yttr 1974 nu1y y

Yttrande 1974:nu1y

Näringsutskottets yttrande nr 1 år 1974

NU 1974:1 y

Nr 1 y

Näringsutskottets yttrande över viss del av motion angående riktlinjer för
den ekonomiska politiken, m. m.

Till finansutskottet

Genom beslut den 31 januari 1974 har finansutskottet berett
näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över motionen 1974:932 såvitt
den gäller hemställan (D) att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t anhålla om
åtgärder syftande till att i ökad utsträckning förmedla krediter från
allmänna pensionsfonden till näringslivet.

Med anledning härav får näringsutskottet anföra följande.

Grundläggande för det resonemang som utgör motivering för yrkandet
synes vara uttalandet att allmänna pensionsfondens placeringspolitik
måste ”bedrivas så att influtna medel tillföres de sektorer i vår ekonomi
där de effektivast medverkar till fortsatt välståndsutveckling och sysselsättning”.
Därefter pläderar motionärerna för en decentralisering av
besluten rörande den slutliga kreditgivningen med medel från fonden. En
metod för att åstadkomma en sådan decentralisering sägs vara en
”spridning av återlånerätten”. Att döma av vad som fortsättningsvis
anförs, nämligen att det ”därför (är) angeläget att olika mellanhandsinstitut
i ökad utsträckning får förmedla krediter” tycks motionärerna med
återlån här inte mena vad som avses därmed i reglementet (1959:293)
angående allmänna pensionsfondens förvaltning — ett ämne som utskottet
senare kommer att behandla i anledning av motionen 1974:551 —
utan snarare mera allmänt en kreditförmedling via s. k. mellanhandsinstitut.
Sådana berörs i det följande, när motionärerna talar om att
”AP-medlen bör komma de mindre och medelstora företagen till del
genom kreditinstitut av exempelvis typen AB Industrikredit, AB Företagskredit
och AB Exportkredit”.

Allmänna pensionsfonden har i huvudsak fyra olika låntagargrupper,
nämligen staten, bostadssektorn, kommunerna och näringslivet. Sedan tio
år tillbaka är nästan jämnt en tredjedel av fondens medel placerad hos
näringslivet. De båda senaste åren har andelen varit 32,2 %. Motionärernas
yrkande kan uppfattas så att det går ut på att denna andel bör höjas
på övriga låntagargruppers bekostnad. Frågan om vilken andel av
allmänna pensionsfondens medel som bör gå till näringslivet är givetvis en
del av den större frågan om hur vårt lands totala kapitalresurser bör
disponeras. Sistnämnda fråga måste vid varje särskilt tillfälle besvaras med
hänsyn till det samhällsekonomiska läget i stort. Näringsutskottet anser
sig för sin del inte ha underlag för att tillstyrka en framställning från
riksdagen till Kungl. Maj:t enligt nu angivna tolkning av motionsyrkandet.

1 Riksdagen 1974. 17sami. Yttr. nr 1

NU 1974:1 y

2

Mot bakgrund av vad som anförs i motiveringen kan motionsyrkandet
möjligen i stället tolkas så att det i första hand avser att betona vikten av
väl fungerande mellanhandsinstitut för förmedling av krediter till
näringslivet baserade på medel från allmänna pensionsfonden. Sådana
institut har — såsom antyds i motionen — särskild betydelse för de
mindre och medelstora företagen, vilka inte i likhet med stora företag
kan emittera obligationer eller andra skuldbevis som direkt kan förvärvas
av fonden. 1968 års kapitalmarknadsutredning skall enligt sina direktiv
överväga inriktningen av och formerna för allmänna pensionsfondens
framtida utlåningsverksamhet. 1 direktiven framhålls bl. a. att utredningen
bör pröva om nuvarande former kan anses tillräckliga för att
kanalisera fondens medel till näringslivet och att det bör övervägas om en
utbyggnad bör ske av de särskilda mellanhandsinstituten. Utredningsuppdraget
innefattar också en granskning av återlåneinstitutet. 1 avvaktan på
att resultat av kreditmarknadsutredningens arbete med dessa frågor
föreligger bör riksdagen enligt näringsutskottets mening inte göra något
ställningstagande enligt den senast angivna tolkningen av motionsyrkandet.

Näringsutskottet avstyrker sålunda det här behandlade motionsyrkandet.

Stockholm den 12 februari 1974

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors
(s), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Sjönell (c), Blomkvist (s), Wååg
(s), fru Hambraeus (c), herrar Svensson i Malmö (vpk), Komstedt (m) och
fru Radesjö (s).

Avvikande mening

av herrar Regnéll (m) och Komstedt (m), som anser att det avsnitt i
yttrandet som börjar med ”Grundläggande för det” och slutar med ”här
behandlade motionsyrkandet” bort utbytas mot ett avsnitt av följande
lydelse:

En central punkt i det resonemang som utgör motivering för yrkandet
är att allmänna pensionsfondens placeringspolitik måste ”bedrivas så att
influtna medel tillföres de sektorer i vår ekonomi där de effektivast
medverkar till fortsatt välståndsutveckling och sysselsättning”. Det kan
enligt näringsutskottets mening ifrågasättas om näringslivets nuvarande
andel av fondens placeringar, cirka en tredjedel, representerar en rimlig
avvägning mellan fondens olika låntagargrupper. En proportionsvis ökad
tillförsel av kapital till näringslivet skulle sannolikt inverka positivt på

NU 1974:1 y

3

välståndsutvecklingen. Såsom motionärerna framhåller är det vidare
angeläget att allmänna pensionsfondens medel disponeras under former
som minskar riskerna för och skadeverkningarna av misstag i placeringsbesluten.
En långt driven decentralisering av fondmedlens fördelning är
följaktligen eftersträvansvärd. Som instrument för en sådan decentralisering
bör i ökad utsträckning kunna användas mellanhandsinstitut av
skilda slag. Utskottet vill betona att det för att de mindre och medelstora
företagen skall få rimlig andel av fondens medel synes nödvändigt både
att systemet med mellanhandsinstitut utvecklas ytterligare och att
systemet med återlån via bankinstituten förbättras.

Utskottet finner, såsom framgår av det ovanstående, motionärernas
argumentation tungt vägande och tillstyrker det här behandlade motionsyrkandet.

GOTAB 74 7058 S Stockholm 1974