SOU5Y

Yttrande 1997/98:SOU5Y

Socialutskottets yttrande 1997/98:SoU5y

Vårdnad, boende och umgänge

1997/98

SoU5y

Till lagutskottet

Lagutskottet har den 20 januari 1998 beslutat bereda socialutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens proposition 1997/98:7 Vårdnad, boende och umgänge jämte motioner.

Propositionen innehåller förslag till ändringar i framför allt föräldrabalkens bestämmelser om vårdnad m.m. Förslagen syftar till att betona vikten av samförståndslösningar och underlätta för föräldrar att i så stor utsträckning som möjligt komma överens om hur frågor om vårdnad och umgänge skall lösas. Ett annat syfte med förslagen är att bana väg för ökad användning av gemensam vårdnad.

Regeringen föreslår övergripande bestämmelser om att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid avgörande av alla frågor om vårdnad, boende och umgänge samt vid verkställighet. Det föreslås vidare att föräldrar som är överens skall kunna reglera frågor om vårdnad, boende och umgänge genom avtal som godkänns av socialnämnden och som skall kunna verkställas som ett lagakraftvunnet domstolsavgörande. Gemensam vårdnad skall enligt propositionen kunna komma i fråga även mot den ena förälderns vilja, om en sådan ordning är bäst för barnet. Regeringen föreslår även en uttrycklig bestämmelse om att barnet skall ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Båda föräldrarna får ett ansvar för att barnets behov av umgänge tillgodoses.

Åtta motioner har väckts med anledning av propositionen.

Utskottet behandlar ärendet som ett led i sitt beredningsansvar för frågor om omsorger om barn och ungdom. Utskottet redovisar synpunkter som enligt utskottets mening bör tas i beaktande vid bedömningen av frågor om vårdnad, boende och umgänge med barn.

Socialutskottet

FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) gäller i förhållande till Sverige sedan september 1990. De fyra grundläggande principerna i konventionen handlar om icke-diskriminering, om barnets bästa, om barnets rätt till liv och utveckling samt om barnets rätt att komma till tals. Barnkonventionen är inte direkt tillämplig som svensk lag, men den svenska lagstift-

1

ningen skall anpassas så att den står i överensstämmelse med konventionens	1997/98:SoU5y
bestämmelser och intentioner.
Enligt artikel 3 i barnkonventionen skall barnets bästa komma i främsta
rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller
privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter
eller lagstiftande organ.
Principen om barnets bästa är en av grundpelarna i barnkonventionen.
Principen kan härledas ur två grundläggande tankar som båda har satt sina
spår i konventionen: att barn har samma människovärde som vuxna och att
barn är sårbara och behöver särskilt stöd och skydd. Barnets bästa är inget
statiskt begrepp. Det varierar över tid och från ett samhälle till ett annat samt
från ett barn till ett annat utifrån varje barns individuella situation.
I artikel 7.1 fastslås bl.a. att barnet har rätt att bli omvårdat av sina föräld-
rar. Artikel 9 stadgar att konventionsstaterna skall säkerställa att ett barn inte
skiljs från sina föräldrar mot deras vilja, utom i de fall då ett sådant åtskil-
jande är nödvändigt för barnets bästa. Ett sådant beslut kan vara nödvändigt
t.ex. vid övergrepp mot eller vanvård av barnet från föräldrarnas sida eller då
föräldrarna lever åtskilda och beslut måste fattas angående barnets vistelse-
ort. Alla berörda parter skall beredas möjlighet att delta i förfarandet och att
lägga fram sina synpunkter. Konventionsstaterna skall respektera rätten för
det barn som är skilt från den ena av eller båda föräldrarna att regelbundet
upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda för-
äldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa. Av konventionens allmänna
principer följer att staterna också har en skyldighet att underlätta denna kon-
takt (art. 4 och 7).
I artikel 18 anges att konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att säker-
ställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har ett gemensamt ansvar
för barnets uppfostran och utveckling. Föräldrar eller vårdnadshavare har
huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa skall för
dem komma i främsta rummet.
Samtidigt skall enligt artikel 19 konventionsstaterna vidta alla lämpliga
lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbild-
ningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld,
skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller
utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas
eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.
Enligt artikel 12 skall det barn som är i stånd att bilda egna åsikter tillför-
säkras rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid bar-
nets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mog-
nad. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras i alla
domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet.
Barnkommittén, som bl.a. haft i uppdrag att göra en översyn av hur svensk
lagstiftning och praxis förhåller sig till barnkonventionen, redogör i sitt slut-
betänkande (Barnets bästa i främsta rummet, SOU 1997:116) för några
grundläggande behov som bör beaktas vid en bedömning av barnets bästa,
nämligen barns behov av omvårdnad och skydd och av respekt för sin in-
tegritet samt barns behov av ett varaktigt och stabilt förhållande till sina	2

föräldrar. Föräldrarna tillgodoser inte bara barnets fysiska behov utan också	1997/98:SoU5y
dess behov av kärlek, trygghet och känsla av att behövas. Vidare behöver
barnet föräldrarnas hjälp när det gäller att sätta gränser, tolka omvärlden och
bygga upp en grundläggande självkänsla och en egen identitet hos sig. Enligt
kommittén är forskarna eniga om att kontinuitet i barnets relation till föräld-
rarna är ett av barns allra mest grundläggande behov.
Utvecklingen inom familjerätten vad avser frågor om vårdnad och um-
gänge som regleras i 6 kap. föräldrabalken har enligt Barnkommittén gått
från en lagstiftning som gav uttryck för en stark föräldrarätt till dagens lag-
stiftning som sätter barnets bästa i fokus på ett helt annat sätt än tidigare. Till
skillnad mot utgångspunkten i barnkonventionens artikel 3 om att barnets
bästa skall vägas mot andra intressen, anger bestämmelserna i 6 kap. FB att
barnets bästa står över alla andra intressen.
Barnkommittén ser med tillfredsställelse på de ändringar i föräldrabalken
om vårdnad och umgänge som Vårdnadstvistutredningen föreslagit. Försla-
gen stärker barnperspektivet ytterligare och medför att lagstiftningen på
området harmonierar bättre än tidigare med andan och intentionerna i barn-
konventionen.
Utskottets bedömning
Utskottet vill inledningsvis dela regeringens inställning att betona vikten av
samförståndslösningar, att underlätta för föräldrar att i så stor utsträckning
som möjligt komma överens i frågor om vårdnad, boende och umgänge samt
att öka användningen av gemensam vårdnad. Samtidigt är det mycket ange-
läget att barn på allt sätt skyddas mot misshandel och övergrepp.
Sverige har ratificerat FN:s barnkonvention och därmed förbundit sig att
följa konventionen. Barnkonventionen utgår från ett barnperspektiv. Frågor
som rör barn skall ses med barnets ögon. Det gäller att lyssna till barnet och
respektera vad det säger. Det är inte tillräckligt att barnkonventionen speglas
i lagstiftningen. Det avgörande är att tillämpningen av lagstiftningen sker
med beaktande av barnkonventionen och utifrån barnets perspektiv. Barn-
kompetensen och kunskaperna om barnkonventionen och intentionerna
bakom den måste enligt utskottet förbättras bland beslutsfattare och tjänste-
män. Det gäller för alla som har med barn att göra att lära sig vilka rättighet-
er ett barn har enligt barnkonventionen och att även ta till sig och förstå
andan och innebörden av konventionen.
Enligt artikel 3 i konventionen skall, vid alla åtgärder som rör barn, barnets
bästa komma i främsta rummet. Det är enligt utskottet mycket positivt att det
nu i föräldrabalken införs en uttrycklig bestämmelse om att barnets bästa
skall komma i främsta rummet vid avgörandet av alla frågor som rör vårdnad
om barn, barns boende och umgänge. Barn har enligt 6 kap. 1 § FB rätt till
omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning
för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller
annan kränkande behandling. Utskottet vill betona att barn vidare har rätt till
en nära och god kontakt med båda föräldrarna och andra nära släktingar.
Innebörden av begreppet barnets bästa kan emellertid inte avgöras generellt
utan måste avgöras utifrån de särskilda förhållandena i det enskilda fallet.	2

Hänsyn måste tas till samtliga omständigheter som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling på såväl kort som lång sikt. Enligt Barnkommittén är en önskvärd metod för bedömningen av vad som är barnets bästa att kombinera vetenskap och beprövad erfarenhet med att låta barn själva komma till tals.

Flera bestämmelser i 6 kap. FB anger att andra rekvisit än barnets bästa skall vara avgörande för ställningstaganden i frågor rörande barn. I exempelvis 7 och 9 §§ anges att vårdnaden om barn i visst fall skall anförtros särskilt förordnade vårdnadshavare om det är ”lämpligare”. I 10 a § stadgas att viss person skall förordnas till vårdnadshavare om det ”inte är olämpligt”. Enligt utskottet måste dessa bestämmelser anpassas till vad som anges i 2 a § och i artikel 3 i barnkonventionen. Ett ur barnets perspektiv svagare rekvisit än att barnets bästa skall tillgodoses vid åtgärder som rör barn kan enligt utskottet inte accepteras. Detta bör beaktas vid den översyn av kapitlet som Regeringskansliet enligt propositionen avser att göra.

Barns rätt att komma till tals i frågor som rör dem slås fast i artikel 12 i barnkonventionen. Utskottet ser positivt på att bestämmelserna i 6 kap. FB om att ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad tydliggörs genom att samordnas i en ny inledande bestämmelse, 2 b §. Enligt utskottet är det angeläget att barn i så stor utsträckning som möjligt ges tillfälle att säga sin mening i mål och ärenden om vårdnad m.m. Ett barns klart uttalade viljeyttring bör väga tungt vid avgörandet av vad som är barnets bästa och vara en av de avgörande omständigheterna i svårbedömda fall.

Enligt utskottet är det angeläget att så långt som möjligt förebygga konflikter, kriser och separationer mellan föräldrar. Tidiga insatser i form av föräldrautbildning och stöd till föräldrar med inriktning på relationsfrågor samt familjerådgivning bör därför ges hög prioritet. I de fall en separation inte kan undvikas bör som tidigare framhållits samförstånd mellan föräldrarna eftersträvas. I allmänhet är det också bäst för barnet att föräldrarna kommer överens. Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att åtgärder bör vidtas för att öka samarbetssamtalens tillgänglighet och kvalitet. Det är viktigt att information om möjligheterna till samarbetssamtal når ut till föräldrarna. Det är också angeläget att barnet kommer med i samtalet och får ge uttryck för sina åsikter. Metoder bör utvecklas för att informera barn och ge dem möjlighet att komma till tals. Kompetensen hos den personal som arbetar med samarbetssamtal är av avgörande betydelse. Det ankommer på huvudmannen att svara för att kompetensen upprätthålls och vidareutvecklas. För att samtalen skall fylla sin funktion krävs också att föräldrar utan onödigt dröjsmål får tillgång till samarbetssamtal. Köer måste till varje pris undvikas.

Föräldrar liksom sociala myndigheter och domstolar är skyldiga att vid en separation agera utifrån vad som är barnets bästa. Av barnkonventionen följer att föräldrarna har ett gemensamt ansvar för barnens uppfostran och utveckling. Därvid skall barnets bästa komma i främsta rummet (artikel 18). Det är barnet som har rätt till sina föräldrar, inte tvärtom. Barn har rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar oberoende av föräldrarnas inbördes relationer. Bäst tillgodoses denna rätt om barnet får träffa båda föräldrarna ofta och även i vardagssituationer. Det måste på allt sätt undvikas att barnet dras in i de vuxnas konflikter. Barnet skall i en sådan konflikt inte behöva ta ett ansvar som det inte är moget för. Barnet skall inte heller behöva

1997/98:SoU5y

2

välja sida i konflikten. Barnet skall enligt utskottet ges möjlighet att ta ställ-	1997/98:SoU5y
ning i frågan om vårdnad, boende och umgänge men inte tvingas göra detta.
Det måste respekteras att barnet känner lojalitet och samhörighet med båda
föräldrarna och därför inte vill eller kan ta ställning. Det är vidare angeläget
att undvika att skapa motsättningar mellan föräldrar och barn.
Gemensam vårdnad är ett viktigt inslag i utvecklingen mot en starkare
markering av barnets intresse och barnets bästa. Det gäller enligt utskottet att
främja goda förhållanden mellan barnet och båda föräldrarna. Gemensam
vårdnad är i de allra flesta fall att föredra framför ensam vårdnad för ena
föräldern. Det finns emellertid situationer då konflikten mellan föräldrarna är
så svår och djup att de omöjligen kan samarbeta i frågor som rör barnet. När
misshälligheterna utvecklats så långt är det ofta bäst för barnet att en av
föräldrarna är ensam vårdnadshavare. Ur barnets perspektiv är det då vikti-
gare att ha en bra kontakt med både sin mor och far och att slippa konflikter
mellan föräldrarna än att föräldrarna har gemensam vårdnad.
Det är en mycket svår och grannlaga uppgift att avgöra mål om gemensam
vårdnad, boende eller umgänge. Konflikter mellan föräldrar har ibland sin
grund i förhållanden som våld eller övergrepp från den ena föräldern mot den
andra föräldern och/eller barnet. Utskottet vill understryka betydelsen av att
nuvarande bestämmelser om att domstolarna skall beakta risken för att barn
utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa
förs in i den nya 2 a §. Därmed framhålls på ett bättre sätt vikten av bestäm-
melsen, vilken nu förutom umgänge även skall omfatta frågor om vårdnad
och boende. Föreligger risk att ett barn kommer att misshandlas, utsättas för
övergrepp, olovligen föras bort eller hållas kvar eller på annat sätt fara illa
måste detta noga beaktas vid bedömning av frågan om vårdnad, boende eller
umgänge. Samhället har ett stort ansvar för att skydda dessa barn. Dessa
barns utveckling måste följas noga.
Enligt utskottet bör det ställas höga krav på kompetens hos de som hand-
lägger och dömer i ärenden och mål om vårdnad, boende och umgänge.
Utskottet vill framhålla vikten av att respektive huvudman satsar på utbild-
ning och kompetensutveckling av personal inom rättsväsendet och social-
tjänsten.
Om reformen genomförs är det enligt utskottet viktigt att en utvärdering
sker inom en kort tid, förslagsvis två år från ikraftträdandet. Särskild upp-
märksamhet bör därvid ägnas åt hur de nya bestämmelserna tillämpas av
domstolar och socialnämnder i de fall där det förekommit övergrepp eller
misstanke om övergrepp.
Stockholm den 17 februari 1998
På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

2

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg (s), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Warnerbring (c) och Ingrid Burman (v).

Elanders Gotab, Stockholm 1998

1997/98:SoU5y

2