yttr 1977/78 sfu2y y

Yttrande 1977/78:sfu2y

SfU 1977/78: 2 y

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1977/78: 2 y

över propositionen 1977/78:136 om ändrade regler för skattetilllägg
m. m. jämte motioner

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har genom beslut den 4 april 1978 berett socialförsäkringsutskottet
tillfälle att avge yttrande över propositionen 1977/78:
136 om ändrade regler för skattetillägg m. m. jämte motioner.

I propositionen föreslås ändringar i det administrativa sanktionssystemet
på skatte- och avgiftsområdet. Förslagen, som bygger på ett
betänkande av skattetilläggsutredningen, innebär vissa lättnader för de
skatt- och avgiftsskyldiga. Utskottet, som begränsar sitt yttrande till att
gälla de avsnitt av propositionen och motionerna som berör lagen om
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, anser sig
— från de synpunkter utskottet har att företräda — i allt väsentligt
kunna biträda de förslag till ändringar i denna lag som föreslås i propositionen.
I det följande kommer utskottet därför uteslutande att uppehålla
sig vid två frågor som aktualiserats i motionerna 1869 och 1870.
Den ena gäller eftergift av avgiftstillägg och den andra beräkning av
undandraget belopp.

Enligt nu gällande bestämmelser kan avgiftstillägg under vissa förutsättningar
efterges helt. Någon möjlighet till partiell eftergift föreligger
således inte.

Skattetilläggsutredningen, som ansåg att det fanns behov av att i
vissa fall jämka skatte- och avgiftstillägg, föreslog en avgiftsregel som
gjorde det möjligt att efterge avgiftstillägget med hälften. Sådan möjlighet
skulle finnas då det förelåg omständighet, som enligt gällande
bestämmelser skall beaktas vid prövning av fråga om befrielse från avgift,
men denna omständighet inte var ”så uttalad” att hela tillägget
borde efterges. Vidare skulle hälfteneftergift kunna medges om det med
hänsyn till den skattskyldiges ekonomiska och sociala situation var
obilligt att ta ut hela tillägget.

Propositionen innebär i denna del ett avsteg från utredningens förslag.
Någon partiell eftergift av avgiftstillägg blir således inte heller i
fortsättningen möjlig. I stället föreslår departementschefen en sänkning
av den generella nivån för skattetillägget enligt taxeringslagen och att
bestämmelser införs, enligt vilka från det sanktionerade området skall
kunna undantas vissa felaktigheter, som enligt gällande praxis medför
skattetillägg. Departementschefen framhåller till stöd för förslaget i
propositionen att regler om hälfteneftergift inte är väl förenliga med

1 Riksdagen 1977/78. 11 sami. Yttr. nr 2

SfU 1977/78: 2 y

2

principerna för ett sanktionssystem som, för att det skall bli effektivt,
måste kunna tillämpas på ett enkelt och smidigt sätt och till stor del
bygga på schabloniserade bedömningar.

Olof Palme m. fl. yrkar i motionen 1869 bl. a. att de nuvarande
sanktionsnivåerna för skattetillägg enligt taxeringslagen bibehålls och
att riksdagen, med visst undantag, beslutar anta de av skattetilläggsutredningen
föreslagna jämkningsreglerna i fråga om skatte- och avgiftstillägg.
Motionärerna pekar på att detta förslag i sak godtagits av
det helt övervägande antalet remissinstanser och uttalar bl. a. den meningen
att departementschefen betydligt överdrivit tillämpningssvårigheterna
och att man i valet mellan mycket rigorösa skattetillägg och en
något mer komplicerad eftergiftsregel än den i propositionen föreslagna
bör ge hänsynen till de skatt- och avgiftsskyldiga företräde.

Förslaget i propositionen innebär som tidigare nämnts en utvidgning
av förutsättningarna för undantag från resp. eftergift av skatte- och
avgiftstillägg. Av departementschefens uttalanden i propositionen framgår
också att skattetilläggsutredningen enligt hans uppfattning i sitt
fortsatta arbete bör överväga frågan om en spärregel mot beloppsmässigt
särskilt höga tillägg. Enligt utskottets mening finns det, som framhålls
i propositionen, anledning befara att jämkningsregler av den art
som föreslagits av skattetilläggsutredningen skulle kunna leda till svårigheter
i den praktiska tillämpningen och få till resultat att skatte- och
avgiftstillägg kom att påföras även i sådana situationer där befrielse
hellre borde medges. Den utformning som bestämmelserna om undantag
från och eftergift av skatte- och avgiftstillägg erhållit i propositionen
bör enligt utskottets mening ge myndigheterna tillräckliga möjligheter
att beakta förhållanden i enskilda fall och därmed tillgodose de
skatt- och avgiftsskyldigas rimliga krav på en så långt möjligt rättvis
och likformig tillämpning av avgiftstilläggen. På grund av det anförda
och då under remissbehandlingen tungt vägande administrativa skäl
framförts mot skattetilläggsutredningens förslag om partiell befrielse
från skatte- och avgiftstillägg anser utskottet att yrkandet om jämkning
av sådana tillägg bör avslås.

Det anförda innebär emellertid inte att utskottet anser att skattetillläggsutredningen
i sitt fortsatta arbete bör avstå från att på nytt ingå
i en prövning av vare sig frågan om avgiftsnivå eller om jämkning
av skatte- eller avgiftstilläggen. Vad särskilt angår avgiftstilläggen vill
utskottet erinra om att propositionen inte — som i fråga om skattetillläggen
— innehåller förslag om någon generell nedsättning av avgiftsnivån.
Med hänsyn härtill och då utredningen har till uppgift att göra
en allmän översyn av det administrativa sanktionssystemet kan utskottet,
i likhet med motionären i motionen 1870, inte acceptera den styrning
av det fortsatta utredningsarbetet som departementschefen förordar.

SfU 1977/78: 2 y

3

Skattetilläggsutredningcn föreslog i sitt enhälliga betänkande att skattcller
avgiftsskyldig som påförts tillägg med visst belopp i efterhand
skulle ha möjlighet att åberopa en kvittningspost och därigenom minska
skatte- resp. avgiftstillägget. Propositionen innebär även på denna punkt
ett avsteg från utredningens förslag. Departementschefen framhåller
att vissa rättviseskäl visserligen synes tala för en kvittningsregel men
anser att en utvidgad kvittningsrätt ger utrymme för missbruk. Som
exempel nämner han det fall att en skattskyldig vid avsiktlig underdeklaration
först i efterhand ställer yrkanden om avdrag som han är
berättigad till.

I motionen 1869 och 1870 har framställts yrkanden om att utredningens
förslag i fråga om kvittning skall godtas av riksdagen.

Enligt utskottets mening finns det skäl som talar för att en avgiftsskyldig
som påförs avgiftsunderlag med visst belopp skall ha möjlighet
att i efterhand kvittningsvis göra gällande att avgiftsunderlaget beräknats
för högt.

Frågor rörande kvittning torde i det helt övervägande antalet fall
uppkomma i mål som rör skatter av olika slag. I det förslag till ny besvärsorganisation
inom socialförsäkringen som antogs av riksdagen vid
förra riksmötet (prop. 1977/78: 20, SfU 1977/78: 15, rskr 113) har förutskickats
att handläggningen av avgiftsärenden såväl i första instans
som i besvärsinstans senare skall föras över till myndigheter och domstolar
inom skatteområdet. Mot denna bakgrund och då enligt utskottets
mening samma principer i fråga om kvittning bör gälla inom såväl
skatte- som avgiftsprocessen anser utskottet att närmare ställning till
frågan om kvittning i avgiftsprocessen bör tas av skatteutskottet.

Med det anförda anser utskottet att skatteutskottet bör tillstyrka bifall
till det förslag i motionen 1870 som innebär att skattetilläggsutredningen
i sitt fortsatta arbete skall vara oförhindrad att ompröva såväl
skatte- och avgiftstilläggens avgiftsnivå som eftergiftsreglerna.

Utskottet anser vidare att skatteutskottet bör avstyrka bifall till motionen
1869 och — med ovan angivna förbehåll — tillstyrka bifall till
propositionen.

Stockholm den 7 april 1978

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Per-Eric Ringaby (m), Gillis Augustsson
(s), Arne Magnusson (c), Helge Karlsson (s), Eric Marcusson (s), Börje
Nilsson (s), Ralf Lindström (s), Elis Andersson (c), Stina Andersson (c),
Lars-Åke Larsson (s), Bertil Dahlén (fp), Yvonne Hedvall (m), Martin
Olsson (c) och Marianne Jönsson (c).

SfU 1977/78: 2 y

4

Avvikande mening

av Sven Aspling, Gillis Augustsson, Helge Karlsson, Eric Marcusson,
Börje Nilsson, Ralf Lindström och Lars-Åke Larsson (samtliga s) vilka
anser att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med
”Förslaget i” och slutar på s. 3 med ”till propositionen.” bort ha följande
lydelse:

De skäl som departementschefen åberopat för att frångå skattetillläggsutredningens
förslag om hälfteneftergift finner utskottet föga övertygande.

De av utredningen föreslagna bestämmelserna om hel och halv eftergift
av skatte- och avgiftstillägg ger enligt utskottets mening, rätt tilllämpade,
myndigheterna större möjligheter än propositionens regler att
beakta förhållanden i enskilda fall och är därför mer ägnade att tillgodose
rättssäkerhetsintressen och de avgiftsskyldigas berättigade krav
på likformighet i tillämpningen. Vad särskilt angår de av departementschefen
uttalade farhågorna för att bestämmelser om hälfteneftergift
skulle kunna innebära administrativa nackdelar vill utskottet som sin
mening gärna framhålla att de bestämmelser om undantag från och
eftergift av skatte- och avgiftstillägg, som föreslås i propositionen och
som f. ö. innebär endast marginella förbättringar av nuvarande ordning,
sett inte minst ur de skatt- och avgiftsskyldigas synvinkel, sannolikt
skulle komma att leda till mycket betydande svårigheter i den praktiska
tillämpningen. Som motionärerna i motionen 1869 framhåller måste
vid utformningen av ett sanktionssystem av förevarande art hänsyn till
de skattskyldiga väga tyngre än farhågor för svårigheter att föra ut
bestämmelserna i praktisk tillämpning. Med det anförda förordar utskottet
att skatteutskottet i enlighet med skattetilläggsutredningens enhälliga
förslag och i överensstämmelse med den uppfattning i sak som
en majoritet av remissinstanserna gett uttryck åt tillstyrker bifall till
yrkandet 2 i motionen 1869. Utskottet anser också att skatteutskottet
bör biträda det yrkande i motionen 1870 som innebär att skattetilläggsutredningen
i sitt fortsatta arbete skall vara oförhindrad att ompröva
såväl skatte- och avgiftstilläggens nivå som eftergiftsreglerna.

Skattetilläggsutredningen föreslog i sitt enhälliga betänkande att skatteller
avgiftsskyldig som påförts tillägg med visst belopp i efterhand
skulle ha möjlighet att åberopa en kvittningspost och därigenom minska
skatte- resp. avgiftstillägget. Propositionen innebär även på denna
punkt ett avsteg från utredningens förslag. Departementschefen framhåller
att vissa rättviseskäl visserligen synes tala för en kvittningsregel
men anser att en utvidgad kvittningsrätt ger utrymme för missbruk.
Som exempel nämner han det fall att en skattskyldig vid avsiktlig underdeklaration
först i efterhand ställer yrkanden om avdrag som han
är berättigad till.

SfU 1977/78: 2 y

5

I motionerna 1869 och 1870 har framställts yrkanden om att utredningens
förslag i fråga om kvittning skall godtas av riksdagen.

Den av skattetilläggsutredningen föreslagna utvidgningen av kvittningsrätten
har även den tillstyrkts av en majoritet av de remissinstanser
som uttalat sig i frågan. Utskottet, som tidigare gett uttryck åt den
uppfattningen att hänsynen till de skatt- och avgiftsskyldiga väger tungt
inte minst i mål som rör det administrativa sanktionssystemet, anser de
skäl mot en utvidgning av kvittningsrätten som framförts av departementschefen
inte vara bärande. Det förhållandet att missbruk i vissa
fall förekommer får inte innebära att man som huvudregel avstänger
arbetsgivarna från möjligheten att i efterhand göra berättigade kvittningsinvändningar
och därmed mildra verkningarna av ett avgiftstilllägg.
Även om frågor rörande kvittning i mål rörande sådana tillägg
såvitt utskottet kan bedöma torde uppkomma endast i undantagsfall
anser utskottet sig därför böra i princip förorda att skatteutskottet godtar
skattetilläggsutredningens förslag på denna punkt. Utskottet förordar
således att skatteutskottet tillstyrker bifall till motionen 1869, yrkandet
4, och motionen 1870 i vad den innehåller yrkande om fullföljande
av skattetilläggsutredningens förslag om kvittningsrätt i avgiftsmål.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 7B00S1

f

1