Trafiknykterhetsbrotten m.m.

Yttrande 1989/90:TU1y

Trafikutskottets yttrande
1989/90:TUly

Trafiknykterhetsbrotten m.m.

1989/90

TUly

Till justitieutskottet

Trafikutskottet beslutade den 19 september 1989 att utskottet skulle
avge yttrande till justitieutskottet över den till detta utskott hänvisade
propositionen 1989/90:2 om trafiknykterhetsbrotten m.m. jämte motioner.

Motionerna är dels de under den allmänna motionstiden under
1987/88 års riksmöte väckta motionerna 1987/88:Ju605 (c),

1987/88:Ju610 (fp), 1987/88:Ju617 (s), 1987/88:Ju618 (m),

1987/88:Ju620 (c,fp), såvitt avser yrkandena 1 och 3, samt

1987/88:Ju813 (fp), såvitt avser yrkande 1, dels de under den allmänna
motionstiden under 1988/89 års riksmöte väckta motionerna
1988/89:Ju227 (fp), 1988/89:Ju606 (s), 1988/89:Ju609 (c), 1988/89:Ju610
(c), 1988/89:Ju622 (c), 1988/89:Ju625 (fp), såvitt avser yrkandena 1 och
2, 1988/89:Ju627 (s), 1988/89:Ju640 (fp,c) samt 1988/89:Ju815 (fp),
såvitt avser yrkande 1, dels de med anledning av proposition
1988/89:118 om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,
m.m. väckta motionerna 1988/89:Jul2 (c), 1988/89:Jul3 (mp),
1988/89:Jul4 (c), 1988/89:Jul6 (fp) och 1988/89:Jul7 (s), dels de med
anledning av proposition 1989/90:2 väckta motionerna 1989/90:Jul (s),
1989/90:Ju2 (m), !989/90:Ju3 (fp), 1989/90:Ju4 (m), 1989/90:Ju5 (c),
1989/90:Ju6 (s), 1989/90:Ju7 (s) och 1989/90:Ju8 (vpk).

Ärendet

I proposition 1989/90:2 föreslås olika ändringar i lagen (1951:649) om
straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen) som syftar till att främja
trafiknykterheten.

Gränsen för straffbar alkoholpåverkan i trafiken skall sänkas från en
blodalkoholhalt på 0,5 promille till 0,3 promille med motsvarande
sänkning för alkoholhalten i utandningsluften, dvs. från 0,25 milligram
till 0,15 milligram.

Trafiknykterhetsbrotten skall delas in i två grader som kallas rattfylleri
och grovt rattfylleri. Vid bedömningen av om brottet skall anses

1 Riksdagen 1989190. 15 sami. Nr ly

som grovt skall, förutom alkoholhalten och påverkansgraden, särskilt
beaktas om körningen har inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten.

Motsvarande ändringar som de som avser trafikbrottslagen föreslås
också i bestämmelserna om onykterhet i trafik i järnvägstrafiklagen
(1985:192).

I propositionen föreslås också ändringar i körkortslagen (1977:477)
som innebär att möjligheterna att återkalla körkort vidgas. Som huvudregel
skall körkortet återkallas vid alla trafiknykterhetsbrott. Inom
det område som nu föreslås nykriminaliserat skall dock gälla att
varning i stället kan meddelas, om detta av särskilda skäl kan anses
vara en tillräcklig åtgärd. Möjligheten att vid mildrande omständigheter
meddela varning vid alkoholhalter mellan 0,5 och 0,8 promille
avskaffas.

I propositionen föreslås vidare ändringar i trafikskadelagen
(1975:1410), i skadeståndslagen (1972:207) och i lagen (1958:205) om
förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. De föreslagna ändringarna
i nu nämnda lagar är följdändringar till ändring i trafikbrottslagen
enligt propositionens förslag.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1990.

En stor del av motionsförslagen avser gränsen för straffbar alkoholpåverkan
i trafiken.

Trafikutskottet, som har till uppgift att bereda ärenden om bl.a.
järnvägar, vägar och vägtrafik, begränsar sitt yttrande i ärendet till
frågan om gränsen för straffbar alkoholpåverkan i trafiken och vissa
frågor med anknytning härtill.

Gränsen för straffbar alkoholpåverkan i trafiken,
m.m.

Sorn allmänt krav på förare av fordon gäller enligt 19 § vägtrafikkungörelsen
(1972:603) att fordon inte får föras av den som på grund av
sjukdom, uttröttning eller påverkan av starka drycker eller andra
stimulerande eller bedövande ämnen eller av annat skäl inte kan föra
fordonet på betryggande sätt. Till denna regel är inte knutna straffbestämmelser
i vägtrafikkungörelsen. Däremot är förande av motorfordon
under påverkan av starka drycker m.fl. förfaranden straffbelagda
enligt trafikbrottslagen.

I vårt land har trafiknykterhetsfrågan länge stått i förgrunden när
det har gällt att förbättra trafiksäkerheten. Samtidigt som motorfordonstrafiken
har genomgått en intensiv utveckling har allt starkare
framhållits betydelsen av att fordonsförare avhåller sig från bruk av
alkohol eller andra medel som kan sätta ned förarförmågan, och
samhällets reaktioner på alkoholförtäring i samband med förande av
fordon har skärpts successivt. Den ursprungliga ordningen med att det
för straff krävs att förarens körförmåga har varit nedsatt på grund av
alkohol kompletterades år 1941 med att straffansvar även knyts till
alkoholhalten i förarens blod och sedan den 1 juli i år också till

1989/90:TUly

2

alkoholhalten i förarens utandningsluft. År 1951 infördes i trafikbrottslagen
även bestämmelser om ansvar för påverkan av annat berusningsmedel
än starka drycker, s.k. drograttfylleri.

Gränsen för straffbar alkoholpåverkan i trafiken är för närvarande
följande.

Enligt 4 § 2 mom. trafikbrottslagen skall den, som har fört ett
motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha förtärt starka drycker
i sådan mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden
uppgick till 0,5 promille i hans blod eller 0,25 milligram per liter i
hans utandningsluft, dömas till böter, dock lägst tio dagsböter, eller
fängelse i högst sex månader. Samma gräns för straffbar alkoholpåverkan
gäller i järnvägs- och tunnelbanetrafik enligt 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen
(1985:192).

För att inte någon på grund av analysfel m.m. skall behöva straffas
för en högre blodalkoholhalt än den han i själva verket har krävs för
närvarande för straff att minst 0,56 promille har uppmätts.

I proposition 1984/85:21 om ändring i trafikbrottslagen (trafiknykterhetsbrotten)
föreslogs bl.a. att straffbarhetsgränsen skulle sänkas från
0,5 till 0,4 promille. Propositionen återkallades emellertid sedermera
av regeringen. År 1988 gavs vissa myndigheter m.fl. tillfälle att lämna
synpunkter på detta förslag i propositionen. En nollgräns utan eller
med s.k. säkerhetsavdrag (absolut nollgräns resp. principiell nollgräns)
förordades därvid av trafiksäkerhetsverket (TSV), transportforskningsberedningen
(TFB), statens väg- och trafikinstitut VTI), Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Svensk Trafikmedicinsk
Förening, Motorförarnas Helnykterhetsförbund (MHF) och Sveriges
Motorcyklisters Centralorganisation (SMC).

TSV framhöll att en absolut nollgräns av praktiska skäl och av
rättssäkerhetsskäl inte var ett realistiskt alternativ. Det måste enligt
TSV t.ex. vara möjligt för en förare att dricka en rimlig mängd lättöl
eller cider utan att bli ansedd som olämplig att föra bil. TSV förordade
ett förbud mot att föra motorfordon efter förtäring av alkoholhaltiga
drycker men att ringa förseelse inte skulle föranleda ansvar. Som ringa
skulle föreelsen anses om blodalkoholhalten understeg 0,2 promille.

TFB förordade en nollgräns med "felmarginal" av den storleken att
den inkluderade såväl tekniskt mätfel som den mindre alkoholmängd
som ingår i den normala "spritfria" mat- och dryckeskonsumtionen,
t.ex. lättöl.

VTI framhöll att nollgränsen borde vara principiell därför att mycket
låga blodalkoholkoncentrationer, som uppkommer genom jäsningsprocesser
i mag-tarmkanalen, nästan alltid föreligger och kan påvisas
med förfinad mätteknik. Ett generellt avdrag på 0,15—0,20 promille
från en nollgräns skulle enligt VTI klara de mättekniska felmöjligheterna
och dessutom medge konsumtion av måltidsdryck som lättöl.

NTF föreslog att straffbarhetsgränsen av rättssäkerhetsskäl skulle
bestämmas till 0,2 promille.

1989/90:TUly

3

I proposition 1989/90:2 föreslås nu ändring i 4 § trafikbrottslagen och
6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen innebärande, såvitt här är i fråga, att
gränsen för straffbar alkoholpåverkan sänks till 0,3 promille (resp. 0,15
milligram).

I motioner av s-, fp-, c-, vpk- och mp-ledamöter föreslås att gränsen
skall vara lägre. 1 vissa av motionerna förordas en absolut nollgräns. I
andra motioner förespråkas uttryckligen eller underförstått en principiell
nollgräns. Syftet synes härvid vara att som en social norm

— alternativt som ett icke straffsanktionerat förbud — skall gälla att
den som har alkohol i kroppen inte skall framföra ett fordon. Av
medicinska och praktiska skäl samt av hänsyn till rättssäkerheten m.m.
förordas emellertid som straffbarhetsgräns en nollgräns med ett s.k.
säkerhetsavdrag. I flera motioner preciseras säkerhetsavdraget så att
gränsen för straffbarhet föreslås vara 0,2 promille. I de motioner som
har väckts med anledning av proposition 1988/89:118 och den nu
aktuella propositionen föreslås eller förutsätts ett motsvarande säkerhetsavdrag
beträffande alkoholhalt i utandningsluften.

Undersökningar, som redovisas i propositionen, visar att körförmågan
försämras vid promillehalter av alkohol hos förare som är avsevärt
lägre än den nuvarande gränsen för straffbar alkoholpåverkan. Med
hänsyn till den ökning av trafiken som har skett under senare år och
som är att vänta även i framtiden och som i sig inrymmer ökade
olycksrisker är tiden enligt trafikutskottets mening nu mogen för att
man försöker eliminera alkoholpåverkan som riskfaktor i trafiken.
Övervägandena om gräns för straffbar alkoholpåverkan i trafiken måste
sålunda ha som utgångspunkt att alkohol och trafik inte hör ihop.

Med denna utgångspunkt måste ett mera långtgående krav än propositionsförslagets
ställas. Utskottet anser att gränsen för straffbar alkoholpåverkan
i trafiken bör sättas så nära noll som det är möjligt med
hänsyn till medicinska och praktiska skäl och av hänsyn till rättssäkerheten.
Utskottet förordar därmed en principiell nollgräns.

Nollgränsen bör i första hand bli en norm som introduceras och
stöds genom pläderande attitydpåverkan från samhällets sida. Informationskampanjer
om alkohol och trafik bör kunna bli viktiga hjälpmedel
härvidlag. Sådana kampanjer förordas också i tre motioner — motionerna
1988/89:Ju640 (fp,c) yrkande 4, 1988/89:Jul4 (c) yrkande 2 och
1989/90:Ju5 (c) yrkande 7.

Gränsen för straffbar alkoholpåverkan i trafiken bör av medicinska
och praktiska skäl och av rättssäkerhetsskäl — såsom har föreslagits av
TSV, TFB, VTI och NTF i ovannämnda yttranden — bestämmas till
en blodalkoholhalt på 0,2 promille (resp. till en alkoholhalt i utandningsluften
på 0,10 milligram). Häri inryms således även en marginal
för analysfel m.m. Denna gräns innebär att fordonsförarna måste avstå
från att utnyttja t.ex. spritdrycker och starkvin om de skall vara säkra
på att inte uppnå eller passera gränsen men möjliggör enligt VTI:s
yttrande konsumtion av lättöl som måltidsdryck. Gränsen 0,2 promille

l989/90:TUly

4

(resp. 0,10 milligram) tillgodoser syftet med motionerna 1987/88:Ju610
(fp), 1988/89:Jul7 (s), 1989/90:Jul (s), 1989/90:Ju3 (fp) yrkande 1 och
del av yrkande 2 samt 1989/90:Ju7 (s).

Sedan nya gränser för straffbar alkoholpåverkan i trafiken har varit i
kraft en tid bör — såsom också föreslås i två motioner (motionerna
1989/90:Ju5 (c) yrkande 8 och 1989/90:Ju6 (s) i del av yrkande 3)

— en utvärdering av dem ske.

I två motioner, motionerna 1987/88:Ju618 (m) och 1988/890:Ju627
(s), begärs att gränser för straffbar påverkan i trafiken av läkemedel
och narkotika skall införas liknande gränserna för påverkan av alkohol.
Utskottet vill framhålla det angelägna i att frågan om införande av
sådana gränser övervägs närmare.

Det är enligt utskottets mening angeläget att vid utredning av
trafikbrott — i överensstämmelse med vad som förordas i motion
1989/90:Ju8 (vpk) i del av yrkande 3 — en närmare utredning görs
om förarens förhållande till alkohol i syfte att man skall spåra upp
förare med alkoholproblem för fortsatta hjälp- och vårdinsatser.

Stockholm den 7 november 1989
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Ove Karlsson (s),
Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s),
Görel Bohlin (m). Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove
Sundström (s), Viola Claesson (vpk). Roy Ottosson (mp), Jarl Lander
(s), Yngve Wernersson (s). Tom Heyman (m), Anders Castberger (fp)
och Karin Starrin (c).

Avvikande meningar
1. Straffbarhetsgräns

Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Tom Heyman (alla m) anser att den
del av trafikutskottets yttrande som börjar med "Med denna" och
slutar med "samt 1989/90:Ju7 (s)" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den i propositionen föreslagna gränsen för straffbar
alkohol påverkan i trafiken är realistisk och väl ägnad att i lagstiftningen
markera att alkohol och trafik inte hör ihop och tillstyrker
därför densamma.

1989/90:TU ly

5

2. Straffbarhetsgräns

Roy Ottosson (mp) anser att den del av trafikutskottets yttrande som
börjar med "Gränsen för" och slutar med "samt 1989/90:Ju7 (s)" bort
ha följande lydelse:

Utskottet förordar att gränsen för straffbar alkoholpåverkan i trafiken
sänks från en blodalkoholhalt på 0,5 promille till 0,1 promille
med motsvarande sänkning för alkoholhalten i utandningsluften.

1989/90:TUly

6