yttr 1976/77 fiu2y y

Yttrande 1976/77:fiu2y

FiU 1976/77: 2 y

Finansutskottets yttrande
1976/77: 2 y

över propositionen 1976/77: 95 om vissa industri- och sysselsättningsstimulerande
åtgärder i vad avser bilaga 3 punkten 1, Investeringsfrämjande
åtgärder, jämte motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har genom beslut 1977-03-22 berett finansutskottet
tillfälle att avge yttrande över propositionen 1976/77: 95 om vissa industri-
och sysselsättningsstimulerande åtgärder, bilaga 3, punkten 1,

Investeringsfrämjande åtgärder.

I propositionen hemställs att riksdagen

dels medger att statlig garanti enligt vad som förordas i propositionen
beviljas för lån till investeringar med 1 000 000 000 kr.,

dels till Täckande av förluster vid investeringsgarantier till vissa företag
för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr.

I motionen 1976/77: 1524 av herr Palme m. fl. (s) hemställs såvitt
nu är i fråga att riksdagen med anledning av propositionen 1976/77: 95
bilaga 3 punkten 1 uttalar att de riktlinjer för statlig garanti för lån till
investeringar som förordas i motionen bör gälla.

I motionen 1976/77: 1526 av herr Werner m. fl. (vpk) hemställs såvitt
nu är i fråga att propositionen 1976/77: 95 bilaga 3 punkten 1 avslås.

Utskottet inskränker sig till att avge en mening i frågor som utskottet
har att bevaka.

Utskottet har vid ärendets beredning i särskild ordning inhämtat synpunkter
från statssekreteraren i industridepartementet Gunnar Söder
och ordföranden i Svenska bankföreningen Lars-Erik Thunholm.

Propositionen

I propositionen redovisar statsministern den samhällsekonomiska
bakgrunden till de i propositionen föreslagna industri- och sysselsättningspolitiska
åtgärderna. Den utveckling som ägt rum sedan bedömningarna
i finansplanen gjordes tyder inte på att konjunkturuppgången
skulle bli tidigare än vad som förutsattes där. I vissa avseenden kan
utvecklingen i stället bli mera negativ. Statsministern erinrar om att finansutskottet
vid sin behandling av finansplanen understrukit vikten
av att följa upp den ekonomiska politiken. De åtgärder som nu sätts in

1 Riksdagen 1976/77. 5 sami. Yttr. nr 2

FiU 1976/77: 2 y

2

syftar till att överbrygga den svaga efterfrågan under år 1977 tills den
internationella konjunkturförbättringen kan avläsas i den svenska ekonomin.

I finansplanen förutsåg regeringen — med hänsyn till de ekonomiskpolitiska
stimulansåtgärder som aviserades där — en viss uppgång av
investeringsvolymen under år 1977. Till följd av den utdragna lågkonjunkturen
och en likviditets- och lönsamhetsmässigt svår situation har
åtskilliga planerade investeringsprojekt skjutits på framtiden. Härigenom
riskerar uppgången i den ekonomiska aktiviteten i näringslivet att
fördröjas ytterligare, heter det i propositionen.

Under de senaste åren har företagens likviditet och lönsamhet försämrats.
Företagen har för att kunna upprätthålla sysselsättningen fått
göra en kraftig lageruppbyggnad som, trots att staten genom olika lånemöjligheter
har underlättat denna, har varit starkt likviditetspåfrestande.
Osäkerheten om den närmaste framtiden har också medverkat till
att göra många företag obenägna att låna upp kapital och därmed ytterligare
försämra sin soliditet. Som följd härav har inte den med hänsyn
till den yttre balansen nödvändiga kapacitetsutbyggnaden kommit till
stånd utan skjutits framåt i tiden. Obenägenheten att genom upplåning
finansiera angelägna investeringsprojekt gäller även företag som inte
primärt står inför ett behov av betydande strukturella förändringar, redovisar
statsministern.

I fråga om bakgrunden till de i propositionen föreslagna investeringsfrämjande
åtgärderna i form av statlig garanti om 1 000 milj. kr.
för lån till investeringar inom industrin redovisar föredraganden, statsrådet
Åsling, bl. a. följande.

Soliditeten för många grupper av företag har sedan flera år successivt
försämrats och uppgår nu till mindre än 30 % mot i genomsnitt
40—50 % tio år tidigare. Det är härvid uppenbart att man närmat sig
ett läge i vilket företagens benägenhet att låna pengar avsevärt har
minskats, en utveckling som i nuläget har förstärkts av en ökad osäkerhet
om framtiden. Återhållsamheten i fråga om investeringar påverkas
också av att vissa industrisektorer står inför betydande strukturella förändringar.
Även de senaste månadernas kreditmarknadsläge torde ha
haft viss betydelse för industrins investeringsmöjligheter.

I nuvarande konjunktur- och sysselsättningsläge är det angeläget att
uppgången i aktiviteten inte onödigtvis fördröjs, anför föredraganden.
Ur en något mera långsiktig synvinkel är det angeläget med en nybyggnad
och expansion inom näringslivet som motvikt till de nedläggningar
som förekommer i vissa branscher. En ökning av produktionskapaciteten
är också en nödvändig förutsättning för att bringa ned underskottet
i de utrikes betalningarna i önskvärd takt. Den svaga efterfrågan
och det låga kapacitetsutnyttjandet gör investeringsbenägenheten

FiU 1976/77: 2 y

3

svag. Samtidigt kan vissa företag ha endast begränsade säkerheter eller
i nuvarande osäkra konjunkturläge vara obenägna att utnyttja kvarvarande
säkerheter, vilket försvårar deras finansieringsmöjligheter. Särskilda
statliga garantier bör därför i vissa fall kunna lämnas för lån
som tas upp för angelägna industriändamål.

Garantierna bör normalt kunna utgå till 40 % av det beviljade lånebeloppet.
Investeringarna skall avse bestämda och klart avgränsade
nya projekt. Ett villkor för garanti bör vara att beställningar av utrustning
och materiel har skett eller investeringar påbörjats senast den
31 augusti 1977 och att projektet därefter drivs i normal takt. Den
lånebeviljande banken — den normala bankförbindelsen — förutsätts
betinga sig sedvanlig säkerhet på 60 % av lånebeloppet. Även för den
överskjutande delen av lånet skall säkerhet tas, i första hand i investeringsobjektet.
Endast investeringar som drar en kostnad av minst 5
milj. kr. bör kunna komma i fråga för garanti. Garantitiden anges vara
normalt högst 10 år, när särskilda skäl föreligger 15 år.

För att inte i nuvarande läge belasta företagens likviditet föreslås
företagen i propositionen få anstånd med räntebetalningarna och med
amorteringarna till dess anläggningen tagits i normal drift, dock högst
tre år. Även den därvid ackumulerade räntan föreslås täckt av den
statliga garantin. Garantin tecknas av statens industriverk, utom i särskilda
fall och vid belopp överstigande 50 milj. kr., då regeringen prövar
frågan om garanti.

Investeringsbanken förutsätts svara för låneavlyft i erforderlig utsträckning.

Motionerna

I den socialdemokratiska partimotionen 1524 redovisas den uppfattningen
att de svenska företagen inte befinner sig i någon allmän
krissituation, vilket enligt motionärerna bestyrks av de större företagens
bokslut för år 1976. Motionärerna noterar att besluten om garantier —
trots den kritik som anfördes i dessa stycken under valrörelsen 1976 —
nu läggs centralt hos industriverket eller hos regeringen liksom att de
i praktiken endast kan utgå till mycket stora företag.

Motionärerna hävdar att de särskilda investeringsgarantierna knappast
kan få någon särskild investeringsstimulerande effekt. Att industriinvesteringarna
visar en stagnerande eller minskande utveckling torde enligt
motionärerna ha andra orsaker än brist på likviditet i företagen, i
första hand det låga kapacitetsutnyttjandet. Enligt motionärernas uppfattning
finns det därför inte några konjunkturpolitiska motiv till förslaget.
Även om sannolikt garantierna kommer att utnyttjas på grund
av de fördelar de kan innebära ur likviditetssynpunkt så är det osannolikt
att de skulle få någon större effekt på den totala investeringsvolymen
i näringslivet.

FiU 1976/77: 2 y

4

Motionärerna hänvisar till sina vid årets riksmöte framförda förslag
om utökning av investeringsbankens egna kapital med 500 milj. kr. och
om inrättande av en strukturfond med ett tillgängligt kapital första
året om 750 milj. kr., i syfte att möjliggöra nödvändiga strukturrationaliseringar
och investeringar som privata ägare inte är beredda att göra.
Det kan inte uteslutas att de föreslagna garantierna kan spela en viss
roll i det sammanhanget, säger motionärerna, som med hänsyn härtill
inte motsätter sig att sådana särskilda garantier tillskapas under förutsättning
att vissa villkor tillgodoses. Man kräver att beslut om investeringsgarantier
till företag i järn- och stålindustrin ges endast om projekten
stämmer in i en samlad planering i branschen, en planering som
gjorts upp i samråd mellan staten, företagen, de centrala löntagarorganisationerna
och berörda kommuner. Besluten bör i dessa fall tas av
regeringen. Även i övriga branscher måste kraven ställas att de projekt
som bifalles ligger i linje med en samlad och övergripande planering.
Sådana investeringsprojekt bör därför prövas av styrelsen för den av
motionärerna föreslagna strukturfonden, heter det i motionen.

I partimotionen 1526 från vänsterpartiet kommunisterna anförs, såvitt
nu är i fråga, att så länge konjunkturen icke vänt är framtidsförväntan
låg och företagsinitiativ sålunda föga sannolika. Enligt motionärerna
räcker det inte med att få en investering garanterad eller förbilligad
— det skall också ske en fördelaktigare utveckling av själva
marknaden, vilket inte blir fallet med de föreslagna åtgärderna. Effekten
av förslaget är sålunda, menar motionärerna, minst sagt osäker —
i synnerhet jämförd med direkta statliga investeringar, beställningar eller
dylikt, som dock påverkar själva marknaden. Motionärerna anför
vidare att förslaget innebär att det bara är större företag som kan utnyttja
den förment småföretagar vänliga regeringspolitikens förmåner.
Motionärerna yrkar avslag på regeringens förslag och föreslår i stället
vissa andra åtgärder.

Utskottet

Utskottet tog upp frågan om industrins investeringar under år 1977
i betänkandet 1976/77: 10 angående den ekonomiska politiken. Utskottet
gjorde då den bedömningen att den i finansplanen beräknade uppgången
om 2 % kunde bli svår att uppnå. Om avtalsrörelsen drog ut på
tiden fick man enligt utskottets mening räkna med en inte obetydlig
nedgång. Utskottet tillstyrkte mot denna bakgrund att tiden för särskilt
investeringsavdrag och statligt investeringsbidrag skulle förlängas att
gälla t. o. m. utgången av år 1977, vilket riksdagen sedermera beslutat
(SkU 1976/77: 33). Regeringen uppmanades att noga följa utvecklingen
i fråga om industrins investeringar (FiU 1976/77: 10 s. 29).

FiU 1976/77: 2 y

5

Resultatet av den investeringsenkät som företogs i februari månad
och som nu bearbetats bekräftar de sålunda gjorda bedömningarna.
Den upprevidering av investeringsplanerna som regelmässigt inträffar
mellan enkäterna i november och februari är denna gång betydligt
mindre än normalt. Detta tyder enligt statistiska centralbyrån på en
minskad investeringsaktivitet under år 1977 i förhållande till 1976, med
2—4 % räknat i volym. Största minskningen kan väntas för industrins
byggnadsinvesteringar, men även för maskininvesteringarna kan en nedgång
i volymen förutses. Enligt vad utskottet inhämtat kommer konjunkturinstitutet
vid en bedömning av enkätresultatet sett i ett konjunkturellt
mönster fram till en kraftigare nedgång, 6 å 7 %.

Utskottet anser det i och för sig inte förvånande att i nuvarande läge
en viss försiktighet kan förmärkas från industrin i fråga om nya investeringar.
Kapacitetsutnyttjandet är lågt och efterfrågan utifrån är
alltjämt relativt svag. Den kvardröjande osäkerheten om takten i den
internationella konjunkturutvecklingen liksom i fråga om kostnadsutvecklingen
i vårt land kan göra det naturligt för vissa företag att senarelägga
tidpunkten för en beslutad eller planerad investering.

Sett i ett vidare perspektiv måste emellertid Sverige så snabbt som
möjligt öka varuexporten och begränsa underskottet i bytesbalansen.
Mot den bakgrunden är det ytterligt angeläget att de större investeringsprojekt
som företagen bedömer som lönsamma också kommer till
stånd utan onödigt dröjsmål. Sett i ett kortare konjunkturpolitiskt
perspektiv är det angeläget att vi i nuvarande läge med måttlig efterfrågan
utifrån och därigenom sviktande orderingång för exportindustrin
stimulerar de inhemska investeringarna. Därigenom bör vi bättre kunna
ta till vara ledig kapacitet i verkstadsindustrin. Beställningar som läggs
ut nu bidrar till att hålla sysselsättningen uppe under år 1977.

Det i propositionen 95 framlagda förslaget om investeringsfrämjande
åtgärder i form av statliga garantier för 40 % av lån som bankerna beviljar
för större investeringsprojekt i industrin samt upplupen ränta under
högst en treårsperiod skall ses mot denna samlade bakgrund. Det är
här fråga om en ytterligare stimulans för att påverka företagens benägenhet
att i nuläget sätta i gång större, lönsamma projekt som företagen
är beredda satsa på men där företagen av likviditetsskäl eller på grund
av bristande tillgång på säkerheter tvekar att nu påbörja investeringen.
Möjligheterna att med det nya garantisystemet generellt stimulera industrins
investeringar är svårbedömda. I de enskilda fallen kan systemet
dock vara av stor vikt för att projekten nu skall komma till utförande.

Allmänt gäller att kredit- och penningpolitiken i nuläget är och måste
vara stram. Inom ramen härför utgör industrin en prioriterad sektor.
De särskilda former för avlyft av krediterna som redovisas i propositionen
bör öka bankernas benägenhet att medverka i investeringsprojekt
av nu aktuellt slag.

FiU 1976/77: 2 y

6

Finansutskottet tillstyrker sålunda utifrån de synpunkter utskottet har
att bevaka bifall till propositionen i denna del.

I motionen 1526 (vpk) yrkas avslag på propositionen i denna del, vilket
finansutskottet sålunda inte kan tillstyrka.

1 motionen 1524 (s) yrkas inte avslag på propositionen i denna del,
även om motionärerna inte finner några konjunkturpolitiska motiv föreligga
för att bygga upp ett garantisystem av ifrågasatt slag. Motionärerna
begär emellertid att riksdagen vid bifall till förslaget anvisar preciserade
riktlinjer för i vilka fall statlig garanti av detta slag bör kunna ställas.
För beslut om investeringsgarantier till företag i järn- och stålindustrin
måste enligt motionärerna en förutsättning vara att projekten stämmer
in i en uppgjord plan för branschens strukturomvandling. Besluten bör
i enlighet därmed fattas av regeringen. Även i fråga om övriga branscher
bör enligt motionärerna gälla att projekten för att kunna bifallas
måste ligga i linje med en samlad och övergripande planering. Sådana
investeringsprojekt bör, menar motionärerna, prövas av styrelsen för en
i annat sammanhang av motionärerna föreslagen strukturfond.

Utskottet finner för sin del inte anledning gå in på frågan om de
närmare formerna för hur beslut om garantier av föreslagen art skall
infogas i ett näringspolitiskt planeringsmönster. Detta ankommer i första
hand på näringsutskottet att bedöma. Utskottet vill emellertid gentemot
motionärerna sammanfattningsvis understryka att den föreslagna ytterligare
stimulans till att nu besluta om industriinvesteringar som systemet
innebär i rådande läge är angelägen och bör tas till vara.

Stockholm den 19 april 1977

På finansutskottets vägnar
BJÖRN MOLIN

Närvarande: herrar Molin (fp), Feldt (s), Knut Johansson i Stockholm
(s), Gustafsson i Stenkyrka (c), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s),
Elmstedt (c), Gadd (s), Wachtmeister i Staffanstorp (m), Nilsson i Visby
(s), Fågelsbo (c), fru Gradin (s), herrar Olsson i Sösdala (c), Holger
Bergqvist i Göteborg (fp) och Knutson (m).

Avvikande mening

av herrar Feldt (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s), Pettersson
i Malmö (s), Gadd (s), Nilsson i Visby (s) och fru Gradin (s)
som anför:

FiU 1976/77: 2 y

7

Av utskottets utlåtande framgår att de i propositionen anförda motiveringarna
för de föreslagna investeringsgarantierna vilar på en mycket
bräcklig grund. Några bevis för att den vikande investeringsviljan i någon
märkbar utsträckning skulle bero på att företagen saknar godtagbara
säkerheter har inte förebragts. Under utskottets arbete har endast
åberopats icke specificerade samtal mellan tjänstemän i industridepartementet
och några icke namngivna företag, varav skulle framgå att dessa
företag tvekade att sätta i gång investeringar därför att de hade bristande
tillgång på säkerheter. Däremot har av föredragningarna klart
framgått att bankerna tvingas avvisa en rad kreditsökande företag till
följd av den hårda begränsningen av bankernas utlåningsmöjligheter.
I den mån som åtgärder på det kreditpolitiska området skulle kunna
generellt stimulera industriinvesteringarna borde de därför ha formen
av lättnader i kreditpolitiken. Det bör också erinras om att för större,
lönsamma investeringar, där säkerhetsfrågan inte kan lösas på normala
bankmässiga grunder, har en särskild kreditinstitution inrättats av statsmakterna,
nämligen Sveriges Investeringsbank.

Enligt vår mening kan därför det föreslagna systemet med statliga
investeringsgarantier inte tillstyrkas på konjunkturpolitiska eller kreditpolitiska
grunder.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1977 77004S