SoU3y (Yttrande 1999/2000:SoU3y)

Socialutskottets yttrande 1999/2000:SoU3y

Nationella minoriteter i Sverige

1999/2000

SoU3y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 31 augusti 1999 beslutat bereda socialutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens proposition 1998/99:143 Nationella minoriteter i Sverige.

Socialutskottet begränsar yttrandet till avsnitten 7.5 Förskoleverksamhet och äldreomsorg och 8.5 Äldreomsorg samt till motionerna K5 (s), K12 (fp) yrkande 2 delvis och K353 (v) yrkande 6.

Socialutskottet

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till åtgärder som behövs för att Sverige skall kunna ratificera Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Det innebär att Sveriges nationella minoriteter och deras språk erkänns samt att minoritetsspråken ges det stöd som behövs för att de skall hållas levande.

De grupper som enligt regeringens förslag utgör nationella minoriteter är samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar. Minoritetsspråken är samiska, finska, meänkieli (tornedalsfinska), romani chib och jiddisch. Av dessa har samiska, finska och meänkieli en historisk geografisk bas, vilket innebär krav på mer långtgående åtgärder till stöd för dessa språk.

Lagförslag läggs fram som ger enskilda rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos domstolar och förvaltningsmyndigheter med verksamhet i de geografiska områden där språken använts av hävd och fortfarande används i tillräcklig utsträckning. Förslagen innebär också rätt att i dessa områden få förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis på dessa språk. För samiska föreslås området omfatta Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner och för finska och meänkieli Gällivare, Haparanda, Ki- runa, Pajala och Övertorneå kommuner.

Regeringen redovisar i propositionen också rikstäckande åtgärder som regeringen avser att vidta för att stödja de nationella minoriteterna och

minoritetsspråken. Det gäller utbildningsfrågor, kulturverksamhet, massme-	1999/2000:SoU3y
dierna, arkivfrågor, äldreomsorg, översättning av vissa författningar, infly-
tande och samarbete över nationsgränserna.
Lagarna föreslås träda i kraft den 1 april 2000.

Regionala åtgärder – äldreomsorg

Propositionen

Regeringen föreslår att med förvaltningsområdet för samiska skall avses Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner. Med förvaltningsområdet för finska och meänkieli avses Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå kommuner.

I minoritetsspråkskonventionens artikel 10.3 behandlas rätten att få samhällsservice från förvaltningsmyndigheter på landsdels- eller minoritetsspråk. För att nå upp till konventionens krav krävs att samiska, finska och meänkieli används inom förvaltningsområdena för samiska respektive finska och meänkieli i samhällsservice från förvaltningsmyndigheter eller personer som handlar på deras uppdrag. Exempel på samhällsservice som avses är enligt konventionskommentaren service vid sjukhus, postbefordran, transporter och elleveranser. I artikel 13.2c) behandlas ett närliggande område, nämligen rätten att bli bemött på landsdels- eller minoritetsspråk vid institutioner som erbjuder social omsorg, såsom sjukhus, pensionärshem och vårdhem.

Regeringen anser att det för närvarande inte är möjligt att uppfylla kraven enligt dessa konventionsbestämmelser inom alla områden för statlig, landstingskommunal och kommunal service eller social omsorg. Kostnaderna skulle bli för höga och de praktiska problemen att genomföra sådana rättigheter för stora. Regeringen har mot denna bakgrund ansett att rätten att bli bemött på samiska, finska och meänkieli i denna del av den offentliga förvaltningen i ett första steg bör begränsas till de områden där möjligheten att bli bemött på sitt eget språk är mest angelägen och kan antas leda till det bästa stödet för språkens bevarande. De områden regeringen har funnit vara mest angelägna är förskoleverksamhet och äldreomsorg.

Enligt regeringen är det ofta de äldre som är de starkaste språkbärarna och bärare av kultur och traditioner. Det är därför viktigt för språkens och kulturens bevarande att de äldre som använder samiska, finska och meänkieli kan fortsätta att göra detta. Därtill kommer den omständigheten att det inom äldreomsorgen har visat sig att äldre kan förlora kunskaperna i det sist inlärda språket men behåller kunskaperna i det först inlärda språket. För denna generation kan följaktligen samiska, finska eller meänkieli vara det enda språk de kan kommunicera med omgivningen på. Det är mot denna bakgrund enligt regeringen nödvändigt att kunna erbjuda äldreomsorg på samiska, finska och meänkieli för dem som har dessa språk som modersmål. Regeringen föreslår därför att kommunerna i respektive förvaltningsområde åläggs en skyldighet att erbjuda äldreomsorg där hela eller i vart fall delar av verksamheten bedrivs på samiska, finska respektive meänkieli.

Regeringen anför vidare att ett mycket viktigt inslag i äldreomsorgen är att eftersträva att en användning av samiska, finska och meänkieli förenas med

en respekt för den samiska, finska och tornedalska kulturen och traditionerna	1999/2000:SoU3y
så att de äldre kan få ett bemötande som så mycket som möjligt liknar det de
varit vana vid när det gäller språk, kultur och traditioner. Äldreomsorg med
sådana inslag förekommer redan permanent eller på försök i flera av de aktu-
ella kommunerna. För att personalen inom äldreomsorgen i ökad utsträck-
ning skall ha möjlighet att bemöta äldre på samiska, finska och meänkieli
kan kommunen behöva bereda personalen fortbildning i samiska, finska och
meänkieli. Sådan fortbildning kan enligt regeringen bl.a. innehålla utbildning
i samisk och tornedalsk historia och traditioner.
Regeringen föreslår att kommunerna och landstingen tillförs sex miljoner
kronor fr.o.m. år 2000 avseende bl.a. förslaget i detta avsnitt.

Rikstäckande åtgärder – äldreomsorg

Propositionen

Regeringen anför att det av minoritetsspråkskonventionens artikel 13.2c) följer att en stat i den utsträckning de offentliga myndigheterna är behöriga skall tillse att det i social omsorg vid institutioner såsom sjukhus och särskilda boendeformer för äldre erbjuds möjlighet till vård och behandling på landsdels- eller minoritetsspråk. Vidare anförs att regeringens förslag i propositionens avsnitt 7.5 Förskoleverksamhet och äldreomsorg innebär att Sverige delvis uppfyller denna punkt när det gäller äldreomsorg i förvaltningsområdena för samiska respektive finska och meänkieli.

Regeringen anför vidare att kommunerna skall kunna erbjuda alla medborgare en god äldrevård. I vissa fall innebär det att vården för att den skall nå önskat resultat bör ske på det modersmål som individen i fråga talar. Därtill kommer den omständigheten att det har visat sig att äldre kan förlora kunskaperna i det sist inlärda språket men behåller kunskaperna i det först inlärda språket.

Det finns dock enligt regeringen vissa svårigheter med att erbjuda alla äldre som så önskar vård på deras modersmål. Dels saknas det ofta tvåspråkig personal, dels kan det innebära stora kostnader när det gäller mindre grupper.

Den finskspråkiga minoriteten är den största minoriteten i Sverige. Sverigefinnarna bor relativt koncentrerat till vissa orter i landet och utgör ett sådant antal att det enligt regeringens mening borde finnas goda möjligheter att erbjuda finsktalande äldreomsorg till en inte alltför stor kostnad. Dessutom är situationen sådan att det inom en kort tid kan förväntas finnas ett stort antal äldre finsktalande som är i behov av äldreomsorg. I kommuner som har en stor andel finsktalande borde verksamheten t.ex. kunna omorganiseras så att finskspråkig personal förs samman med finskspråkiga vårdbehövande. Regeringen påpekar att fr.o.m. den 1 januari 1998 har finsktalande äldre, i likhet med andra äldre som bosätter sig i en annan kommun, en lagstadgad rätt att i den kommunen ansöka om hjälp i hemmet och särskilt boende m.m. (6 h § socialtjänstlagen). En sådan ansökan skall behandlas som om den enskilde var bosatt i inflyttningskommunen. Denna åtgärd kan bidra till att

äldre finsktalande får bättre möjligheter att få äldreomsorg på sitt språk om	1999/2000:SoU3y
de så önskar.
Under år 1994 till 1996 genomförde Socialstyrelsen tillsammans med
finska föreningar i landet ett projekt bl.a. för att förmå de kommuner där
många äldre finsktalande är bosatta att organisera äldreomsorgen så att finsk-
talande äldre kunde få vård och omsorg av finsktalande personal. Av ett
trettiotal tillfrågade kommuner med stor andel finsktalande äldre genomförde
tre kommuner projekt för att anpassa äldreomsorgen efter de äldre finskta-
landes behov, nämligen Ludvika, Borås och Fagersta kommuner. Resultatet
av projekten i dessa kommuner har varit positivt och har redovisats i en-
gångstidningen LEMPI, som en del av Socialstyrelsens invandrarprojekt.
Projektet ligger väl i linje med minoritetsspråkskonventionens krav när det
gäller att erbjuda äldreomsorg för dem som använder ett landsdels- eller
minoritetsspråk på det egna språket. Det är mot denna bakgrund otillfreds-
ställande att så få kommuner deltagit i projektet. Tidigare undersökningar
från Socialstyrelsen har visat att många kommuner anser att det skulle bli
kostsamt att organisera äldreomsorgen så att finsktalande får möjlighet att få
vård och omsorg av finsktalande personal. Socialstyrelsen har dock redovisat
en annan uppfattning och påpekat att kostnaden för en omorganisering av
äldreomsorgen kan kompenseras av att kostnader för anlitande av tolk helt
försvinner om kommunerna i stället för enspråkig personal använder perso-
nal som både kan svenska och finska. Det har också i vissa fall visat sig att
finsktalande äldre har behövt mindre vård och omsorg som en följd av att de
har blivit bemötta av personal som behärskar deras eget språk.
I syfte att ge olika exempel på äldreomsorg som tar hänsyn till önskemål
från finsktalande äldre avser regeringen att ge Socialstyrelsen i uppdrag att
inom befintliga ramar kartlägga äldreomsorgen för finsktalande i kommuner
med ett stort antal äldre som använder finska. Inom ramen för en sådan kart-
läggning kan också erfarenheter från Socialstyrelsens tidigare projekt tas till
vara.
Motioner
I motion K5 av Paavo Vallius m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldreomsorg på finska.
Motionärerna anför bl.a. att det vid årsskiftet 1998/99 bodde 37 295 ålders-
pensionärer med finskt ursprung i Sverige. Av dem bor den största delen
utanför de fem kommuner i Norrbotten där regeringen föreslår att kommunen
åläggs en skyldighet att erbjuda äldreomsorg bl.a. på finska. Det har visat sig
i vissa fall att finsktalande äldre har behövt mindre vård och omsorg som en
följd av att de blivit bemötta av personal som talar deras språk. Det ökande
antalet sverigefinnar behöver redan i dag en utbyggd finskspråkig service
inom äldreomsorgen. Den kommunala självbestämmanderätten och kommu-
nernas ekonomiska svårigheter har lett till försämringar och ökad ojämlikhet
när det gäller olika former av finskspråkig samhällsservice. Enligt motion-
ärerna bör därför poängteras att det åvilar kommunerna att tillse att kom-
munmedborgarna får den omsorg de har rätt att kräva.
	1

I motion K12 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin	1999/2000:SoU3y
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rikstäckande
åtgärder när det gäller äldreomsorg (yrkande 2 delvis). Motionärerna anför
att det är oroande att propositionen inte tar upp de rikstäckande åtgärder
gällande äldreomsorg som behandlades i Minoritetsspråkskommitténs utred-
ning. Förslagen bör tas upp till förnyad bedömning och kostnadsberäkning.
I motion K353 av Siv Holma och Stig Eriksson (båda v) från den allmänna
motionstiden yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om äldreomsorgen (yrkande 6). Motionärerna anför
bl.a. att alla äldre människor som tillhör någon av de nationella minoriteterna
behöver ges möjlighet att få äldreomsorg med personal som kan deras mo-
dersmål där så är praktiskt möjligt. Staten bör stödja initiativ med direktiv
och riktade resurser för att starta försöksverksamhet för minoriteter i områ-
den utanför de särskilt angivna förvaltningsområdena. Exempel på sådana
områden är Krokoms, Storumans och Strömsunds kommuner. Beträffande
romer, sverigefinnar och judar anför motionärerna att det är positivt med
försöksverksamhet där det kan finnas ett behov och där det är praktiskt ge-
nomförbart.

Tidigare behandling m.m.

Frågor om äldre invandrare har behandlats av utskottet vid flera tillfällen. I betänkande 1997/98:SoU24 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken betonade utskottet i samband med behandlingen av frågan om personalförsörjning inom äldreomsorgen att det är angeläget att uppmärksamma att alltfler av våra äldre har annat modersmål än svenska och att flerspråkighet därför bör ses som en merit. Vidare anförde utskottet att kulturkompetens bör kunna ingå i utbildningar och fortbildning. I betänkande 1998/99:SoU7 Äldrepolitiken påtalade utskottet bl.a. att i direktiven för Äldreberedningen nämns det ökande antalet äldre med utländsk bakgrund och att beredningen bör beakta de konsekvenser detta kan medföra. Utskottet anförde vidare att Bemötandeutredningen gett rekommendationer om hur kommunerna kan arbeta aktivt med dessa frågor genom uppsökande verksamhet och kartläggning av behoven och att tillgång till vård och omsorg på hemspråket måste utvecklas. Sammanfattningsvis konstaterade utskottet att det pågår ett aktivt utvecklingsarbete inom området och att något tillkännagivande inte behövdes med anledning av de aktuella motionerna.

Äldreberedningen skall ha slutfört sitt arbete senast den 1 maj 2003.

Riksdagen fattade under föregående riksmöte beslut om medel för försöksverksamheter med uppsökande verksamhet bland äldre (prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:SoU1, rskr. 1998/99:104).

Minoritetsspråkskommittén föreslog i betänkandet Steg mot en minoritetspolitik Europarådets konvention om historiska minoritetsspråk (SOU 1997:192) att samisktalande respektive finsktalande äldre i de kommuner där det finns tillräckligt många äldre som använder samiska respektive finska skall ges en lagfäst rätt att få hela eller delar av den äldreomsorg som erbjuds i kommu-

nerna av personal som behärskar dessa språk. Innan ett lagförslag utarbetades	1999/2000:SoU3y
med denna innebörd borde dock enligt kommittén en översyn göras av i vilka
kommuner det finns tillräckligt många äldre som använder samiska respek-
tive finska och som är i behov av äldreomsorg samt vilka resurser som finns i
dessa kommuner när det gäller personal som behärskar dessa språk.

Socialutskottets bedömning

Utskottet delar inställningen i motionerna om vikten av att de äldre som så
önskar bör erbjudas vård och omsorg av personal som talar deras modersmål.
Äldre är ofta de starkaste språkbärarna och även bärare av kultur och tradit-
ioner. Inom äldreomsorgen har det vidare visat sig att äldre kan förlora kun-
skaperna i det sist inlärda språket men behålla kunskaperna i det först inlärda
språket. Detta talar för att äldreomsorg i möjligaste mån bör erbjudas på de
äldres modersmål.
Kommunerna skall kunna erbjuda alla medborgare en god äldrevård. Detta
kan i vissa fall innebära att vården – för att den skall nå önskat resultat – bör
ske på det modersmål som individen i fråga talar. Det finns dock vissa svå-
righeter med att erbjuda alla äldre som så önskar vård på deras modersmål.
Dels saknas det ofta tvåspråkig personal, dels kan det innebära stora kostna-
der när det gäller mindre grupper.
Enligt utskottets uppfattning är regeringens förslag att varje kommun i de
s.k. förvaltningsområdena skall erbjuda den som begär det möjlighet att få
hela eller delar av den service som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av
personal som behärskar samiska, finska respektive meänkieli väl avvägt.
Utskottet vill dock understryka att det även i kommuner utanför förvalt-
ningsområdena kan finnas behov av särskilda insatser för äldre som har annat
modersmål än svenska. I detta sammanhang vill utskottet också erinra om att
regeringen i budgetpropositionen för år 2000 (prop. 1999/2000:1) föreslagit
att 90 miljoner kronor anslås som ett särskilt stimulansbidrag för försöks-
verksamheter i kommuner och landsting som syftar till utveckling och
nytänkande inom vård-, omsorgs- och serviceverksamheter för äldre. Rege-
ringen fattade under våren 1999 beslut om försöksverksamheter med bl.a.
uppsökande verksamhet.
Vad särskilt gäller den finskspråkiga minoriteten kan konstateras att den är
den största minoriteten i Sverige. Som regeringen anfört bor sverigefinnarna
relativt koncentrerat till vissa orter i landet och utgör ett sådant antal att det
borde finnas goda möjligheter att erbjuda äldreomsorg på finska till en inte
alltför stor kostnad. Dessutom är situationen sådan att det inom en kort tid
kan förväntas finnas ett stort antal äldre finsktalande som är i behov av
äldreomsorg. Utskottet ser därför positivt på att regeringen avser att ge Soci-
alstyrelsen i uppdrag att kartlägga äldreomsorgen för finsktalande i kommu-
ner med ett stort antal äldre som använder finska.
Sammanfattningsvis instämmer utskottet sålunda till stor del i vad motion-
ärerna anfört. Utskottet anser med hänsyn till vad ovan anförts dock inte att
något tillkännagivande bör föreslås. Motionerna K5 (s), K12 (fp) yrkande 2
delvis och K353 (v) yrkande 6 bör därför avstyrkas i den mån de inte anses
tillgodosedda med det anförda.	1

Stockholm den 21 oktober 1999

1999/2000:SoU3y

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris Heister (m), Susanne Eberstein (s), Margareta Israelsson (s), Rinaldo Karlsson (s), Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Conny Öhman (s), Elisebeht Markström (s), Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Thomas Julin (mp), Kenneth Johansson (c) och Kerstin Heinemann (fp).

Innehållsförteckning	1999/2000:SoU3y
Till konstitutionsutskottet ..........................................................................	1
Socialutskottet ...........................................................................................	1
Propositionens huvudsakliga innehåll...................................................	1
Regionala åtgärder – äldreomsorg ........................................................	2
Propositionen ...................................................................................	2
Rikstäckande åtgärder – äldreomsorg ...................................................	3
Propositionen ...................................................................................	3
Motioner...........................................................................................	4
Tidigare behandling m.m. .....................................................................	5
Socialutskottets bedömning ..................................................................	6

Elanders Gotab, Stockholm 1999

SoU3y

Yttranden

Yttranden