yttr 1973 nu3y y

Yttrande 1973:nu3y

Näringsutskottets yttrande nr 3 år 1973

NU 1973: 3 y

NrJ3 y

Näringsutskottets yttrande över viss del av propositionen 1973: 165
med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder och över vissa motioner
i ämnet.

Till finansutskottet

Genom beslut den 23 oktober 1973 har finansutskottet hemställt om
yttrande av näringsutskottet över propositionen 1973: 165 såvitt gäller
bilaga 6 punkten 3 (Statens hantverks- och industrilånefond). Genom
beslut den 6 november 1973 har finansutskottet vidare hemställt om
yttrande över motionerna 1973: 2085 och 1973: 2087 i nedan angivna
delar.

Med anledning härav får näringsutskottet anföra följande.

1. Statens hantverks- och industrilånefond

I propositionen 1973: 165 föreslås, såvitt nu är i fråga (bilaga 6
punkten 3, s. 47 f.), att riksdagen till Statens hantverks- och industrilånefond
på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar
ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.

Utskottet tillstyrker förslaget.

2. Bidrag och lån till nyetableringar och utvidgningar av företag inom
industri- och servicenäringarna

I motionen 1973: 2087 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs bl. a.
(punkterna 2 och 3) att riksdagen på tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1973/74 anvisar till Bidrag till nyetableringar och utvidgningar
av företag inom industri- och servicenäringarna ett anslag av
200 000 000 kr. och till Lån till nyetableringar och utvidgningar av företag
inom industri- och servicenäringarna ett investeringsanslag av
400 000 000 kr.

Motionärerna godtar i princip de förslag som läggs fram i propositionen
1973: 165. De bidrags- och lånemöjligheter som de vill skapa
genom nya anslag är avsedda för kompletterande åtgärder som mera
direkt skulle sikta till att stimulera industri- och serviceföretag att öka
sin sysselsättning och produktionsförmåga. Samma förslag har tidigare
i år framförts i motionen 1973: 1459, vilken väcktes under den allmänna
motionstiden. Denna motion har avstyrkts av näringsutskottet
(NU 1973: 54, punkten 35 i hemställan med motivering på s. 27; reservation
15) och avslagits av riksdagen. Utskottet hänvisade till de olika

1 Riksdagen 1973.17 sami. Yttr. nr 3

NU 1973: 3 y

2

instrument varmed strukturarbetslösheten angrips från samhällets sida
och uttalade att de i motionen föreslagna stödåtgärderna av delvis nytt
slag skulle ta betydande resurser i anspråk men att det inte kunde antas
att de angivna bidrags- och låneramarna skulle förslå till att ge underlag
för 100 000 arbetstillfällen. Vid sin förnyade prövning av förslagen
har utskottet inte blivit övertygat om att den tilltänkta nya bidrags- och
låneformen skulle utgöra ett lämpligt komplement till de ekonomiskpolitiska
åtgärder med generell eller mera selektiv inriktning som eljest
är aktuella i sammanhanget. 1974 års statsverksproposition, som kommer
att föreligga om mindre än två månader, kan för övrigt väntas ge
underlag för ytterligare beslut av riksdagen om insatser för att bekämpa
strukturarbetslösheten.

Utskottet avstyrker sålunda de berörda motionsyrkandena.

3. Särskilda åtgärder för att förbättra de mindre och medelstora företagens
situation

I motionen 1973: 2085 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att riksdagen
skall godkänna inriktning och utformning av den ekonomiska
politiken i enlighet med bl. a. punkten A 5 i ett av motionärerna angivet
program. Denna punkt innefattar, såvitt nu är i fråga, särskilda
åtgärder för att förbättra de mindre och medelstora företagens situation
och ökad rätt till återlån från allmänna pensionsfonden.

En rad åtgärder har, som utskottet i våras underströk i anledning av
motioner rörande näringspolitiken (NU 1973: 54 s. 31), under senare
år vidtagits från samhällets sida för att stödja de mindre och medelstora
företagen. Ytterligare en insats på detta område blir det tillskott till
statens hantverks- och industrilånefond som utskottet ovan har tillstyrkt.
I propositionen 1973: 165 föreslås ett antal konkreta åtgärder,
avsedda att på olika sätt stimulera den svenska ekonomin. Att i detta
sammanhang göra ett sådant allmänt uttalande rörande de mindre och
medelstora företagens arbetsvillkor som motionärerna föreslår är enligt
utskottets mening inte motiverat. Beträffande frågan om rätten till
återlån från allmänna pensionsfonden hänvisas till vad utskottet tidigare
i år har uttalat i detta ämne (NU 1973: 13). Att granska återlånesystemet
ingår, såsom där framhölls, bland uppgifterna för 1968 års kapitalmarknadsutredning.
Oavsett formerna för frågans handläggning skulle
ett förslag till ändrade regler för återlån kunna framläggas för riksdagen
tidigast nästa år. Den åtgärd det nu gäller kan följaktligen inte
få någon omedelbar verkan på de mindre och medelstora företagens
investeringsmöjligheter.

Utskottet avstyrker sålunda motionsyrkandet i här berörd del.

Stockholm den 13 november 1973
På näringsutskottets vägnar

C. G. REGNÉLL

NU 1973:3 y

3

Närvarande: herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson
i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i
Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Blomkvist (s), Wååg (s),
Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Gustafsson i Säffle (c),
Rydén (fp) och fru Hansson (s).

Avvikande meningar

beträffande punkten 2

1. av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c) och Gustafsson
i Säffle (c), som anser att det avsnitt i yttrandet som börjar med
”Motionärerna godtar” och slutar med ”de berörda motionsyrkandena”
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att de ekonomisk-politiska
åtgärder som föreslås i propositionen måste kompletteras med åtgärder
som mera direkt tar sikte på att stimulera industri- och serviceföretag
att öka sin sysselsättning och produktionsförmåga. Den omfattande
strukturarbetslösheten är, såsom framhålls i motionen, ett svårbemästrat
problem. Särskilt allvarligt är att denna arbetslöshet kvarstår trots den
konjunkturförbättring som kan konstateras. För att nya arbetstillfällen
skall åstadkommas krävs framför allt att stöd ges för nyetablering av
företag och utvidgning av bestående företag. Motionärernas förslag i
detta syfte är enligt utskottets mening realistiskt och angeläget.

Utskottet tillstyrker sålunda de berörda motionsyrkandena, dock med
den ändringen att medel till Bidrag till nyetableringar etc. bör anvisas
i form av reservationsanslag.

2. av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som anser att det avsnitt
i yttrandet som börjar med ”Motionärerna godtar” och slutar med ”de
berörda motionsyrkandena” bort utbytas mot ett stycke av följande
lydelse:

De berörda motionsyrkandena bör ses som en del av ett samlat förslag
till åtgärder ägnade att öka aktiviteten i näringslivet. Utskottet anser sig
inte böra göra en separat bedömning av förslaget i denna del.

beträffande punkten 3

3. av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som anser att det avsnitt
i yttrandet som börjar med ”En rad åtgärder” och slutar med ”här
berörd del” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet finner motionsyrkandet i här berörd del väl befogat. Effektiva
samhälleliga åtgärder till förmån för de mindre och medelstora företagen
är enligt utskottets övertygelse ett viktigt inslag i en politik som
syftar till att stimulera den ekonomiska expansionen. Det är på detta

NU 1973:3 y

4

område inte tillräckligt med punktinsatser. Företagens lönsamhet och
finansieringsmöjligheter behöver förbättras, och tendensen till minskat
nyföretagande måste brytas. Särskilt betydelsefullt är att innovationsverksamheten
främjas. I ett uttalande från riksdagens sida rörande inriktningen
och utformningen av ekonomisk-politiska åtgärder i dagens
läge bör dessa synpunkter kraftigt understrykas.

Särskilda yttranden

beträffande punkterna 2 och 3

1. av herr Svensson i Malmö (vpk):

Vänsterpartiet kommunisternas ställningstagande till motionerna
1973: 2087 och 1973: 2085 i här berörda delar dikteras främst av att vi
anser den väg som där anvisas för att bekämpa arbetslösheten illusionsbetonad.
Vi är icke motståndare till att lätta situationen för småföretagen.
Vår kritik mot högräntepolitiken är inte minst i småföretagens intresse.

Men ett långsiktigt program mot arbetslösheten kan inte gärna i någon
påtagligare utsträckning förlita sig på eventuell sysselsättningsökning i
småföretagssektorn. I den lagbundna monopoliseringsprocess som pågår
i den svenska kapitalismen utträngs småföretagarna i stort antal. Totalt
sett minskar småföretagens andel både av sysselsättningen och av produktionen.
Denna process har pågått länge och accelererade fr. o. m.
1950-talet. Något nettotillskott till den totala sysselsättningen i landet är
därför inte att vänta ens med aldrig så mycket stöd åt småföretagen.

Å andra sidan är vi heller icke överens med regeringspolitiken. Den
består dels av samma slags villkorslösa subventionspolitik gentemot
främst storföretagen som förespråkas på borgerligt håll, dels av en ansvällning
av AMS-apparaten. Den saknar långsiktiga vyer. Den accepterar
den populära borgerliga föreställningen om det ”post-industriella”
samhället, där industrin kroniskt minskar sin sysselsättning.

En progressiv arbetslöshetspolitik kan inte byggas på sådana föreställningar
eller på kortsiktiga socialpolitiska åtgärder, som måste betalas
av lönarbetarna i den öppna produktionen.

I stället måste statliga industrier i avancerade branscher byggas upp
inom ramen för ett långsiktsprogram. Genomgripande moderniseringar
och upprustningar måste göras inom järnvägssektorn, den sociala sektorn
och miljösektorn. Kapitalexporten måste stoppas. Först genom ett
sådant program kan man effektivt motverka den arbetslöshet som har
blivit ett permanent inslag i det ekonomiska systemet och som har sin
rot i att tillväxten i det fasta kapitalet icke längre förmår vidmakthålla
tillväxt i den totala sysselsättningen.

"NU 1973: 3 y

5

beträffande punkten 3

2. av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson
i Byske (c), Gustafsson i Säffle (c) och Rydén (fp):

Ett viktigt näringspolitiskt mål bör vara att bevara en stor och livskraftig
sektor av mindre och medelstora företag. Förutsättningen för
detta är en ekonomisk politik och en näringspolitik som bereder mindre
och medelstora företag goda arbets- och utvecklingsmöjligheter.

I en rad motioner vid årets riksdag har från centerpartiet och folkpartiet
framförts ett flertal förslag med detta syfte. De mindre och medelstora
företagens lönsamhet och soliditet bör förbättras. Deras behov av
service i olika former bör tillgodoses. Nyetableringen av företag bör stimuleras
och utvecklingen av nya produkter stimuleras. Den ekonomiska
politiken måste ge utrymme för investeringar även för de mindre företagen.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730057