Vissa ekonomisk-politiska åtgärder

Yttrande 1989/90:BoU7y

Bostadsutskottets yttrande
1989/90:BoU7y

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder

1989/90

BoU7y

Till finansutskottet

Finansutskottet beslöt den 13 mars 1990 bereda bostadsutskottet tillfälle
att yttra sig över proposition 1989/90:114 om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder, m.m. jämte de motioner som kunde komma att
väckas med anledning av propositionen. Bostadsutskottet behandlar i
detta yttrande förslaget i vad avser frågor om hyresstopp jämte motioner
med anknytning härtill.

Sammanfattning

Bostadsutskottet tillstyrker förslaget om att prisregleringslagen skall få
tillämpas fr.o.m. den 8 februari 1990 och att hyresstopp därmed gäller
tills vidare. Motionsyrkanden (m), (fp) och (c) om att lagen inte skall
få tillämpas, liksom motionsyrkanden (mp) om att lagen endast skall få
tillämpas under vissa förutsättningar, avstyrks. Även ett motionsyrkande
(vpk) om att begränsa möjligheterna till undantag från stopphyran
avstyrks av utskottet. På eget initiativ förordar utskottet att stopphyran
för bostäder under vissa förutsättningar skall få överskridas utöver vad
schablonregeln medger.

Avvikande meningar (m, fp, c), (vpk) samt (mp) har fogats till
yttrandet.

Propositionen

Med stöd av prisregleringslagen utfärdade regeringen den 8 februari
1990 förordningen (1990:23) om tillämpning av prisregleringslagen.
Enligt bestämmelserna i lagen skall sådan av regeringen meddelad
föreskrift underställas riksdagen för prövning inom en månad från det
att den utfärdats. I proposition 1989/90:114 bilaga 2 (civildepartementet)
hemställs att riksdagen skall godkänna förordningen.

1 Riksdagen 1988/89.19sami. Nr 7y

Motionerna m.m.

1989/90: Bo U7y

I detta yttrande behandlas följande med anledning av proposition
1989/90:114 väckta motioner.

1989/90:Fi44 av Gunnar Björk. m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar avslå proposition 1989/90:114 såvitt avser
tillämpning av prisregleringslagen i enlighet med vad som i motionen
anförts.

1989/90:Fi45 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om ett godkännande av
förordningen (1990:23) om tillämpning av prisregleringslagen
(1989:978).

1989/90:Fi46 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen avslår förordningen (1990:23) om tillämpning av
prisregleringslagen (1989:978).

1989/90:Fi47 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen framförs om förändringar av pris- och hyresstoppets undantagsregler.

1989/90:Fi48 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen, endast under förutsättning av att i motionen angivna
villkor uppfylls, godkänner att lag om pris- och hyresstopp får
tillämpas under en tid av nio månader räknat från den 8 februari
1990,

4. att riksdagen, om i motionen angivna villkor ej är uppfyllda,
avslår förslaget om pris- och hyresstopp.

I ärendet har inkommit en skrivelse från AB Svenska Bostäder.

Förslag i proposition och motioner om
hyresstopp m.m.

Inledning

Riksdagen antog hösten 1989 en ny prisregleringslag som trädde i kraft
den 1 januari 1990. Med stöd av lagen (1989:978) kan regeringen bl.a.
meddela föreskrifter om hyresstopp. Förutom vid krig eller
krigsfara kan sådan föreskrift endast meddelas när inträdda eller befarade
hyresstegringar hotar att rubba den samhällsekonomiska balansen.
En föreskrift om prisreglering skall avse viss tid, dock högst ett år.
Däremot får en föreskrift om stopphyra inte avse längre tid än sex
månader. Av regeringen meddelad föreskrift om tillämpning av lagens
regler om hyresstopp skall underställas riksdagen för prövning inom
en månad från det att den utfärdats. Föreskriften upphör att gälla om
inte riksdagen godkänner den inom två månader från underställandet.

Med stöd av prisregleringslagen utfärdade regeringen den 8 februari
1990 förordningen (1990:23) om tillämpning av prisregleringslagen.
Genom beslutet föreskrev regeringen att de grundläggande bestämmelserna
om pris- och hyresreglering skulle tillämpas under tiden fr.o.m.
den 8 februari 1990 t.o.m. den 7 februari 1991. Samtidigt utfärdade
regeringen förordningen (1990:24) om allmänt pris- och hyresstopp.
Denna förordning gäller t.o.m den 7 augusti 1990.

Förslag i propositionen

Genom det nu föreliggande regeringsförslaget föreläggs riksdagen förordningen
(1990:23) om tillämpning av prisregleringslagen för godkännande.

I fråga om hyresstoppet innebär de utfärdade bestämmelserna att
den som hyr ut en lägenhet eller en lokal inte utan tillstånd får ta ut
en högre hyra än den som tillämpades den 7 februari 1990 —
stopphyra.

Stopphyran gäller även om en högre hyra har bestämts innan
hyresstoppet trädde i kraft men ännu inte börjat tillämpas. I de fall
några hyresförändringar ännu inte bestämts eller börjat tillämpas får
dock stoppphyran överskridas enligt en schablonregel. En förutsättning
för att schablonregeln skall kunna tillämpas är att minst motsvarande
hyreshöjning avtalats eller beslutats av hyresnämnd.

Schablonregeln innebär att stopphyran får överskridas med ett belopp
som motsvarar 0,5 procentenheter per månad från tidpunkten för
den nya hyrans tillämpning till årets slut. Om ny hyra skall tillämpas
fr.o.m. den 1 april får således stopphyran från denna tidpunkt överskridas
med 4,5 %.

I de fall hyran för en lokal är rörlig genom att den t.ex. kopplats till
en index får stopphyran överskridas med ett belopp som motsvarar 0,4
procentenheter per månad till årets slut räknat från den 7 februari. En
förutsättning härför är att den avtalade indexuppräkningen skulle leda
till en hyreshöjning som minst motsvarar den som följer av schablonregeln.

Utöver schablonreglerna får stopphyran överskridas utan särskilt
tillstånd med ett belopp som svarar mot beslutade ändringar av fastighetsskatt,
mervärdeskatt samt räntebidrag som inträtt den 1 januari
eller den 1 mars 1990. Överskridandet kan ske om minst motsvarande
hyreshöjning följer av avtal eller beslut av hyresnämnd.

Stopphyran kan även få överskridas efter tillstånd av statens prisoch
konkurrensverk, om en hyreshöjning som bestämts för kommande
tid avser högst ett år och fastighetsägaren lider allvarlig ekonomisk
skada ifall tillstånd inte lämnas. Även i vissa andra fall skall medgivande
till att överskrida stopphyran kunna lämnas.

Lägenheter för vilka det den 7 februari inte fanns en bestämd hyra,
t.ex. på grund av att byggnadsarbeten pågick, omfattas inte av hyresstoppet.
Inte heller s.k. förstagångshyror omfattas av stoppet, vilket
bl.a. innebär att det inte gäller för nyproducerade lägenheter.

1989/90: BoU7y

3

Förslag i motionerna

1989/90: BoU7y

Förslaget om att föreskriften om tillämpningen av prisregleringslagen
skall godkännas avvisas i sin helhet i tre motioner.

I motion Fi44 (c) yrkande 2 avvisas förslaget med hänvisning dels
till att hyresstopp inte skall kunna införas under fredstida förhållanden,
dels till att en önskad pris- och kostnadsdämpning måste åstadkommas
på ett sätt som är varaktigt — något som enligt motionärerna
kräver finanspolitisk åtstramning.

Enligt moderata samlingspartiets partimotion Fi45 vittnar såväl vetenskaplig
expertis som praktisk erfarenhet om att prisreglerande åtgärder
i en marknadsekonomi är verkningslösa — annat än möjligen på
mycket kort sikt — och desssutom skadliga. En effektiv kamp mot
inflationen kan enligt motionärernas mening endast föras med hjälp av
en ekonomisk politik som siktar till sänkt skattetryck, minskade offentliga
utgifter och avreglering. Med hänvisning härtill avvisas regeringens
förslag om tillämpningen av prisregleringslagen i motionens
yrkande 2.

Med hänvisning till att man är principiella motståndare till prisreglering
avvisar motionärerna i motion Fi46 (fp) yrkande 2 regeringens
förslag. Enligt motionärerna är den enda effekten av en prisreglering
som är i kraft under en längre tid att den skadar prisbildningen och
ekonomins funktionssätt. Om den är i kraft under en kortare tid anges
den främsta effekten bli en stimulans av efterfrågan.

Enligt motion Fi48 (mp) är det meningsfullt att sätta in en åtgärd
som pris- och hyresstopp endast om långsiktiga åtgärder för en grön
ekologisk åtstramning samtidigt beslutas. Ytterligare en förutsättning
för att pris- och hyresstopp inte skall fa en motsatt effekt är att de
kombineras med låga löneökningar. Ett villkor för att ett hyresstopp
skall införas anges därför vara att den av regeringen tillsatta särskilda
förhandlaren i början av april kan redovisa resultat i form av en
uppgörelse mellan de avtalsslutande parterna — en uppgörelse som
leder till påtagliga dämpningar i löneökningstakten. Dessutom måste
stopperioden enligt motionärerna begränsas till högst 9 månader —
yrkande 3. Om dessa förutsättningar inte uppfylls bör förslaget avvisas

— yrkande 4.

Regeringens förslag om att prisregleringslagen skall få tillämpas
fr.o.m. den 8 februari 1990 tillstyrks i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi47. Däremot riktas i motionen invändningar mot att
bl.a. hyresstoppet har för många undantagsregler. Enligt motionärerna
är hyresstoppet inget verkligt stopp genom att hyrorna får höjas dels
enligt en schablonregel, dels med ett belopp som motsvarar skattehöjningar
och sänkta räntebidrag. Med hänvisning härtill hemställs att
regeringen snarast utarbetar en ny förordning om hyres- och prisstopp
som har ett minimum av undantagsregler — yrkande 1.

4

Utskottet

1989/90: BoU7y

Utskottet begränsar sitt yttrande till att avse vad i propositionen och i
motionerna föreslagits om hyresstopp.

Inledningsvis behandlas frågan om behovet av ett fortsatt hyresstopp
m.m.

Förslaget om att tillämpningen av prisregleringslagen skall godkännas
och att pris- och hyresstoppet därmed skall bestå ingår som en del
i ett samlat ekonomiskt-politiskt paket. Syftet med de framlagda förslagen
är att stabilisera den svenska ekonomin genom att bl.a. minska
överhettningen och hålla nere inflationen.

I regeringsförslaget framhålls att lönebildningen har avgörande betydelse
för den ekonomiska utvecklingen. Mot bakgrund härav har
regeringen dels utsett en särskild förhandlare som har i uppgift att
medverka till en uppgörelse mellan de avtalsslutande parterna, dels
aviserat sin avsikt att vidta ytterligare åtgärder som minskar överhettningen
på arbetsmarknaden och tar ned inflationsförväntningarna.
Förslaget om ett pris- och hyresstopp är därför en tillfällig åtgärd i
avvaktan på att klarhet skall vinnas om löneutvecklingen för åren 1990
och 1991. I propositionen uttrycks också att det är önskvärt att sådan
klarhet kan nås inom de närmaste månaderna och att pris- och
hyresstoppet därmed kan bli kortvarigt. De ekonomisk-politiska överväganden
som primärt bör ligga till grund för ställningstagandena i
hithörande frågor ankommer det i första hand på finansutskottet att
göra. Utifrån de synpunkter bostadsutskottet har att beakta delar
utskottet uppfattningen att hyresstoppet bör fortsätta att gälla till dess
att utvecklingen på löneområdet m.m. bättre kan överblickas. Frågan
om hyresstoppets längd m.m. får sålunda bedömas med utgångspunkt
bl.a. i resultatet av kommande avtalsuppgörelser m.m.

Bostadsutskottet tillstyrker med det nu anförda regeringens förslag
om godkännande av att prisregleringslagen skall fa tillämpas fr.o.m.
den 8 februari och att hyresstoppet därmed skall gälla tills vidare.
Förslagen i moderata samlingspartiets partimotion Fi45 yrkande 2
samt i motionerna Fi44 (c) yrkande 2 och Fi46 (fp) yrkande 2 och
Fi48 (mp) yrkandena 3 och 4 avstyrks.

När det gäller möjligheterna till undantag från stopphyran m.m. vill
utskottet anföra följande.

Det nu gällande hyresstoppet innebär att som stopphyra skall gälla
den hyra som tillämpades den 7 februari 1990. Som framgår av
framställningen ovan innebär regeringens förslag att stopphyran under
vissa förutsättningar kan överskridas. Även enligt bostadsutskottets
mening bör möjligheter att överskrida stopphyran finnas i huvudsak i
enlighet med regeringens förslag. Utskottet är sålunda inte berett
biträda förslaget i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi47
yrkande 1 om att de av regeringen förordade möjligheterna till överskridande
skall begränsas.

Avslutningsvis behandlar utskottet frågan om möjligheten att i vissa
fall överskrida stopphyran för bostäder utöver vad den av regeringen
förordade schablonregeln medger.

Genom en skrivelse till utskottet har aktualiserats det förhållandet
att hyresnivån i ett bostadsföretags bostadsbestånd med de förordade
reglerna kan bli olika beroende av hur hyresförhandlingarna har förts
i olika i delar av beståndet. Det kan sålunda förekomma att förhandlingar
för huvuddelen av ett företags bostäder kunnat slutföras så att
den nya hyran börjat tillämpas före den 8 februari, medan någon
hyresöverenskommelse för ett mindre antal fastigheter då ännu inte
förelåg. I den utsträckning schablonregeln för dessa fastigheter inte
medger hyresförändringar i nivå med de överenskommelser som redan
träffats kommer hyresnivåerna för i många fell likvärdiga lägenheter
därmed att skilja sig åt. För en majoritet av de boende hos det aktuella
bostadsföretaget kommer detta naturligtvis att framstå som en obefogad
skillnad som inte torde vara avsedd. Enligt bostadsutskottets mening
bör mot bakgrund härav bestämmelserna om stopphyra ändras så att
det blir möjligt för berörda bostadsföretag att, i de fell fråga om
hyresprövning hänskjutits till hyresnämnd, genomföra hyreshöjningar
utöver vad schablonregeln medger. En förutsättning härför är dock att
frågan anhängiggjorts hos hyresnämnd senast den 7 februari 1990.

Från de utgångspunkter bostadsutskottet har att beakta föreslår
utskottet att förordningen (1990:24) om allmänt pris- och hyresstopp
ges en utformning i enlighet med vad som ovan anförts.

Stockholm den 29 mars 1990
På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson
(s). Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans
Göran Franck (s), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh (s). Rune Evensson
(s), Gunnar Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp), Jan
Strömdahl (vpk), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s) och Rune
Thorén (c).

Avvikande meningar

1. Behovet av ett hyresstopp m.m.

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson
(m), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp) och Rune Thorén (c)
anser att utskottets yttrande under rubriken Utskottet bort ha följande
lydelse:

Redan när den nu gällande prisregleringslagen förelädes riksdagen
hösten 1989 restes i motioner (m), (fp) och (c) invändningar mot att
lagen skulle fa tillämpas under fredstida förhållanden. Denna vår

1989/90: BoU7y

6

principiella uppfattning står fast. Både vetenskaplig expertis och praktisk.
erfarenhet vittnar om att prisreglerande åtgärder som hyresstopp
eller prisstopp inte är några ändamålsenliga ekonomisk-politiska medel.
Förutom att åtgärderna är praktiskt taget verkningslösa som medel
att påverka prisutvecklingen inverkar de menligt på ekonomins funktionssätt
genom att prisbildningen störs. Det kan rent av hävdas att en
kortare tids prisreglering under vissa förutsättningar kan bidra till att
stimulera efterfrågan.

Vad som erfordras i den nu rådande situationen är således inte
ytterligare regleringar och ingrepp utan en riktigt utformad ekonomisk
politik som ger en väl fungerande marknad med en effektiv konkurrens.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet moderata samlingspartiets
partimotion Fi45 yrkande 2 samt motionerna Fi44 (c) yrkande 2 och
Fi46 (fp) yrkande 2 om avslag på regeringens förslag. Propositionen
liksom övriga i detta betänkande behandlade motioner avstyrks.

2. Behovet av ett hyresstopp m.m.

Kjell Dahlström (mp) anser att utskottets yttrande under rubriken
Utskottet bort ha följande lydelse:

Det är en väl känd erfarenhet att ett hyresstopp av det slag som
regeringen infört genomgående har visat sig ineffektivt när det gäller
att åstadkomma långsiktiga positiva verkningar. Som framhålls i miljöpartiet
de grönas motion Fi48 måste därför hyresstopp, liksom andra
prisregleringar, användas med stor restriktivitet. Detta innebär bl.a. att
regleringarna måste kombineras med samtidiga långsiktigt verkande
åtgärder för en grön ekologisk åtstramning i enlighet med vad som
förordats i samma motion.

En ytterligare förutsättning för att ett pris- och hyresstopp skall fa
avsedd effekt är att det följs av låga löneökningar. Om inte denna
grundläggande förutsättning uppfylls kommer den tilltänkta åtstramningen
i stället att leda till en ökad köpkraft och en förvärrad
överhettning på bl.a. arbetsmarknaden.

Mot bakgrund av det ovan anförda bör frågan om ett fortsatt
hyresstopp kopplas till utfallet av de uppgörelser som avses bli träffade
mellan de avtalsslutande parterna inom en nära framtid. Hyresstoppet
bör sålunda bestå endast om dessa uppgörelser leder till påtagliga
dämpningar i löneökningstakten för åren 1990 och 1991. Om så inte
blir fallet bör hyresstoppet omedelbart upphävas.

Aven i de fall de nu angivna förutsättningarna för ett fortsatt
hyresstopp kommer att uppfyllas bör inte prisregleringslagen fa tillämpas
under längre tid än nio månader räknat från den 8 februari 1990

— detta för att riksdagen under hösten 1990 skall få möjlighet att ta
ställning till en eventuellt fortsatt tillämpning.

Vad utskottet nu med anledning av motion Fi48 (mp) yrkandena 3
och 4 samt regeringens förslag anfört bör ges regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande i denna del innebär att övriga i yttrandet
behandlade motioner avstyrks.

1989/90: Bo Ö7y

7

3. Undantag från stopphyran m.m.

1989/90: Bo U7y

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande sorn under
rubriken Utskottet börjar med "Det nu" och slutar med "ovan anförts"
bort ha följande lydelse:

Hyresutvecklingen har under en rad av år varit sådan att det tveklöst
föreligger ett behov av att hålla tillbaka ytterligare hyreshöjningar. Ett
hyresstopp kan naturligtvis tjäna detta syfte. En förutsättning härför är
dock att hyresstoppet innebär ett reellt stopp och inte innefattar en
mängd undantag. Det av regeringen nu införda hyresstoppet uppfyller
inte dessa förutsättningar. Från bl.a. hyresgäströrelsen har också stark
kritik riktats mot att hyresstoppet försetts med så omfattande undantagsregler
att det torde bli i det närmaste verkningslöst.

Utskottet delar i allt väsentligt den kritik som riktats mot hyresstoppet
i nu aktuellt avseende. Det är naturligtvis inte möjligt att på ett
effektivt sätt motverka hyreshöjningar med ett hyresstopp, som utöver
höjningar till följd av skatteökningar och räntebidragssänkningar medger
schablonmässiga höjningar på upp till 5 %. När dessutom statens
pris- och konkurrensverk kan ge tillstånd till hyreshöjningar, om
fastighetsägaren riskerar att lida "allvarlig ekonomisk skada" eller om
underhåll, ombyggnad eller installation av kabel-TV genomförs, blir
hyresstoppet självfallet än mer verkningslöst.

Med hänvisning till det nu anförda bör enligt bostadsutskottets
mening hyresstoppet ges en ny och effektivare utformning som innebär
att möjligheterna till undantag från stoppet helt tas bort eller
inskränks till ett minimum. Vad utskottet nu med anslutning till
vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi47 yrkande 1 anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

gotmb 90359, Stockholm 1990

8