yttr 1974 uu1y y

Yttrande 1974:uu1y

Utrikesutskottets yttrande nr 1 år 1974

UU 1974:1 y

Nr ly

Utrikesutskottets yttrande över motioner angående det statliga utvecklingsbiståndet,
väckta i anledning av propositionen 1974:100
angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret
1974/75, m. m.

Till finansutskottet

Genom beslut den 16 maj 1974 har finansutskottet hemställt om utrikesutskottets
yttrande över
dets motionen 1974:1845 av herr Hermansson m. fl. (vpk), moment 8;
dets motionen 1974:1846 av fröken Mattson m. fl. (s), moment 1;

dets motionen 1974:1847 av herr Werner i Malmö m. fl. (m);

dets motionen 1974:1853 av herr Fälldin m. fl. (c), moment 4;

dels motionen 1974:1855 av herr Helén m. fl. (fp);

dels motionen 1974:1856 av herr Johansson i Stockholm m. fl. (c), moment

1.

Utskottet får med anledning härav anföra följande.

1 motionerna 1845, 1846, 1847, 1855 och 1856 yrkas att för budgetåret
1974/75 skall anslås ytterligare 500 milj. kr. till utvecklingsbistånd, så att
enprocentsmålet uppfylls.

Det av riksdagen år 1968 antagna enprocentsmålet innebär att de samlade
biståndsanslagen budgetåret 1974/75 skulle svara mot en procent av bruttonationalprodukten
till marknadspris.

Av propositionen 1974:100 framgår att ett uppnående av enprocentsmålet
skulle kräva att anslagen till utvecklingsbistånd för budgetåret 1974/75 räknades
upp med ytterligare 500 milj. kr. till ca 2,6 miljarder kronor. I propositionen
anförs att en utgiftsökning av denna storleksordning inte kan
accepteras utan kompenserande inkomstförstärkning. Av betydelse i sammanhanget
är också de valutamässiga aspekterna. De kraftigt ökade oljepriserna
innebär en stor belastning på vår utrikesbalans. År 1974 kommer
Sveriges bytesbalans åter att redovisa ett inte obetydligt underskott. Risk
finns för att bytesbalansen ytterligare försvagas om den inhemska efterfrågan
utvecklas starkare. Det kan i sammanhanget erinras om att den redan föreslagna
svenska ökningen av biståndet med 35 procent vid en internationell
jämförelse framstår som mycket betydande. Sverige kommer också, möjligen
tillsammans med ytterligare något land, att vara ensamt om att uppnå det
av Förenta nationerna angivna målet som innebär att biståndsbetalningarna
år 1975 skall motsvara 0,7 procent av BNP. Mot denna bakgrund har re I

Riksdagen 1974. 9 sami. Yitr. nr I.

UU 1974:1 y

2

geringen stannat för att inte föreslå någon ytterligare ökning av biståndsanslagen
för budgetåret 1974/75.

I propositionen hänvisas till den vid tiden för dess framläggande ännu
pågående extra generalförsamlingen i Förenta nationerna. Därvid diskuterades
råvaruproblemen i stort samt möjligheten att genom särskilda finansiella
insatser stödja de länder som särskilt drabbats av oljekrisen. Sverige
stödjer dessa strävanden. Om man når fram till en lösning får Sverige vara
berett att solidariskt tillsammans med andra länder göra sin insats. Regeringen
kommer, om så är påkallat, att återkomma till riksdagen med
förslag om finansieringen av en sådan insats.

I propositionen anförs vidare att regeringen under alla förhållanden avser
att i 1975 års statsverksproposition föreslå de anslag som erfordras för att
enprocentsmålet skall uppnås budgetåret 1975/76.

Sverige har, sedan FN:s extra generalförsamling nu avslutats, mottagit en
vädjan från FN:s generalsekreterare om insatser inom ramen för det av
den extra generalförsamlingen antagna särskilda programmet till förmån
för de u-länder som drabbats hårdast.

Utskottet anser motiverat att dröja något vid de resolutioner som FN:s
extra generalförsamling antagit den 2 maj 1974.

Vid föredragning inför utskottet har härom framgått följande.

Den extra generalförsamlingen antog två resolutioner utan omröstning
men med en rad uttalade invändningar mot texten.

Den ena resolutionen utgörs av en deklaration om ett nytt internationellt
ekonomiskt system och uppställer en rad allmänna principer för framtida
ekonomiska relationer mellan staterna.

Den andra resolutionen utgörs av ett handlingsprogram för upprättandet
av det nya internationella ekonomiska systemet. Programmet är synnerligen
omfattande och rymmer avsnitt som berör råvaruproblem, livsmedel, allmänna
handelsfrågor, transport och försäkringsfrågor, monetära frågor, uländernas
industrialisering, överföring av teknologi till u-länderna, kontroll
av multinationella företag, samarbete mellan u-länder, förstärkning av FNsystemets
roll m. m.

Handlingsprogrammets avsnitt rörande finansiella utvecklingsfrågor inleds
med en maning till industriländerna att uppfylla utvecklingsstrategins
målsättningar för det finansiella resursflödet till u-länderna, i första hand
genom en ökning av det offentliga biståndets andel av flödet. Det offentliga
biståndet bör även överträffa det internationella 0,7-procentsmålet.

Det finansiella avsnittet innehåller vidare bl. a. uppmaningar till i-länderna
att främja offentliga och privata investeringar som styrs till lämpliga sektorer
av värdländernas regeringar. 1-länderna bör vidare överväga snara åtgärder
för att lätta u-ländernas skuldbörda, bl. a. genom skuldkonsolideringar. Utvecklingskrediter
på mjuka villkor bör i ökad utsträckning dirigeras till de
minst utvecklade länderna och de länder som drabbats hårdast.

Handlingsprogrammet innehåller vidare ett särskilt program för de mest

UU 1974:1 y

3

drabbade u-länderna. I ett inledande avsnitt konstateras att en rad u-länder
står inför akuta betalnings- och försörjningsproblem som en följd av de
ökade priserna på livsmedel, konstgödsel, energi och kapitalvaror samt höjda
transportkostnader. Samtidigt betonas dock att detta är resultatet av problem
på handelns samt valuta- och biståndsområdena som förelegat under en
rad år och därmed ackumulerats. Det särskilda programmets effektivitet
och allmänna värde sägs bli beroende av att steg tas emot en fundamental
omstrukturering av det ekonomiska systemet i enlighet med handlingsprogrammets
övriga avsnitt. Vidare konstateras att de särskilda åtgärderna
måste omfatta inte bara katastrofåtgärder som möjliggör nödvändig import
utan även insatser som ökar de drabbade ländernas produktionskapacitet.

Det särskilda programmet uppställer ingen målsättning för biståndsinsatsernas
omfattning. Däremot anges att alla utvecklade länder och u-länder
skall bidra efter utvecklingsnivå och ekonomisk styrka. I-ländernas bidrag
måste utgå utöver ”nu tillgänglig biståndsnivå”.

Enligt resolutionen skall FN:s generalsekreterare snarast möjligt starta
en räddningsaktion med syfte att göra det möjligt för de hårdast drabbade
u-länderna att upprätthålla nödvändig import under de närmaste 12 månaderna.
Härför uppmanas industriländerna och andra potentiella bidragsgivare
att senast den 15 juni tillkännage bidrag eller avsikt att lämna bidrag
genom bilaterala eller multilaterala kanaler till de drabbade länderna.

Vidare innehåller det särskilda programmet ett principbeslut att upprätta
en särskild fond inom FN-systemet som skall lämna katastrof- och utvecklingsbistånd
och som skall börja sin verksamhet senast den 1 januari 1975.
Industriländer och ”andra potentiella bidragsgivare” förutses bidra till fonden.
Upprättandet av den särskilda fonden kommer att beredas av en s. k.
ad hoc-kommitté med 36 medlemsländer. Kommittén har till uppgift att
föreslå storlek, arbetsformer, administrativ ordning m. m. för fonden.

Av föredragningen inför utskottet har beträffande uppföljningen av FN,
beslutet om det särskilda programmet för de mest drabbade u-länderna framgått
följande.

Frågan om den särskilda fondens verksamhet, omfattning, beslutsformer,
länderfördelning av resurserna, bidragsgivande länder etc. kommer att bli
föremål för ingående behandling i ad hoc-kommittén, när denna påbörjat
sitt arbete, samt vidare inom ECOSOC och vid höstens generalförsamling.
Sverige avser att delta aktivt i detta arbete.

Först efter sommarens ECOSOC-möte och höstens generalförsamling torde
det vara möjligt bedöma frågan om bidrag till den särskilda fonden.

Utskottet vill uttrycka sin tillfredsställelse över att Sverige kommer att
uppnå det i FN:s utvecklingsstrategi angivna målet för överföring av resurser
till de fattiga länderna. Målet innebär att utbetalningarna av offentligt bistånd
vid mitten av 1970-talet skall motsvara 0,7 procent av industriländernas
bruttonationalprodukt. I-ländernas totala utvecklingsbistånd motsvarar hittills
knappt hälften av den volym som är förutsedd i utvecklingsstrategin.

UU 1974:1 y

4

Från svensk sida påtalades detta förhållande i ett inlägg vid FN:s extra
generalförsamling. I det svenska inlägget underströks betydelsen av att iländerna
uppnår 0,7-procentsmålet. Detta skulle leda till en ökning av biståndsflödet
med inemot 12 miljarder dollar under nästa år.

Utskottet instämmer i den uppfattning som uttryckts i motionerna 1846,
1853,1855 och 1856 beträffande angelägenheten av svenska bidrag till FN:s
särskilda program för de mest drabbade u-länderna. I detta sammanhang
vill utskottet understryka att generalförsamlingens resolutioner inte bara
förutser stöd till den särskilda fond som avser börja sin verksamhet omkring
den 1 januari 1975 utan också andra stödåtgärder, däribland ökat bilateralt
bistånd och bidrag till bestående multilaterala organ.

Utskottet välkomnar det beslut som regeringen, efter generalsekreterarens
vädjan, fattat den 17 maj om en ökning av de direkta insatserna i vissa
u-ländersom drabbats hårt. I svaret till generalsekreteraren meddelas sålunda
att regeringen avser öka biståndet till ifrågavarande mottagarländer med
90 milj. kr. i syfte att lindra deras allvarliga betalnings- och försörjningsproblem.
Regeringen har ännu inte beslutat hur pengarna skall fördelas mellan
länderna. Det totala svenska biståndsanslaget ökas inte genom åtgärden,
eftersom pengarna tas av bl. a. reserverade medel.

Upprättandet av den särskilda fonden inom FN kan, enligt vad utskottet
erfarit, komma att dra ut på tiden. Emellertid skulle en svensk utfästelse
på tidigt stadium att ge bidrag till fonden kunna få stor betydelse och påverka
andra i-länders agerande. Förhoppningsvis skulle därigenom verkställandet
av FN-resolutionen om denna fond kunna påskyndas. Detta skulle, med
hänsyn till de akuta svårigheter som mottagarländerna drabbats av, vara
synnerligen önskvärt.

Utskottet konstaterar att uppnåendet av enprocentsmålet under 1974/75,
i enlighet med de beslut som riksdagen har fattat 1968 och som inte därefter
har ändrats, skulle förutsätta en uppräkning av anslagen till utvecklingsbistånd
för nämnda budgetår med ytterligare ca 500 milj. kr.

Ur biståndspolitisk synpunkt är det självfallet angeläget att enprocentsmålet
uppnås. Av propositionen framgår att detta förutsätter en kompenserande
inkomstförstärkning. Huruvida det är statsfinansiellt möjligt att
företa en ytterligare uppräkning av biståndsanslagen ankommer inte på utrikesutskottet
att bedöma.

Utskottet vill i detta sammahang ta fasta på uttalandet i propositionen
1974:100 att regeringen, när beslut om FN-insatser föreligger, kommer att
återkomma till riksdagen med förslag om en insats avseende de mest drabbade
u-länderna. En dylik insats bör enligt utskottet vara av sådan storleksordning
att den ligger i linje med strävandena att uppnå enprocentsmålet.

Förslag till användning av eventuellt ökade anslag till utvecklingsbistånd
under nästkommande budgetår innehålles även i motionen 1845. Utskottet
noterar att motionens förslag inte beaktar de resolutioner som FN:s extra
generalförsamling antagit och vilka Sverige stödjer.

UU 1974:1 y

5

Motionen 1847 innehåller ett yrkande avseende ökningstakten i utvecklingsbiståndet
efter budgetåret 1974/75. Utskottet vill erinra om att riksdagen
tidigare i år tagit ställning till denna fråga och hänvisar till det uttalande
som riksdagen gjorde i detta sammanhang (UU 1974:3, s. 4—6).

Utskottet vill under åberopande av det anförda för sin del avstyrka motionen
1974:1845, moment 8, liksom motionen 1974:1847, moment 2.

Utskottet vill vidare föreslå att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört med anledning av dels motionen 1974:1846, moment
1, dels motionen 1974:1847, moment l,dels motionen 1974:1853, moment
4, dels motionen 1974:1855 och dels motionen 1974:1856, moment 1.

Stockholm den 21 maj 1974

På utrikesutskottets vägnar
ARNE GEIJER

Närvarande: herr Arne Geijer i Stockholm (s), fru tredje vice talmannen
Nettelbrandt (fp), herr förste vice talmannen Bengtson i Jönköping (c), herr
Lange* (s), fru Lewén-Eliasson (s), herr Adamsson (s), fru Nilsson i Kristianstad
(c), herrar Turesson (m), Göransson* (s). Korpås (c), Hellström (s),
Åberg (fp). Ericson i Örebro (s), Andersson i Lycksele (s), Nilsson i Stockholm
(s), Ullsten* (fp), herr andre vice talmannen Virgin (m) och herr Karlsson
i Mariefred* (c).

* Ej närvarande vid slutjusteringen.