yttr 1972 cu1y y

Yttrande 1972:cu1y

Civilutskottets yttrande nr 1 år 1972

CU 1972:1 y

Nr ly

Civilutskottets yttrande över motion om hyresstopp

Till finansutskottet

I den vid höstriksdagens början med stöd av § 55 1. fjärde stycket
riksdagsordningen väckta motionen 1972:711 av herr Hermansson
m. fl. (vpk) har hemställts

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamt utarbetande
av förslag till sådan ändring av prisregleringslagen så att denna kan äga
tillämpning även på hyresområdet,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att — så snart formella
möjligheter härtill föreligger — hyresstopp med omedelbar tillämpning
utfärdas.

Finansutskottet, till vilket motionen hänvisats, har den 25 oktober
1972 beslutat inhämta civilutskottets yttrande över motionen. Enligt
beslutet borde yttrandet avges skyndsamt.

Gällande ordning och tidigare riksdagsbehandling, m. m.

Lagen (1942: 429) om hyresreglering m. m. (hyresregleringslagen) innehåller
bl. a. bestämmelser om hyrespriskontroll för bostadslägenheter.
Från och med oktober 1972 gäller hyresregleringslagen på 43 orter och
där endast i fråga om bostadslägenheter som färdigställts före utgången
av år 1957. Lagen gäller till utgången av år 1974. Lagen gäller inte för
bl. a. lägenhet som utgör del av upplåtarens egen bostad eller för lägenhet
i av kommun eller allmännyttigt företag förvaltat hus.

En strängare hyrespriskontroll enligt 2—5 §§ hyresregleringslagen
innebär för tiden fr. o. m. den 1 oktober 1972 att för i princip alla lägenheter
som omfattas av regleringen skall gälla en bashyra. Som bashyra
avses i regel den hyra som gällde den 30 september 1972 eller som
fastställs särskilt. Bashyran får höjas om det är påkallat med hänsyn
till att lägenhetens värde ökats genom ombyggnad m. m. eller till att
förvaltningskostnaderna ökat. Bashyra fastställs och ändras primärt genom
avtal mellan å ena sidan hyresvärd eller organisation av fastighetsägare,
vari hyresvärden är medlem, och å andra sidan organisation av
hyresgäster.

En mildare hyrespriskontroll enligt 6 § hyresregleringslagen innebär
att avtalsfrihet i princip råder men att hyresnämnden kan i ett visst hyresförhållande
nedsätta hyra som är ”avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet
och övriga omständigheter föranleda” till skäligt belopp.

1 Riksdagen 1972.19 sami. Yttr. nr 1

CU 1972:1 y

2

Sådan fråga kan tas upp av hyresnämnden på framställning av hyresgästen
men i princip också utan att sådan framställning gjorts. Med
hänsyn till att någon fixerad hyresnivå sålunda inte anges, finns inte
något straff stadgat för att hyra fordras eller avtalas utöver den som kan
prövas vara skälig. I samband med beslut om nedsättning av hyra kan
nämnden föreskriva att lägenheten, även om det prövade avtalet upphör
att gälla, skall vara underkastad den strängare hyresregleringen,
dvs. gälla även för ett hyresförhållande som ersatt det prövade.

Mellan Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund
träffades i november 1971 överenskommelse om den ersättning
för ökade förvaltningskostnader som enligt 3 § andra stycket 2. hyresregleringslagen
skall utgå för tiden 1 oktober 1972—30 september 1973.
Överenskommelsen är så konstruerad att för hela landet större kostnadsökningar
skall kompenseras med enhetliga schablonbelopp (riksschabloner)
medan kostnadsökningar för kommunala taxor och löner skall kompenseras
med s. k. lokalschabloner. Riksschablonerna framgår av nedanstående
tabell.

Tabell 1. Mellan hyresmarknadens parter avtalade riksschabloner för
ökade fastighetsomkostnader. Belopp uttryckta i kronor per m2 lägenhetsyta
och år.

	Stockholm	Landet i övrigt
Lägenheter i hus färdigställda före 1942 Omoderna1	4: 50	4: —
Modema	6: 50	6: —
Lägenheter i hus färdigställda 1942—1951	6: 50	6: —
Lägenheter i hus färdigställda 1952—1957	7: 50	6: —

1 Lägenhet i hus utan centraluppvärmning betraktas som omodem.

Lokalschablonen uppgår i de flesta fallen till mellan 1: 50 och 2: 50
per m2 lägenhetsyta och år.

Lagen (1956: 567) med vissa bestämmelser som skall iakttagas sedan
hyresregleringen upphört (övergångslagen) innebär i huvudsak att vad
som före avvecklingen gäller angående ett hyresförhållande skall gälla
också efter avvecklingsdagen, även om hyresavtalet innehåller annat.
Avtalsfrihet råder emellertid i princip efter avvecklingsdagen och det
sagda gäller därför endast om parterna inte överenskommer om annat.
Lagen (1968: 345) om ändring i nyssnämnda lag (1968 års lag om ändring
i övergångslagen) ger Kungl. Maj:t rätt att förordna om viss begränsning
under en övergångstid av det belopp med vilket hyran får
höjas vid förlängning av hyresavtal.

I den mån hyresregleringslagen inte är tillämplig gäller reglerna om

besittningsskydd och hyresprövning i 12 kap. jordabalken (hyreslagen).

CU 1972:1 y

3

Hyreslagen bygger i princip på avtalsfrihet beträffande hyresöverenskommelser.
Dock kan hyresgäst enligt lagens 48 § påkalla prövning av
ett mot honom riktat krav på högre hyra som villkor för förlängning
av hyresavtal. Hyresgäst är inte skyldig att betala vad som väsentligt
överstiger hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga.
Enligt lagens 54 och 55 §§ föreligger vidare rätt till prövning
av förstagångshyra i vissa orter. Prövning av förstagångshyra kan från
den 1 oktober 1972 ske i kommun där hyresregleringslagen gällde vid
utgången av september 1972.

Som ovan nämnts gäller hyresregleringslagen bl. a. inte för lägenheter
i hus förvaltade av allmännyttiga företag. Ar 1957 träffades en överenskommelse
mellan Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) och
Hyresgästernas riksförbund om förhandlingsordning och inrättande av
en gemensam hyresmarknadskommitté. 1957 års förhandlingsordning
ersattes med en ny år 1971. Enligt 1971 års förhandlingsordning kan
såväl hyror som boendeförhållanden tas upp till förhandlingar. Om enighet
inte kan uppnås äger endera parten rätt att genom respektive huvudorganisation
begära att få tvisten prövad i den av organisationerna
bildade hyresmarknadskommittén. Till kommittén hänskjuts årligen ett
varierande antal tvister från hyresförhandlingar.

Vid de förhandlingar mellan allmännyttiga bostadsföretag och hyresgäströrelsen,
vid vilka bostadsföretagens centralorganisation (SABO)
medverkat, har avtal träffats för 26 företag under första halvåret 1972
och för 34 företag under tiden juli—oktober 1972. De genomsnittliga
hyreshöjningarna har därvid uppgått till 5,2 respektive 6,5 %. Dessa
hyreshöjningar avser företagens hela bestånd och sålunda förutom bostäder
även lokaler. Förändringar av bränsletillägg ingår inte. De större
städerna ingår inte i materialet.

Hyresmarknadskommittén har den 7 november 1972 rekommenderat
hyreshöjningar för de allmännyttiga bostadsföretagen i Stockholm
fr. o. m. den 1 januari 1973 om 4: 35—6: 10 kr per m2 lägenhetsyta.

Allmänna prisregleringslagen (1956: 236, ändrad senast 1971: 1160)
är en fullmaktslag som ger Kungl. Maj:t möjlighet att under vissa förutsättningar
införa olika former av prisreglering. Förutsättningarna för
tillämpning av lagen anges i dess 1 §. Första och andra styckena av denna
paragraf avser krig eller krigsfara. I paragrafens tredje stycke föreskrivs
att Kungl. Maj:t äger förordna om tillämpning av lagens bestämmelser
om prisreglering även i det fall att av annan orsak än krig eller
krigsfara ”uppkommit betydande fara för allvarlig stegring av allmänna
prisläget inom riket”. Sådant förordnande skall gälla för viss tid, högst
ett år varje gång. Förordnandet skall underställas riksdagen inom en
månad eller, om riksdagssession ej pågår, inom en månad från början
av nästkommande session. Om underställning ej sker eller om riksdagen

CU 1972:1 y

4

inte inom två månader från det underställningen skedde gillar förordnandet,
är detta förfallet.

Enligt lagens 2 § äger Konungen eller myndighet Konungen bestämmer
föreskriva visst pris som prövas skäligt att gälla såsom högstpris
vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller frivilligt utförande av
viss tjänst.

Den officiella hyresstatistiken innefattar bl. a. bostads- och hyresundersökningar
(BHU) i ett urvalsmaterial i flerfamiljshus och undersökningar
av inflyttningshyror i statsbelånade flerfamiljshus. Vidare kan
nämnas den i konsumentprisindex ingående posten för bostadskostnader
avseende ett urval såväl flerfamiljs- som småhus. Vissa uppgifter
ur statistiken redovisas i tabellerna 2—5 nedan.

Tabell 2. Genomsnittlig årlig bostadskostnad, inklusive alla obligatoriska
tillägg, åren 1969, 1970 och 1971 för lägenhet om 3 rum och kök
efter byggnadsperiod. Kostnad i kronor. (SCB—BHU)

Byggnadsperiod	1969	1970	1971
—1900	3 165	3 476	3 878
1901—1920	3 231	3 402	3 784
1921—1940	3 552	3 648	3 883
1941—1950	3 931	4 081	4 267
1951—1960	4 714	4 871	5 138
1961—1965	5 430	5 577	5 816
1966—1968	6 366	6 475	.
1966—1969	#	6 591	6 841
1966—1970	.	.	6 867
Samtliga lägenheter	4 874	5 161	5 531

. = uppgift saknas

Tabell 3. Årshyra i kronor, inklusive alla obligatoriska tillägg, per m2
åren 1969, 1970 och 1971 för lägenhet om 3 rum och kök efter byggnadsperiod.
(SCB—BHU)

Byggnadsperiod	1969	1970	1971
—1900	39	44	48
1901—1920	39	41	45
1921—1940	46	47	50
1941—1950	56	58	61
1951—1960	65	68	71
1961—1965	72	74	77
1966—1968	79	80	.
1966—1969	.	81	84
1966-1970	.	.	85
Samtliga lägenheter	64	68	72

. = uppgift saknas

CU 1972:1 y

5

Tabell 4. Genomsnittliga — till största delen preliminära — inflyttningshyror
inkl. bränsle i nyproducerade lägenheter om 3 rum och kök i
statsbelånade hus, färdigställda åren 1969—1971, fördelade efter byggherrekategori.
(SCB)

	1969	1970	1971
Allmännyttiga företag
Yta/lägenhet (m*)	81	79	79
Hyra/mJ (kr)	81	83	88
Årshyra/lägenhet (kr)	6 523	6 582	6 894
Kooperativa foretag
Yta/lägenhet (m2)	81	80	79
Avgift/ms (kr)	74	79	84
Årsavgift/lägenhet (kr)	6 043	6 305	6 667
Insats/lägenhet (kr)	7 310	6 795	6 946
Enskilda företag
Yta/lägenhet (m*)	82	80	79
Hyra/m1 (kr)	84	87	100
Årshyra/lägenhet (kr)	6 903	6 959	7 927

Tabell 5. Konsumentprisindex. 1949 = 100. (SCB)

	Total- index	Bostads- del	Livsmedels- posten
1969	221	253	261
1970	236	278	283
1971	254	283	309
1972 sept.	272	297	345

Utskottet

Förslaget i motionen har ytterst aktualiserats av de hyreshöjningar
som avtalas under innevarande år. En samlad bild av dessa hyreshöjningar
kan självfallet ännu inte ges. Enligt utskottets mening kan emellertid
vare sig överenskommelserna mellan hyresmarknadens organisationer
på den hyresreglerade sektom eller hittills kända förhandlingsresultat
i fråga om hyrorna i allmännyttiga företag anses tyda på en hyresutveckling
som skulle kunna motivera en principiell ändring av gällande
hyresprövningsregler. Förslaget i motionen torde närmast få uppfattas
som ett avståndstagande från av riksdagen godkända riktlinjer för
hyrespolitiken.

Den föreslagna metoden att undgå hyreshöjningar är — även om
hyresutvecklingen varit en annan — enligt utskottets mening olämplig.
Retroaktiv tillämpning på ingångna avtal synes inte ens förutsatt. Ett
hyresstopp som endast drabbade de fall där nya avtal ännu inte hunnit
träffas skulle få rent godtyckliga konsekvenser.

CU 1972:1 y

6

Utskottet, som med hänvisning till det anförda anser att hyresutvecklingen
bör diskuteras ur andra och mer grundläggande utgångspunkter,
avstyrker ett bifall till förslagen i motionen.

Stockholm den 16 november 1972

På civilutskottets vägnar
ERIK GREBÄCK

Närvarande: herrar Grebäck (c), Bergman (s), Almgren (s), Tobé (fp),
Kristiansson i örkelljunga (s), fröken Ljungberg (m), herrar Andersson
i Knäred (c), Lindkvist (s), Henrikson (s), fru Olsson i Hölö (c), herrar
Högström (s), Claeson (vpk), Franzén (s), Strömberg (fp) och Adolfsson
(m).

Avvikande mening

av herr Claeson (vpk) som anser att utskottets yttrande bort ha följande
lydelse:

”Förslagen i motionen har ytterst aktualiserats av de stora hyreshöjningar
som skett från den 1 oktober 1972 eller som kommer att ske senast
vid årsskiftet 1972—1973.

Även om någon samlad bild av dessa hyreshöjningar ännu inte kan
ges är det nu klart att det i de allra flesta fall handlar om hyreshöjningar
från ca 500 kronor per år och lägenhet till ca 1 200 kronor
eller mera. Till detta skall läggas att hyrorna i nyproduktionen mer än
fördubblats under de senaste 10—15 åren.

Avsikten med motionen är inte att införa ett permanent hyresstopp
utan att hyresstopp skall införas i avvaktan på olika åtgärder i syfte
att snabbt bryta den nuvarande hyresstegringsvågen och anvisa vägar
för att i stället sänka hyrorna. Åtgärder i denna riktning måste bl. a.
vara en totalfinansiering av bostadsbyggandet och dess följdinvesteringar
via en statlig bostads- eller samhällsbyggnadsbank, som tillhandahåller
kapital till en låg och fast ränta, ett ingripande mot monopoliseringen
inom byggnadsmaterialindustrin och ytterligare åtgärder mot
markspekulationen.

Utskottet får med hänvisning till det anförda tillstyrka ett bifall till
förslagen i motionen.”

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 720059