Skärpt investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten

Yttrande 1989/90:AU3y

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1989/90:AU3y

Skärpt investeringsskatt för vissa

byggnadsarbeten 1989/90

AU3y

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1989/90:96 om skärpt investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten
och över sex med anledning av propositionen väckta
motioner.

Den 15 juni 1989 trädde lagen om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten
i kraft. Enligt denna skall byggherren betala en avgift om
10 % av byggnadskostnaden för s.k. oprioriterat byggande. Avgiften tas
i dag ut i Stockholms län med undantag för Norrtälje och Södertälje
kommuner samt i Uppsala och Håbo kommuner i Uppsala län. Den
avser byggnadsarbete som påbörjas under tiden 27 maj 1989—den 31
december 1990. Lagen har det dubbla syftet att dämpa överhettningen
på byggmarknaden och att vidga utrymmet för produktion av nya
bostäder.

I propositionen föreslås nu att avgiften höjs från 10 till 30 % och
utvidgas till att omfatta även Göteborgsområdet. Dessutom föreslås att
perioden skall förlängas till att omfatta även byggnadsarbeten som
påbörjas under 1991. Beteckningen "investeringsavgift" byts ut mot
"investeringsskatt".

Arbetsmarknadsutskottet berör i sitt yttrande väsentligen frågan om
vilka effekter på sysselsättningen som den föreslagna skärpningen av
investeringsskatten kan medföra.

Denna fråga har belysts vid en gemensam uppvaktning vid arbetsmarknads-
och bostadsutskotten. I denna har deltagit representanter
för Byggnadsarbetareförbundets avdelningar i de berörda regionerna,
för byggmästarna i samma områden och för Byggentreprenörerna samt
företrädare för Haninge kommun. Därtill har arbetsmarknadsutskottet
under hand inhämtat uppgifter från länsarbetsnämnderna i Stockholms,
Uppsala och Göteborgs och Bohus län.

Enligt vad som framkommit bl.a. vid uppvaktningen finns en oro
för att den föreslagna skatten kommer att påverka sysselsättningen
negativt. En bedömning är att den i propositionen föreslagna nivån, 30
%, kommer att leda till att ett stort antal planerade oprioriterade
byggen inte kommer att påbörjas. Skatten tillsammans med de i övrigt
mycket höga produktionskostnaderna medför att byggherrarna avstår
från att genomföra projekten. Detta kommer dock inte att leda till ett 1

1 Riksdagen 1989190. 18 sami. Nr3y

ökat bostadsbyggande. Av olika skäl, bl.a. sådana som hänger samman
med plan- och bygglagens överklaganderegler, kommer bostadsbyggandet
inte i gång enligt planerna utan skjuts framåt i tiden. I alla tre
regionerna betarar man en successivt ökande arbetslöshet bland byggnadsarbetare
under den period som lagen är tänkt att gälla.

I två motioner, Fi28 av Inger Schörling m.fl. (mp) och Fi31 av Lars
Werner m.fl. (vpk) hemställs att investeringsskatten även skall tas ut i
Malmö kommun och i andra delar av västra Skåne, vpk föreslår med
10 %. Miljöpartisterna hemställer också om en särskild definition av
prioriterat byggande och därtill att samtliga nya parkeringsanläggningar
skall beläggas med skatt liksom rivning av byggnad. Vpk yrkar ett
tillkännagivande om återförande av intäkterna från skatten till respektive
region för produktion av nya bostäder.

Centern yrkar i sin motion Fi33 att investeringsskatten skall uppgå
till 25 %. I fråga om tillämpningsområdet yrkas avslag på propositionen
såvitt avser utvidgningen till Göteborgsregionen. Centern vill inte
heller ha en förlängning i tiden. I motionen hemställs att intäkterna
från investeringsavgiften med beaktande av konjunkturen skall återgå
till berörd region samt slutligen att förslaget att ändra benämningen
från avgift till skatt avslås.

I motionerna Fi29 av Ylva Annerstedt (fp), Fi30 av Bo Lundgren
m.fl. (m) och Fi32 av Anne Wibble m.fl. (fp) yrkas avslag på propositionen
i sin helhet. I de två förstnämnda yrkas dessutom att den nu
gällande investeringsavgiften skall upphävas.

Arbetsmarknadsutskottet delar den bedömning som ligger bakom
regeringens förslag om en höjning av investeringsskatten samt en
utvidgning av dess geografiska tillämpningsområde och utsträckning i
tiden.

Av detta följer att utskottet inte kan ansluta sig till motionerna Fi29,
Fi30 och Fi32. Utskottet anser inte heller att de modifieringar i
förhållande till propositionen som föreslås i motionerna Fi28, Fi31
och Fi32 är påkallade.

Aven om en åtstramning är angelägen vill utskottet framhålla vikten
av att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen inom de regioner
som föreslås omfattade av investeringsskatten. Skulle utvecklingen tyda
på att skatten får oönskade effekter på sysselsättningen är det angeläget
att regeringen skyndsamt förelägger riksdagen förslag till åtgärder för
att förhindra detta. Med detta uttalande tillstyrker arbetsmarknadsutskottet
propositionens förslag. Vad utskottet sålunda anfört bör ges
regeringen till känna.

Stockholm den 20 mars 1990
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

1989/90: AU3y

2

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s),
Marianne Stålberg (s). Gustav Persson (s), Sten Östlund (s), Mona
Saint Cyr (m), Kersti Johansson (c), Karl-Erik Persson (vpk), Anna
Horn af Rantzien (mp), Monica Ohman (s), Eivor Husing (s), Erik
Holmkvist (m), Kjell-Arne Welin (fp), Göran Engström (c), Ivar
Nordberg (s) och John Rignell (m).

Avvikande meningar

1. Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och John Rignell (alla m) anser att
den del av yttrandet som på s. 2 börjar med "Arbetsmarknadsutskottet
delar" och slutar med "regeringen till känna" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening fanns det anledning att motsätta sig införandet
av den tioprocentiga investeringsavgiften våren 1989. Den tidigare
erfarenheten visade att en sådan pålaga kan ge upphov till
sysselsättningssvårigheter. Man borde därför ha kunnat utgå ifrån att
avgiften inte skulle fa åsyftat resultat utan i stället leda till allvarliga
skadeverkningar.

De uppgifter som framkommit genom kontakterna med länsarbetsnämnderna
i de berörda regionerna och vid den gemensamma uppvaktningen
bekräftar dessa farhågor.

Vid LAN i Stockholms län uppskattar man att 1 000 byggnadsarbetare
inom regionen ganska snart kommer att bli arbetslösa om byggnadsprojekt
som fatt tillstånd inte kommer i gång till följd av den

höjda skatten. Mot slutet av 1991 uppskattas siffran till mellan 2 000

och 3 000 personer. Enligt LAN:s bedömning kommer bostadsbyggandet
inte att kunna ge sysselsättning åt den arbetskraft som på detta sätt
blir berörd av skatten. LAN i Uppsala län beräknar att 300 personer
löper risk att bli arbetslösa under 1990. Året därpå väntas siffran stiga
till 450. Enligt LAN skulle en höjning av investeringsskatten inte
utgöra något problem om bostadsbyggandet kom i gång. Så sker
emellertid inte. Vid LAN i Göteborgs och Bohus län räknar man med
en tioprocentig arbetslöshet i Göteborgsområdet under 1990/91, vilket
motsvarar 700 personer. Samtliga tre länsarbetsnämnder anger samma

förklaring till att bostadsbyggandet inte kommer till stånd i den

omfattning som vore önskvärd från sysselsättningssynpunkt. Förutom
det höga kostnadsläget är plan- och bygglagen en hindrande faktor.
LAN i Uppsala hänvisar till en undersökning enligt vilken anledningen
till att projekterat byggande inte påbörjats i 52 % av fallen är att
man inte fatt fram planer. En mängd överklaganden kommer i vägen.

Uppvaktningen inför arbetsmarknads- och bostadsutskotten stärker
bilden. Det var en allmänt förekommande uppfattning att investeringsskatten
inte skulle få den avsedda överströmningseffekten till bostadsbyggande.
Plan- och bygglagen och ett allt större antal överklaganden
med stöd av lagen nämndes som en väsentlig förklaring till att detta

1989/90: AU3y

3

byggande inte kommer i gång eller fördröjs. Framför allt mot slutet av
1991 befarade man arbetslöshet bland byggnadsarbetare i de berörda
regionerna.

Utskottet anser det mycket märkligt att man på en helt genomreglerad
byggmarknad över huvud taget kan överväga att införa ytterligare
styrinstrument. En avreglering av byggmarknaden skulle leda till ett
effektivare utnyttjande av resurserna och en dämpning av kostnadsutvecklingen.
Till detta kommer att det finns anledning att hysa betänkligheter
mot att på regional grund differentiera skatter med snedvriden
konkurrens som följd.

Ett kraftigt minskat byggande av bl.a. kontorsytor kan ganska snart
leda till en brist på dessa. Detta förorsakar då relativt snabbt stigande
hyror för denna typ av lokaler, vilket i sin tur verkar pris- och
kostnadsdrivande på hela byggmarknaden.

På grund av det anförda bör enligt utskottets mening den nu
gällande lagen upphävas och propositionen avslås. Det anförda innebär
att utskottet tillstyrker motion Fi30. Övriga i sammanhanget behandlade
motioner, Fi28, Fi29, Fi31, Fi32 och Fi33, avstyrks.

2. Elver Jonsson och Kjell-Arne Welin (båda fp) anser att den del av
yttrandet som på s. 2 börjar med "Arbetsmarknadsutskottet delar" och
slutar med "regeringen till känna" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening fanns det anledning att motsätta sig införandet
av den tioprocentiga investeringsavgiften våren 1989. Avgiften
utgjorde ett nytt styrinstrument på en redan starkt reglerad marknad.
Tillsammans med skärpta administrativa begränsningar för byggandet
innebär den höjda investeringsskatten en samlad reglering av en omfattning
som utskottet inte kan ställa sig bakom.

Utskottet utesluter emellertid inte att någon typ av avgiftsbeläggning
kan visa sig ändamålsenlig i en situation med stark överhettning i
geografiskt begränsade områden. Sådana förslag måste dock bedömas
bl.a. mot bakgrund av en samlad ekonomisk-politisk strategi som
saknas i dag.

De uppgifter som framkommit i kontakterna med länsarbetsnämnderna
i de berörda regionerna och vid uppvaktningen inför utskotten
talar för att den föreslagna skärpningen av skatten inte kommer att
leda till ett ökat bostadsbyggande, vilket bl.a. var avsett. I stället kan
man befara en successivt ökande arbetslöshet bland byggnadsarbetare.

På anförda grunder hemställs att riksdagen med avslag på propositionen
ger regeringen till känna vad som anförts om åtgärder mot
överhettning i vissa områden. Utskottet tillstyrker således motion Fi32.
Övriga i sammanhanget behandlade motioner, Fi28, Fi30, Fi31 och
Fi33 avstyrks.

3. Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Arbetsmarknadsutskottet
delar" och slutar med "regeringen till känna" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att centern redan i början av 1988 föreslog
en investeringsavgift på 25 % riktad mot överhettningen på byggmark -

1989/90: AU3y

4

naden i Stockholmsregionen. Om avgiften hade införts då skulle
överhettningsproblemen och den ekonomiska obalansen ha varit av
betydligt mindre omfattning.

Det är befogat med en höjning av avgiftsuttaget, men utskottet anser
med hänsyn till vissa tecken på en något dämpad byggkonjunktur att
en avgiftsnivå på 25 % är lämplig. Av samma skäl bör avgiften inte i
nuläget utvidgas till Göteborgsområdet. Inte heller bör avgiften nu
utsträckas i tiden. De farhågor som framförts för sysselsättningen har
ju också främst tagit sikte på situationen mot senare delen av 1991.

Det är enligt utskottets mening angeläget att de influtna medlen från
skatten återförs till regionen för investeringar i framför allt bostadsbyggande.
När medlen sedermera används för detta ändamål innebär det
en dämpad inflation genom ökat utbud av bostäder.

Av det anförda följer att arbetsmarknadsutskottet — från de utgångspunkter
som utskottet har att beakta — avstyrker propositionen och
tillstyrker motion Fi33. Även de i sammanhanget behandlade motionerna
Fi28, Fi29, Fi30, Fi31 och Fi32 avstyrks av utskottet.

4. Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 2 med "Arbetsmarknadsutskottet delar" och slutar
med "regeringen till känna" bort ha följande lydelse:

Koncentrationen av byggande till de tre storstadsområdena har negativa
följdverkningar i de flesta övriga delar av landet. Ett minskat
byggande där är påkallat av både ekonomiska skäl och miljöhänsyn.
Utskottet anser att investeringsskatten bör utvidgas i förhållande till
propositionens förslag till att även omfatta Malmö, Svedala, Burlöv,
Lomma, Staffanstorp, Lund, Kävlinge, Landskrona och Helsingborgs
kommuner.

Förutom bostadsbyggande bör enligt utskottets mening projekt som
är angelägna ur miljösynpunkt eller social synpunkt undantas, t.ex.
investeringar i spårbunden trafik och i daghem. Å andra sidan bör
parkeringsanläggningar omfattas, även om de inrättas i anslutning till
ny bostadsbebyggelse, liksom rivning av byggnad såvida rivningen inte
påkallas av rena miljöskäl.

Tillsammans med andra åtgärder, bl.a. en mer aktiv regionalpolitik,
kan investeringsskatten leda till ett mer spritt näringsliv och bebyggelsemönster.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion Fi28.
Motionerna Fi29, Fi30, Fi31, Fi32 och Fi33 avstyrks.

1989/90: AU3y

5

96409, Stockholm 1990