SoU1y (Yttrande 1998/99:SoU1y)

Socialutskottets yttrande 1998/99:SoU1y

Diskriminering i arbetslivet

1998/99

SoU1y

Till arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet har den 10 november 1998 beslutat bereda socialutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionerna 1997/98:177 Ny lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet, 1997/98:179 Lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder och 1997/98:180 Lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning jämte motioner.

Socialutskottet begränsar sitt yttrande till att avse frågan om en samordning av olika diskrimineringsregler, frågor som särskilt rör diskriminering av funktionshindrade samt motionsyrkanden som berör dessa avsnitt.

Utskottet

Frågan om en samordnad lagstiftning m.m.

Propositionerna

I propositionerna anförs att det är angeläget att de föreslagna lagarna införs nu. Ikraftträdandet bör inte försenas av eventuella fortsatta utredningar om hur de olika antidiskrimineringslagarna skulle kunna samordnas ytterligare. Det är dock inte helt uteslutet att en samordning av olika diskrimineringsregler kan komma att övervägas på längre sikt.

Motioner

I motion 1998/99:A703 av Margareta Andersson m.fl. (c) yrkas att riksdagen avslår proposition 1997/98:179 Lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder (yrkande 1).

Ett flertal motioner behandlar frågan om att all diskrimineringslagstiftning bör samlas i en lag.

Sådana yrkanden finns i motionerna 1998/99:A3 av Dan Ericsson m.fl.
(kd) (yrkande 1), 1998/99:A4 av Elver Jonsson m.fl. (fp) (yrkande 3),
1998/99:A6 av Dan Ericsson m.fl. (kd) (yrkande 1), 1998/99:A8 av Helena
Bargholtz m.fl. (fp) (yrkande 3), 1998/99:A10 av Dan Ericsson m.fl. (kd)
(yrkande 1), 1997/98:A68 av Elver Jonsson m.fl. (fp) (yrkande 3),
1997/98:A70 av Elving Andersson m.fl. (c) (yrkande 2), 1998/99:A703 av
Margareta Andersson m.fl. (c) (yrkande 3), 1998/99:A722 av Lars Lindblad	1
	1

m.fl. (m) (yrkande 4), 1998/99:K330 av Sofia Jonsson och Åsa Torstensson

(c)(yrkande 2) och 1998/99:K336 av Mikael Odenberg m.fl. (m) (yrkande 1). Motionärerna anför bl.a. att det är omotiverat att skapa tre nya lagar med en nästan identisk uppbyggnad. Den föreslagna ordningen innebär enligt motionärerna att lagstiftningen när det gäller diskriminering i arbetslivet blir svår att överblicka för såväl företagare som arbetstagare.

Även i motionerna 1998/99:A5 av Gudrun Schyman m.fl. (v) (yrkande 1), 1998/99:A9 av Gudrun Schyman m.fl. (v) (yrkande 1) och 1997/98:A67 av Gudrun Schyman m.fl. (v) (yrkande 1) behandlas frågan om en samlad lagstiftning. Motionärerna anför att alla bestämmelser om diskriminering på arbetsmarknaden bör samlas i en lag. Eftersom arbetet med att samordna lagstiftningen kan bli relativt omfattande bör de nu föreslagna lagarna dock antas av riksdagen. Regeringen bör därefter omgående tillsätta en utredning med uppgift att lägga fram förslag om en samlad antidiskrimineringslagstiftning.

I motion 1998/99:So376 (kd) av Chatrine Pålsson m.fl. begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om en generell lag mot diskriminering av personer med funktionshinder (yrkande 7). Motionärerna anför att grundlagen förbjuder diskriminering på grund av t.ex. kön och religion. I allt kärvare tider med risk för att olika grupper hamnar i ett utsatt läge är det nödvändigt att införa lagar mot diskriminering av personer med funktionshindrade. Den föreslagna lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet är ett steg framåt, men helhetsgreppet saknas enligt motionärerna fortfarande.

Utskottets bedömning

Varje individ som söker eller innehar en anställning skall ha rätt att bedömas utifrån sina personliga egenskaper och förutsättningar att utföra arbetet. Likaså bör varje individ ha rätt att i arbetslivet slippa bedömas osakligt, irrelevant eller godtyckligt. Utskottet anser att de föreslagna lagarna utgör mycket viktiga steg på vägen när det gäller att komma till rätta med schablonartade och osakliga bedömningar. Det mest angelägna i nu förevarande sammanhang är att de föreslagna lagarna inte försenas utan i stället träder i kraft så snart som möjligt. Enligt utskottets uppfattning kan det emellertid finnas stora fördelar med en lagteknisk samordning av olika diskrimineringsregler. Utskottet ser därför positivt på en samordning. Utskottet noterar vidare att en särskild utredare nyligen fått i uppdrag (dir. 1998:60) att – mot bakgrund av de krav som EG-rätten ställer och de tre förslag till ny lagstiftning mot diskriminering som regeringen nyligen lagt fram – göra en översyn av vissa delar av jämställdhetslagen och lämna de förslag till lagändringar som översynen ger anledning till. Motionerna 1998/99:A5 yrkande 1, 1998/99:A9 yrkande 1 och 1997/98:A67 yrkande 1 (alla v) bör avstyrkas i den mån de inte anses tillgodosedda. Även motionerna 1998/99:A3 (kd) yrkande 1, 1998/99:A4 (fp) yrkande 3, 1998/99:A6 (kd) yrkande 1, 1998/99:A8 (fp) yrkande 3, 1998/99:A10 (kd) yrkande 1, 1997/98:A68 (fp) yrkande 3, 1997/98:A70 (c) yrkande 2, 1998/99:A703 (c) yrkandena 1 och 3, 1998/99:A722 (m) yrkande 4, 1998/99:K330 (c) yrkande 2 och 1998/99:K336 (m) yrkande 1 bör avstyrkas.

1998/99:SoU1y

Under föregående riksmöte föreslog utskottet ett tillkännagivande med in-	1998/99:SoU1y
nebörd att regeringen borde utreda formerna för en reglering av ett diskrimi-
neringsförbud av funktionshindrade i näringslivet (se bet. 1997/98:SoU16).
Riksdagen följde utskottet (rskr. 1997/98:154). Utskottet har erfarit att frågan
bereds i Regeringskansliet. Regeringen har, enligt ett frågesvar nyligen, för
avsikt att tillsätta en utredning som skall få till uppgift bl.a. att se över
brottsbalkens nuvarande bestämmelse om olaga diskriminering samt att
utreda formerna för en reglering av ett förbud mot diskriminering av funkt-
ionshindrade i näringsverksamhet. Utskottet anser att resultatet av detta
arbete samt effekterna av den nu föreslagna lagen bör avvaktas. Motion
1998/99:So376 (kd) yrkande 7 bör avstyrkas.

Diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder

Diskrimineringsförbudets omfattning m.m.

I proposition 1997/98:179 föreslås en lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. Lagförslaget är en arbetsrättslig lagstiftning och föreslås gälla på hela arbetsmarknaden.

I propositionen anförs att i likhet med vad som gäller enligt jämställdhetslagen skall en arbetsgivare inte anses överträda diskrimineringsförbudet genom ett handlande som riktar sig mot arbetssökande i allmänhet. Det skall alltså inte anses vara någon överträdelse av förbudet att t.ex. enbart i en platsannons förklara att bara arbetssökande utan funktionshinder är välkomna med en ansökan. En sådan åtgärd kan däremot utgöra underlag vid bedömningen av om arbetsgivarens handlande varit diskriminerande i något annat hänseende i ett rekryteringsärende.

Vidare anförs i propositionen att förbudet mot direkt diskriminering även gäller då arbetsgivaren vid anställning, befordran eller utbildning för befordran genom att vidta stöd- och anpassningsåtgärder kan skapa en situation för en person med funktionshinder som är likartad med den för personer utan sådant funktionshinder och det skäligen kan krävas att arbetsgivaren vidtar sådana åtgärder. När det gäller att avgöra vad som är skäligt får detta bedömas från fall till fall.

En viktig faktor i detta sammanhang är kostnaden för åtgärdens vidtagande. Kostnaden bör ställas i relation till företagets ekonomiska situation, och bedömningen bör alltså ta sikte på förmågan att bära kostnaden. Arbetsgivarens ansvar för anpassningsåtgärder skall gälla oavsett om denne söker eller har möjlighet att erhålla statliga bidrag som täcker kostnaden eller delar av den. Enligt regeringen skulle en ordning där möjligheten att erhålla statligt bidrag beaktas bli mycket svår att hantera i praktiken. En arbetsgivare kan hamna i en mycket besvärlig rekryteringssituation om arbetsgivaren tvingas avvakta besked om bidrag innan han kan fatta beslut i en anställningsfråga. Vissa av remissinstanserna har häremot invänt att en möjlighet till förhandsbesked bör införas. Regeringen ifrågasätter dock om ett sådant system skulle ge en effektiv lösning på problemet. Om det under rekryteringsförfarandet står klart att bidrag kommer att erhållas kan detta naturligtvis ingå i skälighetsbedömningen.

I motion 1998/99:A5 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om diskrimineringsförbudets omfattning (yrkande 2). Av lagförslaget följer att ett handlande som riktar sig mot arbetssökande i allmänhet inte anses vara en överträdelse av diskrimineringsförbudet. Ett exempel härpå är att en arbetsgivare i en platsannons förklarar att endast arbetssökande utan funktionshinder är välkomna med ansökan. Enligt motionärerna borde ett sådant förfarande träffas av diskrimineringsförbudet. I yrkande 3 anförs att möjligheten att erhålla statliga bidrag bör beaktas vid skälighetsbedömningen i den föreslagna lagens 6 §.

Utskottets bedömning

Utskottet anser att det behövs regler mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. Sådana regler bedöms i första hand få normbildande och attitydpåverkande effekter.

Utskottet har förståelse för att en platsannons i vilken anges att endast arbetssökande utan funktionshinder är välkomna med ansökan i vissa fall kan uppfattas som diskriminerande. Det är emellertid i det fallet inte möjligt att urskilja någon eller några enskilda diskriminerade arbetssökande. Av rättsliga och praktiska skäl bör ett sådant förfarande därför inte i och för sig omfattas av diskrimineringsförbudet. Som framhållits i propositionen kan en sådan platsannonsering däremot utgöra underlag vid bedömningen av om arbetsgivarens handlande varit diskriminerande i något annat hänseende i ett rekryteringsärende. Motion 1998/99:A5 (v) yrkande 2 bör avstyrkas.

Utskottet har också förståelse för invändningen att möjligheten att erhålla statligt bidrag bör beaktas i skälighetsbedömningen. Utskottet delar dock regeringens bedömning att en sådan ordning blir svår att hantera i praktiken och att arbetsgivaren kan hamna i en mycket besvärlig rekryteringssituation för det fall att besked om bidrag måste avvaktas innan beslut kan fattas i en anställningsfråga. En möjlighet till förhandsbesked skulle knappast ge en effektiv lösning på problemet. Om det under rekryteringsförfarandet står klart att bidrag kommer att erhållas, kan detta som regeringen anfört självfallet ingå i skälighetsbedömningen. Motion 1998/99:A5 (v) yrkande 3 bör också avstyrkas.

Frågan om en utvärdering av den nya lagen

Som ovan anförts avser den lag som föreslås i proposition 1997/98:179 förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder.

Med funktionshinder avses i förslaget varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födelsen, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå.

Lagen föreslås omfatta förbud mot direkt och indirekt diskriminering och gälla oberoende av diskriminerande avsikt hos arbetsgivaren. Förbudet mot diskriminering av arbetssökande föreslås omfatta hela rekryteringsförfarandet och oavsett om det fattas ett anställningsbeslut. Förbudet föreslås också omfatta arbetsgivarens beslut om befordran, utbildning för befordran, till-

1998/99:SoU1y

lämpning av löne- och andra anställningsvillkor, arbetsledningsbeslut och beslut om uppsägning, avsked, permittering eller annan ingripande åtgärd. Vidare föreslås att förbudet mot direkt diskriminering skall gälla även då en arbetsgivare vid anställning, befordran eller utbildning för befordran genom att vidta stöd- och anpassningsåtgärder kan skapa en situation för en person med funktionshinder som är likartad med den för personer utan sådant funktionshinder och det skäligen kan krävas att arbetsgivaren vidtar sådana åtgärder.

Enligt förslaget åläggs arbetsgivare en utrednings- och åtgärdsskyldighet vid trakasserier på grund av funktionshinder mellan arbetstagare. Med trakasserier på grund av funktionshinder skall avses sådant uppträdande i arbetslivet som kränker en arbetstagares integritet och som har samband med arbetstagarens funktionshinder.

Lagförslaget omfattar även förbud mot repressalier till följd av en anmälan om diskriminering.

Skadestånd och ogiltighet föreslås vara de rättsliga påföljder som kan följa på överträdelser av diskrimineringsförbuden. Skadestånd föreslås också kunna utgå om arbetstagare utsätts för repressalier och om arbetsgivaren inte fullgör sin utrednings- och åtgärdsskyldighet vid trakasserier.

Handikappombudsmannen föreslås få en processförande roll med rätt att föra talan i Arbetsdomstolen. Enligt förslaget skall ombudsmannen också se till att lagen följs och kunna vid vite förelägga en arbetsgivare att inkomma med vissa uppgifter. Ett sådant vitesföreläggande föreslås kunna överklagas till Nämnden mot diskriminering.

Vidare föreslås att tvister enligt lagen skall handläggas som arbetstvister enligt lagen (1974:371) om rättegång i arbetstvister.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 april 1999.

I propositionen anförs vidare att det är viktigt att lagen blir ett verkningsfullt instrument i arbetet mot diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet. Vidare anförs att det samtidigt är nödvändigt att från början följa tilllämpningen av lagen och analysera eventuella negativa effekter för bl.a. företagande och arbetsmarknad. Regeringen avser därför att initiera en sådan utvärdering efter lagens ikraftträdande med sikte på att få fram ett snabbt resultat.

I motion 1998/99:So310 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om uppföljning av lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder (yrkande 7). Motionärerna anför att det är av stor vikt att den nya lagen följs upp. De funktionshindrades rättigheter har tidigare behandlats på ett sätt som inte kan accepteras. Som exempel nämns att kommuner och landsting kan vägra verkställa domstolars beslut om funktionshindrades rätt till insatser utan att några åtgärder vidtas från statens sida.

Även i motion 1998/99:A722 av Lars Lindblad m.fl. (m) begärs en utvärdering av bl.a. lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder (yrkande 3). Motionärerna anför att en utvärdering bör göras efter två år för att avgöra om lagen haft den effekt som varit syftet. Visar det sig inte vara fallet bör det övervägas om lagen skall ändras eller avskaffas.

1998/99:SoU1y

I motion 1998/99:A4 av Elver Jonsson m.fl. (fp) begärs ett tillkännagi-	1998/99:SoU1y
vande om vad i motionen anförts om att lagstiftningen skall utformas så att
den inte hindrar uppkomsten av nya jobb (yrkande 2). Enligt motionärerna
kan ett i och för sig mycket lovvärt lagförslag få den konsekvensen att man
slår undan benen för företagare genom att lägga orimliga krav på dem när det
t.ex. gäller skadestånd m.m. Det finns därför anledning att uppmärksamt
följa tillämpningen av vissa delar i lagförslaget.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är av stor vikt att den nya
lagen följs upp. Självfallet är det också av största betydelse att lagen inte
hindrar uppkomsten av nya arbetstillfällen. Eventuella negativa effekter för
företagande och arbetsmarknad måste således analyseras noga. Utskottet
noterar därför med tillfredsställelse att regeringen avser att initiera en sådan
utvärdering. Motionerna 1998/99:So310 (mp) yrkande 7, 1998/99:A4 (fp)
yrkande 2 och 1998/99:A722 (m) yrkande 3 är därmed i allt väsentligt tillgo-
dosedda.
Stockholm den 2 februari 1999
På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

I beslutet har deltagit: Ingrid Burman (v), Chris Heister (m), Susanne Eberstein (s), Rinaldo Karlsson (s), Chatrine Pålsson (kd), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Conny Öhman (s), Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson (kd), Cristina Husmark Pehrsson (m), Thomas Julin (mp), Kenneth Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp), Catherine Persson (s) och Tullia von Sydow (s).

Avvikande meningar

1. Frågan om en samordnad lagstiftning m.m.

Chris Heister, Leif Carlson, Hans Hjortzberg-Nordlund och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anför:

Alla människor skall ses och behandlas som individer och bli bedömda efter sina erfarenheter, kvalifikationer och ambitioner. Allt annat är diskriminering, vare sig den av politiker anses vara positiv eller negativ. När människor formellt eller informellt hindras från att göra det bästa av sig själva är det diskriminering. Övertron på socialstatens förmåga att omhänderta och lägga till rätta har lett till utanförskap, maktlöshet, arbetslöshet och bidragsberoende. Politiken kan här främst bidra med att ta bort regler och trögheter som missgynnar dem som redan är missgynnade.

Diskriminering förekommer i Sverige och är ett stort problem. Diskrimine-	1998/99:SoU1y
ring handlar om värderingar och förhållningssätt till andra människor. De
förändras främst och bäst genom opinionsbildning och genom goda exempel
och föredömen.
En övergripande skyddslagstiftning som skyddar mot alla former av dis-
kriminering i alla delar av samhället är bättre än långtgående, komplicerade
och avgränsande lagar som delar upp samhället i grupper och som graderar
diskriminering.
Det är farligt att börja legitimera att människors ursprung skall bli en rele-
vant faktor vid anställning. Kan argumentet användas åt ena hållet riskerar
det också att missbrukas åt det andra. Legitimeras ursprunget som en faktor
värd att uppmärksamma kommer detta att ske både genom öppen positiv och
dold negativ särbehandling. Målet måste vara det motsatta, att ursprung som
sådant beaktas så lite som möjligt. Ursprung är inte en egenskap eller en
färdighet. Att mer eller mindre godtyckligt dela upp befolkningen i svenskar
och icke svenskar bidrar inte till integration.
Förslag om lagar mot diskriminering handlar ofta mer om viktiga och i sig
riktiga försök till opinionsbildning, än om uppfattningen att lagstiftning
verkligen skulle fungera. Lagstiftning i den form som regeringen föreslår
kommer inte att hjälpa dem som diskrimineras. De snåriga regler som före-
slås kommer i stället att skapa oklarheter om enskildas och företags skyldig-
heter och rättigheter. Fokus flyttas från de viktiga men svårare strukturella
samhällsförändringar som behövs om många i dag diskriminerade människor
skall kunna ta sig in på arbetsmarknaden.
Flera tunga remissinstanser är också mycket skeptiska till lagförslagen.
Statens invandrarverk har i sitt remissyttrande ansett att en lagstiftning om
mänskliga rättigheter är att föredra framför en separat lag mot etnisk diskri-
minering. Verket varnar för att en sådan lag i praktiken riskerar att leda till
en institutionaliserad etnisk kategorisering som kan bli grogrund för rasism.
Statskontoret är i sitt remissyttrande negativa till att lagförslag läggs fram
som inte innebär samordning av de olika diskrimineringsregler som bör
gälla.
Arbetsgivare kommer enligt förslaget att kunna dömas till skadestånd för
diskriminering även om de varken syftat till eller kunnat inse att ett beslut
eller en åtgärd resulterat i en oavsiktlig indirekt diskriminering. Inför risken
att begå fel eller att riskera att tvingas lägga ned tid på att förklara sina kom-
petensbehov och metoder för rekrytering, kommer många arbetsgivare ännu
mer att undvika nyanställningar eller låta bli att öppet söka nya medarbetare.
De minsta företagen som har begränsade resurser är som vanligt mest utsatta.
Flera andra remissinstanser påpekar just att det finns stora risker att dis-
krimineringslagarna hämmar företagande. JO anser att föreskrifterna är så
allmänt formulerade att en arbetsgivare i förväg inte kan förutse vad som
förväntas av honom. Även Sveriges advokatsamfund påpekar att arbetsgivar-
nas skyldigheter är alltför allmänt formulerade. Juridiska fakultetsstyrelsen
vid Lunds universitet anser att beviskravet för diskriminering under anställ-
ningsförfarandet strider mot respekten för den fria anställningsrätten. Även
Landstingsförbundet påpekar att den nya lagen om etnisk diskriminering
	1

avviker från bevisbördans placering inom den övriga civilrättsliga lagstift-	1998/99:SoU1y
ningen.
Den mest utbredda formen av diskriminering är sannolikt den som sker på
etnisk grund. Mottagningssystemet för flyktingar har verkat passiviserande,
liksom kommunplaceringssystemet och formerna för svenskundervisning.
Kombinationen av en arbetsrätt som gör det riskfyllt att anställa, en privat
tjänstesektor som är stängd för nya jobb och ett stelt ekonomiskt klimat där
alltför få nya arbeten och företag tillkommer, gör att många människor döms
till ekonomiskt utanförskap. Till detta skall verkligen läggas att det finns
fördomar mot människor med annan bakgrund, att många invandrare har
bristfälliga språkkunskaper och upplever problem med att få utländska exa-
mina accepterade i Sverige.
Det är viktigt att poängtera att invandrare, homosexuella eller funktions-
hindrade inte är några enhetliga grupper. Att människor i en politiskt definie-
rad grupp felbehandlas gör det inte rätt att felbehandla människor i någon
annan politiskt definierad grupp. Eller annorlunda uttryckt: om problemet är
att en grupp människor verkligen felbehandlas, kan lösningen knappast vara
att riskera att felbehandla en annan. Vi anser sammanfattningsvis att det är
nödvändigt att få till stånd en samordnad lagstiftning. En samordning bör
syfta till att få en så enhetlig och generell lagstiftning om mänskliga rättig-
heter som möjligt. Riksdagen bör därför inte nu fatta beslut i enlighet med
propositionerna.
Vad här anförts med anledning av motion 1998/99:K336 (m) yrkande 1
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2.Diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder – diskrimineringsförbudets omfattning m.m.

Ingrid Burman (v), Rolf Olsson (v) och Thomas Julin (mp) anför:

Enligt lagförslaget skall ett handlande som riktar sig mot arbetssökande i allmänhet inte anses utgöra en överträdelse av diskrimineringsförbudet, t.ex. om en arbetsgivare i en platsannons förklarar att bara arbetssökande utan funktionshinder är välkomna med en ansökan. För att lagstiftningen skall bli effektiv måste enligt vår uppfattning ett sådant förfarande omfattas av diskrimineringsförbudet.

Vad här anförts med anledning av motion 1998/99:A5 (v) yrkande 2 bör

ges regeringen till känna.
3. Frågan om en samordnad lagstiftning m.m.
Chatrine Pålsson och Lars Gustafsson (båda kd) anför:
Vi anser att det är mycket angeläget att man i arbetslivet genom de före-
slagna lagarna ges ett nytt verktyg för att ta itu med olika typer av diskrimi-
nering. Respekten för alla människors personliga integritet är en förutsätt-
ning för ett civiliserat och demokratiskt samhälle. Enligt vår uppfattning
framstår det dock som omotiverat att skapa tre nya lagar med nästan identisk	1

uppbyggnad. För många företagare, men också för enskilda arbetstagare,	1998/99:SoU1y
innebär den föreslagna ordningen med tre lagar onödigt krångel och en mer
svåröverblickbar situation vad gäller diskriminering i arbetslivet. Lagförsla-
gen skulle med fördel kunna samordnas till en lag.
Vi vill också framhålla vikten av att införa en generell lagstiftning mot
diskriminering av personer med funktionshinder. I grundlagen förbjuds dis-
kriminering av människor på grund av t.ex. kön och religion. I allt kärvare
tider med risk för att olika grupper hamnar i ett utsatt läge är det nödvändigt
att införa lagar mot diskriminering av personer med funktionshinder.
Vad här anförts med anledning av motionerna 1998/99:A3 (kd) yrkande 1,
1998/99:A6 (kd) yrkande 1, 1998/99:A10 (kd) yrkande 1 och 1998/99:So376
(kd) yrkande 7 bör ges regeringen till känna.
4. Frågan om en samordnad lagstiftning m.m.
Kenneth Johansson (c) anför:
Jag vill framhålla att innehållet i de föreslagna lagarna är väl avvägt. Det
finns all anledning att skärpa diskrimineringslagstiftningen och låta fler
grupper omfattas av lagstiftningen. Emellertid talar enligt min uppfattning
starka skäl för att alla bestämmelser och diskrimineringsförbud samlas i en
lag. Detta har även påpekats av ett flertal remissinstanser. Det finns annars
risk att enskilda företagare kommer att få betydande svårigheter att hantera
en så pass komplex lagstiftning som dessa nya separata lagar innebär. En
samordning bör således göras. I det sammanhanget bör övervägas om inte
även förbud mot diskriminering på grund av någons kön, nuvarande jäm-
ställdhetslag, även skulle innefattas i en sådan ny lag. Proposition
1997/98:179 Lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer
med funktionshinder bör till följd av det ovan anförda avslås. Vad här anförts
med anledning av motionerna 1997/98:A70 (c) yrkande 2, 1998/99:A703 (c)
yrkandena 1 och 3 och 1998/99:K330 (c) yrkande 2 bör ges regeringen till
känna.

Innehållsförteckning	1998/99:SoU1y
Till arbetsmarknadsutskottet......................................................................	1
Utskottet ....................................................................................................	1
Frågan om en samordnad lagstiftning m.m. ..........................................	1
Propositionerna ................................................................................	1
Motioner...........................................................................................	1
Utskottets bedömning.......................................................................	2
Diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder .............	3
Diskrimineringsförbudets omfattning m.m. .....................................	3
Utskottets bedömning ..................................................................	4
Frågan om en utvärdering av den nya lagen.....................................	4
Utskottets bedömning ..................................................................	6
Avvikande meningar.............................................................................	6

Elanders Gotab, Stockholm 1999

SoU1y

Yttranden

Yttranden