yttr 1977/78 föu2y y

Yttrande 1977/78:föu2y

FöU 1977/78:2y

Försvarsutskottets yttrande
1977/78:2 y

över delar av propositionen 1977/78:42 om åtgärder för försörjningsberedskapen
på tekoområdet jämte motioner

Till näringsutskottet

Propositionen 1977/78:42-som inkom till riksdagen den 26oktober 1977 —
innehöll förslag om mål för försörjningsberedskapen på tekoområdet och om
den produktionskapacitet som bör upprätthållas. Det anmäldes att regeringen
avsåg att söka få till stånd en mer effektiv tillämpning av systemet med
bilaterala begränsningsavtal inom ramen för en sannolik förlängning av det
s. k. multifiberavtalet. Vidare föreslogs riksdagen godkänna avtal mellan
staten och de svenska bomullsföretagen med syfte att trygga försörjningsberedskapen
i fråga om bomullsgarn. Propositionen innehöll också anslagsfrågor.
Med anledning av propositionen väcktes fem motioner. Över propositionen
och motionerna inhämtade försvarsutskottet yttranden från näringsutskottet
och arbetsmarknadsutskottet.

I samråd med näringsutskottet delades beredningen av propositionen
1977/78:42 jämte motioner upp i två etapper. De båda utskotten ansåg att
riksdagen borde ta något längre tid på sig för att ta ställning till de
näringspolitiska och handelspolitiska avsnitten i propositionen. I betänkandet
1977/78:5 behandlade försvarsutskottet därför endast regeringsförslagen
om mål för försörjningsberedskapen på tekoområdet och övriga förslag
som riksdagen borde ta ställning till redan under hösten 1977 jämte motioner i
berörda delar. Riksdagen beslöt den 13 december 1977 enligt utskottets
förslag (rskr 1977/78:81).

Försvarsutskottet överlämnade återstående delar av propositionen 1977/
78:42 jämte motioner till näringsutskottet.

Näringsutskottet har beslutat bereda försvarsutskottet tillfälle att lämna
yttrande över de återstående delarna av propositionen 1977/78:42 jämte
motioner.

Utskottet

Utvecklingen inom den svenska tekoindustrin är mycket bekymmersam
från försörjningsberedskapssynpunkt. De mål för försörjningsuthållighet och
försörjningsstandard beträffande tekovaror som riksdagen nyligen har ställt
sig bakom förutsätter att landet behåller en viss minsta kapacitet inom varje
berört produktionsområde. Om detta inte blir möjligt kan, som utskottet
tidigare har framhållit (FöU 1977/78:5 s. 5), de beslutade målen behöva
omprövas.

1 Riksdagen 1977/78. 10 sami. Yllr. nr 2

FöU 1977/78:2 y

2

De åtgärder som kan motverka den nuvarande minskningen av produktionskapacitet
torde väsentligen vara av näringspolitisk och handelspolitisk
natur. En av de viktigaste orsakerna till tekoindustrins svårigheter är den
omfattande och under senare år starkt ökande importen till Sverige av
tekovaror från lågprisländer. Utskottet har med tillfredsställelse inhämtat att
ansträngningarna att få till stånd bilaterala begränsningsavtal nyligen har lett
till resultat beträffande viktiga lågprisländer.

Några av de förslag i propositionen 1977/78:42 jämte motioner som
riksdagen ännu inte har tagit ställning till är av den karaktär att försvarsutskottet
vill kommentera dem i detta yttrande.

Utskottet finnér det vara en naturlig och angelägen uppgift för överstyrelsen
för ekonomiskt försvar(ÖEF)att i samverkan med statens industriverk
(SIND) rapportera om utvecklingen beträffande tekoindustrins produktionskapacitet,
i enlighet med vad handelsministern anger i propositionen (s. 55
och 77). Liksom denne (s. 78) tillstyrker utskottet att man upprättar en
långsiktig plan för hur försörjningsberedskapen skall tryggas på tekoområdet.

Handelsministern nämner(s. 78)att han avser att i ett senare sammanhang
föreslå regeringen att låta göra en studie rörande de metoder som bör
användas för att trygga försörjningsberedskapen i allmänhet, dvs. även för
andra försörjningsområden än teko. Utskottet har inte något att invända mot
detta. Sådana studier bör enligt utskottets mening kunna ge resultat som
också får betydelse för att behålla försörjningsviktig produktionskapacitet
inom den svenska skinn- och lädervaruindustrin.

Ett par av motionsyrkandena med anledning av propositionen 1977/78:42
gäller ordningen för upphandling av tekovaror till statliga myndigheter m. fl.
Enligt gällande regler måste ett stort antal statliga myndigheter samråda med
ÖEF i samband med upphandling av tekovaror. Andra statliga myndigheter
och nästan alla landsting samarbetar frivilligt med ÖEF i sådana fall.
Beroende på prisskillnadens storlek m. m. kan överstyrelsen vid samråd
besluta att utjämna sådan skillnad i pris som beror på om en vara importeras
eller tillverkas inom landet.

Utskottet förutsätter att regeringen vid behov utsträcker skyldigheten att
samråda med ÖEF till alla statliga myndigheter. När det gäller landsting och
primärkommuner bör statsmakterna överväga en motsvarande skyldighet
endast om det nuvarande systemet, som bygger på frivilligt samråd, visar sig
innebära påtagliga nackdelar från försörjningsberedskapssynpunkt. Någon
absolut regel att ingen offentlig upphandling får ske genom import - oavsett
tillverkningsland, prisskillnad, m. m. - vill utskottet inte tillstyrka.

Beträffande de särskilda svårigheterna för tekoindustrier på grund av att
försvarsmakten måste minska sina beställningar vill utskottet erinra om det

FöU 1977/78:2 y

3

förslag till stödbeställningar som ÖEF har lämnat och som statsmakterna
ännu endast delvis har tagit ställning till.

Stockholm den 2 februari 1978

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s), Erik Glimnér (c), Georg
Pettersson (c), Gusti Gustavsson (s), Karl Bengtsson (fp), Gudrun Sundström
(s), Gunnar Björk i Gävle (c), Roland Brännström (s). Gunnar Oskarson (m),
Åke Gustavsson (s), Ulla Ekelund (c), Evert Hedberg (s), Karl-Erik Svartberg
(s) och Olle Aulin (m).

Avvikande mening

av Bengt Gustavsson, Gusti Gustavsson, Gudrun Sundström, Roland
Brännström, Åke Gustavsson, Evert Hedberg och Karl-Erik Svartberg (alla s)
som anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Tekoindustrin befinner sig i dag i ett utpräglat krisläge. Bl. a. från de
synpunkter försvarsutskottet har att företräda - nämligen omsorgen om vår
försörjningsberedskap - är detta mycket bekymmersamt. Riksdagen har
tidigare, med anledning av propositionen 1977/78:42, tagit ställning i fråga
om målen för försörjningsuthållighet och försörjningsstandard. Redan den
utveckling som ägt rum sedan detta beslut fattades klargör enligt utskottets
mening att dessa mål behöver omprövas i enlighet med de riktlinjer som
anvisats i dessa avseenden i motionen 1977/78:47.

De åtgärder som kan motverka den nuvarande minskningen av produktionskapacitet
torde väsentligen vara av näringspolitisk och handelspolitisk
natur. En av de viktigaste orsakerna till tekoindustrins svårigheter är den
omfattande och under senare år starkt ökande importen till Sverige av
tekovaror från lågprisländer. Utskottet har med tillfredsställelse inhämtat att
ansträngningarna att få till stånd bilaterala begränsningsavtal nyligen har lett
till resultat beträffande viktiga lågprisländer. Utskottet vill för sin del
understryka vikten av att överläggningarna måste syfta till att även för vissa
övriga större exportländer åstadkomma avtal som innebär direkta nedskärningar
av den svenska importen från dessa länder. De resultat som nu nåtts
måste också följas upp vid kommande års förhandlingar. För att en aktiv
handelspolitik skall bli verkningsfull måste den grundas på ett effektivt och
snabbt rapportsystem. Ett återinförande av licensieringssystemet möjliggör
detta.

Några av de förslag i propositionen 1977/78:42 jämte motioner som

FöU 1977/78:2 y

4

riksdagen ännu inte har tagit ställning till är av den karaktär att försvarsutskottet
vill kommentera dem i detta yttrande.

Mot bakgrund av de tendenser som bl. a. framkommit under riksdagsbehandlingen
i fråga om tekoindustrin måste det till en samordnad planering i
syfte att lösa både de akuta och de långsiktiga problemen. Enligt utskottets
mening är det nödvändigt att omedelbart bestämma hur stor produktion resp.
produktionskapacitet som måste bibehållas för att de försörjningspolitiska
målen skall kunna klaras. Det bör ankomma på regeringen att lägga fram
förslag härom. Denna planering bör utgå från att produktionen i nuvarande
läge i allt väsentligt måste bibehållas. Det ären naturlig och angelägen uppgift
för överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) att i samverkan med statens
industriverk (SIND) rapportera om utvecklingen beträffande tekoindustrins
produktionskapacitet, i enlighet med vad handelsministern anger i propositionen
(s. 55 och 77). I nuvarande läge brådskar det med en samlad politik för
tekoområdet. Vid genomförandet av denna behövs en samordning mellan
såväl berörda myndigheter som anställda och arbetsgivare. Som framförts i
motionen 1977/78:47 kan det lämpligen ske inom en s. k. tekodelegation.

Handelsministern nämner (s. 78) att han avser att i ett senare sammanhang
föreslå regeringen att låta göra en studie rörande de metoder som bör
användas för att trygga försörjningsberedskapen i allmänhet, dvs. även för
andra försörjningsområden än teko. Utskottet har inte något att invända mot
detta. Sådana studier bör enligt utskottets mening kunna ge resultat som
också får betydelse för att behålla försörjningsviktig produktionskapacitet
inom den svenska skinn- och lädervaruindustrin.

Ett par av motionsyrkandena med anledning av propositionen 1977/78:42
gäller ordningen för upphandling av tekovaror till statliga myndigheter m. fl.
Enligt gällande regler måste ett stort antal statliga myndigheter samråda med
ÖEF i samband med upphandling av tekovaror. Andra statliga myndigheter
och nästan alla landsting samarbetar frivilligt med ÖEF i sådana fall.
Beroende på prisskillnadens storlek m. m. kan överstyrelsen vid samråd
besluta att utjämna sådan skillnad i pris som beror på om en vara importeras
eller tillverkas inom landet.

I syfte att underlätta situationen för tekoindustrin måste den offentliga
upphandlingen ske med beaktande av denna. Med hänsyn härtill förutsätter
utskottet att regeringen nu utsträcker skyldigheten att samråda med ÖEF till
alla statliga myndigheter. När det gäller landsting och primärkommuner bör
statsmakterna ta upp överläggningar med Landstings- och Kommunförbunden
om en ändring av nuvarande frivilliga samråd till en samrådsskyldighet.
Utskottet utgår också ifrån att regeringen gör en förnyad prövning av
om nuvarande bestämmelser i övrigt är lämpliga med hänsyn till dagens
allvarliga läge. Vad utskottet nu anfört innebär dock inte förord för någon
absolut regel att ingen offentlig upphandling får ske genom import - oavsett
tillverkningsland, prisskillnad, m. m.

Beträffande de särskilda svårigheterna för tekoindustrier på grund av att

FöU 1977/78:2 y

5

försvarsmakten måste minska sina beställningar vill utskottet erinra om det
förslag till stödbeställningar som ÖEF har lämnat och som statsmakterna
ännu endast delvis har tagit ställning till.

B 57515 Stockholm 1978