yttr 1976/77 uu1y y

Yttrande 1976/77:uu1y

UU 1976/77: ly

Utrikesutskottets yttrande
1976/77: ly

med anledning av motion om riksdagens ställning inom utrikespolitiken Till

konstitutionsutskottet

Genom beslut den 8 februari 1977 har konstitutionsutskottet hemställt
om utrikesutskottets yttrande över motionen 1976/77:580 av herr Lindblad
(fp) om riksdagens ställning i den utrikespolitiska beslutsprocessen.

I motionen i fråga hemställs att riksdagen beslutar utreda sina arbetsformer
i fråga om utrikesfrågor, med syfte att nå ett läge där de väsentliga frågorna
prövas av riksdagen innan regeringen deltar i internationella forhandlingar.

I det resonemang som föregår angivna yrkande framhåller motionären
bl. a. att strävan bör vara att riksdagen skall få behandla förhandlingsfrågorna
innan reella beslut fattas. Riksdagen skall dra upp riktlinjer och ange de
mål som svenska förhandlare bör ha inför FN-konferenser, andra konferenser
och viktigare bilaterala överläggningar. På regeringen bör därefter ankomma
att så långt det är möjligt fullfölja och i detalj administrera den av riksdagen
beslutade utrikespolitiken, heter det i motionen.

Utskottet

De nyss återgivna preciseringarna av yrkandet i förevarande motion 580
gör det klart att det spörsmål som reses av motionären ingalunda är begränsat
till riksdagens egna arbetsformer utan att det rör sig om en fråga av långt
större räckvidd och av allmänt författningspolitisk natur. Motionen synes
sålunda ytterst syfta till att föra över styrningen av utrikespolitiken från
regeringsmakten till riksdagen. Därmed sätts en konstitutionell huvudprincip
i fråga.

Utskottet vill erinra om att vår nuvarande grundlagsordning är av ungt
datum och att den författningsrättsliga regleringen av Sveriges förhållande
till omvärlden således relativt nyligen prövats och fastställts av riksdagen.

Kännetecknande både för de tidigare och för de nuvarande grundlagarna
är att utrikesärendenas handläggning betraktas som en riksstyrelsefunktion
bland andra och att ansvaret för utrikespolitikens bedrivande därmed i första
hand skall åvila regeringen.

I samband med tillkomsten av nuvarande regeringsform och riksdagsordning
konstaterade emellertid såväl grundlagberedningen (SOU 1972:15)
som regeringen (prop. 1973:90) att utrikespolitikens betydelse för rikets säkerhet
motiverar att riksdagen försäkrar sig om en vidsträckt insyn däri
och ett starkt inflytande däröver.

1 Riksdagen 1976/77. 9 samt. Ytlr. nr 1

UU 1976/77: ly

2

Så långt stämmer motionsyrkandet överens med de uttalanden som gjordes
i angivna sammanhang. Yrkandet i fråga synes dock gå vida längre
i sin syftning och vilja tilldela regeringen en utpräglat bunden roll vad gäller
utrikespolitikens utövande. Utskottet betvivlar att en så stark styrning från
riksdagens sida som synes föresväva motionären skulle vara ändamålsenlig
eller ens praktiskt hanterlig.

För riksdagens insyn i och inflytande över utrikespolitiken har framvuxit
flera former, dels sådana som uttryckligen föreskrivs i grundlagarna, dels
informations- och samrådsformer som utbildats i praxis. Det är givet att
såväl utrikesnämnden som utrikesutskottet därvidlag har fått centrala funktioner.
Båda tillsätts av riksdagen.

I regeringsformen tilldelas utrikesnämnden en huvudroll som organ för
fortlöpande och förtrolig information från regeringen till ett urval av riksdagens
ledamöter, vilka fungerar som representanter för sina respektive partigrupper.
Utrikesnämnden är också ett forum för förtroligt samråd mellan
regeringen och riksdagen i alla utrikesfrågor av större vikt och betydelse
för vårt land.

Till de frågor som regelmässigt upptas till dryftande i utrikesnämnden
hör grundläggande instruktioner inför viktigare förhandlingar med andra
stater eller internationella konferenser. Det ligger i sakens natur att sådana
instruktioner behöver kringgärdas med viss sekretess och att i varje fall
delar därav inte utan skada för svenska intressen kan ges offentlighet i
förväg.

För riksdagens beredning av utrikes ärenden, vilka väcks antingen propositions-
eller motionsvägen, är utrikesutskottet huvudansvarigt enligt riksdagsordningen.
Det äger i likhet med andra utskott initiativrätt inom sitt
kompetensområde. Redan i den gamla författningen hade utrikesutskottet
som enda utskott möjlighet att inhämta upplysningar direkt från vederbörande
statsråd, en möjlighet som numera står öppen för alla utskott. Möjlighet
finns även för utskottet att på annat sätt erhålla informationer i utrikes
frågor, oavsett om frågorna har eller inte har direkt samband med proposition
eller motion som för tillfället behandlas i utskottet.

Utöver vad som uttryckligen stadgats härom i regeringsformen eller riksdagsordningen
förekommer en rad andra former för utrikespolitisk information
till riksdagen liksom tillfällen för riksdagen och dess ledamöter att
i olika utrikespolitiska frågor ge sin mening till känna för regeringen. Likaså
förekommer en rad olika berednings- och samrådsformer varigenom riksdagsledamöter
och de politiska meningsriktningar de företräder kan fä insyn
i och utöva påverkan på regeringspolitikens utformning på utrikesområdet.

Till dessa informella samrådsformer hör de s. k. partiledaröverläggningarna,
som ofta ägnas åt brådskande utrikespolitiska ärenden.

Information om viktiga förestående eller pågående internationella konferenser
eller förhandlingar och om det svenska agerandet vid dessa lämnas

UU 1976/77: ly

3

- förutom till utrikesnämnden och utrikesutskottet - av regeringen på flera
olika vägar, bl. a. genom regeringsförklaringar och särskilda utrikesdeklarationer,
andra statsrådsuttalanden, pressmeddelanden, skriftserier och tillfälliga
publikationer, ofta även genom budget- och andra propositioner, samt
genom interpellations- och frågesvar i riksdagen. Resultaten av flera större
FN-konferenser under senare år har redovisats i form av s. k. blåböcker,
på samma sätt som årligen skett beträffande FN:s ordinarie general församlingsmöten
alltsedan Sveriges anslutning till FN.

I vissa fall har publikationer börjat utges också före viktigare internationella
konferenser. Exempelvis delgavs riksdagens ledamöter år 1974 en fyllig redogörelse
i skriftlig form och på annat sätt om den då förestående men
i dag alltjämt oavslutade och av motionären särskilt omnämnda tredje havsrättskonferensen.
Inför FN:s livsmedelskonferens år 1974 spreds i stor upplaga
en informationsbroschyr om de huvudfrågor som där skulle behandlas.
Flera liknande exempel skulle kunna anföras.

Inför flera av de viktigare internationella konferenser som hållits under
senare år har regeringen utsett särskilda förberedelsekommittéer, i vilka även
företrädare för olika riksdagspartier ingått. Detta har bl. a. skett inför FN:s
miljövårdskonferens år 1972, FN:s befolkningskonferens år 1974, FN:s generalförsamlings
sjunde extra möte 1975 och den s. k. Habitat-konferensen
om boende- och bebyggelsemiljö år 1976. Så har även varit fallet inför FN:s
vattenkonferens, som äger rum under andra hälften av mars månad i år.
De fyra största riksdagspartierna har i nämnda fall även inbjudits nominera
företrädare att ingå i de svenska regeringsdelegationerna vid konferenserna
i fråga. Detta skedde även vid FN:s sjätte extra generalförsamlingsmöte
år 1974, vid livsmedelskonferensen samma år och vid det internationella
kvinnoårets världskonferens år 1975.

I fråga om vissa av FN:s större fackorgan eller särskilda FN-aktiviteter
finns stående svenska förbindelse- eller beredningskommittéer i vilka ofta
ingår riksdagsledamöter. I den rådgivande nedrustningsdelegationen ingår
fem företrädare för de fyra största riksdagspartierna, vilka också har tillfälle
att periodvis på platsen följa förhandlingsarbetet i FN:s nedrustningskommitté
i Genéve.

I de svenska delegationerna till FN:s ordinarie generalförsamlingsmöten
har praktiskt taget genomgående ingått ett flertal representanter för de fyra
största riksdagspartierna.

För arbetet inom Nordiska rådet och Europarådet tillsätter riksdagen själv
parlamentariska delegationer.

Som framgått av det föregående, synes regeringen under senare år förhållandevis
väl ha tillgodosett riksdagens naturliga önskemål om insyn i
och möjligheter till påverkan av den utrikespolitiska beslutsprocessen, icke
minst vad beträffar den typ av större internationella konferenser som motionären
med sitt yrkande i första hand åsyftar. Utskottet utgår från att
så sker även i fortsättningen.

UU 1976/77: ly

4

Det bör i detta sammanhang även nämnas att riksdagen vid sin behandling
av budgetpropositionens tredje huvudtitel äger beslutanderätt i frågor som
berör väsentliga delar av utrikespolitiken. Detta gäller inte minst beträffande
den del som rör inriktningen av det svenska utvecklingssamarbetet. Såväl
det direkta biståndet - val av mottagarländer, länderramar osv. - som biståndet
genom olika FN-organ blir föremål för ingående granskning av riksdagen.

Vad beträffar den allmänna informationsverksamheten i utrikespolitiska
frågor och det mellanfolkliga samarbetet från utrikesdepartementet och statsunderstödda
organ till riksdagen, pressen och allmänheten har riksdagen
flera gånger uttalat sig, vilket lett till ökade satsningar på detta område.

Utskottet vill med hänvisning till det anförda forsin del avstyrka motionen
1976/77:580.

Stockholm den 10 mars 1977

På utrikesutskottets vägnar
ALLAN HERNELIUS

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herr Hernelius (m), fru Lewén-Eliasson
(s), herr förste vice talmannen Bengtson (c), herr Adamsson (s), fru
Nilsson i Kristianstad (c), herrar Palm (s), Åberg (fp), fruar Jonäng (c), Sundberg
(m), herrar Ericson i Örebro (s), Korpås (c), fru Sigurdsen (s), herrar
Wirmark (fp), Jan Bergqvist i Göteborg (s) och Silfverstrand (s).

GOTAB 53437 Slockholm 1977