yttr 1975/76 föu1y y

Yttrande 1975/76:föu1y

FöU 1975/76:ly

Försvarsutskottets yttrande
1975/76:ly

över motionen 1975:1314 om anslagen till den frivilliga skytterörelsen Till

kulturutskottet

Kulturutskottet har den 20 februari 1975 beslutat inhämta försvarsutskottets
yttrande över motionen 1975:1314 av herr Eriksson i Ulfsbyn m. fl.
(c, m, fp) om anslagen till den frivilliga skytterörelsen.

Efter remiss från försvarsutskottet har yttranden över motionen inkommit
från överbefälhavaren. Sveriges riksidrottsförbund, Svenska sportskytteförbundet,
Svenska pistolskytteförbundet och Skytteförbundens överstyrelse.

Utskottet lämnar i det följande en kort redogörelse för nuläget, motionen
och inkomna yttranden samt redovisar därefter sin syn på frågan om den
frivilliga skytterörelsens departementstillhörighet.

Nuvarande förhållanden

Frivilliga skytterörelsen är en sammanfattande benämning på den verksamhet
som bedrivs av vissa skytteföreningar och skytteförbund. Den fick
fast organisation år 1889, då Centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar
bildades. Centralstyrelsen ersattes år 1903 av Skytteförbundens
överstyrelse.

Den frivilliga skytterörelsen har till huvudsaklig uppgift att främja skjutskickligheten
hos det svenska folket, att utveckla och höja dess försvarsvilja
samt att väcka och underhålla ett levande intresse för rikets försvar. Från
början fanns 225 föreningar med 16 125 aktiva medlemmar. Antalet skytteföreningar
är i dag ca 1 650 och antalet aktiva skyttar ca 212 000.

Under de senaste 30 åren har antalet aktiva skyttar varierat mellan 215 000
och 240 000. Alla dessa är inte att betrakta som "tävlingsskyttar” i egentlig
mening. Flertalet är skyttar som tillhör hemvärnet, befälsutbildningsföreningar
eller andra frivilligorganisationer. Vidare förekommer värnpliktiga
och annan personal vid de militära förbanden, skolungdomar, korporationsskyttar,
personal vid olika statliga och kommunala verk och inrättningar
samt många andra som - genom att årligen skjuta sina stipulationsserier
- vill aktivt ansluta sig till denna frivilliga försvarsrörelse.

Verksamheten är regionalt fördelad på 27 skytteförbund. Varje förbund
omfattar i regel skytteföreningarna inom ett län. Stockholms kommun bildar
ett särskilt förbund. Kalmar och Älvsborgs län är uppdelade på vartdera
två förbund.

Den centrala ledningen av frivilliga skytterörelsen utövas av Skytteförbundens
överstyrelse. I överstyrelsen ingår en ledamot från varje förbund.

1 Riksdagen 1975/76. 10 sami. Yllr.nrl

FöU 1975/76:1 y

2

Överstyrelsen sammanträder en gång årligen till ordinarie årsmöte - skytteriksdagen.
Årsmötet utser ett verkställande utskott som svarar för den
löpande verksamheten.

Det finns vid sidan om den frivilliga skytterörelsen två andra frivilliga
försvarsorganisationer som bedriver renodlad skytteverksamhet, nämligen
Svenska pistolskytteförbundet och Svenska sportskytteförbundet. De är båda
i förhållande till Skytteförbundens överstyrelse fristående organisationer. Så
är också fallet med Sveriges militära idrottsförbund och Svenska jägareförbundet,
vilka delvis bedriver skytteverksamhet.

Svenska pistolskytteförbundet bildades år 1936 och har, som namnet anger,
skjutning med pistol på sitt program. Förbundets verksamhet är särskilt
inriktad på skjutning med tjänstevapen. Därutöver söker förbundet stimulera
till skjutning även med andra enhandsvapen. En av de vanligast förekommande
tävlingsformerna är fältskjutning.

Pistolskytteförbundet har 26 kretsar med 667 föreningar och ca 52 000
medlemmar, varav ca 19 000 är aktiva skyttar.

Svenska sportskytteförbundet, som bildades år 1943, har som en av sina
främsta uppgifter att administrera svenskt sportskytte och representera Sverige
i olympiska spel, världs- och Europamästerskapstävlingar samt andra
internationella tävlingar. Verksamheten omspänner fyra huvudgrenar, nämligen
skytte med gevär och pistol samt skjutning mot lerduvor och löpande
viltmål. Förbundet är representerat i Sveriges olympiska kommitté och även
i vissa utländska organisationer på området.

Sportskytteförbundet, som är ett specialförbund inom Sveriges riksidrottsförbund,
har 795 föreningar med ca 110 000 medlemmar, varav hälften
är aktiva skyttar. Regionalt är verksamheten fördelad på 23 distriktsförbund.

Av de tre skytteorganisationerna är det endast Sportskytteförbundet som
tillhör Riksidrottsförbundet. De båda andra är s. k. utanförstående organisationer.
Mellan de tre skytteorganisationerna förekommer emellertid ett
visst samarbete. De är också representerade i varandras styrelser.

Det frivilliga skytteväsendet finansieras delvis genom statliga bidrag. Stödet
utgick tidigare från försvarshuvudtiteln. På förslag av idrottsutredningen
i dess betänkande Idrott åt alla (SOU 1969:29) samordnades medelsanvisningen
år 1970 (prop. 1970:79, SU 1970:122, JoU 1970:33, rskr 1970:239
och 291) med stödet till idrotten.

Stödet till idrotten utgår numera från två anslag, som båda anvisas under
nionde huvudtiteln (jordbruksdepartementet). Det ena anslaget används för
bidrag till idrottsrörelsens organisationer m. m., det andra för anläggningsstöd
m. m. För budgetåret 1975/76 har idrottsrörelsen över dessa anslag
tillförts sammanlagt 100,5 milj. kr., varav 75,9 milj. kr. utgör organisationsstöd
och 24,6 milj. kr. anläggningsstöd.

Av organisationsstödet, som disponeras av Riksidrottsförbundet, har
Sportskytteförbundet i ordinarie bidrag fått 710 000 kr. för sin verksamhet
under budgetåret 1975/76. Skytteförbundens överstyrelse har för samma
tid fått 4 800 000 kr. och Pistolskytteförbundet 270 000 kr.

FöU 1975/76:1 y

3

Motionen

Det finns enligt motionen 1975:1314 skäl som talar för en omprövning
av frågan om den frivilliga skytterörelsens departementstillhörighet. Skytterörelsen
är - framhåller motionärerna - i grunden en frivillig försvarsorganisation,
vilket också betonas i gällande grundstadgar. Man är inom
skytterörelsen för sin verksamhet och för att kunna fullgöra sin uppgift
i avgörande grad beroende av ett direkt och omfattande samarbete med
försvaret. Motionärerna ger en rad exempel på det kontaktbehov som föreligger.

Inom den frivilliga skytterörelsen är man enligt motionärerna angelägen
om att få en ändring till stånd. Från skytterörelsens sida har man vid skilda
tillfällen och senast vid 1974 års skytteriksdag framhållit vikten av att skytterörelsen
som en fullvärdig, frivillig försvarsrörelse inordnas under försvarsdepartementet.

Remissyttrandena

Samarbetet mellan den frivilliga skytterörelsen och försvarsmakten - inklusivte
hemvärnet, som har särskilt nära kontakter med skytterörelsen -bör underlättas, framhåller överbefälhavaren. Han räknar med att försvarsmaktens
behov av skytterörelsens tjänster kommer att öka i framtiden i
samma mån som utbildningstillfällena för försvarsmaktens personal minskar.
Av denna anledning finner han det angeläget att den frivilliga skytterörelsen
erhåller största möjliga stöd och att detta stöd blir så effektivt
som möjligt. Det sker enligt överbefälhavaren bäst om skytterörelsen i likhet
med övriga frivilligorganisationer får anslag via försvarshuvudtiteln.

Enligt Sveriges riksidrottsförbttnd fungerar den nuvarande ordningen, som
gällt i ungefär fem år, tillfredsställande. Förbundet finnér inte att något
nytt förhållande tillkommit under denna tid som kan ge anledning till omprövning
av frågan om den frivilliga skytterörelsens departementstillhörighet.

All frivillig idrottsverksamhet, både sådan med och sådan utan vapen,
måste enligt Svenska sportskytteförbundet förutsättas vara till nytta för vårt
försvar. Detta är - menar förbundet - i och för sig inte skäl för en ändring
av departementstillhörigheten. Som specialförbund inom Riksidrottsförbundet
kan Sportskytteförbundet för egen del inte rimligen tänka sig en sådan
förändring.

Sportskytteförbundet erinrar om strävandena att åstadkomma ett närmare
samarbete - eventuellt samgående - inom ramen för t. ex. Riksidrottsförbundet
mellan de tre skytteorganisationerna. Tanken på en sådan samordning
har bl. a. framförts av idrottsutredningen i dess betänkande Idrott åt
alla (SOU 1969:29) och kom även till uttryck i samband med 1970 års omläggning
av stödet till idrotten. Sonderingar som förekommit mellan de
tre skytteorganisationerna har emellertid hittills inte gett något resultat.

I* Riksdagen 1975/76. 10 sami. Yttr. nr 1

FöU 1975/76:1 y

4

Enligt Sportskytteförbundet skulle ett enda inom Riksidrottsförbundet
organiserat skytteförbund tjäna inte enbart de olika organisationernas utan
framfor allt den enskilde idrottsutövarens intressen, som f. n. - enligt förbundet
- på ett mindre rationellt sätt tas till vara av flera med varandra
konkurrerande organisationer.

Svenska pistolskytteförbundet är - framhåller förbundet - för utbildnings-,
tränings- och tävlingsverksamhet i flera avseenden beroende av ett nära
samarbete med försvarsmakten. Förbundets uppgift, arbetsbetingelser och
skjutprogram företer sålunda stora likheter med den frivilliga skytterörelsen.
Från dessa utgångspunkter är det enligt förbundet naturligt om båda organisationerna
sorterar under försvarsdepartementet.

Även Pistolskytteförbundet tar upp frågan om en samordning av den
frivilliga skytteverksamheten. Förbundet anser att det från flera synpunkter
skulle vara önskvärt att föra samman de olika skytteorganisationerna i en
gemensam organisation. Förbundet anför vidare:

Svenska Pistolskytteförbundet ser som en av sina f. n. viktigaste uppgifter
att söka medverka till att en sådan omorganisation kommer till stånd. Med
hänsyn härtill anser förbundet det vara väsentligt att frågor t. ex. rörande
ändrad departementstillhörighet inte avgörs utan att vederbörliga hänsyn
tas till förändringens eventuella inverkan på möjligheterna till en framtida
omorganisation.

Med hänsyn till att den frivilliga skytterörelsen och Svenska Pistolskytteförbundet
som ovan framhållits f. n. är två av varandra helt oberoende
organisationer ser Pistolskytteförbundet ingen anledning att söka påverka
den frivilliga skytterörelsens departementstillhörighet. De erfarenheter som
förbundet haft av nuvarande ordning har emellertid inte varit av sådan
art att förbundet för egen del påyrkar en förändring.

Pistolskytteförbundet motsätter sig inte en återgång till försvarsdepartementet
om en sådan skulle aktualiseras. Förbundet tar i detta sammanhang
upp frågan om användningen av benämningen "den frivilliga skytterörelsen”,
en fråga som på sätt och vis också aktualiseras i Sportskytteförbundets
yttrande. Benämningen bör - framhåller Pistolskytteförbundet - förbehållas
det frivilliga skyttet i dess helhet.

Det är enligt Skytteförbundens överstyrelse av synnerligen stor vikt för
skytterörelsen - inte minst från organisatorisk synpunkt - att återföras till
försvarsdepartementet för att skytterörelsen skall kunna utöva sin verksamhet
så effektivt som möjligt när det gäller skyttet som motions- och
friluftshobby, som nationell tävlingssport och som frivillig försvarsrörelse.
Överstyrelsen redogör för samhörigheten med försvaret och försvarsdepartementet
och konstaterar att skytterörelsen och dess verksamhet i helt dominerande
grad fortfarande är direkt beroende av anknytning till och samarbete
med försvaret. Motionärernas förslag tillstyrks därförav överstyrelsen,
som vitsordar riktigheten av de i motionen angivna uppgifterna.

Överstyrelsen tar också upp samordningen inom skytterörelsen och pekar
på det samarbete som förekommer med sportskytte- och pistolskytteför -

FöU 1975/76:1y

5

bunden. Det har enligt överstyrelsen fungerat utmärkt. En ytterligare förstärkning
av det nu rådande sambandet skulle enligt överstyrelsen inte vålla
organisatoriska svårigheter och i varje fall inte vara beroende av den frivilliga
skytterörelsens departementstillhörighet.

Utskottet

Frivilligförsvaret omfattar en rad organisationer som finns uppräknade
i kungörelsen (1970:301) om frivillig försvarsverksamhet. Försvarsverksamheten
inom en frivillig försvarsorganisation skall enligt kungörelsen tjäna
totalförsvaret och omfatta försvarsupplysning samt rekrytering och utbildning
av frivillig personal. Grundstadgar för frivillig försvarsorganisation fastställs
av regeringen.

Inom skytteväsendet är tre organisationer hänförda till frivilligförsvaret,
nämligen den frivilliga skytterörelsen, Svenska pistolskytteförbundet och
Svenska sportskytteförbundet. Den frivilliga skytterörelsen administreras
centralt av Skytteförbundens överstyrelse och har till huvudsaklig uppgift
att främja skjutskickligheten hos det svenska folket, att utveckla och höja
dess försvarsvilja samt att väcka och underhålla ett levande intresse för
rikets försvar. Pistolskytteförbundet skall verka för att - till gagn för rikets
försvar - höja skjutskickligheten med pistol (och revolver) av för totalförsvaret
fastställda modeller. Sportskytteförbundet administrerar och främjar
svenskt sportskytte.

Den frivilliga skytterörelsen är regionalt organiserad på 27 skytteförbund
och omfattar ca 1 650 skytteföreningar med sammanlagt ca 212 000 aktiva
skyttar. Pistolskytteförbundet omfattar 26 kretsar med 667 föreningar och
ca 52 000 medlemmar, varav ca 19 000 är aktiva skyttar. Sportskytteförbundet
har 795 föreningar med ca 110 000 medlemmar, varav hälften är
aktiva skyttar.

Inom den frivilliga skytterörelsen är ett stort antal medlemmar skyttar
som också tillhör hemvärnet eller befälsutbildningsföreningar eller andra
frivilligorganisationer. Som medlemmar räknas vidare vissa värnpliktiga
m. fl. vid de militära förbanden, skolungdomar och korporationsskyttar m. fl.
Åtskilliga skytteföreningar är anknutna till mer än en skytteorganisation
och det föreligger därför en inte obetydlig dubbelredovisning av föreningar
och skyttar. Redovisningen av antalet aktiva skyttar inom frivilliga skytterörelsen
bygger dock på en årlig protokollföring av skott som skjutits med
vapen som omfattas av organisationens verksamhet.

1970 års riksdag hade att behandla två propositioner som var för sig innehöll
förslag av genomgripande betydelse för det frivilliga skytteväsendet.
Den ena avsåg stödet till idrotten. Den andra innehöll förslag om ökat
statligt stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet. Ut -

FöU 1975/76:1 y

6

skottet skall i korthet redogöra för de förändringar som då beslutades i
fråga om det frivilliga skytteväsendets departementstillhörighet m. m.

Statens bidrag tili Skytteförbundens överstyrelse - liksom till Svenska
pistolskytteförbundet och Svenska sportskytteförbundet - anvisades t. o. m.
budgetåret 1969/70 från ett särskilt anslag under fjärde huvudtiteln (försvarsdepartementet).
Genom beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970:79, SU
1970:122, JoU 1970:33, rskr 1970:239 och 291) genomfördes en samordning
av stödet till idrotten, vilken bl. a. fick till följd att bidragen till
de frivilliga skytteorganisationerna fr. o. m. den 1 juli 1970 fördes över till
ett anslag för stöd till idrottens organisationer under tionde huvudtiteln
(handelsdepartementet). Anslaget har sedermera förts över till nionde huvudtiteln
(jordbruksdepartementet), som - förutom organisationsstödet -också har ett anslag för anläggningsstöd till idrotten.

Tanken på en anslagsmässig samordning av stödet till idrotten hade förts
fram av idrottsutredningen i dess betänkande Idrott åt alla (SOU 1969:29).
Förslaget tillstyrktes när det gällde skytteväsendet av Skytteförbundens överstyrelse
med reservation dock för den fördelning av anslagsmedlen som
utredningen hade tänkt sig. Enligt överstyrelsen borde skyttet kunna påräkna
minst samma anslagsökningar som den egentliga idrottsrörelsen.

Idrottsutredningen uttalade sig också för en längre gående organisatorisk
samordning inom idrotten. Enligt utredningen var det önskvärt med en
nära samverkan mellan Riksidrottsförbundet och övriga huvudorganisationer.
Den mest rationella lösningen ansåg utredningen vara att Korporationsidrottsförbundet,
Skid- och friluftsfrämjandet samt Skytteförbundens
överstyrelse anslöt sig som specialförbund till Riksidrottsförbundet. Av de
båda andra skytteorganisationerna var Svenska sportskytteförbundet redan
anslutet till Riksidrottsförbundet.

Utredningens motiv för en samordning av idrottsrörelsen inom Riksidrottsförbundets
ram redovisas i propositionen 1970:79 (s. 23) på följande
sätt:

Det är givetvis korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet
samt Skytteförbundens överstyrelse som själva äger att besluta i organisatoriska
frågor av detta slag. Men nämnda organisationer bedriver en med
specialförbund inom riksidrottsförbundet i princip likartad verksamhet som
till övervägande del finansieras med statliga och kommunala medel. Med
hänsyn till dessa omständigheter är det rimligt att man från statens och
kommunernas sida kräver att verksamheten organiseras på mest rationella
sätt. Ett på angivet sätt utbyggt riksidrottsförbund utgör den bästa lösningen
och det mest positiva gensvaret från de anslagstagande organisationernas
sida på de krav som stat och kommun med rätt kan ställa.

Utredningens undersökningar visar att ökad effektivitet kan uppnås
genom en organisatorisk samverkan i den form systemet med specialförbund
erbjuder. Därigenom vinnes att de betydande allmänna medel som satsas
på idrotten ger bästa möjliga resultat. Utredningen vill för egen del se ett
mycket nära samband mellan de kraftigt ökade anslag utredningen föreslår
och den organisatoriska rationalisering som en anslutning av korporations -

FöU 1975/76:1 y

7

idrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet och det frivilliga skytteväsendet
såsom specialförbund till riksidrottsförbundet skulle utgöra.

En ledamot i utredningen reserverade sig mot förslaget. Han förordade
i stället att ett neutralt organ - ett råd - skulle bildas för att ta hand om
anslagsfrågor och andra gemensamma angelägenheter. Skytteförbundens
överstyrelse anslöt sig vid remissbehandlingen till reservantens förslag.

Propositionen knöt emellertid an till utredningens förslag också i denna
del. Departementschefen förordade ett samgående i en gemensam organisation
för de olika huvudorganisationerna. 1 likhet med utredningen underströk
han dock att det var de berörda organisationerna själva som måste
ta ställning i organisationsfrågan.

Samtidigt som det frivilliga skytteväsendet i anslagshänseende fördes över
från fjärde till tionde huvudtiteln genomfördes en betydande höjning av
stödet till frivilligorganisationerna (prop. 1970:18, SU
1970:87, rskr 1970:194). Förbättringarna hade föreslagits av 1966 års värnpliktskommitté
i betänkandet Frivilligförsvaret I (SOU 1968:54), som lämnades
i november 1968. Genom sin ändrade departementstillhörighet fick
skytteorganisationerna inte del av anslagshöjningarna för frivilligförsvaret.

Beträffande det frivilliga skyttet konstaterade värnpliktskommittén i sitt
betänkande att man borde sträva efter en ökad samordning mellan skytteorganisationerna,
bl. a. av verksamheten på det lokala planet, för att tillgängliga
resurser skulle kunna utnyttjas bättre. En samordning skulle enligt
kommitténs mening underlättas genom ett närmare organisatoriskt samgående
mellan de tre skytteorganisationerna. Kommittén ansåg att det fanns
skäl överväga, om inte de tre skytteorganisationerna på central, regional
och lokal nivå borde inordnas under en gemensam styrelse.

Utskottet övergår så till att behandla den genom motionen 1975:1314
aktualiserade frågan om den frivilliga skytterörelsens departementstillhörighet.

Motionärerna påpekar att skytterörelsen i grunden är en frivillig försvarsorganisation
och som sådan beroende av ett direkt och omfattande samarbete
med försvaret. I motionen erinras också om att man inom hemvärnet och
annan frivillig försvarsverksamhet vidmakthåller skjutskicklighet med eldhandvapen
inom skytteföreningarna och att skytterörelsens program är inriktat
på att tillgodose detta. Av dessa och andra skäl anser motionärerna
det vara angeläget att frågan om den frivilliga skytterörelsens departementstillhörighet
omprövas.

Av remissinstanserna anser överbefälhavaren, liksom Skytteförbundens
överstyrelse, att den frivilliga skytterörelsen i anslagshänseende hör hemma
under försvarshuvudtiteln. Sveriges riksidrottsförbund och Svenska sportskytteförbundet
finnér inte skäl till en ändring av frivilliga skytterörelsens
departementstillhörighet. En medlande hållning intar Svenska pistolskytteförbundet,
som för egen del inte påyrkar en förändring men inte heller

FöU 1975/76:1 y

8

motsätter sig en återgång till försvarsdepartementet, om en sådan skulle
aktualiseras.

Utskottet vill först erinra om att den år 1970 beslutade ordningen för
det statliga stödet till idrotten inte endast avsåg själva anslagsstrukturen.
Det var också fråga om en organisatorisk samordning, som - när det gällde
det frivilliga skyttet - ytterst syftade till att de frivilliga skytteorganisationerna
skulle gå samman och bli ett specialförbund inom Riksidrottsförbundet.
Varken frivilliga sk ytterörelsen eller Pistolskytteförbundet har
emellertid funnit anledning att ingå i Riksidrottsförbundet. Båda organisationerna
får med gällande ordning statsbidrag genom Riksidrottsförbundet
i egenskap av utanförstående organisationer. För bådas del kompliceras ett
eventuellt ingående i Riksidrottsförbundet bl. a. av de skillnader som föreligger
beträffande möjligheter till medlemskap för utländska medborgare.

Vad samhörigheten med försvaret beträffar vitsordar man från försvarets
sida gärna den stora betydelse som den frivilliga skytterörelsen har för våra
försvarsansträngningar, särskilt när man inom värnpliktsutbildningen måste
inskränka på tiden för skjutträning. Hemvärnet och skytterörelsen betecknas
ibland som två grenar på samma träd.

Skytteförbundens överstyrelse hävdar, att skytterörelsen inte har fått sin
andel av de anslagshöjningar som skett sedan år 1970. Man avser härvid
i första hand Riksidrottsförbundets fördelning av stödet till idrotten. Man
jämför emellertid också med anslagsutvecklingen för de frivilliga försvarsorganisationerna.
I nedanstående tabell redovisar utskottet det statliga stöd
(i 1 000-tal kronor), som utgått till idrottens organisationer och till frivilligorganisationerna
under budgetåren 1970/71-1975/76. Skytterörelsens andel
av idrottsstödet anges särskilt.

Budgetår	Idrottens organisationsstöd	Stöd till de frivilliga försvarsorga-nisationerna
Anslag	Därav till Skytteförb. överstyrelse
1970/71	40 450	3210	14 339
1971/72	45 400	3 510	16 717
1972/73	50 900	3 810	17 405
1973/74	57 200	4000	18 350
1974/75	65 600	4 300	19 340
1975/76	75 900	4 800	23 140

Idrottsanslaget har enligt tabellen ökat med (75 900 000 - 40 450 000)
35 450 000 kr., vilket motsvarar drygt 87 96. För Skytteförbundens överstyrelse
uppgår ökningen till (4 800 000-3 210 000) 1 590 000 kr. eller
49,5 %. Under samma tid har det statliga stödet till frivilligorganisationerna
ökat med (23 140 000 - 14 339 000) 8 801 000 kr. eller med i runt tal 61 %.

FöU1975/76:1y

9

Av siffermaterialet framgår att det statliga stödet till Skytteförbundens
överstyrelse (frivilliga skytterörelsen) har ökat men inte i samma takt som
anslagen till idrotten och till de frivilliga försvarsorganisationer som får bidrag
via försvarsdepartementet. Av detta kan man emellertid inte dra några slutsatser
för framtiden, särskilt som det finns en rad faktorer som styr ekonomin
för berörda organisationer. Som exempel kan nämnas att frivilliga skytterörelsen
genom överföringen till idrottsanslaget anser sig ha gått miste
om vissa särskilda bidrag till sin ungdomsorganisation.

Motionen och den utredning som föreligger i ärendet ger utskottet anledning
att lämna följande yttrande.

Motionen aktualiserar en komplicerad fråga med många aspekter. Departementsanknytningen
är inte betydelselös för den statliga bidragsgivningen
eftersom den i någon mån avgör hur skytterörelsen sätts in i sitt sammanhang
vid de bedömningar som ligger till grund för det statliga stödet.
Man kan i detta sammanhang inte heller bortse från att departementsanknytningen
- mot bakgrund av skytterörelsens syfte och framväxt - onekligen
har en viss psykologisk betydelse. Ingen ifrågasätter skyttets betydelse
för vårt försvar och de tre närmast aktuella skytteorganisationerna är alla
frivilliga försvarsorganisationer enligt frivilligkungörelsen.

Till helhetsbilden hör att vissa terminologiska förhållanden ter sig egenartade
men förklaras av att Sportskytteförbundet och Pistolskytteförbundet
har bildats genom utbrytning ur frivilliga skytterörelsen, som har behållit
sitt namn. Det kan också ligga nära till hands att ifrågasätta om inte de
tre organisationerna åter borde gå samman i någon form. Såvitt utskottet
kunnat finna finns det emellertid stora skillnader när det gäller inriktningen
av organisationernas verksamhet och man bör från statens sida knappast
gå längre än att rekommendera ett vidgat samarbete i övergripande frågor.
F. n. finns i varje organisations styrelse en ledamot med suppleant från
vardera av de båda andra skytteorganisationerna.

Det är av betydelse i sammanhanget att särskilt den frivilliga skytterörelsen
anser sig ha ett mycket gott samarbete med försvarets myndigheter, såväl
lokalt som regionalt och centralt, medan kontakterna och behovet av praktiskt
samarbete med idrottsföreningar och idrottens företrädare är mindre.

Den största och äldsta av landets skytteorganisationer - frivilliga skytterörelsen
- har främst skjutning med gevär, kulsprutepistol och automatkarbin
på sitt program. Den har ett nära samarbete med det militära försvaret,
inte minst hemvärnet. Organisationens betydelse för skjutskickligheten
inom försvaret är utan tvekan stor. Utskottet finnér mot denna bakgrund
att dess verksamhet och behov rätteligen bör prövas inom totaiför -

FöU 1975/76:1 y

10

svarets ram. Det finns därför skäl för utskottet att för sin del förorda att
riksdagen uttalar sig för att frivilliga skytterörelsens departementstillhörighet
blir föremål för prövning.

Stockholm den 4 november 1975

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s),
Gustafsson i Stenkyrka (c), Glimnér(c), fru Sundström (s), herrar Karl Bengtsson
i Varberg (fp), Brännström (s). Pettersson i Örebro (c). Gustavsson i
Nässjö (s), herr andre vice talmannen Virgin (m), herrar Olsson i Asarum
(s). Hedberg (s), Björk i Gävle (c) och Konradsson (s).