kunna utgå från att denna fråga kan få en snar
lösning. Såvitt utskottet kan bedöma är yrkandet i motionen 1929 i denna del
således delvis tillgodosett.

I sammanhanget kan nämnas de möjligheter som finns till mer generellt
verkande sparstimulans genom ändringar av det särskilda sparavdraget vid
beskattningen (800 kr. för ogift och 1 600 kr. för makar gemensamt). I
motionen 1929 yrkas att denna sparstimulans får en mer lämplig utformning
än f. n. genom att omvandlas till ett avdrag från skatten. Denna fråga har
behandlats i 1972 års skatteutrednings slutbetänkande (SOU 1977:91)
Översyn av skattesystemet. Utskottet som finner frågan intressant utgår från
att den också kommer att prövas ingående av regeringen i samband med
ställningstagandena till utredningsförslaget. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet det förslag om omedelbar lagstiftning härom som framställs i
motionen 1929.

SkU 1977/78:5 y

3

Utskottet ansluter sig i princip till förslaget att nu infora en stimulans för
banksparande och sparande i aktiefond. Vid detta ställningstagande har
utskottet bl. a. beaktat att frågan om sparstimulanser på andra områden
uppmärksammas inom regeringen. Utskottet utgår också från att regeringen
tar initiativ till erforderliga åtgärder om negativa effekter uppkommer inom
andra sparformer.

Det kan givetvis diskuteras i vilken utsträckning det är möjligt att
åstadkomma ett reellt nysparande och undvika att redan sparat kapital
överfors till de premierade sparformerna. För att så långt som möjligt minska
risken för en nedgång i eller överflyttning från andra former av hushållssparande
föreslås i propositionen en långsiktig bindning av sparmedlen och att
sparandet måste vara regelbundet. Förslaget får härigenom främst en
inriktning mot nysparande. Genom att bygga upp systemet så att det ger en
positiv real avkastning efter skatt kan det också bli ett attraktivt alternativ till
vissa sparformer utanför kapitalmarknaden. Enligt utskottets uppfattning
visar de beräkningar som åberopas i propositionen att man på detta sätt torde
kunna åstadkomma ett nysparande som motiverar kostnaderna för de
planerade sparformerna. Som framhålls i propositionen måste effekterna i
första hand bedömas från samhällsekonomisk synpunkt.

Effekterna av sparsystemet i dessa och andra avseenden bör fortlöpande
bedömas mot bakgrund av de praktiska erfarenheterna. Utskottet återkommer
till denna fråga i det följande.

De föreslagna sparstimulanserna har konstruerats så, att skattereduktion
medges med 20 % av det sparade belopp som sätts in på ett särskilt
lönsparkonto och att avkastningen undantas från beskattning under en
femårsperiod. Rimliga garantier lämnas därmed för att systemet ger en
positiv real avkastning efter skatt. Enligt utskottets uppfattning är dessa
skattelättnader väl utformade med hänsyn till nuvarande förhållanden, och
departementschefen understryker att procentsatsen för skattereduktionen
bör justeras om utvecklingen påkallar det.

Mot förslaget har vid remissbehandlingen bl. a. invänts att det är tekniskt
komplicerat och svårhanterligt för såväl skattemyndigheterna som bankerna,
synpunkter som också återkommer i motionen 1929. Dessa problem hade
delvis kunnat undvikas genom ett system med en sparpremie direkt på
sparkontot. Vid bedömningen av denna fråga har utskottet emellertid
kommit fram till att det nu aktuella förslaget är att föredra, framför allt från
kontrollsynpunkt. Som framhålls i propositionen torde också den föreslagna
sparformen kunna passas in i skattesystemet, och det finns tid för berörda
myndigheter - i första hand riksgäldskontoret, riksskatteverket och bankinspektionen
- att efter samråd med bl. a. bankerna utforma lämpliga
arbetsrutiner.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker
motionerna 1895, 1928 och 1929. Beträffande detaljutformningen för aktiefonder,
som inte närmare berörts tidigare, återkommer utskottet nedan.

SkU 1977/78:5 y

4

Sparandet i aktiefonder och skattelättnaderna i detta system har som
an förts inledningsvis konstruerats på likartat sätt som banksparandet. För att
få en motsvarighet till skattefriheten för ränta på lönsparkonto föreslås att
avkastning och utdelning som tillfaller aktiesparfonderna i detta system inte
skall träffas av inkomstskatt. Fonderna beskattas ej heller för realisationsvinst
på ”äldre” aktier. Eftersom fonderna är s. k. reinvesteringsfonder, blir
någon utdelning till andelsägarna inte aktuell. Avkastningen av fondens
tillgångar tillfaller andelsägaren endast i form av värdeökning av andelarna i
fonden eller genom att han erhåller ytterligare andelar i fonden. Om
andelsägaren avyttrar andelen kan däremot fråga uppkomma om realisationsvinstbeskattning
för vinst vid avyttringen. Avsikten är att värdestegringen
på andelarna under den första femårsperioden skall undantas från
realisationsvinstbeskattning. Denna effekt uppnås genom särskilda bestämmelser
i 4 § andra stycket i förslaget till lag om skattelättnader för vissa
sparformer. Utskottet har inte något att erinra mot dessa förslag. Bestämmelserna
i första stycket avser enligt vad utskottet inhämtat att reglera
förhållandena efter femårsperiodens utgång. Dessa regler har en något oklar
innebörd och bör tills vidare utgå. Behovet av ytterligare förtydliganden eller
förenklingar beträffande aktiefonderna kan givetvis tas upp i de fortsatta
överväganden som utskottet rekommenderar i det följande. - Utskottet
föreslår också en redaktionell ändring i övergångsbestämmelserna till
nämnda lag av innebörd att orden "första stycket” utgår.

Tidigare har anförts att de nya reglerna fordrar ytterligare förberedelsearbete
hos berörda parter för att det nya systemet skall fungera tillfredsställande.
Departementschefen förutskickar också att detta arbete kan leda till
ytterligare författningsändringar under hösten 1978. Enligt utskottets
uppfattning är det också av vikt att statsmakterna i enlighet med vad som
anförs i propositionen med uppmärksamhet följer hur de nya sparformerna
verkar och hur det finansiella sparandet utvecklar sig. Utskottet utgår från att
möjligheterna att fortlöpande granska effekterna av det nya systemet
kommer att tas till vara för att bedöma om sparstimulanserna fått åsyftad
effekt eller - i motsatt fall - om sparsystemet bör avbrytas eller förbättras.
Enligt utskottets uppfattning är de synpunkter som framförts i motionerna
1929 och 1930 i detta hänseende därigenom i allt väsentligt tillgodosedda.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet det yrkande som framställs i den
sistnämnda motionen om en särskild kommitté för att bedöma dessa
sparfrågor.

Stockholm den 20 april 1978

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

SkU 1977/78:5 y

5

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson* (s),
Stig Josefson (c), Tage Johansson (s), Nils Hörberg* (fp), Rune Carlstein (s),
Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström (m), Curt
Boström* (s), Karin Ahrland (fp), Margit Odelsparr (c), Bo Lundgren (m) och
Eric Marcusson (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

av Erik Wärnberg (s). Valter Kristenson (s), Tage Johansson (s), Rune
Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Curt Boström (s) och Eric Marcusson
(s), som anfort följande.

Den under senare tid mycket kraftiga inflationen och den dramatiska
ökningen av statens upplåningsbehov har understrukit behovet av att
samhället medverkar till att skapa sparformer som begränsar inflationens
verkningar för den stora mängden småsparare och samtidigt underlättar
statens mera långfristiga upplåning. Som framhålls i motionen 1929 bör
därvid en självklar utgångspunkt vara att åtgärderna inte bidrar till ökade
klyftor i fråga om inkomster och förmögenheter eller till en ökad koncentration
av den ekonomiska makten.

Avsikten med regeringens förslag sägs vara att premiera nysparandet. Men
man har inte några som helst garantier för att förslaget verkligen leder till ett
ökat nysparande. Troligen kommer den helt övervägande effekten att bli att
man flyttar över redan existerande tillgodohavanden eller sparande som
redan bedrivs i andra former till denna nya form av premierat sparande.

Att såsom sker i propositionen och utskottets yttrande beteckna de
föreslagna sparformerna såsom lönsparande är missvisande, eftersom sparformerna
står öppna för rena kapitalöverföringar. Innebörden av regeringens
förslag är att höginkomsttagare, kapitalägare och andra som kan uttnyttja det
nya systemet kommer att få avsevärda skattelättnader. Redan första året - vid
1980 års taxering - kan skattelättnaderna uppgå till drygt 1 400 kr. och stiger
sedan till ca 3 000 kr. om året utan att något som helst nysparande behöver
redovisas. Ännu större förmåner kan uppnås i systemet med aktiefonder, där
aktieutdelningar och andra kapitalinkomster helt befrias från beskattning och
de redan nu generösa realisationsvinstreglerna mjukas upp ytterligare.

Skattelättnaderna medges utöver det redan gällande sparavdraget på 800
kr. för ensamstående och 1 600kr. för makar och kan uppkomma även för den
som har underskott i förvärvskällan och som på grund av sina lån således
undgår inflationens nackdelar. Fördem som inte har underskott och som inte
heller har så stora kapitalinkomster att han kan utnyttja sparavdraget fullt ut
är däremot de nya skattelättnaderna i princip begränsade till 960 kr. om
året.

De framlagda förslagen leder således till en kraftig favorisering av

SkU 1977/78:5 y

6

höginkomsttagare, av personer med förmögenheter och av den som har
möjlighet att ta lån, medan andra grupper i samhället missgynnas ytterligare.
Samtidigt är det oklart om förslaget kan väntas medföra att sparandet totalt
sett ökar, trots att samhällets kostnader för reformen kommer att uppgå till
stora belopp. Några försök att uppskatta de totala kostnaderna för reformen
har inte gjorts i propositionen.

Avgörande invändningar kan riktas mot propositionen även från rent
administrativa utgångspunkter. Vid remissbehandlingen av utredningsförslaget
har bl. a. anmärkts att reformen medför ett avsevärt arbete såväl för
bankväsendet och de nya fonderna som för beskattningsmyndigheterna.
Systemet fordrar att bankerna och fonderna lämnar underrättelse till spararna
och till beskattningsmyndigheterna om sparbelopp och ränta. Räntebeloppen
skall delas upp i en skattefri och en skattepliktig del, men frågan om vad som
är skattepliktigt eller ej kan i regel avgöras först med ledning av beskattningsmyndigheternas
beslut.

Dessa beslut får betydelse för bankerna och fonderna även i andra
avseenden, bl. a. i fråga om beräkningen av det belopp som skall dras av vid
förtida uttag. 1 propositionen anförs att berörda myndigheter - i första hand
riksgäldskontoret, riksskatteverket och bankinspektionen-eftersamråd med
bl. a. bankerna bör utforma lämpliga arbetsrutiner och att detta arbete kan
medföra ytterligare författningsändringar hösten 1978. Att dessa frågor
kommer att medföra ett betungande arbete för berörda parter, hur problemen
än kommer att lösas i praktiken, är uppenbart och medför att angelägna
arbetsuppgifter kommer att bli lidande. Även för spararna kan problem
uppstå bl. a. i samband med deklarationen. Det kan nämnas att de
svårbedömbara frågorna om 25-procentsavdrag från utbetalade belopp vid
förtida uttag skall avgöras av bankerna och fonderna. Frågan hur den enskilde
eller samhället här skall kunna reagera mot felaktiga bedömningar har helt
förbigåtts. Att med kännedom om sådana ej acceptabla problem införa detta
ej genomtänkta system är enligt vår uppfattning betänkligt.

Det i propositionen framlagda förslaget kan förväntas medföra ej önskvärda
effekter för andra angelägna sparformer. Det ankommer i första hand
på finansutskottet att bedöma dessa konsekvenser. Vi vill emellertid här
framhålla att sparstimulerande åtgärder på ett mer enkelt och effektivt sätt
torde kunna sättas in för att främja långsiktigt sparande i obligationer. Som
anförs i motionen 1929 kan detta ske i redan etablerade former och också
enligt de förslag om en ny typ av lönsparobligationslån som lagts fram vid
remissbehandlingen. Dessa förslag är att föredra inte endast från rent
skattetekniska utgångspunkter utan tjänar också till att kanalisera sparandet
till en mer långsiktig finansiering av det statliga budgetunderskottet.

Ett annat förslag som enligt vår mening bör prövas är att omvandla det
nuvarande sparavdraget till ett avdrag från skatten. Som anförs i motionen
1929 uppnår man därigenom att värdet av detta avdrag blir lika för alla oavsett
inkomst. För personer med höga inkomster innebär denna omläggning en

SkU 1977/78:5 y

7

relativt ringa ökning av förmånerna. För en låginkomsttagare skulle däremot
förändringen innebära en högst avsevärd förbättring. För en person med en
taxerad inkomst på 40 000 kr. skulle omläggningen motsvara en ökning av
det nuvarande sparavdraget från 800 kr. till ca 1 750 kr. För en person med
60 000 kr. i taxerad inkomst skulle förändringen motsvara en höjning av
nuvarande avdrag till ca 1 250 kr. Det torde också vara möjligt att utforma
denna skattereduktion på ett sådant sätt att ytterligare sparstimulerande
effekter uppnås. Även detta förslag är att föredra som ett alternativ till
propositionen. Motionen grundar sig i denna del på en reservation från vårt
håll i skatteutredningens slutbetänkande (SOU 1977:91 Översyn av skattesystemet,
s. 297) och är f. n. under remissbehandling.

Detaljutformningen av en sådan skattereduktion kan emellertid lösas på
olika sätt. Frågan vilken lösning som är mest lämplig för att få en ökad
sparstimulans och en enkel tillämpning bör enligt vår uppfattning bedömas
med hänsyn till' resultatet av remissbehandlingen. Vi förordar därför att
riksdagen - i stället för att nu genomföra förslaget i propositionen -skyndsamt uppdrar åt regeringen att lägga fram förslag hösten 1978 i sikte att
snarast genomföra de förslag som läggs fram i motionen.

Av det anförda framgår att vi avstyrker propositionen och att vi förordar att
riksdagen med anledning av motionen 1929 begär skyndsamt förslag från
regeringen i de avseenden som framgår av yrkandena 2 och 3 i motionen.

GOTAB 58021 Stockholm 1978