yttr 1971 nu1y y

Yttrande 1971:nu1y

Näringsutskottets yttrande nr 1 år 1971

NU 1971:1 y

Till finansutskottet

Yttrande över motion om ändring av sysselsättnings-, lokaliseringsoch
näringspolitiken.

Genom beslut den 19 oktober 1971 har finansutskottet hemställt om
yttrande av näringsutskottet över motionen 1971: 1492 av herr Hermansson
i Stockholm m. fl. (vpk).

Näringsutskottet får anföra följande. Yttrandet begränsas till att avse
frågor som normalt hör till näringsutskottets handläggning.

I motionen, som föranletts av det aktuella konjunkturläget, framläggs
ett program i tio punkter för ökade samhällsinsatser på olika områden.
Motionärerna hemställer bl. a.

att riksdagen skall uttala sig för en sysselsättnings-, lokaliserings- och
näringspolitik i enlighet med vad i motionen anförts,

att riksdagen skall uttala sig för en skyndsam projektering av de under
punkterna 9 och 10 föreslagna statliga basindustrierna m. m.,

att riksdagen i skrivelse till regeringen skall begära förslag till nödvändiga
lagändringar för att medel ur allmänna pensionsfonden skall
kunna användas till dessa projekt.

Det enligt gängse terminologi näringspolitiska inslaget i motiveringen
för motionärernas förslag om ett uttalande av riksdagen till förmån för
»en sysselsättnings-, lokaliserings- och näringspolitik i enlighet med vad
i motionen anförts» är av ringa omfattning, utom såvitt gäller kravet på
utvidgad statlig företagsamhet. I huvudsak får motionärernas näringspolitiska
önskemål utläsas ur den kritik som de riktar mot det i Sverige
tillämpade ekonomiska systemet. Liksom motionärerna tillmäter utskottet
näringspolitikens utformning stor betydelse för den långsiktiga ekonomiska
utvecklingen. Motionen ger emellertid enligt utskottets mening
icke tillräckligt underlag för en konkret diskussion av näringspolitiken i
positiva termer.

Förslag att statliga basindustrier skall skapas i avfolkningsområdena -företrädesvis i Norrland - har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen
under de senaste åren. Näringsutskottet vill hänvisa till bankoutskottets
av riksdagen godkända uttalanden härom 1968-1970 (BaU 1968: 64,
1969: 30 s. 47 f., 1970: 40 s. 19). I dessa uttalanden har bankoutskottet
bl. a. understrukit »önskemålet att ökad uppmärksamhet ägnas åt möjligheterna
att genom ytterligare satsning på statliga företag tillgodose
kravet på ett växande antal arbetstillfällen i Norrland» och anfört att

Riksdagen 1971. 17 sami. Yttr. nr 1

NU 1971:1 y

2

ytterligare åtgärder på den statliga företagsamhetens område kan tänkas
vara motiverade från samhällsekonomisk utgångspunkt. Dessa principuttalanden
äger alltjämt giltighet. Något nytt uttalande i ämnet med anledning
av motionen finner näringsutskottet inte befogat. I detta sammanhang
vill utskottet framhålla att det är uppenbart att en omfattande
utbyggnad av den statliga företagssektorn måste vara en långsiktig
process och grundas på ingående planering. Den kan således inte, som
motionärerna tycks förutsätta, genomföras språngvis och med kort varsel.

Finansiering av den statliga företagssektorns utvidgning skulle enligt
motionärernas förslag ske med hjälp av medel ur allmänna pensionsfonden.
Det nu gällande placeringsreglementet tillåter icke detta. Den år
1968 tillkallade kapitalmarknadsutredningen har fått i uppdrag att göra
en översyn av reglerna för hur allmänna pensionsfondens medel skall
utnyttjas. Den skall därvid bl. a. pröva de skäl som kan tala för ett mera
direkt engagemang i näringslivet från fondens sida. Med hänvisning härtill
avstyrker näringsutskottet motionärernas förslag om en framställning
till Kungl. Maj:t rörande en ändring av placeringsbestämmelserna. Utskottet
vill i sammanhanget betona att frågor om kapitalinvesteringar i
statliga företag torde böra prövas inom ramen för en totalbedömning av
statens ekonomiska resurser.

Stockholm den 2 november 1971

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson
i Glömminge (c), Andersson i örebro (fp), Haglund (s), Andersson i
Storfors (s), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Holmberg (m), Wååg
(s), Sjönell (c), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Hovhammar
(m) och fru Hambraeus (c).

Avvikande mening

har anmälts av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att utskottets
yttrande bort ha följande lydelse:

»Den nuvarande ekonomiska krisen är mycket allvarlig. Den är dessutom
inte tillfällig. Som klarlagts i motionen 1971: 1492 är den en följd
av det kapitalistiska produktionssättets lagar.

Kapitalisterna handlar med hänsyn framför allt till den egna profiten.
De ser sig och sin verksamhet som något privat, men produktionen är
inte något privat. Den har en samhällelig karaktär, företag är beroende
av varandra, branscher är beroende av varandra osv.

NU 1971:1 y

3

Under goda år söker varje kapitalist öka sina profiter genom att driva
upp produktionen, framför allt genom att öka arbetsintensiteten och
produktiviteten. Man investerar för att varje arbetare under en bestämd
tidsenhet skall producera så mycket som möjligt. De ökade investeringarna
ökar tidvis behovet av arbetskraft. På en viss nivå av högkonjunkturen
kommer dock produktionen att öka snabbare än folkets förmåga
att köpa. Och när säljsvårigheterna ökar, minskar investeringarna. Arbetslösheten
ökar, till dess att lagren börjar tömmas, nyinvesteringar måste
göras och ekonomin åter drivs upp mot en ny högkonjunktur. Det kapitalistiska
systemet utvecklas i vågor. Samtidigt med denna vågrörelse finns
en tendens hos systemet att skapa en växande armé av konstant arbetslösa.

Statens ekonomiska roll har ökat under efterkrigstiden i en avgörande
utsträckning. Stat och monopolkapital bedriver ett nära samarbete.

Den förda samarbetspolitiken har fördjupat krisen. Krisens såväl
långsiktiga som kortsiktiga orsaker har förstärkts. Kapitalkoncentrationen
med nedläggningar och sammanslagningar av företag liksom snedlokalisering
av landet har främjats. Arbetarnas reallöner har drivits
tillbaka bl. a. genom en höjd mervärdeskatt. Också dessa omständigheter
har klarlagts i motionen.

Utskottet vill med motionärerna hävda att närings- och arbetsmarknadspolitiken
måste ges en helt ny inriktning. Lokaliserings- och näringspolitiken
måste som målsättning ha full och effektiv sysselsättning i
varje län. Man måste eftersträva att ge människorna meningsfulla arbetsuppgifter
och garantera rätten till arbete. Därför är det av synnerlig vikt
att medel ställs till förfogande för verkställande av de samhällsnyttiga
arbetsuppgifter som tecknas i motionens punkter 1-8. Det måste betecknas
som absurt att arbetslösheten ökas samtidigt som bl. a. dessa viktiga
områden försummas.

Avfolkningen av vissa landsändar måste stoppas. I stället bör enligt
utskottets mening medel ställas till förfogande för skyndsam projektering
och igångsättande av statliga basindustrier i avfolkningsområdena. Dessa
basindustrier skall ha sin produktion inom expansiva grenar: verkstadsindustri,
elektronisk industri, kemisk och petrokemisk industri osv. Gruvprospektering
och igångsättande av malmbrytning i det inre Norrland är
också nödvändig. Vidare framstår det som angeläget att vidareförädling
av skogsprodukter också äger rum i de s. k. skogslänen.

Finansiering av den statliga företagssektorns utvidgning bör enligt
motionärernas förslag ske med hjälp av medel ur allmänna pensionsfonden.
Det gällande placeringsreglementet tillåter inte detta. Därför bör
enligt utskottets mening riksdagen göra en framställning till Kungl.
Maj:t om skyndsamt förslag om en ändring av placeringsbestämmelsema.
Näringsutskottet tillstyrker således bifall till motionen 1971: 1492.»

ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1971 712232