Vidareförsäljning av konst

Yttrande 1988/89:LU1y

Lagutskottets yttrande
1988/89:LU1 y

Vidareförsäljning av konst

1988/89

LUly

Till kulturutskottet

Kulturutskottet har beslutat bereda lagutskottet tillfälle att yttra sig över
motionerna 1987/88:Kr222 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt avser
yrkande 2, 1987/88 :Kr242 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt avser yrkande 9,
1987/88:Kr309 av Oskar Lindkvist och Maj Britt Theorin (s) och 1987/
88:Kr310 av Alexander Chrisopoulos (vpk).

I motion Kr222 begärs att en avgift skall införas på yrkesmässig andrahandsförsäljning
av konst i syfte att stödja bildkonsten och bildkonstnärerna.
Motionärerna i motion Kr242 yrkar att frågan om ekonomiskt stöd till
skapande konstnärer genom uttag av avgift vid andrahandsförsäljning av
konst skall utredas. Även i motion Kr309 begärs utredning om ett fondsystem
som skall finansieras genom avgift på andrahandsförsäljning av konst och
som skall utnyttjas för stöd åt konstnärerna. Motionärerna i motion Kr310
yrkar att riksdagen skall föreläggas förslag till ekonomiskt stöd åt de sämst
ställda konstnärerna, finansierat genom en särskild skatt på andrahandsförsäljning
av konst.

Motionsyrkandena har remissbehandlats, varvid yttranden inkommit från
riksskatteverket, statens konstmuseer, statens kulturråd, konstnärsnämnden,
statens konstråd, upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02), Stockholms
handelskammare, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd
(KLYS), Sveriges allmänna konstförening, Sveriges konst- och antikhandlareförening,
Konstnärernas allmänna fackförbund, Aktiebolaget Stockholms
auktionsverk, Aktiebolaget Bukowski-auktioner, Beijers auktioner/Scandinavian
Art & Antiques Aktiebolag samt Svenska föreningen för upphovsrätt.

Lagutskottet har beslutat att avge yttrande och får anföra följande.

Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ger
den som skapat ett sådant verk en tidsbegränsad rätt att ekonomiskt utnyttja
det och ett visst ideellt betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang
verket används. För att ensamrätten skall skyddas krävs att verket har ett
visst mått av självständighet och originalitet eller vad man brukar kalla
verkshöjd. Det krävs däremot inte att verket har något kvalitetsmässigt
värde i litterärt eller konstnärligt hänseende. Även litterärt eller konstnärligt
undermåliga alster skyddas. Begreppen litterärt och konstnärligt verk i lagen
är mycket vidsträckta. Som konstnärliga verk räknas sålunda i princip alla
former för skapande i syfte att nå en konstnärlig verkan, t.ex. genom bild,

1 Riksdagen 1988189. 8sami. Nr 1 y

rörelse eller tonér. Till denna grupp hör bl.a. målningar, alster av bildhuggarkonst,
sceniska verk, musikaliska kompositioner samt filmverk.

De rättigheter upphovsrättslagen ger gäller under en tid av 50 år, i
allmänhet räknat från upphovsmannens död.

Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja verket innefattar en
principiell ensamrätt att framställa exemplar av verket och göra verket
tillgängligt för allmänheten t. ex. genom att bjuda ut exemplar av verket till
försäljning, uthyrning eller utlåning eller på annat sätt sprida det bland
allmänheten (spridningsrätt) eller genom att framföra eller visa det offentligt.
I vissa avseenden är emellertid ensamrätten inskränkt av hänsyn till
allmänna eller enskilda intressen. Sålunda gäller beträffande litterära och
musikaliska verk att exemplar av verket som utgivits med upphovsmannens
tillstånd fritt får spridas vidare och visas offentligt. På samma sätt får
exemplar av konstverk som upphovsmannen givit ut eller överlåtit spridas
vidare eller visas offentligt. Med stöd av de angivna reglerna kan således
exempelvis utgivna litterära verk fritt lånas ut från bibliotek och konstverk
som upphovsmannen sålt säljas vidare.

Som framgår av redogörelsen ovan innebär upphovsrättslagen att upphovsmannen
inte längre förfogar över spridningsrätten beträffande exemplar
av konstverk sedan han väl låtit exemplaret komma i omlopp bland
allmänheten. Han saknar med andra ord möjlighet att disponera över verket
efter första överlåtelsen och kan då inte betinga sig någon ersättning vid
vidareförsäljning. Inte heller övriga nordiska länder ger upphovsmannen
någon rätt vid vidarespridning. I Norge gäller dock sedan 1948 en särskild lag
som föreskriver att en procentuell avgift på försäljningssumman skall
erläggas vid all offentlig försäljning av konstverk. Inkomsterna tillförs en
särskild fond. Avgifterna är inte någon upphovsrättslig ersättning, vilket
bl.a. innebär att avgiftsplikten inte är kopplad till skyddstiden för verket i
fråga. I flera andra länder i Europa innefattar däremot upphovsrätten också
en rätt till ersättning när originalexemplar av konstverk försäljs i andra hand.
En sådan rätt, som brukar kallas droit de suite, finns i bl.a. Belgien,
Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Ungern.

Den upphovsrättsliga lagstiftningen i Sverige bygger liksom motsvarande
lagar i Danmark, Finland och Norge på internationella konventioner som
syftar till att ge upphovsmän och andra rättighetshavare skydd oberoende av
nationalitetsgränser. Den viktigaste av dessa är Bernkonventionen för skydd
av litterära och konstnärliga verk som kom till 1886 och som sedan dess
reviderats åtskilliga gånger. Bernkonventionen bygger på två huvudprinciper.
Den ena är att varje konventionsstat skall ge upphovsmän från de andra
konventionsstaterna samma skydd som sina egna medborgare. Den andra
huvudprincipen är att en konventionsstat skall ge de övriga staternas
upphovsmän ett visst i konventionen närmare angivet minimiskydd. Droit de
suite ingår inte i detta minimiskydd men Bernkonventionen ger konventionsstaterna
möjlighet att i sin nationella lagstiftning införa en sådan rättighet.
Om droit de suite finns i nationell lagstiftning gäller inte den förstnämnda
huvudprincipen om likabehandling. I stället föreskriver konventionen att
möjligheten för upphovsmännen att åtnjuta droit de suite bara gäller i
förhållandet mellan stater som har regler härom i sin lagstiftning.

1988/89 :LU1 y

2

Sverige har liksom ett mycket stort antal andra länder, däribland så gott
som samtliga europeiska stater, anslutit sig till Bernkonventionen.

Den svenska upphovsrättslagstiftningen är sedan år 1976 föremål för en
allmän översyn av upphovsrättsutredningen. Utredningen bedriver sitt
arbete etappvis och har hitintills avlämnat sex förslag till lagstiftningsåtgärder.
Under den nu pågående etappen av arbetet kommer utredningen att ta
upp frågor om bl.a. upphovsmännens rätt till ersättning vid utlåning av
litterära verk från bibliotek (biblioteksersättning) och vid offentlig visning av
konst (visningsersättning). Även i övriga nordiska länder pågår liknande
utredningsarbete. Den danska upphovsrättsutredningen framlade år 1986 ett
förslag om att konstnärer skulle ha s.k. fplgeret, dvs. droit de suite, vid
yrkesmässig vidareförsäljning av upphovsrättsligt skyddade verk. Förslaget
har ännu inte lett till lagstiftning.

Också inom EG och WIPO (World Intellectual Property Organization)
har frågan om droit de suite uppmärksammats. För EG:s vidkommande har
sedan år 1977 arbete pågått i syfte att få till stånd en harmonisering av
medlemsländernas lagstiftning i detta hänseende. Några konkreta resultat av
arbetet föreligger dock hitintills inte. Från WIPO:s sida har ett förslag till
riktlinjer för regler om droit de suite framlagts, vilka bygger helt på
upphovsrättsliga grunder. Det innebär bl.a. att ersättningsrätten är en
personlig förmån för upphovsmannen och hans arvingar, som inte kan
överlåtas.

Det ankommer inte på lagutskottet att uttala sig om huruvida det av
allmänt kulturpolitiska skäl är motiverat att införa ett avgifts- eller ersättningssystem
som ger konstnärerna en andel i vad som inflyter vid yrkesmässig
vidareförsäljning av konst. Utskottet vill emellertid erinra om att utskottet
vid behandlingen av upphovsrättsliga frågor i andra sammanhang har ansett
det angeläget att man från statsmakternas sida slår vakt om upphovsmännens
ställning och därför tillstyrkt olika förslag till åtgärder som syftat till att stärka
upphovsmännens rättigheter. Utskottet har därvid understrukit att det är en
grundläggande förutsättning för litterär och konstnärlig verksamhet och
därmed för kulturlivet i stort att upphovsmännen tillförsäkras möjligheter till
ersättning för sina prestationer. I linje med sin tidigare inställning ser
utskottet positivt på motionärernas förslag om att konstnärerna genom ett
ersättnings- eller avgiftssystem skall få del i det ekonomiska utbytet av
yrkesmässig konstförsäljning. Flertalet av de myndigheter och organisationer
som yttrat sig i ärendet har också ställt sig bakom syftet med motionerna.

När det gäller den närmare utformningen av ett sådant system är dock
remissinstanserna inte lika eniga. Upphovsrättsutredningen har - utan att
anföra några synpunkter i sakfrågan - framhållit att utredningen kommer att
ta upp spörsmålet om ersättning till konstnärer vid vidareförsäljning under
den nu pågående etappen av utredningsarbetet. Andra remissinstanser
förespråkar lösningar som inte bygger på upphovsrättslig grund. Enligt
lagutskottets mening ger utredningen i ärendet inte underlag för ett
ställningstagande från riksdagens sida till vilket alternativ som bör väljas.
Om ett avgifts- eller ersättningssystem skall införas måste den närmare
utformningen av det övervägas ytterligare. Härtill kommer att valet av
lösning kan påverkas av resultatet av upphovsrättsutredningens överväganden
om upphovsmännens rättigheter vid biblioteksutlåning av litterära verk

1988/89:LU1 y

3

och vid offentlig visning av konst. Som ovan berörts är inskränkningarna i
upphovsmannens ensamrätt desamma vare sig det gäller vidarespridning
eller offentlig visning av konstverk och litterära alster. Inskränkningarna
bygger på tanken att utgivningen eller den första försäljningen av exemplar
av verket konsumerar upphovsmannens spridnings- och visningsrätt till
exemplaren. Skulle upphovsrättsutredningens överväganden i fråga om
visningsersättningen leda fram till att upphovsmännen får ett inflytande i
detta hänseende kan det te sig omotiverat att inte ge konstnärerna liknande
rättigheter vid vidareförsäljning av konst.

En annan faktor som kan påverka bedömningen av hur ett avgifts- eller
ersättningssystem vid vidareförsäljning av konst bör utformas är utvecklingen
på det internationella planet. Sedan länge har det funnits ett gemensamt
nordiskt intresse av rättslikhet när det gäller upphovsrätten och immaterialrätten
i övrigt. Vidare har Sverige den uppfattningen att immaterialrättsliga
frågor bör regleras i världsomfattande avtal så att samma skydd ges åt
upphovsmän och andra rättighetshavare i alla länder, något som kommit till
uttryck genom Sveriges anslutning till ett stort antal konventioner på
området. Samtidigt är det ett starkt intresse från svensk sida av att så
enhetliga regler som möjligt gäller i Västeuropa och att EG:s regler inte
missgynnar oss. När det gäller den nu aktuella frågan är det inte bara intresset
av att rättslikhet råder som gör sig gällande. Om utvecklingen i Västeuropa
går mot att allt fler länder inför droit de suite kan det få betydelse för
bedömningen av om vi bör välja en svensk särlösning som endast gäller den
inhemska konsthandeln eller ett upphovsrättsligt avgiftssystem, som med
Bernkonventionens regler ger svenska konstnärer rätt till ersättning även vid
vidareförsäljning utomlands och utländska upphovsmän en ersättningsrätt
här i landet. Också bedömningen av vilka konsekvenser en vidareförsäljningsavgift
kan få för den svenska handeln med konst är beroende av
utvecklingen i andra länder. Skulle avgifter vid vidareförsäljning av konst bli
en mera allmän företeelse i Västeuropa torde man inte behöva hysa sådana
farhågor som konsthandeln yppat i sina remissyttranden för att konstförsäljningen
skulle förläggas utomlands.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att regeringen sedan
upphovsrättsutredningen framlagt resultatet av sitt arbete i fråga om en
vidareförsäljningsavgift bör ta upp spörsmålet i hela dess vidd till närmare
prövning. Utskottet förordar att riksdagen med anledning av motionerna
som sin mening ger regeringen till känna vad som sålunda anförts.

Stockholm den 8 november 1988
På lagutskottets vägnar
Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik
(s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Hans
Rosengren (s), Ewy Möller (m), Bengt Harding Olson (fp), Elisabeth
Persson (vpk), Elisabet Franzén (mp), Lena Boström (s) och Karin Starrin
(c).

1988/89:LU1 y

4

gotab Stockholm 1988 16036