yttr 1975 inu1y y

Yttrande 1975:inu1y

Inrikesutskottets yttrande nr 1 InU 1975:1 y

Nr 1 y

Inrikesutskottets yttrande över motion med anledning av komplet
teringspropositionen 1975:100

Till finansutskottet

Genom beslut den 15 maj 1975 har finansutskottet berett inrikesutskottet
tillfälle att avge yttrande över den med anledning av propositionen 1975:100
väckta motionen 1975:2154, yrkandena 2 och 3, av herr Hermansson m. fl.
(vpk).

Motionen

Yrkandet 2 i motionen innebär att riksdagen skall uttala sig för bekämpande
av ungdomsarbetslösheten i enlighet med de i motionen angivna
huvudlinjerna.

Huvudlinjerna anges på följande sätt:

Arbetsmarknadsmyndigheterna måste göra sin verksamhet uppsökande
och skapa kontakt även med de ungdomar som går vid sidan av förmedlingen
eller enbart vid dess öppna mottagning.

Arbetsmarknadspolitiken gentemot ungdomarna måste överge sin nuvarande
mestadels socialpolitiska prägel. Den måste i stället kopplas till
ett medvetet skapande av nya sysselsättningstillfällen.

Sysselsättningsprogrammet bör inriktas på att en relativt stor del av den
arbetslösa ungdomen ska beredas plats inom sektorn stat/kommun. På sikt
bör de av VPK föreslagna nya statsindustrierna bl. a. inriktas på ungdomsrekry
tering.

En offensiv utbildningspolitik måste förenas med uppsökandet och skapandet
av nya arbetstillfällen. Den arbetslösa ungdomens handikapp i detta
avseende är ofta svagheten i dess allmänna utbildning. Höjandet av utbildningsnivån
bör ses inte från näringslivets utan från en vidare samhällelig
aspekt.

Den arbetslösa ungdomen bör anslutas till socialförsäkringssystemet.

I yrkandet 3 begär motionärerna att riksdagen skall uttala sig för en ny
principiell inriktning av arbetsmarknadspolitiken i syfte att bereda arbetshandikappade
en meningsfull sysselsättning i produktionsföretag och med
löne- och anställningsvillkor i enlighet med dem som gäller för den öppna
marknaden och där de anställda tillförsäkras inflytande över såväl produktionsinriktning
som anställnings- och arbetsvillkor; samt hos regeringen
hemställa om framläggande av förslag till riksmötet 1975/76 i enlighet härmed.

1 Riksdagen 1975. 18 sami. Ytlr. nr 1

InU 1975:1 y 2

Motionen riktar sig i denna del mot sysselsättningen i skyddat arbete
som betecknas som en alltmera utpräglad andra rangens arbetsmarknad,
där sysselsättningen är det primära och den produktiva insatsen blir sekundär.
Motionärerna anser att det skyddade arbetet inte kan få fortsätta
i sin hittillsvarande form, och de understryker att alla måste garanteras
rätten till meningsfull sysselsättning.

Utskottet

Motionärerna har aktualiserat frågor som riksdagen behandlat tidigare
i år.

Åtgärder mot ungdomsarbetslöshet var en av huvudfrågorna i utskottets
tidigare i år avgivna betänkande InU 1975:3 om arbetsmarknadspolitiken.
Utskottet prövade då elva motioner som behandlade frågor om arbetsmarknadsläget
för ungdomar och om bättre anpassning mellan utbildning och
arbetsliv. Frågor om ungdom och utbildning har senare ytterligare behandlats
i utskottets i dagarna avgivna betänkande InU 1975:14 om arbetsmarknadsutbildningen.

I betänkandet InU 1975:3 lämnades en översiktlig redovisning för det
utredningsarbete som pågår om ungdomars ställning på arbetsmarknaden.
Därvid nämndes särskilt sysselsättningsutredningen, som har en särskild
arbetsgrupp för ungdomsfrågor, AMS arbetsgrupp för praktikfrågor, skolöverstyrelsens
arbetsgrupp för samverkan mellan skola och arbetsliv och
utbildningsdepartementets arbetsgrupp rörande gymnasieskolan. Den sistnämnda
gruppen skall bl. a. pröva om det är lämpligt att inrätta kortare
yrkesinriktade kurser som tar sikte på ungdomar med låg studiemotivation
eller med önskan att varva studier med förvärvsarbete.

De i den aktuella motionen framförda önskemålen om uppsökande och
kontaktskapande verksamhet bland ungdom, fler arbetstillfällen för ungdom,
varav en relativt stor del sannolikt får beredas på den offentliga sektorn,
och åtgärder för att avhjälpa svagheter i den arbetslösa ungdomens utbildning
är frågor av just det slag som behandlats i det nämnda betänkandet InU 3.
Utskottet slog i det sammanhanget fast att rätten till arbete är en central
utgångspunkt för det politiska reformarbetet och att det gäller för ungdom
likaväl som för andra grupper i samhället. Samtidigt konstaterade utskottet
att det för ungdomarnas del finns särskilda problem som hänger samman
med övergången mellan utbildning och arbetsliv och att det gäller att skapa
praktiska lösningar för att överbrygga dessa problem. Utskottet uttalade
vidare att samhällets stödåtgärder i forsta hand bör vara inriktade på att
undanröja de arbetshinder som oftast visar sig bestå av bristande utbildning
eller brist på yrkeserfarenhet. Utskottet underströk därför att ungdomar alltså
bör erbjudas arbete (eventuellt såsom praktik) eller utbildning eller stöd
av annat slag som de kan ha behov av. En sådan ordning, fortsatte utskottet,
visar för de unga att samhället har ett aktivt intresse att lösa den enskildes

InU 1975:1 y

3

problem på arbetsmarknaden och utgör därmed en viktig trygghetsgaranti.

Den nu skisserade ordningen förutsatte enligt utskottets mening bl. a.
att åtskilliga frågor av organisatorisk och ekonomisk natur måste klarläggas.
Samtidigt underströks att det är viktigt att förslag arbetas fram så snart
som möjligt. Utredningsarbetet borde anförtros sysselsättningsutredningen
som skulle ha att ta upp frågorna med förtur.

Representanterna i utskottet för folkpartiet reserverade sig till förmån
för ett uttalande om en garanti från samhällets sida för ungdomar om arbete
eller utbildning. Herr Lorentzon (vpk) reserverade sig inte men hänvisade
i särskilt yttrande till vänsterpartiet kommunisternas program för ett långsiktigt
sysselsättningspolitiskt aktionsprogram.

Riksdagen biträdde efter debatt den 20 mars utskottets förslag, och regeringen
underrättades härom.

Som framgår av det tidigare sagda tas i den förevarande motionen upp
frågor om ungdomars ställning på arbetsmarknaden som riksdagen ingående
behandlat så sent som i slutet av mars månad. Riksdagen slöt då med
stor majoritet upp bakom utskottets förslag, bl. a. röstade representanterna
för vänsterpartiet kommunisterna med utskottet. Motionen innehåller inte
några nya synpunkter i den aktuella frågan, och då inte heller i övrigt finns
anledning att göra en ny bedömning av problemen avstyrker utskottet motionsyrkande!
2.

Vad sedan gäller yrkandet om en ny inriktning av arbetsmarknadspolitiken
för att bereda arbetshandikappade meningsfull sysselsättning noterar utskottet
att ett yrkande av samma innehåll framställts i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion 1975:1709. I ett i denna del enhälligt yttrande hänvisade
utskottet i det nyssnämnda betänkandet InU 1975:3 till att organisationskommittén
för skyddat arbete väntades lägga fram principförslag redan i vår.

1 avvaktan härpå syntes det enligt utskottet vara mindre lämpligt att nu
ta upp till sakprövning förslag av den art som fördes fram i motionen 1709.
Densamma borde därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets förslag.

Utskottet, som inhämtat att den ovan nämnda kommittén nu arbetar
med sikte på att lägga fram sina förslag i augusti, kan inte finna anledning
för riksdagen att frångå sin tidigare inställning. Motionsyrkandet 3 bör således
avslås. När det gäller motionens motivering kan utskottet inte underlåta
att peka på att motionen präglas av en nedvärderande attityd till
de insatser som görs för och av de anställda i den skyddade verksamheten.
Utskottet tar bestämt avstånd från denna inställning.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att finansutskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1975:2154, yrkandena 2 och 3.

Stockholm den 20 maj 1975

På inrikesutskottets vägnar
BENGT FAGERLUND

InU 1975:1 y

4

Närvarande: herrar Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nilsson i Östersund
(s), Stridsman (c), fru Jonäng (c), fru Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m),
Nilsson i Kalmar (s), Gustafsson i Säffle (c). Lorentzon (vpk), fru Berglund
(s), herrar Strindberg (m), Ekinge (fp), Ulander (s) och Carlström (fp).

Avvikande mening

av herr Lorentzon (vpk) som anser att yttrandet under rubriken Utskottet
bort ha följande lydelse:

Med arbetsmarknadspolitiken som hjälpmedel har det inte varit möjligt
att skapa reguljär sysselsättning åt grupper som har en svag ställning på
arbetsmarknaden. I motionen tar man upp problemen för två sådana grupper,
nämligen ungdomar och utslagen äldre arbetskraft.

T rots insatser av olika slag har en stor del av de ungdomar som genomgått
utbildning inte kunnat beredas meningsfull sysselsättning. De senaste AKUsiffrorna
visar trots konjunkturläget en stigande tendens beträffande ungdomsarbetslösheten.
Enligt utskottets uppfattning bör regeringen omedelbart
vidta åtgärder för att komma till rätta med problemen. I vänsterpartiet kommunisternas
motion har lagts fram förslag till ett program i ämnet. Utskottet
ställer sig bakom detta förslag och förordar att riksdagen antar detta som
en riktlinje för regeringens handlande.

När det gäller den utslagna äldre arbetskraften är det uppenbart att den
förda politiken misslyckats. Detta har främst sin grund i den låga ambitionsnivån
när det gäller att lösa problemen inom ramen för den ordinarie
arbetsmarknaden. Trots försök med anpassningsgrupper och liknande anordningar
har det inte varit möjligt att förmå det enskilda näringslivet att
sysselsätta även den arbetskraft som inte ur företagens synpunkt är hundraprocentigt
produktiv. Under 1970-talet, då man på officiellt håll drivit
tesen om arbetets anpassning till arbetskraftens förutsättningar, har antalet
sysselsatta i skyddade verkstäder och arkivarbetare nästan fördubblats och
uppgår i dag till över 30 000 personer. Till detta kommer ett stort antal
inom halvskyddad sysselsättning, särskilda beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning.
Det totala antalet som sysselsätts i olika former av
”skyddade” aktiviteter i dag lär inte understiga 70 000 personer. Vid bedömning
av denna siffra bör beaktas att antalet förtidspensionärer (sjukbidrag)
sedan 1970 ökat med över 80 000 och utgör nu fler än 270 000.

Den förda politiken har alltså lett till att arbetsmarknaden delats upp
i ett A- och ett B-lag. Det är uppenbart att det behövs ett radikalt omtänkande.
Samhället kan inte fortsätta med sin nuvarande passiva inställning
varigenom problem döljs i olika former av ”skyddad” verksamhet och förtidspensionering.

Vad utskottet här anfört innebär inte ett ställningstagande mot eller ett
förklenande omdöme om avsikterna med de vidtagna åtgärderna i syssel -

InU 1975:1 y

5

sättningsskapande syfte genom s. k. skyddat arbete. Det rör sig i stället
om att finna vägar som bättre motsvarar det angivna syftet. Utskottet beklagar
dröjsmålet med framläggandet av det aviserade principförslaget från
organisationskommittén för skyddat arbete, vilket enligt utskottets mening
motiverar att riksdagen i denna del ger sin mening till känna.

Med hänvisning till det anförda biträder utskottet motionsyrkandet att
riksdagen skall begära att regeringen till nästa riksmöte skall lägga fram
förslag som innebären ny principiell inriktning av arbetsmarknadspolitiken
i syfte att bereda arbetshandikappade en meningsfull sysselsättning i produktionsföretag
och med löne- och anställningsvillkor i enlighet med dem
som gäller för den öppna marknaden och där de anställda tillförsäkras inflytande
över såväl produktionsinriktning som anställnings- och arbetsvillkor.

,

GOTAB 75 95% S Slockholm 1975