yttr 1975/76 föu2y y

Yttrande 1975/76:föu2y

FöU 1975/76: 2y

Försvarsutskottets yttrande
1975/76: 2y

över propositionen 1975/76:57 med förslag till åtgärder för försörjningsberedskapen
på beklädnadsområdet m. m. jämte motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har den 4 november 1975 beslutat inhämta yttrande
från försvarsutskottet över propositionen 1975/76:57 jämte eventuella motioner.
Som följdmotioner har väckts motionerna 1975/76:58-63.

I propositionen föreslås att omedelbara åtgärder vidtas för försörjningsberedskapen
på beklädnadsområdet. Bl. a. föreslås tidigareläggning av statliga
industribeställningar, ökad statlig lagerhållning samt ökad medelsram
för statligt kreditstöd. Vidare föreslås förstärkta åtgärder för att främja tekooch
skoindustriernas strukturomvandling. För att täcka de i propositionen
angivna utgiftsbehoven begärs medel på tilläggsbudget till statsbudgeten
för innevarande budgetår. Därutöver anmäls vissa handelspolitiska åtgärder.

Sveriges totalförsvar omfattar hela samhället, omställt till krigsförhållanden.
Huvudprincipen för denna omställning är att den som har ansvaret
för en verksamhet i fred har ansvaret för samma verksamhet i krig (jfr
prop. 1962:108 s. 29 och 63).

Riksdagsärenden om ekonomiskt försvar skall beredas av försvarsutskottet.
Åtskilliga andra utskott bereder emellertid ärenden av stor betydelse
för vår försörjningsberedskap och måste - i enlighet med nämnda huvudprincip
- vid beredningen ta hänsyn till försvarsaspekter. Vid behov samråder
utskotten med försvarsutskottet. Det är mot denna bakgrund naturligt att
näringsutskottet, som har fått propositionen 1975/76:57 för beredning, inhämtar
försvarsutskottets yttrande över denna.

Åtgärder för försörjningsberedskapen på beklädnadsområdet m. m.

Sveriges alliansfria utrikespolitik syftar till neutralitet i ett eventuellt krig
i vår omvärld. För att denna säkerhetspolitik skall vara trovärdig och realistisk
måste den genomföras med stöd av ett totalförsvar som är avpassat
och uppbyggt för att värna vårt oberoende. Totalförsvarets olika delar skall
samverka och understödja varandra. Det ekonomiska försvaret skall bidra
till att trygga vår försörjning om Sverige på grund av krig eller avspärrning
blir hänvisat till egna försörjningsresurser.

Landets försörjning med förnödenheter i krig och andra krissituationer
bygger i mycket stor utsträckning på resurser som primärt har anskaffats
för fredsinriktad verksamhet. Fredsresursernas utveckling är därför av av -

1 Riksdagen 1975/76. 10 sami. Yttr. nr 2

FöU 1975/76:2y

2

görande betydelse för vår försörjningsberedskap.

Den angivna grunden för vårt ekonomiska försvar framgår av 1972 års
försvarsbeslut (prop. 1972:75, FöU 1972:17, rskr 1972:231).

Ett av de viktigaste försörjningsområdena gäller försörjningen
med kläder och skor. I propositionen 1975/76:57 redovisar statsrådet
Feldt utvecklingen sedan år 1960 inom textil- och konfektionsindustrin
(tekoindustrin) samt på skoområdet. Vidare redovisas importens utveckling
under samma period samt utvecklingen särskilt under år 1975 och de åtgärder
som har vidtagits under året.

Kommerskollegium och överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har
under hösten 1975 lämnat regeringen synpunkter och förslag angående försörjningsberedskapen
på beklädnadsområdet.

Trots de stödåtgärder som har vidtagits under senare år (jfr prop. 1972:127,
FöU 1972:25, rskr 1972:325) konstateras nu en allvarlig försämring av den
svenska beklädnadsindustrins situation. Om denna utveckling får fortsätta
utan ingripande från samhället kan vi - enligt föredragande statsrådet -förlora produktionskapacitet i en sådan utsträckning att vi riskerar att i
en eventuell framtida krissituation inte kunna uppfylla de försörjningsmål
som har uppställts.

För en bedömning av situationens allvar är det enligt utskottets mening
nödvändigt att från försvarspolitisk synpunkt granska behovet av produktionskapacitet
på beklädnadsområdet samt ta ställning till det aktuella läget
och sannolika förändringar.

Grundläggande för planeringen inom det ekonomiska försvaret är den
försörjningsuthållighet och den försörjningsstandard som man eftersträvar.
Försörjningsberedskapsutredningen anförde i sitt delbetänkande (Ds H
1972:3) Kläder och skor - försörjningen i en kristid, att beklädnadsvarorna
är oundgängligen nödvändiga för försörjningen i ett krisläge och att man
vid planeringen av försörjningen med dessa varor inte bör utesluta risken
för att en krisperiod kommer att vara minst tre år. Utredningen förutsatte
att det skall kunna finnas vissa möjligheter till import under perioden. Beträffande
försörjningsstandarden utgick utredningen från att en sträng hushållning
blir nödvändig i en kristid och att konsumtionen måste skäras
ner väsentligt.

I propositionen 1972:127 angående försörjningsberedskapen på beklädnadsområdet
m. m. uttalade dåvarande handelsministern att frågan om uthållighet
dittills inte hade studerats tillräckligt. Enligt hans uppfattning talade
emellertid starka skäl för att man tills vidare borde räkna med att
försörjningen med beklädnadsvaror skall kunna upprätthållas under en så
lång avspärrningstid att en inte obetydlig produktion inom landet är nödvändig
för en tillfredsställande beredskap.

Gällande mål för uthålligheten inom beklädnadssektorn hänför sig väsentligen
till eventuell avspärrning av Sverige vid krig i vår omvärld. Målet

FöU 1975/76:2y

3

hänför sig till försörjningsberedskapsutredningens förslag år 1972 (Ds H
1972:3, prop. 1972:127, FöU 1972:25, rskr 1972:325) och ligger, till grund
för beräkningar av behov av produktionskapacitet och lagring. Detta planeringsmål
innebär att civilbefolkningens, försvarsmaktens och övriga myndigheters
behov under tre års partiell avspärrning är dimensionerande för
kraven på produktionskapacitet medan behoven under två år är dimensionerande
föiMagringen av textilråvaror. Skillnaden i antal år beror på att
man räknar med viss import även under avspärrning samt med viss tillförsel
av ersättningsmaterial under treårsperioden.

Det ekonomiska försvarets uthållighet har behandlats inom ramen för
de särskilda perspektivstudierna rörande utvecklingen på lång (15 år) och
medellång sikt (5 år). Uthålligheten har i enlighet med regeringens anvisningar
för studierna relaterats till de s. k. styrande kris- och angreppsfallen.
Genom särskilda uthållighetsstudier har man sökt kartlägga sambanden mellan
försörjningsstandard, uthållighet och kostnader. Resultaten av perspektivstudierna
innebär inte att det gällande målet för uthållighet och försörjningsstandard
inom beklädnadssektorn ter sig alltför ambitiöst.

Direktiven för 1974 års försvarsutredning innebär bl. a. att utredningen
skall studera totalförsvarets roll i säkerhetspolitiken och hur man skall nå
bästa balans i våra samlade försvarsansträngningar. Utredningen skall på
grundval av perspektivstudierna bl. a. lämna förslag om de olika totalförsvarsgrenarnas
principiella inriktning på lång sikt. Det är mot denna bakgrund
sannolikt att nästa försvarsbeslut - som avses att i högre grad än
1972 års försvarsbeslut gälla hela totalförsvaret - kommer att innefatta ställningstaganden
beträffande uthållighet och försörjningsstandard inom det
ekonomiska försvaret.

Utskottet anser att det nu gällande målet för uthålligheten inom beklädnadssektorn
är rimligt och har inte anledning att räkna med att nästa försvarsbeslut
kommer att innebära någon väsentlig ändring av målet.

En särskild förrådshållning av färdiga beklädnadsvaror finns i huvudsak
endast för försvarsmaktens, civilförsvarets och vissa andra myndigheters
primära behov. Det gäller här kläder och skor för speciell användning och
med krav på att de finns omedelbart tillgängliga vid mobilisering. Ersättningsreserv
finns i viss utsträckning.

Beredskapslagringen på beklädnadsområdet avser råvaror, färdig väv
m. m. som behövs för tillverkning av kläder och skor. För att - vid avspärrning
- en tillverkning skali kunna ske inom landet med utnyttjande
av sådana varor krävs tillgång till en produktionsapparat för ändamålet (maskiner,
lokaler, yrkesutbildad arbetskraft).

1 propositionen (s. 14) behandlas möjligheter och kostnader när det gäller
att lagra färdigvaror och hålla industrier i s. k. malpåse. Genom vad utskottet
har inhämtat av den ansvariga myndigheten och med hänvisning till det
exempel rörande beredskapslagring av gummistövlar som lämnas i propo -

FöU 1975/76:2y

4

sitionen finner utskottet att det inte är möjligt att bygga vår försörjningsberedskap
beträffande skor för civilbefolkningens behov på en lagring av
färdiga varor. Utskottet delar regeringens uppfattning att en i fred producerande
beklädnadsindustri måste utgöra basen för vår försörjningsberedskap
när det gäller kläder och skor.

När det gäller den svenska beklädnadsindustrins aktuella situation och
tendenserna för framtiden redovisas i propositionen såväl statistiskt underlag
som berörda myndigheters bedömningar. Av redovisningen och inhämtade
uppgifter i övrigt finner utskottet att det har inträffat en allvarlig försämring
av den svenska beklädnadsindustrins situation och att vi riskerar att i en
eventuell framtida krissituation inte kunna uppfylla våra försörjningsmål.

Regeringen har funnit nödvändigt att, med stöd av lagen (1975:85) med
bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor, besluta
om en begränsning av importen beträffande skor av läder eller plast samt
gummistövlar och gummikängor. Begränsningen trädde i kraft den 5 november
1975 och avser import från alla länder i förhållande till vilka en
begränsning inte gällde redan tidigare. För perioden den 5 november
1975-den 17 mars 1976 begränsas importen till kvantiteter som, räknat för
år, grundas på importen under åren 1972-1974 från alla länder som berörs
av begränsningen.

Beträffande tekoområdet har regeringen stannat för att från kommande
årsskifte beträffande importen av vissa varor återinföra det principiella licenstvånget
enligt kungörelsen (1947:82) angående allmänt importförbud.
Beslutet avser inga kvantitativa begränsningar men innebär uppdrag åt kommerskollegium
att bl. a. övervaka utvecklingen av tekoimporten och att
fortlöpande hålla chefen för handelsdepartementet underrättad om licensgivningen.

Både i motionen 1975/76:58 av herr Carlstein m. fl. (s) och i motionen
1975/76:59 av herr Helén m. fl. (fp) efterlyses förslag till mera långsiktiga
lösningar än dem som föreslås i propositionen. I den sistnämnda motionen
begränsas detta yrkande till den från försörjningssynpunkt nödvändiga produktionskapaciteten
inom skoindustrin och motionärerna önskar att förslag
skall redovisas för riksdagen under våren 1976.

Enligt utskottets mening är situationen allvarlig och motiverar snara åtgärder
för att stödja den inhemska beklädnadsindustrin, särskilt skoindustrin.
Utskottet vill för sin del förorda att de åtgärder som kan komma
att beslutas med anledning av propositionen 1975/76:57 kompletteras med
kraftfulla strävanden att finna långsiktiga lösningar, särskilt inom skosektorn.

Som utskottet tidigare har anfört (FöU 1972:25 s. 14) bör kostnaderna
för de åtgärder som krävs för att trygga en tillfredsställande försörjning
i en kristid med livsnödvändiga beklädnadsvaror - liksom totalförsvarets
kostnader i övrigt - ses som insatser för vår neutralitetspolitik.

FöU 1975/76:2y

5

Anslagsfrågor m. m.

I propositionen (s. 24-25) föreslås bl. a. att beställningar på beklädnadsområdet
för försvarsmaktens och civilförsvarets räkning skall tidigareläggas.
För det militära försvaret gäller det beställningar till ett belopp av 61 milj.
kr. (beräknal prisläge februari 1976) och för civilförsvarets del till ett belopp
av 5 milj. kr.

I motionen 1975/76:58 av herr Carlstein m. fl. (s) föreslås att den i propositionen
föreslagna upphandlingen inte skall få påverka försvarets beställningar
under de närmast kommande åren. Genom särskilda medel för stödköp
skulle - menar motionärerna - undvikas att försvarsmaktens och civilförsvarets
normala upphandlingar minskar under kommande år.

Försvarets lagerhållning av beklädnadsvaror har en viss betydelse för vår
allmänna försörjningsberedskap. I propositionen 1972:127 uttalade handelsministern
att det är angeläget att förråden med sådana varor i möjligaste
mån fylls på redan i fredstid, eftersom det militära försvaret inte kan räkna
med att helt kunna tillfredsställa sina beklädnadsbehov i en kristid genom
omdirigering från den civila sektorn. Även försvarsutskottet (FöU 1972:25
s. 16) ansåg en sådan lagring vara ändamålsenlig, under förutsättning att
medel kan avsättas härför inom de särskilda utgiftsramar som gäller för
det militära försvaret.

Under de närmaste åren avses försvarsmakten anskaffa beklädnadsvaror
till ett årligt värde av ca 90 milj. kr. (prisläge februari 1975).

De beställningar för försvarsmaktens räkning som enligt propositionen
bör tidigareläggas gäller anskaffningar som i runda tal fördelar sig med 32
milj. kr. på konfektionering, 9 milj. kr. på trikå, 4 milj. kr. på skor (främst
lågskor) och 5 milj. kr. på väv (prisläge februari 1975).

Genom tidigareläggning av ifrågavarande beställningar underlättas planeringen
vid berörda företag. Tidpunkten för tillverkning, leverans och betalning
påverkas också. Beställningarna avses ske under kommande vinter
och för försvarsmaktens del leda till leveranser och betalningsutfall till ungefär
halva värdet på vartdera av budgetåren 1976/77 och 1977/78. Om beställningarna
inte tidigareläggs kommer de att föranleda leveranser och betalning
även efter budgetåret 1977/78, nämligen med ca 7,5 milj. kr. under
budgetåret 1978/79, ca 3 milj. kr. under budgetåret 1979/80 och ca 1 milj.
kr. under budgetåret 1980/81 (prisläge februari 1975).

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om bemyndigande att medge tidigareläggning
av ifrågavarande beställningar. Utskottet konstaterar att en
eventuell svacka i tillverkningen för försvarsmaktens räkning, med anledning
av tidigareläggningen, i första hand är aktuell budgetåret 1978/79 och
då motsvarande ett värde av 7,5 milj. kr. eller mindre än 10 % av det
planerade årliga anskaffningsvärdet av beklädnadsvaror. En sådan svacka
torde utan svårighet kunna motverkas inom ramen för de åtgärder i övrigt
som föreslås i propositionen eller genom någon ökning av förrådshållningen
av beklädnadsvaror för försvarsmakten.

FöU 1975/76:2y

6

I motionen 1975/76:60 av herr Lothigius (m) föreslås att riksdagen skall
anslå 4 milj. kr. för inköp av ca 36 000 par lågskor, att försöksvis användas
av värnpliktiga för personligt bruk under grundutbildningen och därefter
behållas som personlig egendom. Motionären anser att en sådan beställning
skulle innebära en god stimulans för vår skoindustri och dessutom medföra
att man undanröjer vissa olägenheter av hygienisk och förrådsteknisk art.

Enligt gällande ordning anskaffas lågskor till värnpliktiga under grundutbildning
med utgångspunkt i att varje par skor skall kunna användas
av mer än en värnpliktig. Begagnade skor repareras och hålls i förråd för
ny utdelning. Den planerade anskaffningen för 5-årsperioden avser endast
omsättning i samband med normal förslitning och beräknas kosta ca 15
milj. kr.

I motioner till 1969 års riksdag föreslogs att de värnpliktiga vid inryckning
till sin första tjänstgöring skall tilldelas ny skoutrustning, avsedd att därefter
behållas. Motionärernas förslag beräknades innebära ökade årliga kostnader
med ca 4,8 milj. kr. samtidigt som skobeståndet i mobiliseringsförråden
skulle moderniseras i snabbare takt. Motionerna avslogs (SU 1969:143).

Utskottet anser inte att riksdagen i detta sammanhang bör besluta om
anslag för inköp av lågskor till värnpliktiga under grundutbildning. Det
kan däremot finnas anledning att myndigheterna beräknar vad en tilldelning
av nya skor enligt motionärens förslag skulle innebära i ekonomiskt avseende,
med beaktande även av de nuvarande kostnaderna för förrådshållning
och reparationer. En sådan undersökning bör också omfatta grövre
skodon, t. ex. gummikängor.

Enligt riksdagsbeslut (prop. 1975:1 bil. 12, FöU 1975:8, rskr 1975:68) har
regeringen möjlighet att bemyndiga ÖEF att dels intill 120 milj. kr. teckna
avtal med teko-, sko- och garveriindustrier om statliga ränte- och amorteringsfria
lån för viss del av investeringar i byggnader och maskiner, dels
lämna kreditgarantier intill sammanlagt 60 milj. kr. 1 gengäld åtar sig företagen
att hålla i beredskap en viss produktionskapacitet. I propositionen
föreslås nu att ramen för avskrivningslån utökas med 40 milj. kr. till 160
milj kr. och att ramen för statlig kreditgaranti utökas med 20 milj. kr. till
sammanlagt 80 milj. kr. Med anknytning till detta förslag yrkas i motionen
1975/76:61 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) att de nuvarande kraven
på beredskapsgrad som villkor för lån och kreditgarantier skall sänkas.

De villkor som ställs för ifrågavarande stöd till beklädnadsindustrier innebär
att företaget åtar sig att under viss tid svara för en produktionskapacitet
för en avspärrningsperiod och en viss produktion i fred för att kunna infria
detta åtagande vid en kris. Tiden sätts till 15 år för investeringar i byggnader
och till 10 år för investeringar i maskiner. Med hänsyn till syftet med denna
stödform kan utskottet inte tillstyrka att staten sänker sitt krav på motprestation
för stödet. Utskottet anser däremot att det bör vara möjligt för

FöU1975/76:2y

7

regeringen att vid prövning i det enskilda fallet undantagsvis medge högre
låneandel än 50 % av kostnaden för den aktuella investeringen. En sådan
möjlighet rekommenderades av försörjningsberedskapsutredningen år 1972.

Stockholm den 19 november 1975

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
Gustafsson i Stenkyrka (c), Gustavsson i Ängelholm (s), fru Sundström
(s), herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp), Brännström (s), Gustavsson i Nässjö
(s), herr andre vice talmannen Virgin (m), herrar Olsson i Asarum (s), Gernandt
(c), Björk i Gävle (c), Svartberg (s) och fru Ekelund (c).

GOTAB 75 10354 S Slockholm 1975