yttr 1973 sku3y y

Yttrande 1973:sku3y

Skatteutskottets yttrande nr 3 år 1973 SkU 1973: 3 y

Nr 3y

Skatteutskottets yttrande över vissa i anledning av propositionen 1973:
165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder väckta motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 6 november 1973 har finansutskottet hemställt om
skatteutskottets yttrande över de med anledning av propositionen 1973:
165 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder väckta motionerna
1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt avser punkterna A 1, 2
och 5 i motionens hemställan, 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c), såvitt
avser punkterna 4 och 7 i motionens hemställan, 1973: 2091 av
herr Antby (fp), 1973: 2092 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt avser punkten
6 i motionens hemställan, 1973: 2093 av herr Hermansson m. fl.
(vpk), såvitt avser punkterna 3, 4 och 5 i motionens hemställan, 1973:
2094 av herrar Levin (fp) och Petersson i Röstånga (fp) och 1973: 2096
av herrar Ångström (fp) och Hamrin (fp).

Med anledning härav får skatteutskottet anföra följande.

Förslagen i propositionen 1973: 165 får ses mot bakgrund av det samhällsekonomiska
läget och syftar till att genom selektiva åtgärder förbättra
sysselsättnihgen, öka insatserna på det sociala området och begränsa
inflationens verkningar. De i motionerna föreslagna beskattningsåtgärderna
avser att dels stimulera samhällsekonomin genom generella
skattesänkningar, dels åstadkomma sänkning av priserna på livsmedel
och dels främja utvecklingen inom näringslivet.

Det ankommer i första hand på finansutskottet att göra en bedömning
av de olika åtgärder, som erfordras för att uppnå de eftersträvade ekonomisk-politiska
effekterna, och av det samhällsekonomiska utrymme,
som står till buds härför. Skatteutskottet behandlar därför i sitt yttrande
förslagen i motionerna från i huvudsak skattetekniska utgångspunkter.

Mervärdeskatten

Skatt enligt förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt utgår fr. o. m.
år 1971 med 15 % av beskattningsvärdet, vilket normalt utgörs av priset
inklusive skatt. Skattesatsen 15 % motsvarar 17,65 % av priset exklusive
skatt. I vissa fall utgår skatten på reducerade beskattningsvärden.

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. ifrågasätts om de i propositionen
föreslagna åtgärderna får tillräcklig stimulanseffekt och därför

1 Riksdagen 1973. 6 sami. Yttr. nr 3

SkU 1973: 3 y

2

yrkar motionärerna bl. a. att mervärdeskatten skall sänkas med tre procentenheter.

Ett bifall till motionärernas yrkande om sänkning av mervärdeskatten
till 12 % kan vid oförändrad konsumtion beräknas medföra ett årligt
skattebortfall på ca 3,2 miljarder kr. En generell sänkning av den indirekta
beskattningen av denna storlek måste emellertid vägas mot andra
angelägna åtgärder på beskattningsområdet. Som framgår av propositionen
har 1972 års skatteutredning i tilläggsdirektiv den 12 oktober
1973 fått i uppdrag att — inom ramen för en kostnad av ca 4 miljarder
kr. — utarbeta förslag, som kan läggas till grund för beslut vid 1974
års riksdag, om lindring av marginaleffekten för inkomsttagare i mellaninkomstlägena
och sänkning av inkomstskatten för inkomsttagare
med lägre inkomster. Mot bakgrund härav är enligt utskottets mening
de konjunkturstimulerande åtgärder, som föreslagits i propositionerna
1973: 144 och 1973: 165 och som främst är inriktade på den privata
konsumtionen, i nuvarande konjunkturläge tillräckliga för att uppnå
de från samhällsekonomisk synpunkt eftersträvade effekterna. Utskottet
kan därför inte tillstyrka en ytterligare konsumtionsstimulans av den
storlek som en sänkning av mervärdeskatten med tre procentenheter
innebär. Med det anförda avstyrker utskottet för sin del bifall till motionen
1973: 2085 i denna del.

Frågan om borttagande eller sänkning av mervärdeskatten på livsmedel
har aktualiserats i flera motioner. Sålunda yrkas i motionen 1973:

2093 av herr Hermansson m. fl. att mervärdeskatten på livsmedel sänks
till 10 % och att skattebortfallet skall finansieras genom skärpningar
av den allmänna arbetsgivaravgiften, företagsbeskattningen och kapitalbeskattningen.
Av motiveringen i motionen framgår att mervärdeskatten
på livsmedel bör slopas helt fr. o. m. nästa budgetår. I motionen 1973:

2094 av herrar Levin och Petersson i Röstånga yrkas att mervärdeskatten
på livsmedel slopas snarast möjligt och att förslag föreläggs 1974 års
riksdag om det varusortiment som skall undantas från beskattning och
om erforderlig differentiering av skatten på övriga varor och tjänster.
Också i motionen 1973: 2096 av herrar Ångström och Hamrin begärs
förslag om borttagande av mervärdeskatten på livsmedel.

Förslag om differentiering av mervärdeskatten till förmån för livsmedel
har avvisats av riksdagen vid upprepade tillfällen, senast vid årets
vårriksdag (SkU 1973: 1 och 1973: 44). Mot en sådan åtgärd har främst
åberopats statsfinansiella skäl samt administrativa och kontrolltekniska
svårigheter. Ett bifall till förslaget i motionen 1973: 2093 om sänkning
av mervärdeskatten på livsmedel till 10 % kan vid oförändrad konsumtion
beräknas medföra ett årligt skattebortfall pa ca 1 630 milj. kr.
Hänvisningen i motionerna till den differentiering av mervärdeskatten,
som förekommer i andra länder, har inte givit utskottet anledning frånträda
sin tidigare i olika sammanhang tillkännagivna uppfattning att en

SkU 1973:3 y

3

sådan åtgärd är förenad med betydande svårigheter för såväl de skattskyldiga
som det allmänna. Denna uppfattning har för övrigt ytterligare
bestyrkts vid utskottets studieresor utomlands. Utskottet avstyrker således
yrkandena om borttagande eller sänkning av mervärdeskatten på
livsmedel i motionerna 1973: 2093, 1973: 2094 och 1973: 2096 och till
följd härav också de förslag till inkomstförstärkningar, som förs fram
i motionen 1973: 2093 för att finansiera skattebortfallet vid en sänkning
av mervärdeskatten på livsmedel.

I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. begärs förslag till ett
system för att eliminera mervärdeskattens fördyrande inverkan på viktiga
livsmedel. Motsvarande yrkande framställs i motionen 1973: 2091
av herr Antby.

Med anledning härav vill utskottet endast erinra om att jordbruksutredningen
enligt sina direktiv bl. a. skall pröva valet av metod för att
finansiera jordbruksstödet och därvid även undersöka möjligheterna att
gå över till en lågprislinje. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
berörda yrkande i motionerna 1973: 2087 och 1973: 2091.

Den allmänna arbetsgivaravgiften

Enligt förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift skall arbetsgivare
fr. o. m. år 1973 erlägga sådan avgift med belopp motsvarande
4 % av utgivna löner i pengar eller naturaförmåner i form av kost
eller bostad. Vidare skall fysisk person, som haft inkomst av här i riket
bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas
av honom, erlägga allmän arbetsgivaravgift — s. k. egenavgift —
med belopp motsvarande 4 % av denna inkomst i den mån arbetsgivare
inte skall erlägga sådan avgift för inkomsten.

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. yrkas att den allmänna
arbetsgivaravgiften sänks till 2 % inom det allmänna stödområdet, och
i motionen 1973: 2092 av herr Helén m. fl. begärs skyndsamt förslag
om att avgiften slopas inom det inre stödområdet och sänks inom det
yttre stödområdet. Vidare begärs i motionen 1973: 2087 av herr Fälldin
m. fl. skyndsamt förslag om att företag, som nyetableras eller ökar sin
sysselsättning, befrias från den del av avgiften som motsvarar lönesumman
för nettonyanställningar.

Motsvarande yrkanden som i de nu förevarande motionerna har prövats
av vårriksdagen och avvisats på förslag av skatteutskottet i betänkandena
SkU 1973: 24 och 1973: 29. Utskottet har därvid bl. a. framhållit,
att den allmänna arbetsgivaravgiften utgör en så liten del av de
totala personalkostnaderna, att den får anses förhållandevis betydelselös
från sysselsättningssynpunkt i jämförelse med de insatser som görs från
det allmännas sida. Förslag om särskilda beskattnings- och avgiftsregler
med regionalpolitisk inriktning har konsekvent avvisats av utskottet med
hänvisning till att olika regler i skilda delar av landet leder till sned -

SkU 1973: 3 y

4

vridningar i konkurrensen och till avsevärt merarbete, inte minst i kontrollhänseende.
Utskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker således
yrkandena rörande den allmänna arbetsgivaravgiften i motionerna 1973:
2085, 1973: 2087 och 1973: 2092.

Skattelättnader för att stimulera till ökat nyföretagande
I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. begärs utredning av
möjligheterna att genom skattelättnader stimulera till ökat nyföretagande.

På förslag av skatteutskottet (SkU 1973: 20) har riksdagen tidigare i år
avstyrkt liknande motionsyrkanden med hänvisning till att frågan kommer
att bli föremål för överväganden under det fortsatta utredningsarbetet
inom företagsskatteberedningen. På grund härav avstyrker utskottet
bifall till berörda utredningsyrkande i motionen 1973: 2085.

Stockholm den 15 november 1973

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), fruar Nettelbrandt*
(fp), Holmqvist* (s), herrar Kristenson (s), Josefson (c), Larsson
i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist* (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro
(m), Westberg i Hofors (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Johansson
i Jönköping (s) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande meningar

Beträffande mervärdeskatten

1. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som anfört
följande:

Allmän enighet synes råda om att vår ekonomi är i stort behov av
stimulansåtgärder. Den sviktande konsumtionsförmågan i vårt land synes
främst ha sin grund i den alltför hårda beskattningen. Därest de
förslag som vi under senare tid framfört på beskattningens område genomförts,
skulle med all sannolikhet sysselsättningsläget vara betydligt
bättre. Vi anser att den effektivaste vägen hade varit att sänka den
direkta skatten. Då tekniska svårigheter föreligger att med omedelbar
verkan genomföra en sådan åtgärd och då den direkta skatten
f. ö. är föremål för utredning, anser vi att den bästa väg som nu står
öppen är att som föreslagits i motionen 1973: 2085 av herr Bohman

SkU 1973:3 y

5

m. fl. vidta en sänkning av mervärdeskatten med 3 %. Som påpekas
i nämnda motion kan emellertid den önskade stimulanseffekten uppnås
också genom andra åtgärdspaket. Det torde ankomma på finansutskottet
att göra avvägningen mellan dessa alternativ.

2. av herr Magnusson i Borås (m), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson
(c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m) och
Olof Johansson i Stockholm (c), som ansett att det stycke i utskottets
yttrande på s. 3, som börjar med ”Med anledning” och slutar med ”och
1973: 2091”, bort ha följande lydelse:

Prisstoppet på viktiga livsmedel föreslås i propositionen 1973: 165
förlängt. Eftersom en sådan åtgärd sannolikt kommer att ha tidsbegränsad
giltighet aktualiseras frågan om ett mera permanent konsumtionsstöd.
Som föreslagits i motionerna 1973: 2087 och 1973: 2091 kan detta
lämpligen ske genom att man eliminerar mervärdeskattens fördyrande
inverkan på baslivsmedel, dvs. sådana varor som väger tyngst i en vanlig
hushållsbudget. Ett fullständigt borttagande av mervärdeskatten på livsmedel
är i dagens läge inte statsfinansiellt möjligt. Konsumentpriset kan
emellertid sänkas på viktiga baslivsmedel genom att ett belopp motsvarande
mervärdeskattens fördyring återförs till respektive regleringskassa.
Därmed påverkas inte priset till producenten/jordbrukaren enligt
gällande avtal. Skatteutredningen bör i sammanhanget kunna pröva
för- och nackdelar även med en differentiering av mervärdeskatten i
traditionell mening för främst umbärliga varor som ett komplement
till nämnda system.

Beträffande den allmänna arbetsgivaravgiften

3. av herrar Josefson (c), Sundkvist (c) och Olof Johansson i Stockholm
(c), som ansett att efter det stycke i utskottets yttrande på s. 3, som
slutar med ”för nettonyanställningar”, bort införas ett nytt stycke av
följande lydelse:

Den fortfarande alltför höga arbetslösheten är till stor del strukturellt
betingad. Nya arbetstillfällen tillkommer inte i takt med driftinskränkningar
och nedläggningar. En bestående hög arbetslöshet mitt
under högkonjunkturen kan inte accepteras. För att understödja en ökning
av sysselsättningen föreslår utskottet att den allmänna arbetsgivaravgiften
elimineras för den del av lönesumman som svarar mot nettonyanställningarna.
Det bör gälla såväl nyetablerade företag som redan
befintliga. Det är endast en väsentlig åtgärd bland andra i ett samlat
aktionsprogram för att i en första etapp uppnå målsättningen 100 000
nya arbetstillfällen. Några praktiska svårigheter att genomföra en sådan
avgiftslättnad föreligger knappast, eftersom redovisningen av arbetsgivaravgiften
medger att nedsättning beräknas för varje enskilt företag.
Utskottet anser därför förslaget i motionen 1973: 2087 väl motiverat.

SkU 1973: 3 y

6

4. av herr Magnusson i Borås (m), fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson
(c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m)
och Olof Johansson i Stockholm (c), som ansett att det stycke i utskottets
yttrande, som på s. 3 börjar med ”Motsvarande yrkanden” och
på s. 4 slutar med ”och 1973: 2092”, bort ha följande lydelse:

Den regionalpolitik som bedrivits sedan 1964 har hittills ganska ensidigt
inriktats på selektivt utformat stöd till kapitalinvesteringar. Däremot
har skatte- och avgiftssystemet i mycket ringa omfattning använts
i regional politiskt syfte. Ett undantag utgör användningen av investeringsfonderna,
som oftast visar sig vara av värde från regionalpolitisk
synpunkt. Som framgår av motionerna 1973: 2085 och 1973: 2092 har
skatte- och avgiftsdifferentiering som ett medel i regionalpolitiken aktualiserats
vid många tidigare tillfällen. En differentiering på grundval
av regionalpolitiska kriterier skulle direkt främja ökad sysselsättning
och när det gäller arbetsgivaravgiften komma att gälla alla företag
oavsett lönsamhetssituation. En sådan stimulans skulle bli ett verksamt
komplement till nu använda medel. Därför bör förslag framläggas i
enlighet med syftet med motionerna 1973: 2085 och 1973: 2092 för att
uppnå en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften efter regionalpolitiska
målsättningar.

Beträffande skattelättnader för att stimulera till ökat nyföretagande

5. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), som
ansett att det stycke i utskottets yttrande på s. 4, som börjar med ”På
förslag” och slutar med ”motionen 1973:2085”, bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att den utredning som begärs i motionen 1973: 2085
om åtgärder för att stimulera till ökat nyföretagande är starkt motiverad
med hänsyn till det f. n. ringa nyföretagandet i vårt land. Motionen bör
därför enligt utskottets mening i denna del överlämnas till företagsskatteberedningen
för beaktande.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730046