Slopande av intresserepresentation i vissa statliga myndigheters styrelser

Yttrande 1991/92:SfU2

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Socialförsäkringsutskottets yttrande 1991/92:SfU2y

Slopande av intresserepresentation i vissa statliga myndigheters styrelser

1991/92 SfU2y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 2 april 1992 beslutat bereda socialförsäkringsutskollet tillfålle att yttra sig över proposition 1991/92:123 om slopande av intresserepresentalion i vissa statliga myndigheters styrelser jämte motioner i frågan,

Socialförsäkringsutskollet, .som begränsar sitt yttrande till frågan om slopande av intresserepresenlalionen i socialförsäkringsnämnderna vid de allmänna försäkringskassorna, får anföra följande.

Allmänna försäkringskassor, f.n. 26 stycken, finns i varje landstingskommun resp. i kommun som inte tillhör en landstingskommun. 1 en allmän försäkringskassa skall finnas en styrelse och en eller flera socialförsäkringsnämnder.

Enligt ell nyligen framlagt och av riksdagen antaget förslag om ändring i 18 kap. 1, 7 och 20 §§ lagen (1963:362) om allmän försäkring (AFL) öppnas en möjlighet att slå samman såväl försäkringskassor som socialförsäkringsnämnder (prop.1991/92:106, SfU8, rskr. 232) Författningsändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1992.

Förtroendemannainflytandet i försäkringskassornas beslutande organ ansågs redan vid tillkomsten av AFL ha stor betydelse. Varje försäkringskassa fick en styrelse med befogenhet att, i den mån inte annat var särskilt föreskrivet, besluta i de ärenden som kassan hade alt behandla. För beslut i ärenden angående förtidspensioner m.m. skulle del finnas en eller flera pensionsdelegalioner i varje kassa. Dessutom skulle det finnas försäkringsnämnder för varje kommun inom kassans geografiska område. 1 pensionsdelegalionerna ingick bl.a. två av riksförsäkringsverket utsedda ledamöter som skulle ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden.

Pensionsdelegalionerna och försäkringsnämnderna avskaffades är 1987 och ersattes av socialförsäkringsnämnder (prop. 1985/86:73, SfU 12, rskr. 142). Socialförsäkringsnämnderna, f.n. 167 stycken, avgör frågor om rätt till förtidspension, särskild efterlevandepension, handikappersättning, vårdbidrag och vissa andra förmåner. Nämnderna består av sju ledamöter. Regeringen utser nämndens ordförande. Av de övriga ledamöterna utses tre av riksförsäkringsverket (RFV) efter förslag av parisorganisalioner på arbetsmarknaden och väljs tre av lands-linget, eller om kassans verksamhetsområde utgörs av en kommun, av

1* Riksdagen 1991/92. Il saml. Nr2y

kommunfijllmäktige. Vidare finns sex suppleanter vilka utses på mot-            199 l/92:SfU2y

svarande sätt. RFV har hittills inhämtat förslag från Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Förelagarnas riksorganisation och LRF saml från LO, TCO och SACO innan de nu aktuella ledamöterna och suppleanterna utses.

1 förarbetena lill bestämmelserna om socialförsäkringsnämnder sägs alt nämnderna beslutar i ärenden vilka har stor betydelse för den försäkrade från trygghets- och försörjningssynpunkt samtidigt som ärendena ofta inrymmer betydande inslag av skälighetsbedömningar. Nämnderna bör ha en så bred och allsidig representation som möjligt från del egna försäkringsområdet. I första hand bör således personer som är bosatta inom nämndens område komma i fråga. Av de tre personer som utses av RFV bör två föreslås från arbetstagarsidan och en från den inte offentliga arbeisgivar- eller egenföretagarsidan. Därigenom tillgodoses enligt förarbetena behovet av kunskap om arbetsmarknadsmässiga förhållanden. Del framhölls särskilt att dessa och övriga ledamöter, vilka ej utses av regeringen, inte skall agera som representanter för det ena eller andra intresset utan utifrån sina erfarenheter och kunskaper objektivt bedöma ärendena.

Riksdagen gjorde på förslag av socialförsäkringsutskottet en ändring i det av regeringen framlagda laiörslagel lör att klart markera alt även representanter för egenföretagarsidan kunde beredas plats i nämnderna.

Av den förevarande propositionen 1991/92:123 framgår alt SAF i en framställning lill regeringen i februari 1991 begärde att intresserepresenlalionen i vissa verksstyrelser m.m. skulle slopas. Samtidigt förklarade föreningen att man inte hade för avsikt att vidare medverka i nominering av ledamöter i myndigheisstyrelser. Framställningen avsåg även socialförsäkringsnämnderna. Inom regeringskansliet utarbetades därefter en regeringspromemoria, Intresserepresentalion i vissa verks-styrelser mm.

Enligt promemorian bör i ell längre perspektiv intresse re presentationen .ses som en fråga rörande de allmänna principerna för myndigheternas ledning och som därför bör övervägas i den nyligen tillsatta utredningen (Fi 1992:03, dir. 1992:10) med uppdrag att se över förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m. På kort sikt bör, enligt promemorian, om regeringen redan nu önskar frångå principen om intresserepresentalion i fråga om de aktuella verksstyrelserna m.m., frågan anmälas för riksdagen med förslag att den huvudregel som riksdagen ställde sig bakom år 1987 för verksslyrelsernas sammansättning, nämligen att det inte skall finnas intresserepresentanier i verksstyrelserna, tillämpas också på de aktuella myndigheterna.

I promemorian framhålls all av de 21 författningar, som innehåller bestämmelser om organ med intresserepresentation såvitt rör arbetsmarknadens parter, rör flera domstolar eller andra, i vissa fall domsiolsliknande, organ med rättstillämpande funktioner, vilka inte bedöms aktuella i sammanhanget. Vad angår den särskilda typ av aktuella myndigheter som socialförsäkringsnämnderna utgör konstateras att deras arbetsuppgifter närmast är domsiolsliknande. Enligt promemori-

an bör de bedömas på samma sätt som andra liknande organ med rent        1991/92:SfU2y rättstillämpande uppgifter och där intresserepresentalion förekommer. I promemorian föreslås därför alt någon ändring beträffande socialförsäkringsnämnderna inte bör aktualiseras i detta sammanhang.

Vid remissbehandlingen av promemorian har förslaget all behålla intresserepresenlalionen i socialförsäkringsnämnderna avstyrkts av statskontoret och SAF medan Försäkringskasseförbundet instämt i promemorians förslag. SAF har ansett alt nämnderna är alt betrakta som vilka myndigheter som helst och att det inte finns något skäl att särbehandla dem.

I syfte att på kort sikt lösa problem med tillsättningen av vakanta ledamots- och suppleantplatser från den 1 juli 1992 i socialförsäkringsnämnderna föreslås i propositionen att RFV även fortsättningsvis — utan att inhämta förslag från någon organisation — skall utse tre ledamöter och tre suppleanter i socialförsäkringsnämnderna. I propositionen erinras därvid om att det av förarbetena till gällande regler om socialförsäkringsnämndernas sammansättning framgår att man eftersträvar en bred och allsidig representation från olika verksamhetsområden, bl.a. arbetsmarknadsområdet, och att det understryks all ledamöterna som RFV utser på förslag av organisationer på arbetsmarknaden inte skall agera som intresserepresentanier. Enligt propositionen bör även med den föreslagna ordningen kraven på ledamöterna i fråga om erfarenheter m.m. vara desamma som hittills.

I motion K2I av Thage G Peterson m.fl. (s) påpekas all ledamöter som representerar del privata näringslivet kan utses utan förslag från SAF. Såvitt rör socialförsäkringsnämndernas sammansättning framhåller motionärerna att det är av stor betydelse all nämnderna har tillgång till den kompetens som arbetsmarknadens parter tillför. De pekar bl.a. på att arbetsgivarna genom nyligen genomförda reformer fått ett utökat ansvar i rehabiliteringsfrrgor, varför det är om möjligt änrtu mer angeläget att representanter för näringslivet finns med i nämnderna. Motionärerna hänvisar lill den nyligen tillkallade kommittén med uppgift att se över förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m., bl.a. Just frågan om intresserepresentation, och menar att det inte finns något skäl all nu bryta ul dessa frågor. Motionärerna hemställer att riksdagen avslår propositionen.

Utskottet delar motionärernas uppfeltning alt det är viktigt att
socialförsäkringsnämnderna har tillgång till den kompetens som ar
betsmarknadens parter tillför, eftersom erfarenheter från arbetslivet är
av stor betydelse för bedömningen av de ärenden som nämnderna
fattar beslut i. Utskottet har samtidigt förståelse för att regeringen
ansett att den uppkomna situationen inom socialförsäkringsnämnderna
på kort sikt bör lösas på del sätt som föreslagits i propositionen. De
synpunkter som motionärerna fört fram kan emellertid enligt utskot
tets uppfattning beaktas av riksförsäkringsverket när verket skall utse
ledamöter och suppleanter i socialförsäkringsnämnderna. Verket bör
därvid sträva efter att även få representanter för näringslivet att åla sig
uppdrag i  nämnderna för all sammansättningen skall bli så allsidig                     3

som möjligt.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om all enligt lagen (1978:28) 1991/92:SfU2y

om försäkringsdomstolar skall de icke lagfarna ledamöterna i försäkringsöverdomstolen, som är högsta instans för avgöranden av frågor som socialförsäkringsnämnderna fattar beslut om, ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden eller eljest ha kunskaper av värde för domstolens arbete.

Utskoltet föreslår med hänvisning till det anförda att konstitulions-utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med de redaktionella ändringar i förslaget som föranleds av riksdagens ovan nämnda nyligen fattade beslut om ändring i 18 kap. 20 § samma lag. Motion K21 i nu behandlad del kan i väsentliga delar tillgodoses med vad utskottet anfört om de ledamöter och suppleanter i socialförsäkringsnämnderna som skall utses av riksförsäkringsverket.

Stockholm den 7 maj 1992

På socialförsäkringsutskottels vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Birgitta Dahl (s), Börje Nilsson (s), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafeson (s), Leif Bergdahl (nyd), Gustaf von Essen (m), Maud Björnemalm (s). Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s), Ingela Mårtensson (1), Rune Backlund (c), Martha Gårdestig (kds) och Yngve Wernersson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

gotab  41376, Stockholm 1992