Socialförsäkringsutskottets yttrande över viss del av propositionen 1972:125 angående konjukturstimulerande åtgärder jämte motioner

Yttrande 1972:SfU1

Yttranden

Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan. 

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Socialförsäkringsutskottets yttrande nr 1 år 1972 SfU 1972:1 y

Nrly

Socialförsäkringsutskottets   yttrande   över viss del av propositionen 1972:125 angående konjunkturstimulerande åtgärder jämte motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 19 november 1972 har finansutskottet hemställt att socialförsäkringsutskottet avger yttrande över propositionen 1972: 125, såvitt avser Bilaga 3 Socialdepartementet, punkten 3 ATP-avgiften för år 1973. Vidare har finansutskottet den 25 oktober 1972 beslutat inhämta yttrande från socialförsäkringsutskottet över motionen 1972: 1721 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt avser yrkandet under punkten A 3 om sänkning av ATP-uttaget fr. o. m. den 1 januari 1973 med två procent­enheter. Slutligen har finansutskottet den 22 november 1972 beslutat in­hämta yttrande över en med anledning av propositionen väckt motion, 1972: 1875, av herr Hermansson m. fl. (vpk), såvitt avser yrkandet un­der punkten 1 om avslag på propositionens förslag om oförändrat av­giftsuttag.

Försäkringen för tilläggspension finansieras genom avgifter på inkoms­ter av förvärvsarbete. Avgift för inkomst av anställning erläggs av ar­betsgivaren och avgift för inkomst av annat förvärvsarbete av den försäk­rade själv. I båda fallen utgår avgift med samma procentsats av avgifts­underlaget. Denna fastställs av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt och skall vara så awägd att avgifterna i förening med andra tillgängliga medel förslår till bestridande av pensionsutbetalningar, förvaltningskost­nader m. m. och till den fondering som är erforderlig. Avgifterna inflyter till de allmänna pensionsfonderna. Beslut om den procentsats som skall tillämpas under ett kalenderår skall fattas senast ett år dessförinnan.

Avgiftsuttaget för den allmänna tilläggspensioneringen har hittills be­stämts för tre femårsperioder. Uttaget för de första fem åren 1960—1964 fastställdes efter en skala som började med 3 % för år 1960 och däref­ter steg med 1 % om året till 7 % för år 1964. Uttaget fastställdes där­efter till 7,5 % för år 1965 för att sedan öka med 0,5 % om året till 9,5 % för år 1969. För den nu löpande perioden åren 1970—1974 fast­ställdes genom beslut av 1968 års riksdag avgiftsuttaget till 10 % för år 1970. Detta uttag skulle öka med 0,25 % om året till periodens slut och för år 1974 alltså utgöra 11 %.

I propositionen föreslås som en bland flera sysselsättningsfrämjande åtgärder att ATP-avgiften för år 1973 skall bibehållas på nuvarande nivå, dvs. 10,5 %.

Riksdagen 1972.11 saml. Yttr. nr 1


 


SfU 1972; ly                                                         2

I motionen 1972: 1875 har yrkats avslag på propositionen i denna del. Motionärerna menar att i propositionen inte redovisats någon bärande motivering för att ändra redan fastställda regler för ATP-uttag under perioden 1970—1974.

I motionen 1972: 1721 har yrkats att ATP-uttaget fr. o. m, den 1 ja­nuari 1973 sänks med två procentenheter till 8,75 %. Motionärerna an­ser ett uttag av angiven storlek fullt tillräckligt för att garantera utfästa pensionsförpliktelser och framhåller att en sådan sänkning — förutsatt att den inte tillåts skapa utrymme för löneökningar — skulle leda till di­rekta lönsamhetsförbättringar för företagen.

Socialförsäkringsutskottet, som anser sig i första hand ha att ta ställ­ning till propositionen och motionerna från socialpolitiska utgångs­punkter, vill erinra om att i den principproposition (nr 55 till 1958 års A-riksdag) som låg till grund för lagstiftningen om tilläggspensionering uttalades, att en betydande fondering var motiverad i pensioneringens eget intresse och av samhällsekonomiska skäl. Fondmedlen skulle med beaktande av bortfall av annat sparande medverka till en snabbare ut­byggnad av produktionsapparaten och därmed till en produktionsök­ning. Det framhölls också att pensionsfonden skulle möjliggöra en ut­jämning av kostnaderna för tilläggspensioneringen så att avgifterna för utgående pensioner inte behövde bli så stora i framtiden som de måste bli om avsättningarna blev otillräckliga.

Den sålunda redovisade inställningen till fondbildningen har bekräf­tats av riksdagen i samband med bestämmandet av avgiftsuttag för såväl perioden 1965—1969 som perioden 1970—1974.

Enligt utskottets mening bör man under löpande avgiftsperiod inte utan vägande skäl frångå det beslut angående avgiftsuttagets storlek riks­dagen fattade 1968 och som innebar att avgiftsuttaget för år 1973 skulle utgöra 10,75 % och för år 1974 11 % på avgiftsunderlaget. Med hänsyn till att förslaget om oförändrat avgiftsuttag för år 1973 enligt utskottets mening kan vara ägnat att bidra till att det syfte man vill uppnå med pro­positionen tillgodoses har utskottet i nuvarande konjunkturpolitiska läge ansett sig böra biträda propositionen i förevarande del. Utskottet har där­vid särskilt beaktat föreliggaiide utredningsförslag om att vissa sociala reformer delvis bör finansieras med arbetsgivaravgifter och att förslag om det fortsatta ATP-uttaget kan väntas till 1973 års vårriksdag.

Av det anförda framgår att utskottet inte kan biträda vare sig yrkandet i motionen 1972: 1875 om avslag på propositionens förskg om oföränd­rat avgiftsuttag för år 1973 eller yrkandet i motionen 1972:1721 om nedsättning av avgiftsuttaget fr. o. m. den 1 januari 1>973 med två pro­centenheter.

Med hänvisning tUl det anförda får socialförsäkringsutskottet för sin del tillstyrka bifall till förslaget i propositionen 1972:125 om att ATP-uttaget för år 1973 skall utgöra 10,5 % och avstyrka bifall till motioner-


 


SfU 1972:1 y                                                            3

na 1972:1721 och 197-2: 1875 i Vad de hänvisats till tutskottet :för ytt­rande.

En teknisk granskning av'de i propositionen föreslagna ;ändringama;av lagen (1962: 381) om allmän föl-säkring och Jagen ;(i'968: 243) löm :pro-centsatsen för uttag av .avgift under åren 1970—1974 till Jförsäfcringen för tilläggspension har inte jgett ianledning till lerinran.

Stockholm den 22 november 1972

På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson*(s),Carlsson'i'Vikmanshyttän'(c), lons-son i Mora (fp), fröken'Sandell f(s), herrar JRingaby (ni), Karlsson'i'Ron­neby (s), Magnusson i Nennesholm* i(c), Persson ii Stockholmt(s), Mun-debo* (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson i(c), herrar Marcusson :(s), Björck i Nässjö (m), Olsson i Stockholm (vpk) och Signell ,(s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Avvikande meningar

1. av herrar Ringaby (m) och Björck i Nässjö (m),fSom\ansett

att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 2 med "Social­försäkringsutskottet, som" och slutar fpå ,s.'3-'ffled '-'till .erinran."/bort ha följande lydelse:

Socialförsäkringsutskottet -delar motionärernas uppfattning latt i syssel­sättningsläget och den smycket ■ sVaga/iproduktionsökningen iär (oroatfde och att det krävs kraftåtgärder förattJbäva den-ekonomisfca.stagnation som nu råder.

En sänkning av ATP-avgiften med'två procentenheter till.:8j75% ;för 1973, som föreslås i motionen, :skulle Vara ten »kraftigt sysselsättnings-främjande åtgärd, dårdeninnebärrfatt näringslivet utam ökade/kostnader skulle kunna nyanställa omkring 50 OOOwhelårsarbetande.

ATP-avgiftema uppgick-till 7.'101-,2; milj.-kr.sfrån-och.med 'denM ja­nuari till den 1 november 1972,'Vilketiär.överil 000 milj.ikr.menän mot­svarande tid i fjol. Detta aygiftsbeloppkundeiiisinihelhet.tillföras.ATP-fonden, som nu uppgår till-54 561,2 imilj.kr.iEmsänkningcav ATP-avgif­ten med två procentenheter »skulle bara innebära.'en[ något långsammare ökningstakt av fondtillväxten.

Utskottet vill även betonaiattjgrundförutsättningen!föriattfATP--syste-mets förpliktelser skalhkunna infrias är sätt.Sverige-har'iett konkurrens­kraftigt näringsliv mediögisysselsättning.


 


SfU 1972:1 y                                                            4

Av det anförda framgår att utskottet anser sig böra biträda yrkandet i motionen 1972: 1721 att det av 1968 års riksdag beslutade avgiftsutta­get för år 1973 nedsätts med två procentenheter till 8,75 %. Utskottets ställningstagande, som innebär att utskottet avstyrker bifall till motionen 1972: 1875, i vad den hänvisats till utskottet, föranleder ändring av för­slaget till ändring i lagen (1968; 243) om procentsatsen för uttag av av­gift under åren 1970—1974 till försäkringen för tilläggspension. Utskot­tet tillstyrker alltså att sistnämnda förslag — med bifall till motionen 1972: 1721 i berörda del — erhåller följande såsom motionärernas för­slag betecknade lydelse.

Kungl. Maj:ts förslag              Motionärernas förslag

Härigenom förordnas, med änd-   Härigenom förordnas, med änd­
ring av vad som föreskrivits i lagen  ring av vad som föreskrivits i la-
(1968: 243) om procentsatsen för   gen (1968: 243) om procentsatsen
uttag av avgift under åren 1970—   för uttag av avgift under åren
1974 till försäkringen för tilläggs- 1970—1974 till försäkringen för
pension, att den i 19 kap. 5 § lagen tilläggspension, att den i 19 kap.
(1962: 381) om allmän försäkring 5 § lagen (1962: 381) om allmän
nämnda procentsatsen för uttag av försäkring nämnda procentsatsen
avgift till försäkringen för tilläggs-   för uttag av avgift till försäkring­
pension skall för år 1973 utgöra  en för tilläggspension skall för år
tio och en halv procent.         1973 utgöra åtta och tre fjärde­
dels procent.

2. av herr Olsson i Stockholm (vpk), som anfört följande:

Förslaget i propositionen att ATP-avgiften för år 1973 skall bibehål­las på 1972 års nivå innebär en sänkning i förhållande till den plan för ATP-avgiftens uttagande som riksdagen tidigare fastställt. I propositio­nen redovisas inte några försäkringsmatematiska beräkningar som visar att det skulle vara acceptabelt från försäkringstekniska utgångspimkter att minska avgiftsuttaget. Tidigare riksdagar har med skärpa avvisat krav om sänkning av avgiftsuttaget och understrukit att försäkringsta­garna måste ha fullgoda garantier för att fondema är tillräckligt stora för att trygga pensionssystemet. Den målsättningen synes man ha från­gått i propositionen. I stället framhålls att åtgärden skulle vara syssel­sättningsfrämjande och att en höjning av avgiftsuttaget bör anstå i av­vaktan på att man tar ställning till föreliggande utredningsförslag om arbetsgivarfinansiering av vissa sociala reformer och till den långsik­tiga utvecklingen av ATP-avgiften. Uttalandet att man bör avvakta vissa utredningsförslag skulle med förlängning av perspektivet innebära att kommande sociala reformer, där arbetsgivarna skall bidra till finansie­ringen, för med sig motsvarande minskning av ATP-avgiften och där­med försvagning av AP-fondema. En sådan politik innebär att nödvän-


 


SfU 1972:1 y                                                                          5

diga sociala reformer genomförs på de ATP-berättigades bekostnad och bör därför avvisas av riksdagen. Ställning till den långsiktiga utveckling­en av ATP-avgiften har riksdagen tagit redan 1968 för tiden t. o. m. 1974, och någon risktagning med utlovade förmåner kan inte accepteras.

Propositionsförslaget är en av de gåvor till företagen som regeringen föreslår i vad man kallar sysselsättningsfrämjande syfte. Detta visar att regeringen godtagit de borgerliga partiemas inställning att vägen ur den ekonomiska krisen är att höja företagens vinster.

Den av riksdagen tidigare fastställda planen för ATP-uttaget bör full­följas. En ökad sysselsättning kan säkras genom att fondmedlen investe­ras i samhällsägda basindustrier som placeras främst i sysselsättnings­svaga orter. Därmed undviker man att utsätta pensionsfonderna för de påfrestningar — till men för försäkringstagarna — som kan bli följden om propositionen antas.

Jag anser således att socialförsäkringsutskottet bort avstyrka bifall till propositionen 1972: 125, i vad den hänvisats till utskottet.

MARCUSBOKTR. STOCKHOLM 1972  720051


 


 


 

Yttranden

Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan.