yttr 1977/78 au4y y

Yttrande 1977/78:au4y

AU 1977/78:4 y

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1977/78: 4 y

över propositionen 1977/78: 73 om statliga textil- och konfektionsiöretag,
m. m., jämte motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har beslutat bereda arbetsmarknadsutskottet tillfälle
att avge yttrande över propositionen 1977/78: 73 om statliga textil- och
konfektionsföretag m. m. samt motionerna 1977/78: 345, 346, 605, 1306,

1307, 1314 och 1643.

Propositionen

I propositionen föreslås att statens aktier i AB Eiser överlåts till Statsföretag
AB utan vederlag. Statsföretag har för avsikt att med Eiser som
moderbolag bilda en teko-koncern, som förutom Eiser skall omfatta företagen
SweTeco (Textile Products) AB, Trivab Konfektions AB, Stigtex
AB, Nyland Mattor AB och ett nytt bolag som tar över verksamheten
vid de konkursdrabbade bolagen Algot Johansson AB och Algots
Nord AB. Det förutsätts att den nya teko-koncernen efter en tvåårig omstruktureringsperiod
skall vara företagsekonomiskt lönsam, vilket beräknas
medföra en minskning av sysselsättningen vid de berörda företagens
svenska fabriker med 1 500—2 000 personer. I propositionen
föreslås att Statsföretag för genomförande av samordningen får medelstillskott
på 190 milj. kr.

Utskottet

Utskottet behandlar ärendet i första hand ur den sysselsättningspolitiska
aspekten. Tekoindustrin har under hela 1970-talet haft stora
svårigheter. Antalet sysselsatta har nästan halverats och uppgick i oktober
1977 till ca 38 700. Det senaste året har svårigheterna för i första
hand konfektionsindustrin skärpts på ett markant sätt. Antalet arbetstagare
som är berörda av varsel om personalinskränkningar är f. n. ca
5 500. I Beklädnadsarbetarförbundets arbetslöshetskassa var i december
1977 5,1 % arbetslösa, att jämföra med 1,7 % för samtliga kassamedlemmar.

Konfektionsindustrin, som är arbetskraftsintensiv, har stor betydelse
för sysselsättningen på många orter. Särskilt gäller det för Borås-regionen.
Denna region har under 1970-talet förlorat ca 10 000 arbetstillfällen
inom tekoindustrin och det finns nu uppenbar risk för ytterligare
nedgång i sysselsättningen. Enbart i Borås kommun har under

1 Riksdagen 1977/78. 18 sami. Yttr. nr 4

AU 1977/78: 4 y

2

1970-talet sysselsättningen minskat med 6 000 arbetstillfällen och trots
omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgår arbetslösheten där
i Beklädnadsarbetarförbundets arbetslöshetskassa till 7 %.

Den svenska beklädnadsindustrins svårigheter belyses av den ökande
tillförseln av utländska varor. För flertalet varugrupper är importandelen
av den totala försäljningen i landet över 80 % och i vissa fall
t. o. m. över 90 %.

Det är mot bakgrund av denna utveckling man bör se den rad av
statliga stödåtgärder som vidtagits i syfte att förbättra läget för tekoindustrin
i Sverige. Här kan nämnas strukturgarantilån, exportstöd,
sysselsättningsbidrag för äldre anställda och statliga stödbeställningar.
Vidare arbetar regeringen för att begränsa importen från vissa lågprisländer.
Frågan om prissättningen i detaljhandeln granskas också.

Den framlagda propositionen om ett vidgat statligt ägarengagemang
i tekoindustrin skall ses som ett led i statsmakternas ansträngningar att
upprätthålla en tekoindustri av rimlig storlek här i landet och överbrygga
svårigheter som på grund av strukturomvandlingen uppkommer
för de anställda. En yttersta gräns för neddragning av industrin får fastställas
med hänsyn till vad försörjningsberedskapen kräver. Den frågan
har arbetsmarknadsutskottet inte gått in på.

Från de angivna utgångspunkterna biträder arbetsmarknadsutskottet
propositionen. Utskottet delar regeringens uppfattning att de statliga
insatserna bör ta sikte på att den nya tekokoncemen inom ett pär år
skall bli lönsam. Bl. a. konkurrensskäl talar härför. Det bör dock tillläggas
att i den mån statliga tekoföretag får särskilda uppgifter med
hänsyn till regionala problem eller försörjningsberedskapen bör särskilda
medel ställas till förfogande. Det uppställda målet kan, såsom
förutskickas i propositionen, medföra att personalstyrkan måste minskas
i koncernen. De närmare övervägandena om och hur detta skall
genomföras <jör primärt ankomma på företagen och de anställda. Utskottet
kan därför inte biträda motionsyrkanden som går ut på att riksdagen
nu skall ge direktiv om personalstyrkans storlek. Det kan inte
vara riktigt att riksdagen på ett detaljerat sätt binder de statliga tekoföretagen
samtidigt som man ställer krav på lönsamhet och självständig
utveckling. Med hänsyn härtill är utskottet inte heller berett att biträda
de motionsyrkanden som går ut på att de statliga tekoföretagen inte
skall få förlägga någon del av sin produktion utomlands. I likhet med
departementschefen räknar utskottet dock med att produktion utomlands
endast blir aktuell för sådana varor som inte på ett lönsamt sätt
kan tillverkas i Sverige.

Vad här sagts innebär självfallet inte att inte särskild hänsyn bör tas
till arbetskraften om det blir aktuellt att dra ned arbetsstyrkan. Omstruktureringsperioden
har bl. a. detta syfte. Vidare har självfallet det

AU 1977/78: 4 y

3

allmänna här som i andra fall ett ansvar för att söka skaffa fram alternativa
sysselsättningstillfällen.

För Borås-områdets del, där problemen kvantitativt är störst, har
AMS nyligen hos regeringen lagt fram förslag som har till syfte att förbättra
sysselsättningsläget. Bl. a. begärs att Borås-regionen temporärt
skall jämställas med det allmänna stödområdet när det gäller lokaliseringsbidrag.
För att främja övergång till annan industri föreslås vidare
att utbildningsstöd vid nyetablering eller mera betydande industriutbyggnader
skall få utgå med upp till 20 kr./tim. per nyanställd under
högst ett år. Utskottet räknar med att regeringen i positiv anda kommer
att pröva AMS framställning. Även i andra orter kan det bli aktuellt
med speciella insatser. Som framgår av propositionen har särskilda arbetsgrupper
tillsatts i vissa län för att behandla sysselsättningsfrågor på
orter där tekoindustrin går tillbaka. Problemen är dessutom föremål för
särskild bevakning inom den s. k. etableringsdelegationen.

Det är viktigt att den respittid som omstruktureringsperioden innebär
används på ett effektivt sätt. Etableringsdelegationen och de regionala
arbetsgrupperna kan därför ha behov av särskilda medel i sitt inventeringsarbete
för att t. ex. få fram nya produkter som är värda att ta upp
tillverkningen av. För att denna verksamhet snabbt skall kunna komma
i gång föreslår arbetsmarknadsutskottet att riksdagen uttalar sig för att
regeringen är oförhindrad att använda industridepartementets kommittéanslag
för det angivna ändamålet.

Sammanfattningsvis biträder alltså utskottet propositionen. Utskottet
förordar dessutom att näringsutskottet hemställer att riksdagen gör det
uttalandet om kommittéanslagets användning som ovan angivits. Utöver
det sagda finner utskottet inte skäl att gå närmare in på de frågor
som behandlas i motionerna. Utskottet vill emellertid beträffande förslaget
i motionen 1643 om en särskild anmälningsskyldighet för företagen
vid personalinskränkningar anmärka att en sådan skyldighet redan
föreligger till länsarbetsnämnd enligt lagen om vissa anställningsfrämjande
åtgärder.

Stockholm den 7 februari 1978

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
ROLF WIRTÉN

Närvarande: Rolf Wirtén (fp), Jan-Ivan Nilsson (c), Alf Wennerfors
(m), Ingemund Bengtsson (s), Birger Nilsson (s), Gördis Hörnlund (s),
Allan Gustafsson (c), Filip Fridolfsson (m), Arne Fransson (c), Bernt
Nilsson (s), Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Sune Johansson
(s), Anna Wohlin-Andersson (c) och Lars Ulander (s).

AU 1977/78: 4 y

4

Avvikande mening

av Ingemund Bengtsson, Birger Nilsson, Gördis Hörnlund, Bernt Nilsson,
Anna-Greta Leijon, Sune Johansson och Lars Ulander (alla s) som
anser att utskottets yttrande fr. o. m. det avsnitt på s. 2 som börjar
”Det är” bort ha följande lydelse:

Regeringen har inte förmått möta den accelererande nedgången i beklädnadsindustrin
med adekvata åtgärder. Socialdemokraterna har under
det senaste året, då krisen efter hand blivit alltmer akut, upprepade
gånger begärt att en samlad plan skall läggas fram för branschens framtid.
Regeringen har inte hörsammat denna begäran utan improviserat
med kortsiktiga och till en del mindre lyckade åtgärder. Tekoindustrin
har nu minskat till en sådan nivå att det med hänsyn till försörjningsberedskapen
ter sig oförsvarligt att låta utvecklingen löpa vidare.

Det förslag som nu läggs fram i propositionen om ett ökat statligt
ägarengagemang är ett steg i rätt riktning men fortfarande saknas ett
samlat grepp om hela branschens problem. Regeringen har som tidigare
sagts försummat att ta ett sådant grepp. Tiden är nu knapp när det gäller
att rädda så stor del av industrin som är nödvändig för landets försörjningsberedskap.
Industrins geografiska placering med dess stora
betydelse för sysselsättningen i vissa regioner och orter gör också att
starka arbetsmarknads- och regionalpolitiska skäl talar för ett ökat
engagemang från statens sida. Mot denna bakgrund ter det sig egendomligt
att propositionen som enda riktpunkt för den nya industrikoncernen
anger kravet att koncernen med hjälp av ett bidrag, som f. ö.
redan kan sägas vara intecknat till stor del, skall göras lönsamt inom
loppet av två år. Regeringen är tydligen utan vidare beredd att ta konsekvenserna
härav nämligen att, som man själv beräknar, bortåt 2 000
anställda måste lämna koncernen. Till detta kommer att departementschefen
anser det riktigt att den statliga koncernen driver tillverkning
utanför Sverige. De statliga medel som nu satsas kan alltså väntas delvis
komma till användning för utlandsbaserad verksamhet i direkt konkurrens
med den återstående inhemska industrin. Det finns anledning,
som socialdemokraterna gör, att ifrågasätta om detta är en riktig uppläggning
från statsmakternas sida med hänsyn till vad ovan sagts om
försörjningsberedskapen och den sysselsättningsmässiga utvecklingen i
vissa orter.

Utskottet motsätter sig inte att staten såsom föreslås övertar aktierna
i AB Eiser och att Statsföretag AB får det begärda medelstillskottet om
190 milj. kr. Riksdagen bör emellerid i enlighet med den socialdemokratiska
partimotionen 1643 samtidigt begära att regeringen snarast
lägger fram förslag till en samlad plan för tekoindustrins framtida utveckling.
Planen, som bör utarbetas av en särskild delegation med representation
från bl. a. de anställdas organisationer, bör ha sin utgångs -

AU 1977/78: 4 y

5

punkt i försörjningspolitiska samt arbetsmarknads- och regionalpolitiska
bedömningar. I avvaktan på denna plan bör produktionen upprätthållas
på nuvarande nivå. Personalinskränkningar i de statliga företagen
bör inte förekomma. Dessutom bör strävan vara att undvika nedläggningar
och personalinskränkningar i de privata företagen. För att få ett
grepp om utvecklingen bör därför till tekodelegationen rapporteras
personalinskränkningar som berör fler än 25 anställda. Denna rapportering
synes kunna ske genom länsarbetsnämnderna inom ramen för nuvarande
system enligt lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder.
I avvaktan på att regeringen lägger fram en plan för branschen med
därtill kopplade förslag bör delegationen, om det bedöms önskvärt, kunna
initiera åtgärder för att upprätthålla driften i företag som anmält
svårigheter härvidlag. Det bör under en kortare övergångstid vara möjligt
att med hjälp av nuvarande arbetsmarknadspolitiska och näringspolitiska
medel tillfälligt upprätthålla sysselsättningen på detta sätt.

Vad här anförts innebär att utskottet med de inskränkningar som
framgår av motiveringen föreslår bifall till propositionens förslag. Ställningstagandet
innebär vidare att utskottet i princip ställer sig bakom
den socialdemokratiska partimotionen 1643. Därigenom tillgodoses
också i huvudsak de övriga motionerna från socialdemokratiskt håll,
346, 605 och 1306. Beträffande resterande motioner anser sig utskottet
inte ha anledning att göra något uttalande utöver vad ovan anförts.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1978 7B00S8