över propositionen 1978/79:182 om försöksverksamhet med s. k. kontraktsvård av narkotikamissbrukare som har begått brott jämte motioner

Yttrande 1978/79:SoU8

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Socialutskottets yttrande

1978/79:8 y

över propositionen 1978/79:182 om försöksverksamhet med s. k. kontraktsvård av narkotikamissbrukare som har begått brott jämte motioner

Till justltieutskottet

Justitieutskottet har den 8 maj 1979 beslutat inhämta yttrande från socialutskottet över propositionen 1978/79:182 om försöksverksamhet med s. k, konlraklsvård av narkotikamissbrukare som har begått brott jämte följande med anledning av propositionen väckta motioner, nämligen motionen 1978/79:2671 av Kari Boo m. fl. (c) och motionen 1978/79:2677 av Lars Werner m. fl. (vpk).

Socialuiskoltet har med anledning av propositionen och motionerna hållit hearing i vilken har deltagit representanter för socialstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, det s. k. Ulleråkersprojekiel och Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare (RFHL).

Utskottet

I propositionen föreslås en tidsbegränsad lag enligt vilken domstol i mål om ansvar för brott på vilkel kan följa fängelse under vissa förutsättningar kan förklara målel vilande i avbidan på att den tilltalade har undergått narkomanvård enligt särskild behandlingsplan. Lagen avses ge slöd för en försöksverksamhet med s. k. kontraktsvård av narkotikamissbrukare som har begått brott, vilken skall bedrivas på Ulleråkers sjukhus. Lagen föreslås träda i kraft den 1 september 1979 och gälla till utgången av augusti 1982.

Försöksverksamheten syftar enligl propositionen till att bereda vård ål en del av de narkotikamissbrukare som har övertygats om brott och väljer vården i stället förden frihetsberövande påföljd som annars kunnat påräknas. Missbrukaren skall frivilligt åta sig alt undergå vården och skall av psykologiska skäl underteckna elt s. k. vårdkontrakt. Behandlingen skall inledas med en vistelse på narkomanvårdskliniken vid Ulleråkers sjukhus undersex-ålla veckor. Under denna vård period skerinledningsvis medicinsk hälsokontroll och behandling av missbrukaren. Vidare planeras verksamhet med terapeutiskt syfte som t. ex. gruppsamtal, fysisk träning och åtgärder för alt få med missbrukaren i olika sociala sammanhang. Efter sjukhusvistelsen förs patienten över lill öppen vård. Patienten skall tillsammans med sjukhusels eftervårdsgrupp försöka skaffa arbete och bostad. Han får bo i sill hem men skall två gånger varje vecka infinna sig vid sjukhus i regionen för

1 Riksdagen 1978/79. 12 saml. Yttr. nr 8

SoU 1978/79:8 y

SoU 1978/79:8 y                                                       2

rådgivning och kontroll av alt han är drogfri. Vid misskölsamhel anses kontraktet "brutet" och det vilande målet vid domstolen skall då återupptas.

Utskottet har tidigare i olika sammanhang framhållit vikten av att kraftfulla åtgärder vidtas för att begränsa narkotikamissbruket i samhället och för all narkotikamissbrukare ges möjlighet lill vård och rehabilitering.

Det nu framlagda förslaget syfiar till att bereda vård åt en avgränsad grupp missbrukare, nämligen vissa av de missbrukare som på grund av begångna brott riskerar att las in på kriminalvårdens anstalter. Inom kriminalvårdens anstalter utgör narkotikan etl stort problem. Under senare år har olika ansträngningar gjorts för att komma till rätta med problemet, bl. a. har inrättats en frivillig drogfri behandlingskedja vid tre anstallsenheler, det s. k. Ösleråkerprojektel. Systemet med narkotikafria avdelningar har efter hand införts även vid andra anstalter i landet. Elt stort antal intagna på kriminalvårdens anstalter har med stöd av 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt beretts tillfälle att på behandlingshem försöka bli kvitt sitt narkotikamissbruk.

Enligl utskottets mening är del angeläget alt alla framkomliga vägar för alt begränsa narkotikamissbrukels utbredning i kriminalvårdens anstalter undersöks. Den nu föreslagna försöksverksamheten kan -om behandlingen lyckas - ge den dubbla effekten alt antalet missbrukare som är intagna på anstalterna begränsas samtidigt som den enskilde missbrukaren bereds behövlig vård. Vårdformen, som har utländska förebilder, är emelletid inle ur alla synpunkter invändningsfri. Del kan erinras om att flera remissinstanser liksom lagrådets ledamöter uttryckt principiella betänkligheter från rättslig synpunkt mot förslaget. Utifrån de synpunkter socialutskottet primärt har att beakta - vårdens innehåll och organisation - har ulskollet, som finner del angelägel med erfarenheter av olika vårdformer, inle något att erinra mot en försöksverksamhet av del slag som redovisas i propositionen. Utskottet förutsätter att den sociala uppföljningen ägnas stor uppmärksamhet vid genomförandet av projektet.

I motionen 1978/79:2671 av Karl Boo m. fl, (c) hävdas att försöksverksamheten bör ledas av en särskild ledningsgrupp med parlamentariskt inslag och med lillgång till juridisk och medicinsk expertis. Som bakgrund lill behandlingen av detta yrkande finns skäl alt ytteriigare anföra följande beträffande försöksverksamheten.

Den föreslagna försöksverksamheten innebär en för Sverige helt ny vårdform. Missbrukaren kommer alt genomgå vård och behandling under hotet av alt etl misslyckande medfören frihetsberövande dom. Å andra sidan innebär erbjudandet om deltagande i försöksverksamheten en möjlighet att undgå en frihetsberövande påföljd som i annat fall skulle ha följt på de brottsliga gärningar som hade begåtts. Denna möjlighet kommer dock av prakliska skäl inte att kunna erbjudas alla missbrukare i aktuell situation utan i praktiken endast dem som har sina rötter i Stockholms- och Uppsalaom-

SoU 1978/79:8 y                                                       3

rådet. 1 behandlingen ingår kontrollmomeni. Missbrukaren skall inställa sig regelbundet vid sjukhus för alt avge urinprov för kontroll av all han fortfarande är drogfri. Behandlingen utanför sjukhus ställer stora krav på en väl fungerande eftervårdsorganisation, bl. a. måste frågor rörande arbete, bostad och meningsfull fritid lösas. Verksamheten kan antas få stor betydelse för inriktningen av andra vårdprojeki.

I överensstämmelse med vad som anförs i motionen 1978/79:2671 anser utskottet all det är viktigt att frågan om planeringen och uppföljningen av försöksverksamheten ägnas stor uppmärksamhet. Ulleråkersprojekiel är av den art och berör så många olika myndigheters verksamhetsområden att starka skäl talar för att en särskild delegation med politisk förankring och med tillgång till juridisk, medicinsk och social sakkunskap bör tillsättas för att delta i planeringen av verksamheten, ha insyn i dess genomförande och följa upp resultatet av projektet. Enligt utskottets mening är det av räitssäkerhels-och integritetsskäl viktigt med den insyn och kontroll som kan erhållas genom en sådan delegation. En sådan är också ägnad att i viss mån undanröja de farhågor av principiell natur mot projektets genomförande som framkommit under remissbehandlingen. Departementschefen är som framgår av propositionen (s. 10) inte heller främmande för att försöket, om förutsättningar härför skulle uppstå, utökas lill andra orter eller regioner. Om verksamheten skulle utökas framstår det som än mer angeläget att en särskild delegation deltar i planeringen och samordnar verksamheten. Delegationen bör tillsättas så snabbt som möjligt så all planeringsarbetet kan inledas i god tid före den tidpunkt, den 1 september 1979, då projektet är avsett att sättas i gång.

I övrigt föranleder propositionen eller motionerna inte någol uttalande av socialutskotlel.

Slockholm den 17 maj 1979

På socialutskottets vägnar KERSTI SWARTZ

Närvarande: Kersti Swartz (fp), Erik Larsson (c), Evert Svensson (s), Anna-Greta Skantz (s), Kjell Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta Signell (s), Stig Alftin (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Lena Öhrsvik (s), Rune Gustavsson (c), Arne Magnusson (c), Blenda Littmarck (m), John Johansson (s) och Britta Gunnarsson (fp).

SoU 1978/79:8 y 4

Särskilt yttrande

av Gunnar Biörck i Värmdö (m) som anfört:

Brottsliga gärningar som utförs av narkotikaberoende personer kan i viss mån jämföras med brott som utförs av psykiskt sjuka personer, I del senare fallet faller domen först och eventuell vård kommer först därefter. Detta borde vara den naturliga tågordningen även vid brott utförda av narkotikamissbrukare - också med hänsyn lill målsägarna. Orsaken lill att man i propositionen väljer del motsatta förfarandet torde vara att en anordning med alternativa påföljder enligl den dömdes fria val skulle innebära en alltför revolutionerande nyhet i svensk strafflagstiftning. Man har därför vall all föreslå en annan ordning som uppfattats som någol mindre revolutionerande.

Den ringa framgång samhället hittills haft när det gällt att förebygga och bekämpa narkotikamissbruk inbjuder naturligt lill försök att angripa problemen på ett kombinerat naturvetenskapligt och beteendevetenskapligi sätt, såsom all göra experiment.

Vad som här kallas "försöksverksamhet" är i dubbla avseenden all betrakta som experiment. Del grundläggande experimentet är att man i praktiken låter den dömde själv få välja alternativa påföljder, av vilka den ena är ovillkorlig och den andra villkorlig. Experimentels andra fas är den medicinska och sociala utformningen av vården för dem, som väljer detta alternativ. Del är denna andra fas, som den i socialutskoltets yttrande föreslagna delegationen närmast har alt befalla sig med. Jag finner del välbetänkt att en sådan grupp tillsätts, om man accepterar det första, grundläggande, juridiska och kriminalpoliliska experimentet.

Socialutskottet har valt alt endast yttra sig om det andra experimentet på premissen all justititeulskoitel godkänner utformningen av det första. Jag kan acceptera detta, men vid behandlingen av propositionen i riksdagen kan man inte begränsa sin bedömning enbart till den ena aspekten av problemet.

GOTAB 6224.S    Slockholm 1979