yttr 1975/76 sfu1y y

Yttrande 1975/76:sfu1y

SfU 1975/76:1 y

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1975/76:1 y

över viss del av propositionen 1975/76:145 om ändrade regler för
bostadstillägg jämte motioner

Till civilutskottet

Genom beslut den 30 mars 1976 har civilutskottet begärt socialförsäkringsutskottets
yttrande med anledning av propositionen 1975/76:145 om
ändrade regler för bostadstillägg jämte motioner såvitt rör kommunalt bostadstillägg
till folkpension och därmed sammanhängande frågor.

De delar av propositionen som direkt berör socialförsäkringsutskottets
ämnesområde är frågor om kommunalt bostadstillägg till folkpensionärer
och om inkomstprövat tillägg inom studiehjälpen. Utskottet har ansett följande
med anledning av propositionen väckta motioner ha samband med
dessa frågor, nämligen motionerna 1975/76:2256 av herr Henmark (fp),
1975/76:2339 av herr Jonsson i Mora (fp), 1975/76:2343 av fru Troedsson
m. fl. (m), 1975/76:2344 av herr Åkerfeldt m. fl. (c) och 1975/76:2362, yrkande
3, av herr Hermansson m. fl. (vpk).

Vid riksdagens början har väckts fyra till socialförsäkringsutskottet hänvisade
motioner om kommunalt bostadstillägg till folkpensionärer, nämligen
motionerna 1975/76:214 av herr Hermansson m. fl. (vpk), 1975/76:266 av
herr Hermansson m. fl. (vpk), 1975/76:2058, yrkande 1 b, av herr Ahlmark
m. fl. (fp) och 1975/76:2060, yrkande 1, av herr Fälldin m. fl. (c). Eftersom
yrkandena i motionerna avser frågor med direkt anknytning till de med
anledning av propositionen väckta motionerna angående kommunalt bostadstillägg
har socialförsäkringsutskottet beslutat överlämna dem till civilutskottet.
Yttrandet omfattar därför även dessa motioner.

Kommunalt bostadstillägg kan utgå till den som uppbär folkpension i
form av ålderspension, förtidspension eller änkepension och till kvinna som
uppbär hustrutillägg. Kommunerna får själva bestämma grunderna för utgivande
av bostadstillägg men är bundna av vissa bestämmelser om inkomstprövning.
Dessa innebär att förmånen skall minskas med 33 1/3 %
av pensionärens årsinkomst vid sidan av folkpensionen i den mån sidoinkomsten
överstiger 1 500 kr. för den som är gift (3 000 kr. för makar tillhopa)
och 2 000 kr. för ensamstående.

Pensionärer har i princip endast rätt till kommunalt bostadstillägg. Pensionär
som har vårdnaden om minderårigt barn har dock rätt till såväl statligt
och statskommunalt bostadstillägg till barnfamiljer som kommunalt bostadstillägg.
En samordning mellan bidragsbeloppen sker därigenom att utgående
statskommunalt bostadstillägg avräknas från det kommunala bostadstillägget.
Kommunalt bostadstillägg utgår således i dessa fall endast

1 Riksdagen 1975/76. II sami. Yitr. nr 1

SfU 1975/76:1 y

2

till den del det är gynnsammare.

Samtliga kommuner i landet utger numera kommunalt bostadstillägg.
Genom att kommunerna tillämpar olika grunder för beräkningen av bostadstilläggen,
uppvisar tilläggen beloppsmässigt betydande variationer mellan
kommunerna.

De kommunala bostadstilläggen finansieras av kommunerna. Genom beslut
av 1974 års riksdag skall dock staten utge kompensation till kommunerna
för de ökade kostnader som uppstår till följd av den samtidigt beslutade
sänkningen av reduktionsfaktom vid inkomstprövningen från hälften till
en tredjedel.

Kommunalt bostadstillägg till handikappade utgår liksom kommunalt
bostadstillägg till folkpensionärer genom beslut av kommunen och enligt
grunder som kommunen själv bestämmer. Kommunerna bestämmer också
reglerna för inkomstprövning. Ungefär hälften av landets kommuner har
infört kommunalt bostadstillägg för handikappade. Vissa kommuner har
dock valt att i stället bygga ut det kommunala bostadstillägget till folkpensionärerna
så att detta täcker de merkostnader för boendet som förorsakas
av handikappet.

Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna föreslog i sitt slutbetänkande
Bostadsförsörjning och bostadsbidrag (SOU 1975:51 och 52) vissa åtgärder
för samordning av de olika bostadsbidragsformerna i syfte att utjämna
de skillnader mellan hushåll utan barn som finns vid lika inkomstnivå beroende
på om inkomsten helt eller delvis uppbärs som pension eller av
en icke-pensionär. Utredningarna uppmärksammade också de skillnader som
fanns mellan pensionärer med partiell förtidspension och inkomstprövad
änkepension och övriga pensionärer samt mellan pensionärer i olika kommuner.
För att utjämna dessa skillnader föreslog utredningarna att pensionärer
generellt skulle beviljas bostadsbidrag enligt det system som i varje
enskilt fall gav det förmånligaste utfallet. Vidare föreslog utredningarna
en lagfäst lägsta nivå för bostadstilläggen. Denna skulle utgöra 400 kr. per
månad, under förutsättning att den inte reduceras på grund av inkomstprövningsreglerna
eller därför att den faktiska hyreskostnaden uppgick till lägst
detta belopp.

Departementschefen ansluter sig i propositionen till utredningarnas uppfattning
om önskvärdheten av en ökad samordning av bostadsbidragen men
är inte nu beredd att förorda en lösning i enlighet med utredningarnas förslag.
Remissbehandlingen har - framhåller han - visat att det behövs ytterligare
underlag innan man tar ställning till hur samordningen bör ske och kostnadsansvaret
fördelas mellan stat och kommun. I anslutning till uttalanden
av kommunalekonomiska utredningen framhåller han att det arbete som
påbörjats inom socialpolitiska samordningsutredningen kan komma att ge
underlag för en bedömning av konsekvenserna av ett beslut att samordna
bostadsbidragen och att ett ställningstagande i frågan därför bör anstå tills
dessa båda utredningar avslutat sitt arbete. I ett avseende har departements -

SfU 1975/76:1 y

3

chefen emellertid ansett det angeläget att redan nu förorda en förbättring
i bostadsstödet för pensionärer, nämligen för dem som uppbär partiell förtidspension
eller inkomstprövad änkepension. I samråd med chefen för socialdepartementet,
som senare kommer att lägga fram förslag, förordar han,
inom ramen för inkomstprövningsreglerna, att dessa pensionärer skall ges
möjlighet till kommunala bostadstillägg som ligger på samma nivå som
för övriga pensionärer i motsvarande inkomstläge, pensionen inräknad. Förslaget
skall föreläggas riksdagen i sådan tid att reglerna kan träda i kraft
den 1 januari 1977.

I motionerna 2256 av herr Henmark, 2339 av herr Jonsson i Mora och
2343 av fru Troedsson m. fl. framställs yrkanden som ansluter sig till utredningarnas
förslag om att pensionärerna skall erhålla bostadstillägg enligt
det system som i varje enskilt fall ger det förmånligaste resultatet. Enligt
de båda förstnämnda motionerna bör riksdagen fatta omedelbart beslut härom,
medan motionärerna i motionen 2343 anser att riksdagen bör begära
en skyndsam utredning och förslag i frågan. Motionärerna i motionen 214,
herr Hermansson m. fl., motionen 2060, herr Fälldin m. fl., motionen 2339,
herr Jonsson i Mora, och motionen 2362, herr Hermansson m. fl., anser
alla att ett statligt grundbidrag bör ingå i de kommunala bostadstilläggen,
för att skillnaderna mellan tilläggen i de olika kommunerna skall utjämnas.
I motionen 2362 preciseras beloppet till 500 kr. per tillägg. Motionärerna
i motionen 2339 vill att riksdagen omedelbart fattar beslut om ett statligt
grundbidrag, medan övriga motionärer anser att riksdagen bör begära förslag
i frågan.

Utskottet delar uppfattningen att det är angeläget att skillnaderna såväl
mellan de olika bostadsbidragssystemen som inom systemet för kommunala
bostadstillägg kan utjämnas. Det är därför tillfredsställande att förbättringar
för pensionärer med partiell förtidspension och reducerad änkepension förordas
bli genomförda redan fr. o. m. nästa år. De skäl mot att redan vid
denna tidpunkt genomföra en samordnig mellan de olika bostadsbidragen
som åberopats i propositionen anser utskottet väga tungt. Enligt utskottets
mening är det, så länge främst finansierings- och huvudmannaskapsfrågor
men även frågor om samordning med det socialpolitiska bidragssystemet
i övrigt inte lösts, förenat med avsevärda svårigheter att införa förändringar
som hänger så intimt samman med dessa frågor. En valfrihet mellan de
olika systemen i enlighet med vad som förordats i motionerna 2256, 2339
och 2343 skulle avsevärt rubba fördelningen mellan statens och kommunernas
kostnader för bostadsbidragen. Kommunernas intresse av att bygga
ut de kommunala bostadstilläggen skulle också kunna påverkas negativt.
Utskottet anser därför att civilutskottet bör avstyrka bifall till dessa motionsyrkanden.

Frågan om statliga grundbidrag till kommunerna för pensionärernas bostadskostnader
har tidigare upprepade gånger behandlats av utskottet, senast
vid föregående riksmöte (se SfU 1975:5 och SfU 1975:1 y). Socialförsäk -

SfU 1975/76:1 y

4

ringsutskottet har avstyrkt bifall till motioner i frågan med hänvisning bl. a.
till kommunalekonomiska utredningens arbete, och riksdagen har intagit
samma ståndpunkt som utskottet. Med hänsyn härtill och till att det i
avvaktan på resultatet av kommunalekonomiska utredningens arbete inte
är möjligt att överblicka konsekvenserna av de avsevärda transfereringar
från staten till kommunerna som ett bifall till motionerna skulle innebära
anser utskottet att riksdagen bör vidhålla den ståndpunkt riksdagen tidigare
intagit i frågan. Utskottet anser därför att civilutskottet bör avstyrka bifall
till motionerna 214, 2060, yrkande 1, 2339, yrkande 2, och 2362, yrkande

3.

I motionerna 266 av herr Hermansson m. fl. och 2058 av herr Ahlmark
m. fl. begär motionärerna förslag till höjning av de inkomstgränser vid vilka
de kommunala bostadstilläggen börjar reduceras. En sådan höjning skulle,
menar motionärerna, kompensera den sänkning av förmånernas värde som
skett sedan de nuvarande gränserna infördes 1969. 1 motionen 266 föreslås
en höjning av inkomstgränsen för pensionärspar till 6 000 kr. och för ensamstående
pensionär till 4 000 kr.

Utskottet har senast föregående år avstyrkt yrkanden av liknande innebörd
(se SfU 1975:5). Detta skedde med hänvisning bl. a. till de förbättringar
av pensionärernas ekonomiska situation som beslutats under år 1974
i form av höjningar av folkpensionernas grundbelopp, successiva förbättringar
fram till år 1981 av pensionstillskotten, ökade möjligheter till extra
avdrag vid beskattningen och sänkningen av reduktionsfaktorn för bostadstilläggen
från 50 till 33 1/3 96. Utskottet hänvisade också till att 1972
års skattekommitté enligt sina direktiv hade att uppmärksamma de särskilda
problem som gällde folkpensionärernas extrainkomster och att denna kommittés
överväganden borde avvaktas innan inkomstprövningsgränserna för
de kommunala bostadstilläggen ändrades. Riksdagen anslöt sig till utskottets
uppfattning. Utskottet anser inte att det finns skäl att nu inta en annan
ståndpunkt, och civilutskottet bör därför avstyrka bifall till motionerna 266
och 2058, den senare såvitt nu är i fråga.

Det inkomstprövade tillägget inom studiehjälpssystemet som utgår till
elever mellan 17 och 20 år på gymnasial nivå är avsett som en fortsättning
av det statliga bostadstillägget till barnfamiljer under den tid barnet studerar
och de båda bidragsformerna är samordnade. Liksom i fråga om bostadstilllägget
till barnfamiljer gäller således för det inkomstprövade tillägget bl. a.
att i de fall barnet och föräldrarna - eller i förekommande fall make -har förmögenhet överstigande 50 000 kr. en femtedel av förmögenheten
läggs till den inkomst som påverkar rätten till bidrag.

I propositionen föreslås en uppmjukning av inkomstprövningsreglerna.
Sålunda skall den inkomstgräns där bidragen börjar avtrappas enligt förslaget
höjas från nuvarande 28 000 kr. till 32 000 kr. och den gräns där en femtedel
av förmögenheten skall beaktas som inkomst höjas till 75 000 kr.

Herr Åkerfeldt yrkar i motionen 2344 att endast en tiondel av förmo -

SfU 1975/76: ly

5

genheten skall betraktas som inkomst. Han framhåller att i många fall mindre
förmögenheter innehas av personer som lagt ned dem i sin förvärvsverksamhet
och inte har möjlighet att frigöra dem.

Utskottet är med hänsyn till de uppmjukningar i inkomstprövningsreglerna
som föreslås i propositionen och till de förbättringar av bostadsbidragen
i övrigt som framläggs i propositionen inte berett att förorda ytterligare
lättnader i inkomstprövningsreglerna. Utskottet anser därför att civilutskottet
bör avstyrka bifall även till motionen 2344.

Stockholm den 7 april 1976

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s). Augustsson (s), Ringaby (m), Karlsson
i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik (s), herrar Hyltander
(fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson* (c), herrar Lindström (s), Fridolfsson
(m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro* (c), Olsson i Stockholm*
(vpk) och Andersson i Edsbro (c).

*Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande meningar

1. av herrar Ringaby (m), Hyltander (fp) och Fridolfsson (m) vilka anser
att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”dessa motionsyrkanden.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att propositionen innehåller tillräckligt vägande skäl
för avsteg från utredningarnas förslag att låta pensionärerna erhålla bostadsbidrag
efter det för dem förmånligaste systemet. Utredningsförslaget har
fått ett starkt gensvar från remissinstanserna, och det torde ligga helt i linje
med de tankegångar som år 1974 föranledde riksdagen att begära en översyn
av regelsystemet, i avsikt att även avgränsningen gentemot bostadsstödet
för pensionärer skulle prövas. Uppgifterna i propositionen om vilka skillnader
i bostadsstödet som i praktiken uppkommer vid lika inkomstläge beroende
på om vederbörande har pension eller ej visar enligt utskottets mening tydligt
behovet av förbättringar i bostadsstödet till pensionärerna.

Utskottet ansluter sig därför till förslagen i motionerna 2256, 2339 och
2343 om att pensionärerna bör ges möjlighet att uppbära bostadsbidrag enligt
det system som är förmånligast för dem. Med hänsyn till det föreliggande
utredningsförslaget bör det vara möjligt för regeringen att förelägga riksdagen
förslag i sådan tid att ett system i enlighet med förslaget kan träda i kraft
den 1 januari 1977. Utskottet anser att civilutskottet bör föreslå riksdagen
att ge regeringen till känna vad socialförsäkringsutskottet nu anfört.

SfU 1975/76:1y

6

2. av herr Magnusson i Nennesholm (c), fröken Pehrsson (c), herrar Andersson
i Nybro (c) och Andersson i Edsbro (c) vilka anser att det avsnitt
av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Frågan om” och på s. 4
slutar med ”yrkande 3.” bort ha följande lydelse:

De kommunala bostadstilläggen innebär i dag en svår belastning på kommunernas
ekonomi. Tilläggen utgår också med mycket varierande belopp
beroende på vederbörande kommuns ekonomiska resurser och antalet åldringar.
Det finns sålunda kommuner - särskilt i glesbygd - med stort antal
åldringar och därmed dryga åldringsvårdskostnader som begränsar kommunernas
möjligheter att kunna bära kostnaderna för bostadstilläggen.

Med ett generellt statligt bidrag till kommunerna, där hänsyn tages till
antal åldringar, åldringsvårdskostnader och den kommunala ekonomin skulle
detta innebära ökade möjligheter för kommunerna att utge bostadstillägg
som bättre knyter an till den verkliga bostadskostnaden. Ett sådant bidrag
skulle också medverka till att utjämna skillnaderna mellan kommunerna
när det gäller nu utgående bostadstillägg. Socialförsäkringsutskottet anser
således att civilutskottet av rättviseskäl bör tillstyrka bifall till motionen
2060 i nu aktuell del. Härigenom tillgodoses huvudsakligen även yrkandena
i motionerna 214, 2339 och 2362.

3. av herr Hyltander (fp) som anser att det avsnitt av utskottets yttrande
som på s. 3 börjar med ”Frågan om” och på s. 4 slutar med ”yrkande

3.” bort ha följande lydelse:

De kommunala bostadstilläggen innebär i dag en svår belastning på kommunernas
ekonomi. Tilläggen utgår också med mycket varierande belopp
beroende på vederbörande kommuns ekonomiska resurser. Det finns sålunda
kommuner - särskilt i glesbygd - som ger bostadstillägg med endast ca
100 kr. i månaden, medan i andra kommuner tilläggen uppgår till betydande
belopp och ofta täcker hela bostadskostnaden.

Om staten gav ett generellt bidrag till kommunerna med ett visst belopp
för varje bostadstilläggsberättigad, skulle detta innebära en betydande stimulans
för kommunerna att ge bostadstillägg som bättre knyter an till den
verkliga kostnaden för en bostad av godtagbar standard på orten. Ett sådant
bidrag skulle också medverka till att utjämna skillnaderna mellan kommunerna
när det gäller nu utgående bostadstillägg. Socialförsäkringsutskottet
anser således att civilutskottet av rättviseskäl bör tillstyrka bifall till motionen
2339 i nu aktuell del. Härigenom tillgodoses huvudsakligen även yrkandena
i motionerna 214, 2060 och 2362.

4. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som anser att det avsnitt av utskottets
yttrande som på s. 3 börjar med ”Frågan om” och på s. 4 slutar med ”yrkande
3.” bort ha följande lydelse:

De kommunala bostadstilläggen till folkpensionärerna är ytterst kännbara
för kommunerna genom att tilläggen i sin helhet bekostas av respektive

SfU 1975/76:1y

7

kommun. Detta leder till att bostadstilläggen varierar mycket kraftigt olika
kommuner emellan. Att detta i sin tur måste medföra mycket stora skill nader
både i pensionärernas bostadsstandard och i deras boendekostnader är uppenbart.
Enligt utskottets mening finns det därför starka skäl som talar för
att staten bör bidra till kommunernas stigande kostnader för bostadstilläggen.
Ett grundbidrag av den storleksordning som anges i motionen 2362 kan
enligt utskottets mening vara en lämplig metod för att utjämna bostadstillläggens
storlek och åstadkomma större rättvisa mellan pensionärer i skilda
kommuner. Socialförsäkringsutskottet anser därför att civilutskottet bör tillstyrka
bifall till motionen i berörd del. Härigenom tillgodoses huvudsakligen
även yrkandena i motionerna 214, 2060 och 2339.

5. av herrar Hyltander (fp) och Olsson i Stockholm (vpk) vilka anser att
det avsnitt av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”i fråga.” bort ha följande lydelse:

För många pensionärer med små sidoinkomster och ingen eller liten tillläggspension
är möjligheten att få bostadstillägg av stor betydelse. De inkomstgränser,
vid vilka tilläggen börjar avtrappas, har varit oförändrade
sedan 1969. Under samma tid har en avsevärd höjning skett av såväl bostadskostnaderna
som levnadskostnaderna i övrigt. Trots den förbättring
av bostadstilläggens faktiska värde som sänkningen av reduceringsfaktorn
innebär framstår det därför som angeläget att inkomstprövningsgränserna
höjs så att bostadstilläggens värde återställs. En lämplig gräns anser utskottet
vara 4 000 kr. för ensamstående och 3 000 kr. för gift pensionär. Utskottet
anser därför att civilutskottet med anledning av motionerna 266 och 2058,
den senare såvitt nu är i fråga, bör föreslå riksdagen att begära förslag från
regeringen i frågan.

6. av herrar Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c), Hyltander (fp),
fröken Pehrsson (c), herrar Fridolfsson (m), Andersson i Nybro (c) och Andersson
i Edsbro (c) vilka anser att det avsnitt av utskottets yttrande på
s. 5 som börjar med ”Utskottet är” och slutar med ”motionen 2344.” bort
ha följande lydelse:

Med hänsyn till den fortlöpande penningvärdeförsämringen och de år
1975 höjda fastighetstaxeringsvärdena finner utskottet det väl motiverat att
gränsen för den förmögenhet som skall lämnas obeaktad vid bedömningen
av rätten till inkomstprövat tillägg höjs i enlighet med propositionens förslag
till 75 000 kr. Utskottet anser det emellertid befogat att även bestämmelsen
om vilken förmögenhetsdel över denna gräns som skall påverka tillägget
mildras. Mindre förmögenheter består ofta av svårrealiserbara tillgångar -nedlagda i förvärvsverksamheten eller i bostaden för familjen - vilka lämnar
ringa eller ingen avkastning. Med hänsyn härtill bör endast 10 procent av
den del av förmögenheten som överstiger 75 000 kr. medräknas i det ekonomiska
underlag som ligger till grund för bedömningen av det inkomstprövade
tillägget. Utskottet anser i enlighet med det anförda att civilutskottet
bör tillstyrka bifall till det nu aktuella yrkandet i motionen 2344.

GOTAB 51730 Stockholm 1976