över propositionen 1978/79:150 bilaga 1 hemställan 2, förslag till lag om konto för likviditetsutjämning jämte motion

Yttrande 1978/79:SkU8

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

SkU 1978/79: 8 y Skatteutskottets yttrande

1978/79: 8 y

över propositionen 1978/79:150 bilaga 1 hemställan 2, förslag till lag om konto för likviditetsutjämning jämte motion

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle yttra sig över propositionen 1978/79: 150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1979/80 m. m. (kompletteringspropositionen) i vad avser bilaga 1 hemställan 2 jämte motionen 1978/79: 2693 av Olof Palme m. fl. (s).

I propositionen föreslås att företag som har rätt att göra avsättningar till konto för investeringsfond i riksbanken skall kunna under andra halvåret 1979 på ett särskilt sidoordnat s. k. likviditetsutjämningskonto i banken betala in likvida medel med rätt till dels en grundränta, dels en skattefri bonusränta. Grundräntan skall utgå enligt den räntesats som riksbanken bestämmer och vara anpassad till räntenivån vid insättning av större belopp i bank. Bonusräntan uppgår till 2 % för år räknat av det belopp som är inbetalat på likviditetsutjämningskontot och skall under insättningsperioden, dvs. under tiden juli—december 1979, grundas på det eller de belopp som faktiskt står inne på kontot. Under kontots återstående löptid eller januari 1980—mars 1981 skall bonusränta endast utgå på det lägsta belopp som under samma tid innestår på kontot. Bonusränta får inte vid något tillfälle beräknas på den del av behållningen på kontot som överstiger två gånger summan av de avsättningar till investeringsfond som gjorts i boksluten till ledning för 1979 och 1980 års taxeringar. Syftet med förslaget i propositionen är att söka motverka en alltför kraftig uppbyggnad av likviditet i företagssektorn under 1979 och 1980 genom att binda den överlikviditet som f. n. kan finnas i många företag.

1 s-motionen 2693 yrkas avslag på propositionen i denna del. Motionärerna begär i stället att företag med en årsvinst av 100 000 kr. och däröver skall åläggas att betala in 20 % av vinsten 1979 före bokslutsdispositioner, lagernedskrivning och.skatt till särskilda investeringskonton i riksbanken. Medel på dessa konton skall efter beslut av regeringen eller — efter bemyndigande av regeringen — av arbetsmarknadsstyrelsen få användas för investeringar i byggnader och maskiner med sikte på en långsiktig förbättring av sysselsättningen men även för investeringar i energisparande åtgärder. När medlen lyfts från kontot skall de återföras till beskattning men med rätt för företagen att göra ett extra avdrag på tio procent i fråga om såväl byggnads- som maskininvesteringar. Medlen på kontot skall enligt motionärernas förslag ge en ränta motsvarande riksbankens diskonto. Medel som insätts under det första kvartalet av

1    Riksdagen 1978/79. 6 saml. Yttr. nr 8

SkU 1978/79: 8 y                                                      2

uppbyggnadsperioden, dvs. juli—september 1979, skall dock ge ett med' 4 procentenheter förhöjt diskonto. Insätts medlen under det andra kvartalet av insättningsperioden utgår 3 procents högre ränta.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det kan • vara . .
önskvärt att i viss utsträckning försöka binda överlikviditeten i före
tagen utan att för den skull hämma investeringsverksamheten. Detta
syfte bör man, såvitt utskottet kan bedöma, bättre kunna uppnå genom,
skatteförmåner än genom styrmedel i form av tvångsavsättningar för
vissa investeringsändamål. Utskottet anser sig således böra förorda den
metod för att binda överlikviditet i företagen sorri föreslås i propositionen
men vill i sammanhanget uttala att förslaget innebär ekonomiska för
delar för berörda företag som kan ifrågasättas. Ränta på medel innestå
ende på likviditetsutjämningskonto skall nämligen utgå med belopp
motsvarande vad som betaläs vid insättning av större belopp i bank.
Sådan ränta utgår f. n. med ca 9 %. Lägger, man härtill en skattefri
bonusränta på 2 % kommer man upp i en ränta på insatta medel som
motsvarar ca 13 ä 14 %! Härtill komnier att räntan under uppbyggnads
perioden juli—december 1979 skall beräknas på det eller de belopp som
faktiskt innestår på kontot, Företagen komrner således att kunna göra
räntevinster genom kortare insättningar av en omfattning som knappast
kan anses motiverad och soni inte heller är ägnad att-tillgodose huvud
syftet med propositionen. Utskottet anser således att bonusräntan bör
beräknas på annat sätt än enligt propositionen. En utväg kan härvid vara
att inte låta företagen tillämpa löpande ränteberäkning under kontots
uppbyggnadsperiod utan begränsa bonusränteberäkni.ngen under hela
löptiden till det belopp som innestår på kontot den 31 mars 1981.         ,

Med nu angivna förbehåll vill skatteutskottet från sina utgångspunkter inte motsätta sig ett bifall till propositionen såvitt nu är i,fråga. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 2693.

Stockholm den 23 maj 1979

På skatteutskottets vägnar . '                      .        '

ERIK WÄRNBERG               ■-..!.:.'      ■•

Närvarande: Erik Wärnberg (s), andre vice talmannen Tage Magnusson-
(m), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson (s), Stigtlosefson (c), Rune
Caristein  (s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt .
Söderström (m). Hagar Norniark (s), Johan Olsson (c),'Holger Bergqvist
(fp), Bo Forslund (s) och Wilhelm Gustafsson (fp). '

.4v vikande mening       ..'../

av Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Caristein, Olle Westbeig i Hofors, Hagar Normark och Bo Forslund (alla s) som anser att det

SkU 1978/79: 8 y                                                      3

avsnitt av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motionen 2693" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i uppfattningen att den överlikviditet som tillskapats inom företagssektorn genom den nuvarande inriktningen av den ekonomiska politiken bör kunna utnyttjas för att finansiera underskottet i statsbudgeten. Detta bör emellertid enligt utskottets mening inte ske genom att man tillskapar ytterligare förmåner för företagen. Det i propositionen framlagda förslaget innebär att skattebetalarna belastas med extra räntekostnader samtidigt som företagen genom den föreslagna inlåningen får ytterligare inkomster i form av betydande, delvis skattefria räntor.

Propositionen bör således enligt utskottets mening avslås. Utskottet ansluter sig i stället till det förslag som lagts fram i motionen 2693 och som innebär att företagen åläggs att betala in 20 % av vinsten 1979 till särskilda investeringskonton i riksbanken. Som anförts i motionen bör dessa medel efter beslut av regeringen eller arbetsmarknadsstyrelsen i första hand få användas för investeringar i byggnader och maskiner med sikte på en långsiktig förstärkning av sysselsättningen och för energi-besparande åtgärder. Förslaget innebär att en del av företagssektorns likviditet temporärt steriliseras samtidigt som man underlättar företagens investeringar och tillför regionalpolitiken ett effektivt instrument. Dessa effekter uppnås utan att man behöver tillgripa sådana av rättviseskäl omotiverade skattelättnader som föreslås i propositionen.

Mot de detaljlösningar som föreslås i motionen har utskottet inte funnit anledning till erinran. Med det anförda tillstyrker utskottet motionen. Utskottet avstyrker följaktligen propositionen i denna del.

NORSTEDTS TilYCKERI    STOCKHOLM  1979