yttr 1975/76 sou2y y

Yttrande 1975/76:sou2y

SoU 1975/76: 2 y

Socialutskottets yttrande
1975/76: 2 y

över motioner väckta med anledning av prop. 1976/76:113 om ändring
i brottsbalken m. m.

Till justitieutskottet

I propositionen 1975/76: 113 om ändring i brottsbalken m. m. föreslås
att fylleristraffet avskaffas. Vidare föreslås en lag om omhändertagande
av berusade personer m. m. I anslutning till införandet av den
nya lagen föreslås en partiell upprustning av de arrestlokaler som används
för förvaring av berusade. Det förordas också att en försöksverksamhet
skall bedrivas enligt vilken tillsynen av de omhändertagna
i viss utsträckning anförtros åt sjukvårdspersonal. Dessutom skall enligt
propositionen en modell för akutvård av berusade personer prövas
i samband med pågående försöksverksamhet på nykterhetsvårdens område.
Slutligen föreslås vissa konsekvensändringar i bl. a. lagen (1954:

579) om nykterhetsvård.

Med anledning av propositionen har väckts sju motioner. Propositionen
och motionerna har hänvisats till justitieutskottet. Nämnda utskott
har beslutat inhämta yttrande från socialutskottet över följande
motioner, nämligen motionen 1975/76: 2261 av herr Gustavsson i Alvesta
m. fl. (c), såvitt avser yrkandena 2 och 3, motionen 1975/76: 2262
av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp), såvitt avser yrkandena 3 a och 3 b,
motionen 1975/76: 2263 av herr Lidgård m. fl. (m) och motionen 1975/

76: 2264 av herr Pettersson i Västerås m. fl. (vpk). Beträffande innehållet
i motionsyrkandena och motionsskälen hänvisar socialutskottet
till motionerna och till framställningen i det följande.

Utskottet

Förslagen i propositionen bygger på det av fylleristraffutredningen
år 1968 avlämnade betänkandet (SOU 1968: 55 och 56) Bot eller Böter.
Såväl i betänkandet som i propositionen betraktas frågan om hur samhället
bör ta hand om akut berusade personer och vad ett omhändertagande
bör syfta till som ett avsevärt större problem än frågan om
avkriminaliseringen av fylleri. Detta synsätt står helt i överensstämmelse
med den i vårt land i dag allmänt accepterade uppfattningen då
det gäller att angripa alkoholproblemen. De motioner, som väckts med
anledning av propositionen, ger också stöd härför. Utskottets ställningstaganden
till motionsyrkandena ansluter nära till det synsätt som
kommer till uttryck i propositionen. Utskottet anser det därför erfor 1

Riksdagen 1975176.12 sami. Yttr. nr 2

SoU 1975/76: 2 y

2

derligt att relativt utförligt redovisa innehållet i propositionen i aktuella
delar.

En grundläggande tanke i fylleristraffutredningens betänkande är att
ett omhändertagande av en akut berusad person bör ta sikte på att bereda
denne vård och behandling. En väsentlig del av utredningens förslag
går ut på att denna vård skall förläggas till särskilda medicinska
kliniker, s. k. akutkliniker, som föreslås inrättade på ett flertal orter i
landet. Fyllerister som omhändertas av polisen skall enligt utredningsförslaget
föras till sådana kliniker och tas in där för avgiftning och
akutvård. Till verksamheten på klinikerna skall knytas läkare och annan
sjukvårdspersonal samt en företrädare för nykterhetsnämnden på
orten. Utredningen har också utarbetat en modell över en akutklinik
och därvid ingående beskrivit hur verksamheten bör bedrivas för att
akutvården skall få det avsedda innehållet.

Justitieministern anför i propositionen (s. 76) som sin mening — som
stämmer överens med den uppfattning som de flesta remissinstanserna
har gett uttryck åt — att det står klart att utredningen med sitt förslag
om inrättande av akutkliniker har gett anvisning på ett behandlingsprogram
som motsvarar mycket högt ställda krav när det gäller vården
av akut berusade personer. Han anför vidare bl. a. att en mera generell
reform i den riktning som utredningen har anvisat när det gäller akutvården
sålunda måste betecknas som i och för sig önskvärd. Emellertid
pekar han på flera omständigheter som talar emot ett genomförande
av utredningsförslaget i denna del i samband med fylleriets avkriminalisering.
Justitieministern hänvisar härvidlag inte enbart till att ett genomförande
av förslaget skulle ställa sig mycket kostnadskrävande utan
även till att vårdorganisatoriska och personalmässiga problem skulle
uppstå som inte lämpligen kan bedömas isolerade från andra frågor på
social- och sjukvårdspolitikens område. Hela frågan om de grundläggande
principerna för den framtida nykterhetsvården ligger f. n. i stöpsleven
och kommer att tas upp i samband med behandling av socialutredningens
slutbetänkande. T. v. måste det i detta liksom i andra
sammanhang bli fråga om en kontinuerlig avvägning mellan olika önskvärda
reformer och förbättringar inom hela vårdområdet. Detta utesluter
emellertid inte, anför justitieministern, att en utformning av behandlingen
av akut berusning där vårdsynpunkterna står i förgrunden
i och för sig är ett angeläget mål att sträva efter. Vidare anför han följande.

Detta mål ligger också helt i linje med nykterhetsvårdens nuvarande
inriktning. Under senare år har denna vård sålunda präglats av en
strävan efter ökad samordning och integration med den övriga socialvården
och sjukvården. Sjukhusvård — framför allt vid psykiatriska
sjukhus och psykiatriska kliniker — är numera ett väsentligt inslag i
nykterhetsvården. Särskilda alkoholavdelningar har inrättats bl. a. vid
flera av de större psykiatriska sjukhusen. Samtidigt har den öppna och

SoU 1975/76: 2 y

3

halvöppna nykterhetsvårdens resurser ökat kraftigt. I linje härmed har
på olika håll betydelsefulla initiativ tagits till förbättringar av vårdinsatserna
när det gäller de akut berusade. F. n. inriktas strävandena bl. a.
på försök med olika modeller för en samordning av sociala och medicinska
resurser för omhändertagande av människor med alkoholbesvär
och alkoholsjukdomar. Det är naturligtvis angeläget att den utveckling
som sålunda pågår underlättas så att man på sikt kan avveckla det
system som kännetecknas av att polisen har att ansvara för förvaringen
av de personer som det här gäller.

Justitieministern lägger således inte fram förslag som innebär en allmän
övergång till klinikvård för de akut berusade. Han anför bl. a.
(s. 83) att, i avvaktan på en fortsatt utveckling som medför att man
genom skilda insatser på sjuk- och nykterhetsvårdens område efter
hand får ökade möjligheter att tillgodose de vård- och behandlingsbehov
som det här är fråga om, polisen sålunda även fortsättningsvis
måste ha en befogenhet att verkställa omhändertaganden och att ansvara
för de omhändertagnas förvaring. Efter ytterligare överväganden i detta
avseende kommer han fram till att nya bestämmelser om omhändertagande
av berusade personer bör tas in i en särskild författning, lag om
omhändertagande av berusade personer m. m. Av de bestämmelser, som
föreslås finnas i lagen, må här särskilt nämnas innehållet i 3 och 4 §§.
Enligt 3 § skall den omhändertagne, om det behövs med hänsyn till
dennes' tillstånd, så snart det kan ske underkastas läkarundersökning.
Vidare får enligt 4 § omhändertagen, som ej efter läkarundersökning
som avses i 3 § skall föras till sjukhus eller kvarstanna där, hållas kvar
hos polisen om annan vård ej kan beredas honom. Det framhålls av
justitieministern att i de fall då en omhändertagen person underkastas
läkarundersökning, beslutet angående den fortsatta behandlingen bör
ankomma på läkaren. Justitieministern anför vidare att, då det gäller
andra fall än sådana då den omhändertagne ovillkorligen måste komma
under läkarvård, det fortsatta förfarandet blir beroende av vilka möjligheter
till förvaring och behandling som i det aktuella fallet står till
buds. Det är givetvis, anför han, av mycket stor vikt att ett nära samarbete
upprätthålls mellan polisen, de nykterhetsvårdande organen och
sjukvårdsmyndigheterna. Möjligheten att finna alternativ till förvaring
i polisarrest måste t. v. bli beroende av lokala förhållanden, dvs. tillgången
på särskilda eller eljest lämpliga vårdresurser inom sjuk- och
nykterhetsvården. Det bör därvid kunna förutsättas att fylleristraffets
avskaffande kommer att ge anledning till åtgärder och initiativ som
syftar till att skapa ökade möjligheter till vård för de akut berusade.
Efter hand sorn man lyckas komma fram till sådana lösningar bör dessa
naturligtvis tillgripas så långt det är möjligt. Här bör slutligen, då det
gäller innehållet i den nya omhändertagandelag, som föreslås, nämnas
att enligt 7 § andra stycket, om den omhändertagne finnes vara i behov

2t Riksdagen 1975/76.12 sami. Yttr. nr 2

SoU 1975/76: 2 y

4

av hjälp eller stöd från samhällets sida, polisen innan omhändertagandet
upphör skall tillhandagå honom med vård och upplysningar samt,
i den mån det lämpligen kan ske, samråda med annat samhällsorgan
som har till uppgift att tillgodose sådant behov.

Då det gäller polisens förvaringslokaler för personer som omhändertagits
på grund av berusning erinras i propositionen om att de fylleriarrester
som har färdigställts under senare år i allmänhet har kunnat
utformas efter moderna principer. Departementschefen framhåller vikten
av att vid nybyggnad av polishus särskild uppmärksamhet inriktas
på polisarresterna när det gäller de lokaler som skall användas för förvaringen
av berusade personer. Han förordar vidare en partiell upprustning
av det äldre arrestbeståndet. Kostnaderna för denna upprustning
har beaktats vid arbetet med budgetpropositionen för budgetåret
1976/77.

Som inledningsvis nämnts föreslås i propositionen en försöksverksamhet
i anslutning till avkriminaliseringen. Justitieministern uttalar bl. a.
att enligt hans mening det är mycket som talar för att man undersöker
möjligheterna av att — särskilt i de större distrikten — sjukvårdspersonal
mera permanent knyts till polismyndigheterna för tillsyn av omhändertagna
akut berusade personer. Han utvecklar närmare de betydande
fördelar som enligt hans mening står att vinna genom ett system
av angivet slag och anför därefter följande (s. 102).

Jag anser det ändamålsenligt om en sådan verksamhet kan initieras
i anslutning till att den nya regleringen när det gäller omhändertagande
av berusade personer genomförs. En försöksverksamhet i detta syfte bör
kunna utformas så att man i ett antal polisdistrikt knyter sjukvårdsutbildad
personal och då helst personer med sjuksköterskeutbildning
för tjänstgöring direkt i anslutning till de polisarrester som används för
förvaring av omhändertagna berusade personer. Detta behöver givetvis
inte förutsätta en tjänstgöring på heltid från den berörda personalens
sida utan kan ske i andra former, såsom genom att personalen finns till
förfogande vid tider då arresternas beläggning erfarenhetsmässigt är
särskilt hög eller genom ett system med beredskapstjänstgöring. Flera
skäl talar vidare för att den personal det här gäller inte bör vara anställd
inom polisväsendet utan bör lyda under vederbörande huvudman för
sjukvården. Regeringen har därför för avsikt att genom överläggningar
med dessa organ undersöka förutsättningarna för ett sådant arrangemang.
Det bör sedan ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer att välja ut distrikten och i övrigt leda försöksverksamheten,
som lämpligen bör omfatta en tvåårsperiod. Jag räknar
med att en utvärdering av verksamheten därefter kommer att ge underlag
för fortsatta ställningstaganden.

Det är enligt min mening samtidigt av värde, anför justitieministern,
om man på någon ort får tillfälle att pröva om den av fylleristraffutredningen
framlagda modellen med vårdklinik för de omhändertagna kan
realiseras i en modifierad och mindre resurskrävande utformning. Han
fortsätter på följande sätt.

SoU 1975/76: 2 y

5

Detta bör lämpligen kunna ske i samband med annan försöksverksamhet
på nykterhetsvårdens område. Jag tänker härvid närmast på den försöksverksamhet
som f. n. pågår i Kristianstads och Malmöhus län och
som bl. a. omfattar nykterhetsvården där. Medel för fortsatt försöksverksamhet
under nästa budgetår har begärts under socialhuvudtiteln
(prop. 1975/76: 100 bil. 7 s. 152—158). Jag vill här erinra om att riksdagen
vid behandlingen av 1975 års budgetproposition på förslag av
socialutskottet (SoU 1975: 5 p. 29) uttalade att det bör ankomma på den
ledningsgrupp som tillsatts för denna verksamhet att närmare pröva utformningen
av försöken på nykterhetsvårdens område. Efter samråd
med chefen för socialdepartementet vill jag föreslå att försöksverksamheten
förläggs till en ort inom ett av dessa län. Ledningsgruppen har ansett
Landskrona vara den lämpligaste orten för ett sådant försök. Verksamheten
bör bedrivas i samverkan med landstingets sjukvård och den
kommunala socialvården. Ledningsgruppen har lagt fram ett förslag i
frågan som innebär att försöken kan påbörjas fr. o. m. nästa budgetår
och pågå under minst två år. Medel för detta ändamål avses komma
att ställas till ledningsgruppens förfogande. Ledningsgruppen bör i samråd
med landstinget och kommunen svara för den närmare utformningen
av verksamheten.

Innan utskottet tar upp till närmare behandling de olika motionsyrkandena
vill utskottet uttala att utskottet i allt väsentligt kan ansluta
sig till de överväganden och ställningstaganden som sålunda redovisats
från propositionen.

De motionsyrkanden som utskottet skall yttra sig över avser frågan
om plan för utbyggnad av akutkliniker eller av lokaler för omhändertagande
av berusade i anslutning till sjukhusens akutmottagningar, frågan
om omfattningen och utvärderingen av försöksverksamheten med
vårdklinik samt vissa kostnadsfrågor.

I motionen 1975/76: 2262 (yrkandet 3 a) förordas att riksdagen skall
anhålla om förslag under hösten till en plan för utbyggnad av akutkliniker
för vård och behandling av berusade personer i huvudsak i överensstämmelse
med fylleristraffutredningens förslag. Motionärerna förutsätter
att planen skal! börja realiseras i samband med avkriminaliseringen.
I motionen 1975/76: 2264 (yrkandet 1) uttalar motionärerna att
de delar den tveksamhet, som åtskilliga remissinstanser gett uttryck åt,
då det gäller utredningsförslaget om akutkliniker. Motionärerna menar
att det skulle vara bättre om sjukhusens akutmottagningar försågs med
lämpliga lokaler och med utbildad personal, inklusive beredskapspersonal,
för att ta hand om berusade. Motionärerna framhåller att akutmottagningarna
vid sjukhusen nu ofta varken är lokal- eller personalmässigt
utrustade för att ta emot ett stort antal berusade och att det är
självklart att en omhändertagen fyllerist inte bara ställs i efterhand,
då angelägna sjukdomsfall samtidigt förekommer, utan också inte sällan
blir ett allvarligt störande element vid en akutmottagning. Motionärerna
vill att regeringen skyndsamt skall lägga fram en plan för upprustning

SoU 1975/76: 2 y

6

med lokaler och personal för undersökning och vård av berusade personer
i anslutning till sjukhusens akutmottagningar.

I överensstämmelse med vad utskottet ovan anfört om sin allmänna
inställning till innehållet i propositionen i de avseenden som denna redovisats
i yttrandet, anser utskottet att riksdagen inte nu bör uttala sig
för inrättandet av akutkliniker av det slag som förordats av fylleristraffutredningen.
Utskottet vill härvidlag särskilt framhålla att såväl de personella
resurserna på området som möjligheterna att ge en lämplig specialutbildning
åt personalen inom överskådlig tid torde vara klart otillräckliga
för annat än att enstaka akutkliniker skulle kunna inrättas.
Utskottet anser det inte heller motiverat att riksdagen begär en plan för
utbyggnad av akutkliniker. Det är nämligen angeläget att en rad viktiga
ställningstaganden inom hela nykterhetsvårdsområdet — liksom
inom socialvårdsområdet i övrigt — tas innan man binder sig för en
långtgående resurssatsning på en ytterst liten del av vårdområdet. I
detta hänseende vill utskottet peka på de remissyttranden som redovisas
på s. 55—57 i propositionen. I anslutning till det sagda kan erinras om
att socialutredningen i oktober i år beräknas framlägga förslag till en ny
socialvårdslagstiftning som blir av grundläggande betydelse även för
den fortsatta nykterhetsvården. Proposition i ämnet kan väntas bli förelagd
nästa riksmöte. Vidare vill utskottet framhålla att den försöksverksamhet
som äger rum i Skåne och som är avsedd att ge praktisk erfarenhet
för reformarbetet inom socialvården, innebär att primärkommunerna
skall ges möjlighet att som huvudmän för vården pröva nya behandlingsmetoder
och att ta det sammanhållna huvudansvaret för såväl
den öppna som den institutionella vården. Försöksverksamhet skall
dessutom belysa en rad frågor som gäller samordningen mellan primärkommunemas
sociala verksamhet och landstingens hälso- och sjukvård.
Genom det särskilda försöket med en vårdklinik i Landskrona, som
förordas i propositionen och som utskottet tillstyrker, bör samordningsproblematiken
kunna bli föremål för en grundläggande praktisk prövning
i de avseenden som här är av intresse. Slutligen vill utskottet nämna
att socialstyrelsen håller på med en omfattande kartläggning om
nykterhetsvården inom nykterhetsvårdens strukturgrupp (NyS). Detta
kartläggningsarbete beräknas vara slutfört före årets slut.

Såvitt avser den i motionen 1975/76: 2264 begärda planen kan i viss
utsträckning samma synpunkter anföras som redovisats då det gäller en
plan för akutkliniker. Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla att
det är av värde om sjukvårdshuvudmännen söker få till stånd förbättrade
vårdinsatser särskilt i anslutning till alkoholkliniker vid sjukhusen
utan att avvakta ett slutligt ställningstagande till de mera övergripande
vårdfrågorna. Självfallet är det också av värde om huvudmännen i sådant
sammanhang upprustar lokalerna och ställer särskild personal till
förfogande för vården. Att i nuvarande läge ta något initiativ för en

SoU 1975/76: 2 y

riksomfattande plan på området är dock enligt utskottets mening inte
påkallat.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet motionen 1975/76:
2262 (yrkandet 3 a) och motionen 1975/76: 2264 (yrkandet 1).

Som en konsekvens av utskottets ställningstagande till de i det föregående
behandlade båda motionsyrkandena avstyrker utskottet även yrkanden
i samma motioner (1975/76: 2262 yrkandet 3 b och 1975/76:
2264 yrkandet 2), som syftar till att statsbidrag skall utgå till landsting
och kommuner för kostnaderna för den utbyggnad av akutkliniker eller
andra lokaler m. m. som förordas i motionerna. Utskottet vill i sammanhanget
framhålla att huvudmannaskapsfrågorna, då det gäller nykterhetsvården,
kommer att tas upp i samband med behandlingen av
socialutredningens förslag och att statsbidragsfrågorna på området därigenom
också aktualiseras.

I motionen 1975/76: 2261 (yrkandet 2) föreslås att staten skall ta
kostnadsansvaret för läkarundersökning som utförs med stöd av 3 §
lagen om omhändertagande av berusade personer m. m. Av yrkandets
motivering synes framgå att yrkandet har en vidare syftning och tar sikte
på kostnadsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i ett
läge, där sjukvårdshuvudmännen i högre grad än för närvarande medverkar
vid omhändertagandet av berusade personer.

Även såvitt avser denna motion hänvisar utskottet till att statsbidragsfrågorna,
då det gäller nykterhetsvården, kommer att aktualiseras i samband
med behandlingen av socialutredningens förslag. Utskottet vill tilllägga
att, om man begränsar sig till yrkandet sådant detta formellt
framställts, frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och sjukvårdshuvudman
f. n. bör prövas enligt samma regler som gäller för andra fall
där samhällets sjukvårdsresurser tas i anspråk.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet även motionen 1975/76:
2261 (yrkandet 2).

I det föregående har utskottet tillstyrkt att i Landskrona kommun
prövas om den av fylleristraffutredningen framlagda modellen med vårdklinik
för de omhändertagna kan realiseras i en modifierad och mindre
resurskrävande utformning. En förutsättning för att försök av detta slag
skall kunna ge ett meningsfullt resultat är att sjukvårdshuvudmännen
och den kommunala socialvården medverkar i betydande omfattning.
Vid denna försöksform gäller det nämligen inte endast att pröva
frågan om vården av de omhändertagna medan de befinner sig i ett akut
berusningsskede. Stor vikt måste tillmätas kravet på att försöken skall
ge svar på frågan vilka särskilda förutsättningar som finns att i nära anslutning
till de omhändertagnas tillnyktrande få in dessa i en fungerande
vårdkedja. Enligt utskottets mening krävs således avsevärda resurser för
försök av detta slag. Särskilda krav ställs därvid på ledningsfunktionen.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att det inte är motiverat

SoU 1975/76: 2 y

8

att splittra de resurser som kan ställas till förfogande på mer än en
vårdklinik. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76: 2263, i vilken
föreslås att försöksverksamhet på ytterligare två platser skall bedrivas.

Såvitt avser försöksverksamheten i Landskrona kommun har utskottet
inhämtat att en särskild grupp har fått i uppdrag att utvärdera försöken
vid vårdkliniken. En successiv utvärdering kommer att ske under den
tvåårsperiod, som försöken skall fortgå. Utskottet anser därför att någon
riksdagens åtgärd inte är påkallad med anledning av motionen
1975/76: 2261 (yrkandet 3), vari yrkas att den försöksverksamhet som
skall bedrivas i Landskrona blir föremål för utvärdering inom en tvåårsperiod
och att förslag till åtgärder därefter föreläggs riksdagen.

Utan att i detta samanhang gå närmare in på frågan om vård oberoende
av eget samtycke av personer som missbrukar berusningsmedel
vill utskottet peka på att det framstår som inkonsekvent att i den i propositionen
föreslagna omhändertagandelagen stadgas att berusad person
får omhändertagas av polisman medan det i lagen om tillfälligt omhändertagande
(LTO) stadgas bl. a. att, om en person stör allmän ordning
— något som ofta är fallet då en mindre höggradig påverkan föreligger
— denne skall omhändertagas. Utformningen i här aktuellt avseende
av den i propositionen föreslagna lagen synes därför särskilt böra övervägas.
Utskottet vill också peka på att det synes svårt att utläsa av propositionen
i vad mån frågan om polisens skyldighet att ta hand om en
berusad person med stöd av 2 § polisinstruktionen påverkas av ett införande
av den i propositionen föreslagna lagen.

Stockholm den 21 april 1976

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c),
Svensson i Kungälv (s), Carlshamre (m), fru Skantz (s),* herrar Romanus
(fp), Andreasson i Östra Ljungby (c), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö
(s), fru Wigenfeldt (c),* fru Lagergren (s), herr Alftin (s), fru Ohlin (s)
och herr Karlehagen (c).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande meningar

1. av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Andreasson i Östra Ljungby (c),
fru Wigenfeldt (c) och herr Karlehagen (c) som anser att den del av
utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Även såvitt” och slutar
med ”1975/76: 2261 (yrkandet 2)” bort ha följande lydelse:

SoU 1975/76: 2 y

9

Som ovan angetts kommer statsbidragsfrågorna, då det gäller nykterhetsvården,
att aktualiseras i samband med behandlingen av socialutredningens
förslag. Utskottet vill starkt understryka vikten av att den
ökade ekonomiska börda, som otvivelaktigt kommer att läggas på sjukvårdshuvudmännen
allt efter hand som omhändertagandet och vården
av berusade personer flyttas från polisen till sjukvårdshuvudmännen,
kompenseras senast i samband med att riksdagen föreläggs förslag med
anledning av socialutredningens slutbetänkande. Det finns enligt utskottets
mening skäl att med anledning av motionen 1975/76: 2261 (yrkandet
2) ge regeringen till känna vad utskottet sålunda anfört.

2. av herr Romanus (fp) som anser att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 6 med ”1 överensstämmelse” och slutar på s. 7
med ”motionen 1975/76: 2261 (yrkandet 2)” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig självfallet till uppfattningen i propositionen att
vården och behandlingen av alkoholmissbrukare måste anpassas till genomförda
och pågående förändringar inom socialvården och sjukvården.
Redan nu synes emellertid en allmän uppfattning vara att behandlingen
måste bestå av både korta, intensiva avgiftningsperioder i sluten
sjukhusmiljö och socialt inriktat stöd och behandling. Fylleristraffutredningens
förslag syftar också till att den medicinska avgiftningen följs
av och kombineras med sociala stöd- och behandlingsåtgärder. Enligt
utskottets mening kan således utbyggnaden av akutkliniker i huvudsak
genomföras i överensstämmelse med fylleristraffutredningens förslag.
Betydande utrymme bör emellertid lämnas åt det lokala initiativet då
det gäller verksamhetens innehåll. Det är möjligt att samma resultat
på en del håll kan uppnås genom upprustning av befintliga akutmottagningar
vid sjukhusen. De senaste årens erfarenheter från verksamheten
med social jour får utvisa om de ökade sociala insatserna vid
omhändertagandet av berusade personer kan organiseras genom en utbyggd
social jour. Genom detta ställningstagande bör även yrkandet 1
i motionen 1975/76: 2264 kunna anses tillgodosett.

Behovet av kraftfulla insatser inom nykterhetsvården gör sig alltmer
kännbara. Enligt utskottets mening bör därför utbyggnaden av akutkliniker
komma i gång utan ytterligare dröjsmål. Inrättandet av akutkliniker
skulle även enligt fylleristraffutredningens uppfattning bli en
fråga om utveckling på relativt lång sikt och ske efter hand som förutsättningar
finns. Utskottet tillstyrker således förslaget i motionerna att
regeringen bör förelägga riksdagen en plan för en sådan utbyggnad,
varvid förutsättes att planen skall börja förverkligas i samband med
avkriminaliseringen. Utbyggnaden av akutkliniker torde inte i inledningsskedet
ställa orimligt stora krav på sjukvårdens resurser i jämförelse
med propositionens förslag att sjukvårdspersonal skall tjänstgöra
på polisstationerna. I detta sammanhang vill utskottet emellertid under -

SoU 1975/76: 2 y

10

stryka att det är nödvändigt att kraftfulla åtgärder vidtages för att öka
rekryteringen av sjuksköterskor, oavsett vilken av dessa lösningar som
väljes, för att de allmänna målen för sjukvården skall kunna uppfyllas.
Enligt utskottets mening talar dock flera skäl för att en organisation
som innebär att den berusade förs till sjukvården är att föredra framför
en organisation där sjukvårdspersonal tjänstgör på polisstationerna. De
i propositionen omnämnda förhandlingarna med sjukvårdshuvudmännen
bör därför avse utbyggnaden av akutkliniker.

Den särskilda vårdklinik på försök i Landskrona, som förordas i
propositionen och som utskottet tillstyrker, bör kunna ingå i utbyggnadsplanen
som en av de första klinikerna.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motionen 1975/76:
2262 (yrkandet 3 a). Härigenom torde även motionen 1975/76: 2264
(yrkandet 1) i huvudsak vara tillgodosedd.

Som en konsekvens av utskottets ställningstagande till de i det föregående
behandlade båda motionsyrkandena tillstyrker utskottet även
yrkanden i samma motioner (1975/76: 2262 yrkandet 3 b och 1975/76:
2264 yrkandet 2), som syftar till att statsbidrag skall utgå till landsting
och kommuner för kostnader för den utbyggnad av akutkliniker eller
andra lokaler m. m. som förordas i motionerna. Statsbidragsbestämmelserna
bör utformas så att de tar hänsyn till behovet av såväl medicinska
som sociala vårdinsatser. De nya bestämmelserna bör föreläggas riksdagen
i höst, så att de kan träda i kraft samtidigt som fylleristraffet
avskaffas.

I motionen 1975/76: 2261 (yrkandet 2) föreslås att staten skall ta
kostnadsansvaret för läkarundersökning som utförs med stöd av 3 §
lagen om omhändertagande av berusade personer m. m. Av yrkandets
motivering syns framgå att yrkandet har en vidare syftning och tar
sikte på kostnadsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen
i ett läge, där sjukvårdshuvudmännen i ännu högre grad än för närvarande
medverkar vid omhändertagandet av berusade personer. Genom
utskottets ställningstagande till de båda närmast föregående motionsyrkandena
torde därför även motionen 1975/76: 2261 (yrkandet 2) vara
tillgodosedd.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 7600S2