över proposition 1987/88:60 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. jämte motioner

Yttrande 1987/88:SfU1y

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1987/88:1 y

över proposition 1987:88:60 om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder, m.m. jämte motioner

SfU

1987/88:1 y

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 19 november 1987 beslutat att bereda socialförsäkringsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1987/88:60 om vissa
ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. jämte eventuella motioner. De med
anledning av propositionen väckta motionerna är följande. Motionerna
1987/88:Fi8 av Hans-Eric Andersson (s), 1987/88:Fi9 av Lars Werner m.fl.
(vpk), 1987/88:FilO av Olof Johansson m.fl. (c), 1987/88:Fill av Bengt
Westerberg m.fl. (fp) och 1987/88:Fil2 av Carl Bildt m.fl. (m).

Socialförsäkringsutskottet, som begränsar sitt yttrande till de delar av
propositionen och de motioner som direkt berör utskottets verksamhetsområde,
får anföra följande.

Avgiftsuttag till tilläggspensioneringen m.m.

Försäkringen för tilläggspension (ATP) finansieras genom avgifter som
regleras i lagen (1981:691) om socialavgifter, socialavgiftslagen. Avgifterna
skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete.
Avgifterna beräknas på det avgiftsunderlag som anges i socialavgiftslagens 2
kap. om arbetsgivaravgifter eller 3 kap. om egenavgifter. Försäkringen för
tilläggspension finansieras också av vinstdelningsskatt enligt lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt.

Beslut om avgiftsuttaget för visst år skall fattas senast under året
dessförinnan. Det nuvarande avgiftsuttaget har fastställts i lagen (1985:1005)
om procentsatser för uttag av avgift för åren 1986 och 1987 till försäkringen
för tilläggspension, och avgiftsuttaget utgör 10,0 % för år 1986 och 10,20 %
för år 1987.

I propositionen föreslås en höjning av ATP-avgiften med 0,4 procentenheter
och att avgiftsuttaget för ATP sålunda fastställs till 10,60 % för åren 1988
och 1989. Chefen för socialdepartementet anför i denna fråga bl.a. följande.

ATP-systemets starka beroende av den samhällsekonomiska utvecklingen
gör att antaganden om ekonomins utveckling har en avgörande betydelse för
bedömningen av hur stort avgiftsuttaget för ATP bör vara. Regeringens
ekonomiska politik har under de senaste åren möjliggjort en tillväxt i
ekonomin samtidigt som inflationstakten har kunnat sänkas. Detta har
inneburit att underlaget för uttag av ATP-avgifter har utvecklats på ett
positivt sätt, samtidigt som pensionsutbetalningarna hållits tillbaka genom en

1 Riksdagen 1987188.11 sami. Nr 1 y

låg prisutveckling. ATP-systemet är dock fortfarande i utveckling både när
det gäller antalet pensionärer och pensionernas genomsnittliga storlek.
Detta medför att även om den ekonomiska utvecklingen har varit gynnsam så
har avgiftstäckningen i systemet successivt minskat och minskningen kommer
att fortsätta vid ett oförändrat avgiftsuttag. Det är därför uppenbart att -om inte den ekonomiska tillväxten blir exceptionellt stark - ATP-systemet
kommer ur balans om inga åtgärder vidtas för att minska avgiftsunderskottet.

Med hänsyn till den stora betydelse ATP-systemet har för pensionärernas
ekonomiska trygghet är det angeläget att motverka tendenserna till obalans
mellan avgifter och utgifter.

Vidare erinrar departementschefen om att det i pensionsberedningens (S
1984:03) arbete ingår att se över värdesäkringen och finansieringen av de
allmänna pensionerna samt att riksförsäkringsverket (RFV) senare i år
kommer att lägga fram förslag till avgiftsuttag för ATP för de närmast
följande sju åren. I avvaktan på resultatet av pensionsberedningens arbete
och på RFV:s förslag till avgiftsuttag förordas i propositionen att avgiftsuttaget
inte fastställs för mer än två år.

I motion Fil2 av Carl Bildt m.fl. begärs i yrkande 12 att riksdagen avslår
regeringens förslag om höjning av ATP-avgiften med 0,4 procentenheter.
Motionärerna konstaterar att även om pensionsutbetalningarnas storlek i
ATP-systemet överstiger de inbetalningar som görs ökar fortfarande APfondernas
reala värde till följd av de ränteinkomster som fondkapitalet
genererar. En höjning av avgiftsuttaget i enlighet med propositionen torde
ytterligare öka fondernas reala storlek under nästkommande år och enligt
motionärernas uppfattning saknas det anledning härtill. Med hänvisning till
att RFV senare i år kommer att lägga fram underlag för och förslag till
avgiftsuttag till ATP för de närmast följande sju åren anser motionärerna att
höjningen av avgiftsuttagen bör anstå till dess underlaget från RFV
föreligger.

Såsom anförs i propositionen skulle - med rimliga antaganden om den
framtida ekonomiska utvecklingen - ett oförändrat avgiftsuttag för ATP
inom några få år medföra att pensionsutbetalningarna överstiger de sammanlagda
inkomsterna av avgifter och räntor från fondmedlen. Sålunda skulle
fondkapitalet få tas i anspråk för de löpande utbetalningarna. Utskottet, som
inte vill medverka till en sådan utveckling, anser att det finns starka skäl att
nu höja ATP-avgiften. Propositionens förslag om en höjning med 0,4
procentenheter för åren 1988 och 1989 är enligt utskottets mening väl avvägt.
Mot denna bakgrund föreslår utskottet att finansutskottet tillstyrker propositionen
i nu behandlad del och avstyrker bifall till motion Fil2 yrkande 12.

Propositionens förslag om ändrade regler för överföring av egenföretagarnas
tilläggspensionsavgifter från statsverket till AP-fonden har inte föranlett
något motionsyrkande och utskottet biträder förslaget.

SfU 1987/88:1 y

2

Socialavgifter på vinstandelar

SfU 1987/88:1 y

Riksdagen beslutade under föregående riksmöte (prop. 1986/87:107, SfU 20,
rskr. 334) att fr.o.m. den 1 januari 1988 skall arbetsgivaravgifter tas ut på de
bidrag en arbetsgivare lämnar till en s.k. vinstandelsstiftelse, dvs. en stiftelse
till vilken ett företag lämnar medel för att tillgodose de anställdas ekonomiska
intressen. Den anställde skall tillgodoräknas pensionsgrundande inkomst
för sin andel för det år då bidraget lämnas.

I motionerna Fill av Bengt Westerberg m.fl. (yrk. 7) och Fi 12 av Carl
Bildt m.fl. (yrk. 10) begärs att riksdagen upphäver sitt tidigare beslut om att
socialavgifter skall tas ut på vinstandelar.

Utskottet vill med anledning härav erinra om vad utskottet anförde i sitt
ovannämnda betänkande SfU 1986/87:20. Utskottet konstaterade därvid att
de skäl som främst åberopades mot ett genomförande av förslaget var att
avsättningar till vinstandelsstiftelser inte kan jämställas med lön för utfört
arbete, eftersom avsättningarna inte bestäms på förhand i löneförhandlingar
utan först i efterhand av arbetsgivaren, och att den anställde ofta inte kan
disponera andelen förrän efter en viss tid. Utskottet erinrade om att det inte
är ovanligt med ersättningar från arbetsgivare till arbetstagare som i
avgiftshänseende betraktas som lön trots att ersättningarnas belopp inte
bestäms i löneförhandlingar. Exempel på sådana ersättningar är gratifikationer,
bonus, tantiem och vinstandelar som utbetalas direkt till arbetstagaren.
Det förhållandet att de aktuella vinstandelsbeloppen först utbetalas till en
stiftelse för att i ett senare skede slussas vidare till andelsägarna förändrade
enligt utskottets mening inte beloppens karaktär av löneersättningar.
Utskottet ansåg således att någon principiell invändning inte kunde riktas
mot att arbetsgivaravgifter tas ut på avsättningar till vinstandelsstiftelser.

Vidare delade utskottet de farhågor som framfördes i propositionen att om
överföringar till vinstandelsstiftelser är undantagna från avgiftsskyldighet
kan detta leda till en snedvridning av konkurrensförutsättningarna företag
emellan och också - vid en mera utbredd förekomst av vinstandelssystem - på
sikt urholka det sociala trygghetssystemet. Utskottet ville inte främja en
sådan utveckling och tillstyrkte således propositionen. Riksdagen följde
utskottet.

Utskottet ser inget skäl för riksdagen att nu frångå sin uppfattning i frågan
och föreslår därför att finansutskottet avstyrker bifall till motionerna Fill
yrkande 7 och Fil2 yrkande 10.

Stockholm den 1 december 1987
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Nils Carlshamre (m), Ralf Lindström (s),
Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan Lindblad (m), Lena
Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Rune Backlund (c),
Margo Ingvardsson (vpk), Margareta Persson (s), StenAndersson i Malmö
(m), Barbro Sandberg (fp) och Ingegerd Anderlund (s).

Avvikande meningar

1. Nils Carlshamre, Gullan Lindblad och Sten Andersson i Malmö (alla m)
anser

att den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Såsom anförs” och
slutar med ”yrkande 12” bort ha följande lydelse:

Såsom framhållits i motion Fil2 ökar AP-fondernas reala värde kontinuerligt
till följd av de ränteinkomster som fondkapitalet genererar trots att
pensionsutbetalningarnas storlek överstiger de inbetalningar som görs. En
höjning av avgiftsuttaget såsom föreslagits i propositionen skulle således
medföra att fondernas reala storlek ökar ytterligare under nästkommande år
och utskottet delar motionärernas uppfattning att det saknas anledning
härtill. Mot bakgrund av att RFV senare i år kommer att lägga fram underlag
för och förslag till avgiftsuttag till ATP för de närmast följande sju åren anser
utskottet att frågan om en höjning av avgiftsuttaget bör anstå i avvaktan
härpå.

Utskottet föreslår därför att finansutskottet hemställer att riksdagen med
bifall till motion Fil2 yrkande 12 avslår propositionens förslag om en höjning
av avgiftsuttaget till ATP för åren 1988 och 1989.

2. Nils Carlshamre (m), Margareta Andrén (fp), Karin Israelsson (c), Gullan
Lindblad (m), Rune Backlund (c), Sten Andersson i Malmö (m) och Barbro
Sandberg (fp) anser

att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Utskottet vill” och
slutar med ”yrkande 10” bort ha följande lydelse:

I en trepartireservation (m, fp, c) till betänkandet SfU 1986/87:20 anfördes
bl.a. följande:

Utskottet ansåg i sak att regeringens skäl för att avgiftsbelägga avsättningen
till vinstandelssystem var alltför svaga. Förslaget byggde på att bidrag till
vinstandelsstiftelser kan jämställas med lön. Det finns dock flera framträdande
skillnader mellan bidragen och löneutbetalningarna. Bidragen bestäms i
efterhand ensidigt av företagets ägare medan lönen bestäms i förhandlingar
mellan arbetsgivare och arbetstagare. Andelarna i vinstandelsstiftelser binds
under en viss tid innan de kan disponeras av de slutliga mottagarna. De i
propositionen förda resonemangen om när och i vilken utsträckning avgifter
skall tas ut och förmåner beräknas visade enligt utskottets mening tydligt på
det bristande sambandet mellan å ena sidan lön och å andra sidan bidrag till
vinstandelsstiftelser. Enbart av denna anledning borde förslaget avvisas.

Vidare framgick - såväl i flera remissyttranden från arbetsmarknadens
organisationer som vid uppvaktning inför utskottet - att vinstandelssystemen
har gynnsamma effekter för samhälle, näringsliv och anställda, och utskottet
ansåg att propositionen gav en alltför negativ bild av följderna av en
utbyggnad av systemet. Utskottet ansåg för sin del att det inte finns anledning
att försvåra en fortsatt utveckling av vinstandelssystemen och även av den
anledningen borde propositionen avslås.

Utskottet vidhåller sin sålunda redovisade uppfattning i fråga om socialavgifter
på vinstandelar. Utskottet föreslår därför att finansutskottet hemstäl -

SfU 1987/88:1 y

4

gotab Stockholm 1987 13748