yttr 1977/78 jou2y y

Yttrande 1977/78:jou2y

JoU 1977/78:2 y

Jordbruksutskottets yttrande
1977/78:2 y

över propositionen 1977/78:65 om vissa organisationsfrågor m. m.
rörande försvaret såvitt avser markfrågor jämte motion

Tlil försvå rsu t sko t tet

Genom beslut den 24 januari 1978 har försvarsutskottet berett jordbruksutskottet
tillfälle att avge yttrande över propositionen 1977/78:65 om vissa
organisationsfrågor m. m. rörande försvaret, såvitt avser markfrågor (s.
40-41), jämte motioner.

Propositionen

I propositionen framläggs - på grundval av betänkanden från försvarets
fredsorganisationsutredning och avgivna remissyttranden - bl. a. vissa
förslag till förändringar i arméns fredsorganisation. I samband härmed
utvecklar försvarsministern, såvitt nu är i fråga, vissa synpunkter på ett av de
områden som utredningen har behandlat, nämligen markfrågorna. Utredningen
konstaterar vid behandlingen av frågan om mark och anläggningar
m. m. för försvarets utbildningsverksamhet att vissa fredsförband inom
armén f. n. har otillräcklig tillgång till övningsmark. Utredningen anser dock
att behovet av ytterligare markanskaffning för försvarets del bör begränsas
och föreslår vissa åtgärder som stöd för sådan strävan.

Försvarsministern anför (prop. s. 40-41) i detta hänseende bl. a. att han för
egen del i allt väsentligt kan biträda de utgångspunkter för det fortsatta arbetet
som försvarets fredsorganisationsutredning har redovisat. När det gäller
behovet av mark för den militära utbildningen anser han i likhet med
utredningen att det är viktigt att försvarsmaktens markinnehav inte ökas mer
än vad som är nödvändigt för att skapa tillfredsställande utbildningsmöjligheter.
En avvägning mellan försvarets behov och det civila samhällets
intressen måste alltid göras.

1 propositionen erinras om att riksdagen har uttalat (CU 1975/76:1, rskr
1975/76:45) att större frågor om markanvändning även inom totalförsvaret
skall behandlas och bedömas under hänsynstagande till riktlinjerna i den
fysiska riksplaneringen. Inom ramen för dessa riktlinjer gör försvarets
fastighetsnämnd avvägningar mellan försvarets behov och det övriga
samhällets intressen i samband med sina utredningar om alla större
markförvärv för försvaret. Utredningen har föreslagit en utökning av den
parlamentariska representationen i nämnden och att nämnden tillförs
expertis i skogs- och lantbruksfrågor. Med stöd av regeringens bemyndigande
har försvarsministern utökat den parlamentariska representationen från en

Riksdagen 1977/78. 16 sami. Yilr. nr 2

JoU 1977/78:2 y

2

till tre ledamöter. Vidare har nämnden tillförts en expert från vardera av
lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen.

Försvarsministern pekar i likhet med utredningen på åtgärder som skulle
kunna begränsa behovet av att anskaffa ytterligare mark för försvaret.
Åtgärderna torde dock enligt försvarsministern i regel bara kunna medföra
begränsade minskningar av markbehovet. Nya vapen med längre skottvidder
och ökad flexibilitet och rörlighet hos förbanden för med sig ökade krav på
tillgång till lämplig mark för övningar. Oavsett vilka åtgärder som vidtas för
att begränsa markbehovet framhålls det som nödvändigt att genom nya
markförvärv skapa godtagbara övningsförhållanden vid vissa förband.

Försvarsministern anser i likhet med utredningen att samhället så långt det
är möjligt måste medverka till att anskaffa ersättningsmark åt de markägare
som mot sin vilja tvingas avstå från mark och som vill fortsätta sin
verksamhet inom i första hand jordbruksnäringen. Han delar utredningens
uppfattning att mark som tillhör domänverket bör kunna komma i fråga som
ersättningsmark. I denna fråga har samråd skett med chefen för industridepartementet.
I anslutning till ett förslag av utredningen att lantbruksnämndernas
instruktion skall ändras så att det klart framgår att nämnderna skall
biträda vid anskaffning av ersättningsmark anför försvarsministern att sådant
biträde enligt hans mening bör kunna lämnas med tillämpning av nämndernas
nuvarande instruktion.

Motionen

Med anledning av propositionen har väckts ett antal motioner. Jordbruksutskottet
har i förevarande sammanhang funnit anledning att begränsa sitt
yttrande till att avse motionen 1977/78:427 av Svante Lundkvist m. fl. (s).

I motionen 1977/78:427 hemställs att riksdagen beslutarge regeringen till
känna vad som i motionen anförts angående direktiv till lantbruksnämnderna
om markkompensation.

Utskottet

Anspråk på markförvärv i syfte att tillgodose försvarets utbildningsbehov
kan ofta komma i konflikt med det civila samhällets intressen, inte minst
jordbruksnäringens. Från de synpunkter utskottet har att företräda delar
utskottet den i propositionen framförda uppfattningen om det angelägna i att
behovet av ytterligare markanskaffningar för försvarets del kan begränsas.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om den allmänna princip i fråga om
åkerarealens användning som riksdagen fastställt vid behandlingen av prop.
1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken m. m. såvitt avser
produktionsmålet och livsmedelsberedskapen (JoU 1977/78:10 s. 19, rskr
1977/78:103). Enligt denna princip bör våra resurser i fråga om jordbruksjord i
framtiden utnyttjas för jordbruksproduktion och den brukningsvärda åkerjorden
skyddas från exploatering för andra ändamål.

JoU 1977/78:2 y

3

Som i nyssnämnda sammanhang framhölls är det samtidigt ofrånkomligt
att viss mindre del av vår nuvarande åkerareal även i framtiden kommer att
tas i anspråk för andra angelägna samhällsändamål. Härav följer bl. a. att det i
viss utsträckning får accepteras att sådan mark i det allmännas intresse tas i
anspråk för att tillgodose försvarets behov. Utskottet anser i likhet med
försvarsministern att samhället så långt det är möjligt måste medverka till att
anskaffa ersättningsmark åt de markägare som mot sin vilja tvingas avstå från
mark och som vill fortsätta sin verksamhet inom i första hand jordbruksnäringen.
Enligt utskottets uppfattning har lantbruksnämnderna här en viktig
uppgift att fy lia. Som försvarsministern anfört bör biträde med anskaffning av
ersättningsmark kunna lämnas med tillämpning av nämndernas nuvarande
instruktion.

Utredningen har i förevarande sammanhang anfört bl. a. att även mark
som tillhör domänverket bör kunna komma i fråga som ersättningsmark.
Försvarsministern, som i denna fråga samrått med chefen för industridepartementet,
delar utredningens uppfattning härvidlag. Enligt motionen 427 kan
det dock inte accepteras att just domänverket utpekas som den markägare
som skall avstå från mark. Motionärerna framhåller att domänverkets mark
utgör sysselsättningsunderlag för verkets anställda och försörjningsunderlag
för dess arrendatorer. Någon outnyttjad mark finns enligt motionärernas
åsikt inte under domänverkets förvaltning. Man delar i och för sig den
uppfattning som framförs i propositionen att aktiva brukare som tvingas
avstå från mark så långt möjligt bör kunna erhålla ersättningsmark. Med
hänvisning till att det f. n. finns stora arealer skogs- och jordbruksmark ägda
av fysiska personer som inte har skogs- eller jordbruk som sin huvudsakliga
sysselsättning framhåller motionärerna att det i första hand är denna kategori
markägare som borde komma i fråga när det gäller att avstå från ersättningsmark.
Lantbruksnämnderna bör, anser man vidare, inrikta sina förhandlingar
på sådana markägare när det gäller att anskaffa ersättningsmark. Kompensationsmark
till icke aktiva brukare anses inte böra komma i fråga.
Förhandlingarna bör enligt motionärerna i övrigt föras efter arronderingsmässiga
lämplighetsprinciper och vara markägarneutrala.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till uppfattningen att frågor om
anskaffning av ersättningsmark bör lösas bl. a. efter arronderingsmässiga
lämplighetsprinciper. Vad i motionen anförts om sysselsättningseffekter
m. m. vid avstående av mark torde kunna tillämpas på flertalet markägarkategorier.
Enligt utskottets mening finns ingen anledning vare sig att
undanta eller särskilt framhålla någon ägarkategori när det gäller att ställa
kompensationsmark till förfogande. Utskottet biträder således den i propositionen
framförda uppfattningen att även mark som tillhör domänverket bör
kunna komma i fråga som ersättningsmark.

Utskottet vill i förevarande sammanhang erinra om att 1974 års jordförvärvsutredning
i dagarna avgivit ett betänkande med förslag till ny jordförvärvslag.
Förslaget syftar bl. a. till att en betydligt större del av marköverlåtelserna
än f. n. skall omfattas av lantbruksnämndernas tillståndsprövning.

JoU 1977/78:2 y

4

Ett genomförande av utredningens förslag skulle bl. a. leda till att lantbruksnämndernas
möjligheter att medverka i nu aktuella markärenden ytterligare
förbättrades.

Med hänvisning till det anförda förordar utskottet bifall till propositionen i
remitterat hänseende och avstyrker motionen 427.

Stockholm den 14 februari 1978

På jordbruksutskottets vägnar
SVANTE LUNDKVIST

Närvarande: Svante Lundkvist (s), Hans Wachtmeister(m), Maj Britt Theorin
(s), Bertil Jonasson (c), Grethe Lundblad (s), Eric Enlund (fp), Sven Lindberg
(s), Filip Johansson (c), Arne Andersson i Ljung (m), Gunnar Olsson (s),
Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s). Tage Adolfsson (m). Rune
Johnsson i Mölndal (c) och Sven Eric Lorentzon (m).

Avvikande mening

av Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Grethe Lundblad, Sven Lindberg,
Åke Wictorsson, Gunnar Olsson och Håkan Strömberg(samtliga s)som anser
att utskottets yttrande från och med det stycke som på s. 3 börjar med
”Utskottet kan” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att de av statsmakterna givna riktlinjerna för
domänverkets verksamhet (prop. 1968:103, JoU 1968:32) inte ger stöd för att
verket skall bidra med kompensationsmark. Som anförts i motionen 427 har
domänverket ett ansvar såväl för sysselsättningen av sina anställda och
arrendatorer som för råvaruleveranserna till sina kunder i skogsindustrin. De
sociala olägenheter som ofta uppstår när försvaret tar mark i anspråk bör
enligt utskottets mening inte lastas över på domänverkets anställda och
arrendatorer. Utskottet kan mot bakgrund av det anförda inte ansluta sig till
den uppfattning som skrivningen i propositionen ger uttryck för, nämligen att
just domänverket är den markägare som skall avstå mark. Som motionärerna
anfört bör i stället de markägare som inte kan betraktas som aktiva brukare
komma i fråga när det gäller att anskaffa ersättningsmark. Utskottet biträder
även vad motionärerna i övrigt anfört i fråga om kompensationsmark.
Direktiv för lantbruksnämndernas medverkan i handläggningen av nu
aktuella markärenden synes böra utformas i huvudsaklig överensstämmelse
med motionärernas synpunkter.

Med hänvisning till det anförda förordar utskottet att riksdagen ger
regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av propositionen
och motionen 427.

GOTAB 57594 Stockholm 1978