yttr 1975/76 cu4y y

Yttrande 1975/76:cu4y

Civilutskottets yttrande
1975/76:4 y

över motion om en skyddslagstiftning för bevarande och vård av kulturhistoriskt
värdefulla bebyggelser och miljöer

Till kulturutskottet

Kulturutskottet har beslutat inhämta yttrande från civilutskottet över motionen
1975/76:1380 (m). 1 motionen hemställs att riksdagen hos regeringen
begär att bygglagutredningen ges direktiv att utreda frågan om ett särskilt
planinstitut för bevarande och vård av kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser
och miljöer och framlägga förslag i så god tid att proposition kan föreläggas
1977 års riksdag.

Vissa tidigare förslag m. m.

Den år 1968 tillsatta bygglagutredningen redovisar i sitt principbetänkande
(SOU 1974:21) Markanvändning och byggande utgångspunkter för en ny
lagstiftning, avsedd att ersätta den nuvarande byggnadslagen (1947:385).
Efter riksdagens beslut (mot. 1971:832, KrU 1971:26) hade utredningen år
1972 getts som tilläggsuppdrag att överväga synpunkter på skydd för kulturhistoriskt
värdefulla bebyggelser och miljöer. I enlighet med direktiven
samrådde utredningen i denna del med 1965 års musei- och utställningssakkunniga.
De sakkunniga fick information om det plansystem utredningen
övervägde och lämnade till utredningen en rapport med redovisning av
vilka bevaringsbehov som gör sig gällande från kulturhistorisk synpunkt
och en bedömning av hur dessa kan tillgodoses inom ramen för det tilltänkta
systemet. Rapporten har fogats till utredningens nämnda betänkande. Utredningen
har fört fram överväganden angående skydd för kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse, överväganden som ansluter till vad som framförts
från 1965 års musei- och utställningssakkunniga. En sammanställning (SOU
1975:17) av remissyttrandena över betänkandet har publicerats.

Bygglagutredningen befriades år 1974 från sitt uppdrag. Betänkandet och
remissyttrandena bearbetas inom bostadsdepartementet (prop. 1974:150 s.
387-391). Enligt vad som anförts i 1976 års budgetproposition (bil. 14 s.
6) avses en departementspromemoria med förslag till ny lagstiftning på
väsentliga områden föreligga hösten 1976 och bli föremål för en omfattande
remissbehandling, varefter proposition bör kunna föreläggas riksdagen hösten
1977.

Utredningens förslag beträffande underhåll av kulturhistoriskt värdefulla
bebyggelser (s. 212-217) innebär bl. a. att det skall bli möjligt att i plan
föreskriva byggnadslovsplikt för åtgärder som är hänförliga till underhåll.

1 Riksdagen 1975/76. 19 sami. Yttr. nr 4

CU 1975/76:4y

2

Också materiella föreskrifter om dessa åtgärder bör kunna ges. För fördyringar
till följd av sådana mer långtgående underhållsföreskrifter bör fastighetsägaren
i vissa fall kunna få ersättning från det allmänna. Lagen
(1960:690) om byggnadsminnen skall fortfarande gälla. Större sammanhängande
bebyggelsemiljöer bör enligt utredningen (s. 318) kunna skyddas genom
att de anges särskilt i kommunplan och att det därvid eller i kommundelsplan
meddelas erforderliga bestämmelser angående områdets utformning. För
de här nämnda områdena bör (s. 340) först och främst ges riktlinjer till
grund för prövning av uppkommande frågor om rivning, nybyggnad och
ombyggnad. Vidare kan byggnadslovsplikten behöva vidgas så att den innefattar
också t. ex. yttre underhåll. Exempel på föreskrifter med angivet
syfte återges i betänkandet.

I sammanställningen av remissyttrandena (SOU 1975:17) har bl. a. (s.
246-247) redovisats i allt väsentligt positiva synpunkter på förslaget om
bevaringsansvisningar i kommunplan. Riksantikvarieämbetet m. fl. förordar
(s. 364-365) en vidgning av byggnadsminneslagens tillämpningsområde.
Riksantikvarieämbetet framhåller (s. 112-113) att såväl det föreslagna plansystemet
som regleringen av rivning och underhåll bör kunna bli av stor
betydelse för kulturminnesvården. Även ett stort antal andra remissinstansers
i allt väsentligt positiva synpunkter redovisas i anslutning härtill.

Inom bostadsdepartementets ansvarsområde har, med utgångspunkt från
förslag i saneringskommitténs betänkande (SOU 1973:27) Sanering III öppnats
nya stödformer vid upprustning av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse.
Sålunda tillstyrker civilutskottet (CU 1975/76:22) förslag i bilaga
14 till budgetpropositionen 1976 att beslut om höjt låneunderlag för ändamålet
får meddelas intill belopp av 15 milj. kr. under vart och ett av
åren 1976 och 1977, att beslut om tilläggslån får meddelas intill 20 milj.
kr. för vart och ett av de nämnda åren och att den sistnämnda ramen
får överskridas om det behövs av sysselsättningsskäl. I det nämnda betänkandet
lämnas också vissa ytterligare uppgifter om verksamheten och
dess omfattning.

Utskottet

Motionen tar sikte på utredning om ett särskilt planinstitut för bevarande
och vård av kulturhistoriskt värdefulla bebyggelser och miljöer. Som huvudsaklig
grund för yrkandet anges att det faller sig naturligt att planfrågan
i dessa fall ges en särskild och delvis annan behandling och att det förefaller
som om denna synpunkt inte tillräckligt utretts. Alternativet skulle vara
en skyddslagstiftning av fransk typ (redovisad av saneringskommittén i SOU
1973:27, s. 43-49, och kommenterad av 1965 års musei- och utställningssakkunniga
i SOU 1974:21, s. 565-566) - en lagstiftning där statliga myndigheter
har ett dominerande inflytande över bevaringsarbetet. Motionärerna
anför dock att en planlagstiftning, som såväl enligt gällande rätt som enligt

CU 1975/76:4y

3

bygglagutredningens förslag, lägger initiativen hos kommunerna kan ha
många skäl för sig - förutsatt dock att på det här aktuella området erforderliga
medel ställs till förfogande.

I den mån motionens syfte är att påkalla ökade statliga ekonomiska och
administrativa insatser för de kulturminnesvårdande uppgifterna utanför
bostadssektorns ram anser sig civilutskottet böra helt överlämna denna fråga
till kulturutskottets bedömande. Enligt vad civilutskottet förordat (CU
1975:7 s. 30) kommer en redogörelse för erfarenheterna av stödet inom
bostadssektorn att redovisas.

Är åter syftet - enligt motionsyrkandet - att åstadkomma ett särskilt
planinstitut kan motionen inte tillstyrkas. Det är enligt civilutskottets mening
av stort värde att planeringen även för kulturhistoriska bevarandeintressen
fogas in i den övriga fysiska planeringen och i bestämmelserna
om byggande. En annan ordning skulle t. o. m. kunna motverka motionärernas
allmänna syfte att främja och förankra dessa bevarandeintressen
och möjligen även bidra till att skapa den inte önskade koncentrationen
på ett fåtal objekt. Motionärerna synes inte ha gjort några specifika bedömningar
av bygglagutredningens förslag och remissinstansernas synpunkter.

Civilutskottet stryker dock under att det oavsett plansystem kvarstår en
fråga om prioritering av resurserna. Detta gäller inte endast direkta bevarandekostnader
utan också de statliga administrativa insatserna för inventeringar,
bedömningar mot andra intressen, anvisningar och riktlinjer - något
som delvis också berörts i utskottets betänkande CU 1975:22 (s. 47^18).

Stockholm den 8 april 1976

På civilutskottets vägnar
PER BERGMAN

Närvarande: herrar Bergman i Göteborg (s), Lindkvist (s). Åkerfeldt (c).
Strömberg i Botkyrka (fp), Jadestig (s), Adolfsson (m). Häll (s). Olof Johansson
i Stockholm (c). Claeson (vpk), fru Landberg (s), fru Ingvar-Svensson
(c), herrar Danell (m), Håkansson i Trelleborg (s). Andersson i Gamleby
(s) och fru Andersson i Hjärtum (c).

Särskilt yttrande

av herrar Adolfsson (m) och Danell (m) som anför:

Motionärernas beskrivning av de olika åtgärder som vidtagits under senare
år i syfte att bevara kulturhistoriskt värdefull bebyggelse visar på en tveksamhet
som i sin tur riskerar att omintetgöra stora värden. Någon genom -

CU 1975/76:4y

4

gripande reform där både ekonomiska och planmässiga aspekter beaktats
har inte genomförts. Med hänsyn till bl. a. bygglagutredningens arbete och
remissbehandlingen av detta står det dock klart att mycket nu kan göras
utan ytterligare tidskrävande utredningsarbete. För att kunna ta till vara
omistliga miljöer som annars riskerar att definitivt gå till spillo är det angeläget
att frågan om bevarande av kulturhistorisk bebyggelse snarast får
sin lösning.

GOTAB 51737 Stockholm 1976