yttr 1975 jou3y y

Yttrande 1975:jou3y

Jordbruksutskottets yttrande nr 3 JoU 1975:3 y

Nr 3y

Jordbruksutskottets yttrande över vissa med anledning av propositionen
1975:100 (kompletteringspropositionen) väckta motioner

Till finansutskottet
Motionerna

I motionen 1975:2154 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås, såvitt
nu är i fråga, under punkten 4 i motionens hemställan, att hela det belopp
som enligt gällande överenskommelse skall tillföras jordbruket den 1 juli
1975 erläggs av statsmedel.

I motionen 1975:2156 av herr Stjernström (c) hemställs att riksdagen vid
sin behandling av propositionen 1975:100 beslutar uttala att skogsbilvägbyggandet
inom inre stödområdet under budgetåret 1975/76 bör omfatta
900 km nybyggd väg.

Motionerna har hänvisats till finansutskottet för beredning. Enligt beslut
den 15 maj 1975 har finansutskottet berett jordbruksutskottet tillfälle att
avge yttrande över förenämnda motionsyrkanden.

Utskottet

Kostnaderna över budgeten för nu utgående livsmedelssubventioner uppgår
för helår till ca 2,3 miljarder kr. Denna subventionsnivå innebär att
detaljhandelspriset på t. ex. mjölk kan hållas ca 1 kr. lägre än vad som
eljest skulle vara fallet. Regeringen har vidare fattat beslut om att tillskjuta
hälften av det belopp som enligt gällande överenskommelse skall tillföras
jordbruket den 1 juli 1975. Totalt beräknas prisstödet förbudgetåret 1975/76
uppgå till ca 2,6 miljarder kr. Ersättningen till jordbruket till följd av prisstoppet
m. m. bestrids från det under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, som i enlighet med
nyssnämnda beräkningar upptagits till 2,6 miljarder kr. (prop. 1975:55, JoU
1975:11, rskr 1975:166).

En eventuell höjning av subventionsgraden medför självfallet en ökad
belastning på anslaget, men påkallar, som framgår av det anförda, inte något
riksdagsbeslut om ytterligare anslagsanvisning.

Det ankommer inte på jordbruksutskottet att behandla frågan om livsmedelssubventioneringen
från i första hand fördelningspolitiska synpunkter.
Utskottet vill dock erinra om att valet av metod för att finansiera jordbruksstödet
ingår bland de frågor som 1972 års jordbruksutredning har att

1 Riksdagen 1975. 16 sami Yttr. nr 3

JoU 1975:3 y

2

behandla. Därvid bör utredningen enligt direktiven även undersöka möjligheterna
att gå över till en lågprislinje och effekterna av en sådan övergång.
Förutom detta bör utredningen även undersöka möjligheterna till ytterligare
modifieringar av högprislinjen. Enligt vad utskottet erfarit har utredningen
ägnat stor uppmärksamhet åt angivna problematik, och vissa undersökningar
har gjorts beträffande verkningarna av olika metoder för finansiering av
jordbruksstödet i större eller mindre grad över budgeten. Utskottet har inte
funnit tillräckligt underlag för att kunna avgöra om det är möjligt eller
lämpligt att bryta ut det ifrågavarande problemkomplexet ur jordbruksutredningens
övriga jordbrukspolitiska överväganden. Med hänsyn till frågans
avgörande betydelse för den fortsatta utvecklingen på förevarande område
utgår utskottet dock från att jordbruksutredningens överväganden i ämnet
bedrivs med all möjlig skyndsamhet och att utredningen så snart det låter
sig göra framlägger av övervägandena motiverade förslag.

Utöver vad nu anförts föranleder motionen 2154 i remitterad del inte
något särskilt uttalande från utskottets sida.

Vad gäller skogsvägbyggnad inom det inre stödområdet vill utskottet nämna
att riksdagen på utskottets hemställan godkänt ett i budgetpropositionen
framlagt förslag (prop. 1975:1 bil. 11, p. D4, JoU 1975:1, rskr 1975:83) att
under budgetåret 1975/76 beviljas statsbidrag med högst 10,5 milj. kr. till
skogsvägbyggnadsföretag inom sagda stödområde. 1 fråga om skogsvägbyggnadsföretag
utanför det inre stödområdet har ramen för statsbidrag tagits
upp med 8 milj. kr. För förhöjning av statsbidraget till skogshuvudvägar
av särskild betydelse från fritidssynpunkt har beräknats ett oförändrat rambelopp
av 500 000 kr. 1 samband med behandlingen av budgetpropositionen
i förevarande del erinrade utskottet om att utskottet förra året uttalat sin
tillfredsställelse över att möjligheter gavs till förhöjning av statsbidrag till
byggande av skogsvägar i det inre stödområdet. Såvitt utskottet kunde finna
borde budgetpropositionens förslag under denna punkt ge de skogliga myndigheterna
goda möjligheter att i samma takt som hittills följa gällande
långtidsprogram för skogsvägbyggnadsverksamheten. Regeringen borde liksom
f. n. kunna jämka fördelningen mellan de olika anslagsändamålen. Med
anledning av farhågor som motionsvis framförts om att anslagstilldelningen
skulle visa sig otillräcklig framhöll utskottet att regeringen om så skulle
befinnas erforderligt givetvis hade möjlighet att återkomma till riksdagen
i frågan med äskande om medel på tilläggsstat.

Utskottet vill framhålla att det anförda givetvis inte innebär att utskottet
motsätter sig att särskilda medel, därest så befinns möjligt, ställs till förfogande
för i motionen 2156 åsyftade skogsvägbyggnadsföretag ur anslagen
till sysselsättningsskapande åtgärder.

Stockholm den 21 maj 1975
På jordbruksutskottets vägnar

EINAR LARSSON

JoU 1975:3 y

3

Närvarande: herrar Larsson i Borrby (c), Hedström (s), Magnusson i Tanum
(s), Kronmark (m), Jonasson (c), fru Lundblad (s), herrar Pettersson i Lund
(s), Wachtmeister i Johannishus (m), Wictorsson (s), Johansson i Holmgården
(c), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s), herrar Stadling (s), Enlund (fp)
och Israelsson (vpk).

Avvikande mening

av herr Israelsson (vpk) som beträffande motionen 1975:2154, yrkande 4,
anför följande:

1972 års jordbruksutredning har bl. a. att pröva det prissystem som i framtiden
skall gälla i fråga om det svenska jordbrukets produkter. Under den
tid som denna utredning arbetat har inflationen fortsatt. Regeringen har
funnit det politiskt lämpligt att införa prisstopp på vissa baslivsmedel och
att detta finansieras med medel ur statsbudgeten. Detta beslut har regeringen
tagit trots att frågan om prissystemet var föremål för utredning och något
ställningstagande från den berörda utredningen ännu inte gjorts. Hittills
har regeringen föreslagit subventionering av hela den prisstegring som skett
på vissa baslivsmedel. Från årsskiftet 1974-1975 är man emellertid, tydligen
av statsfinansiella skäl, inte längre beredd att subventionera mer än halva
den fortsatta prisstegringen. Om i detta läge ett politiskt parti i riksdagen
föreslår att den hittills gällande graden av livsmedelssubvention skall gälla
kan detta inte anses mera otillbörligt, med hänsyn till pågående utredning,
^n regeringens tidigare förslag. Jag menar således att finansutskottet bör
allvarligt överväga att i första hand bibehålla graden av subventionering
på de baslivsmedel som hittills varit subventionerade.

GOT AB 75 9598 S Stockholm 1975