yttr 1975/76 sku2y y

Yttrande 1975/76:sku2y

SkU 1975/76: 2 y

Skatteutskottets yttrande
1975/76: 2 y

över propositionen 1975: 104 med förslag till ny bokföringslag m. m.
jämte motioner

Till lagutskottet

Lagutskottet har begärt yttrande från skatteutskottet över propositionen
1975: 104 med förslag till ny bokföringslag m. m. jämte de med
anledning av propositionen väckta motionerna 1975: 2162 och 2169—

2178. Skatteutskottet, som behandlar motionerna endast i den mån de
berör frågor av betydelse från skattesynpunkt, får med anledning härav
anföra följande.

1 propositionen understryks att det är av största betydelse från samhällets
synpunkt att företagen har en ordnad och tillförlitlig bokföring
dels med hänsyn till kraven på informationsberedskap till ledning för
det allmännas planering, dels som förutsättning för en effektiv taxeringskontroll
vid företagsbeskattningen. Föredragande statsrådet anser inte
att det allmännas skatteintresse är av annan art eller kräver andra grundprinciper
än övriga borgenärsintressen och till följd härav finner han
att bokföringslagen bör inriktas på att skapa ett gemensamt grundläggande
regelsystem för all redovisning.

Det sålunda förda resonemanget kan enligt skatteutskottets mening
i och för sig låta bestickande, men det kan ifrågasättas om det inte ger
en något missvisande bild av situationen. Företagens uppgiftslämnande
till det allmänna torde endast till en mindre del bygga på bokföringen
och när det gäller borgenärsintressena är det självfallet viktigt att en
riktig bokföring finns att tillgå. Det bör dock framhållas att borgenärerna
har helt andra möjligheter än staten att gardera sina fordringar.

Den främsta skillnaden mellan borgenärsintressena och skatteintressena
är emellertid att skatterna för företagens del bestäms på grundval av
resultatet under räkenskapsåret eller med utgångspunkt i omsättningen
under viss del därav och att bokföringen därför blir av avgörande betydelse
för beskattningsförfarandet, medan den i normalfallen torde
vara av underordnad betydelse för borgenärernas del. Utvecklingen visar
att antalet konkurser på grund av skatteskulder ständigt ökar. Enligt
utskottets uppfattning bör därför bokföringslagen från det allmännas
synpunkt främst bedömas med hänsyn till dess betydelse för beskattningen,
medan dess värde för företagaren i första hand torde vara att den
ger honom en tillförlitlig bild av hans ekonomiska situation. Med hänsyn
till angivna förhållanden anser utskottet att det funnits skäl att i propositionen
särskilt beakta de synpunkter som vid remissbehandlingen
framförts av företrädare för skatteintresset.

Utskottet kan emellertid på de flesta punkter biträda förslagen om
1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Yttr. nr 2

SkU 1975/76: 2 y

2

en noggrannare reglering av bokföringsskyldigheten, om en väsentlig
breddning av kretsen av bokföringsskyldiga samt understrykandet av
verifikationernas centrala roll. Även den ingående regleringen av årsredovisningen
liksom reglerna för ADB-bokföring finner utskottet vara
av stort värde.

I åtskilliga av motionerna yrkas undantag från den utvidgade bokföringsskyldigheten.
Yrkandena avser småföretagare med få anställda,
fria konstutövare och uthyrningsrörelser med färre än 25 lägenheter.
Vidare begärs i en motion förenklade regler för mindre företag.

Skatteutskottet kan i dessa frågor ansluta sig till föredragandens uppfattning
att det skulle vara meningslöst att undanta mindre rörelseidkare
från bokföringsskyldigheten, eftersom de skatterättsliga bestämmelserna
medför att alla rörelseidkare i praktiken måste föra räkenskaper. När
det gäller yrkandet att i stället för undantag skapa förenklade regler för
de mindre företagen vill utskottet hänvisa till uttalandet i propositionen
att s. k. enkel bokföring skall godtas när det gäller okomplicerade
förhållanden. En närmare redogörelse för tillämpningen av sådan bokföring
lämnas i avsnittet om bokföringsskyldighetens fullgörande i mindre
rörelser. Enligt utskottets mening kan man knappast ställa lägre krav
på redovisning av en rörelse än vad som föreslås gälla för enkel bokföring.
Fullgöres bokföringen i enlighet med dessa anvisningar, som
nära ansluter till de redovisningsregler som gäller för jord- och skogsbruk
med enkel bokföring, bör den skattskyldige rörelseidkaren kunna
räkna med att skattemyndigheterna godtar bokföringen som underlag
för taxeringen.

Beträffande de föreslagna tidsgränserna för bokföringens fullgörande
har i motionerna framförts olika yrkanden om lättnader, som utskottet
bedömer vara av sekundärt intresse i skattesammanhang. Från sådana
synpunkter kan emellertid hävdas att varje uppluckring av de föreslagna
reglerna innebär en försämring. Utskottet anser sig därför — utan
att närmare gå in på detaljfrågorna — generellt böra förorda förslaget
i propositionen.

I de här behandlade delarna tillstyrker utskottet alltså propositionen
och avstyrker motsvarande motionsyrkanden om ändringar.

Den fråga som från skatteutskottets synpunkt är den centrala i fråga
om bokföringslagen är räkenskapsårets omfattning. Enligt förslagets
huvudregel skall räkenskapsåret i princip sammanfalla med kalenderåret.
Alla rörelser som drivs vid lagens ikraftträdande skall emellertid
få möjlighet att använda brutet räkenskapsår. Närmare 30 procent av
de företag med anställd personal som drivs i aktiebolagsform tillämpar
f. n. brutet räkenskapsår. Motivet för att medge undantag i denna omfattning
är enligt propositionen uteslutande hänsyn till att serviceföretag
som bokförings- och revisionsbyråer eljest skulle få en alltför ojämn
belastning. Enligt skatteutskottets mening tar förslaget väl stor hänsyn

SkU 1975/76: 2 y

3

till dessa gruppers intressen på bekostnad av statsverkets. För stora och
väletablerade företag, som själva sköter sin bokföring och sitt bokslut,
är bokföringsåret inte något problem, eftersom flertalet av dessa företag
tillämpar kalenderår. I den mån de har annat räkenskapsår kan de
utan svårighet gå över till kalenderår om det skulle erfordras. Problemet
gäller därför i första hand fåmansföretagen. Företagsskatteberedningen
har visat att fåmansföretagen i ökande omfattning gått över till
brutet räkenskapsår under senare tid, och detta är enligt beredningens
mening ofta ett led i åtgärder för att vinna icke avsedda lättnader vid
beskattningen.

Enligt beredningens mening försvåras i dessa fall taxeringskontrollen
i hög grad av den bristande överensstämmelsen mellan företagets och
ägarnas beskattningsår. Det är enligt utskottets åsikt ett framsteg att
möjligheterna att använda brutet räkenskapsår enligt förslaget begränsas
till tertial och halvår, vilket bl. a. underlättar samordning av inkomsttaxering
och redovisning av mervärdeskatt. Av värde är också
reglerna om att företag med samma ägare skall ha samma räkenskapsår.
De väsentliga kontrollproblem som kvarstår på grund av att det
brutna räkenskapsåret inte sammanfaller med ägarnas eller andra affärsintressenters
beskattningsår är emellertid av så stor betydelse att det
endast är med största tvekan utskottet anser sig kunna tillstyrka förslaget
i propositionen på denna punkt. Utskottet tar emellertid fasta på
föredragande statsrådets uttalande att det är önskvärt att utvecklingen
i största möjliga utsträckning länkas in mot att kalenderåret utgör räkenskapsår.
Mot denna bakgrund anser utskottet sig kunna tillstyrka
propositionen i denna del som ett led i en fullständig övergång till kalenderår.
Det skulle därför också vara angeläget att riksdagen i detta
sammanhang uttalar, att bestämmelserna om räkenskapsår bör omprövas
i här angiven riktning så snart närmare erfarenheter vunnits av de
nu föreslagna ändringarna. Ett sådant uttalande skulle enligt vad utskottet
kan finna främja den önskvärda utvecklingen mot övergång till
kalenderår.

Den här redovisade ståndpunkten innebär inte att utskottet saknar
förståelse för bokföringsbyråernas problem i förevarande sammanhang.
Man står här emellertid inför en fråga om vilket problem som blir störst,
bokföringsbyråernas eller skattekontrollens, och utskottet tvekar inte
om att svaret är att det är kontrollmöjligheterna som i första hand blir
lidande.

Vid bedömningen av frågan bör man inte bortse från att 1975 års
riksmöte fattat principbeslut om ändrade regler för taxeringen i första
instans som avses gälla fr. o. m. 1978 års taxering och som bl. a. innebär
utvidgade möjligheter till anstånd med deklarationsavlämnandet. Sådant
anstånd skall normalt kunna medges till den 15 maj och till den 15 juni
om synnerliga skäl föreligger. Dessa lättnader i förening med det ökade

SkU 1975/76: 2 y

4

utnyttjandet av ADB-bokföring bör enligt skatteutskottets mening väsentligt
underlätta övergång till kalenderår. Servicebyråerna bör kunna anpassa
sin verksamhet till en kalenderårsredovisning och även ta ut avgifter
som täcker kostnaderna härför, avgifter som konsumenterna i sista
hand får bära. Den lojale företagaren inser att en effektiv skattekontroll
skapar förutsättningar för ett lägre skattetryck, vilket ger hans verksamhet
ett större utrymme än vad som skulle bli följden om de illojala
företagarna tillåts skaffa sig otillbörliga skattefavörer på samhällets bekostnad.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker skatteutskottet således i
princip de i propositionen föreslagna bestämmelserna om räkenskapsårets
omfattning och avstyrker samtliga motionsyrkanden som avser utvidgad
användning av brutet räkenskapsår.

Innan utskottet lämnar frågan om räkenskapsåret vill utskottet framhålla
att den ovan redovisade principiella inställningen i denna fråga
inte utgör något hinder för att införa särskilda dispensregler som tillgodoser
mera extraordinära behov av särskilda räkenskapsår. Sålunda
anser utskottet att man genom sådana åtgärder bör kunna tillgodose AB
Aerotransports i skrivelse till lagutskottet framförda önskemål om att
med hänsyn till de internordiska överenskommelser som reglerar SAS
verksamhet få bibehålla nu tillämpade brutna räkenskapsår. Även andra
företag som i motsvarande mån kan åberopa internationella förhållanden
till stöd för sådana undantag bör självfallet ha samma möjligheter
till dispens. Med hänsyn till de särskilda omständigheter som förutsätts
för dylika medgivanden bör undantag av detta slag prövas av regeringen.

I fråga om den i propositionen aviserade nämnden för bokföringsfrågor
förutsätter utskottet att uttalandet i propositionen om att nämnden
skall få en allsidig sammansättning, vilket utskottet vill understryka,
kommer att innebära att också skatteintressena blir företrädda i nämnden.
Motionsyrkandena rörande denna fråga i övrigt anser utskottet
falla utanför skatteområdet.

Med hänvisning till det anförda förordar alltså skatteutskottet, som
inte tar ställning till motionen 1975: 2162, motionen 1975: 2170 yrkande
3, motionen 1975: 2174 yrkande 2 eller motionen 1975: 75 yrkande 3,
att lagutskottet med avslag på övriga motionsyrkanden tillstyrker bifall
till propositionen 1975: 104.

Stockholm den 5 februari 1975

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Alvar Andersson
(c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c), Mundebo
(fp), Stadling (s), Nilsson i Trobro (m), Westberg i Hofors (s), Hallenius
(c), Lundgren (s), Boström (s), Olof Johansson i Stockholm (c) och
Marcusson (s).

SkU 1975/76: 2 y

5

Avvikande mening

av herrar Magnusson i Borås (m), Alvar Andersson (c), Josefson (c),
Mundebo (fp), Nilsson i Trobro (m), Hallenius (c) och Olof Johansson
i Stockholm (c) som anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse: Det

är av stor betydelse att företagen har en ordnad och tillförlitlig
bokföring. Det är bl. a. en viktig förutsättning för en effektiv taxeringskontroll
vid företagsbeskattningen. Utskottet biträder därför i princip
förslagen i propositionen om en noggrannare reglering av bokföringsskyldigheten
och den breddning av kretsen av bokföringsskyldiga som
där föreslås.

Samtidigt är det inte möjligt att bortse från de synpunkter som framförs
i några av motionerna, att en utsträckning av bokföringsskyldigheten
till att omfatta samtliga rörelseidkare övergångsvis kan komma att medföra
svårigheter för många mindre företagare. Utskottet anser att s. k.
enkel bokföring skall kunna godtas när det är fråga om en rörelse som
drivs som enskild firma och förhållandena är enkla och okomplicerade.
En närmare redogörelse för tillämpningen av sådan bokföring lämnas i
propositionen i avsnittet om bokföringsskyldighetens fullgörande i
mindre rörelser. Utskottet vill utöver vad som anförs i propositionen på
denna punkt uttala, att bokföring av kontanta in- och utbetalningar bör
kunna ske senare än påföljande arbetsdag, när omständigheterna så kräver.
Likaså bör den s. k. pärmmetoden för registrering av skulder och
fordringar kunna tillämpas för den grupp av företagare det här är fråga
om. Om bokföringen fullgörs på detta sätt, vilket nära ansluter sig till
de redovisningsregler som gäller för jord- och skogsbruk med enkel bokföring,
bör den godtas av skattemyndigheterna som underlag för taxeringen.

Självfallet måste hänsyn också tas till de tillämpningssvårigheter som
uppstår vid själva övergången. Den föreslagna nämnden för bokföringsfrågor
bör kunna medverka till att övergången blir smidig.

Beträffande frågan om bokföringsårets omfattning gäller det enligt
utskottets uppfattning att finna en lösning som tillgodoser dels samhällets
och den enskildes krav på en rättvisande och effektiv taxering, dels
bokföringsbyråemas önskan att fördela sitt arbete med boksluten över
hela året.

Bokförings- och revisionsbyråerna kommer genom den utsträckta bokföringsskyldigheten
att få mer omfattande uppgifter än hittills. Som
föredragande statsrådet framhåller i propositionen kan en jämn belastning
på byråerna bidra till att hålla kvaliteten på bokslutsarbetet hög.
Detta är angeläget inte minst från taxeringssynpunkt. Den koncentration
av bokslutsarbetet till våren, som ett generellt krav på kalenderåret som
bokföringsår innebär, skulle medföra betydande svårigheter för de rö -

SkU 1975/76: 2 y

6

relseidkare som är hänvisade till att anlita bokförings- och revisionsbyråer.

De bestämmelser om räkenskapsårets omfattning som föreslås i propositionen
beträffande redan verksamma rörelser tillgodoser enligt utskottets
uppfattning högt ställda krav från taxeringssynpunkt. De möjliggör
samtidigt för bokförings- och revisionsbyråer att i viss utsträckning
fördela sitt bokslutsarbete över hela året. Dessa bestämmelser, som
innebär möjlighet att tillämpa brutet räkenskapsår om detta avslutas den
30 april, 30 juni eller 31 augusti, bör därför enligt utskottets uppfattning
utan olägenhet kunna tillämpas generellt, dvs. även för nytillkommande
rörelser. Utskottet förutsätter därvid att den som är bokföringsskyldig
i fråga om flera rörelser skall använda samma räkenskapsår för
dessa, om ej synnerliga skäl föranleder annat. Strängare regler för nytillkommande
verksamheter skulle också kunna innebära, att dessa får
sämre tillgång till service från bokföringsbyråer.

Något hinder för att ha särskilda dispensregler, som tillgodoser mera
extraordinära behov av särskilda räkenskapsår, föreligger inte. Sålunda
anser utskottet att man genom sådana åtgärder bör kunna tillgodose AB
Aerotransports i skrivelse till lagutskottet framförda önskemål om att
med hänsyn till de intemordiska överenskommelser som reglerar SAS
verksamhet få bibehålla nu tillämpade brutna räkenskapsår. Även andra
företag som i motsvarande mån kan åberopa internationella förhållanden
till stöd för sådana undantag bör självfallet ha samma möjligheter
till dispens. Med hänsyn till de särskilda omständigheter som förutsätts
för dylika medgivanden bör undantag av detta slag prövas av regeringen.

I fråga om den i propositionen aviserade nämnden för bokföringsfrågor
förutsätter utskottet att uttalandet i propositionen om att nämnden
skall få en allsidig sammansättning, vilket utskottet vill understryka,
kommer att innebära att också skatteintressena blir företrädda i nämnden.

NORSTEDTS TRYCKERI STOCKHOLM 1976 760046