över proposition 1987/88:154 med förslag till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. jämte motioner

Yttrande 1987/88:FöU4y

Försvarsutskottets yttrande
1987/88:4 y

över proposition 1987/88:154 med förslag till lag om
förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. jämte
motioner

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1987/88:154 med förslag till lag om förbud mot utförsel av
krigsmateriel samt de motioner som väckts med anledning av denna
proposition.

Försvarsutskottet konstaterar att ifrågavarande proposition liksom motionerna
behandlar ett brett spektrum av frågor med anknytning till den svenska
krigsmaterielexporten, m.m. Flertalet av dessa frågor och aspekter får anses
ligga utanför försvarsutskottets beredningsområde. Utskottet har därför valt
att i detta yttrande avstå från att avge synpunkter på enskildheter i
propositionen och på de olika motionerna som sådana. I stället kommer
utskottet att här nedan redovisa sin övergripande syn på vissa grundläggande
frågor som aktualiseras i propositionen och även i flertalet motioner.
Krigsmaterielexportfrågorna kan värderas och prövas utifrån flera olika
utgångspunkter inom det utrikes- och säkerhetspolitiska fältet. Nedan
redovisade synpunkter anläggs med utgångspunkt från försvarsutskottets
beredningsområdes horisont och från det uttalande om den svenska försvarsindustrins
betydelse och förutsättningar som riksdagen gjorde i samband
med 1987 års försvarsbeslut (prop. 1986/87:95 bil. 1, FöU 1986/87:11 s. 132,
rskr. 310).

I riksdagens tillkännagivande gjordes sålunda, med betoning av de behandlade
frågornas betydelse och det säkerhetspolitiska värdet av politisk enighet
kring de redovisade bedömningarna, vissa uttalanden om den svenska
försvarsindustrins betydelse och förutsättningar. Den inriktning som fastlädes
i tillkännagivandet angavs med instämmande i vad försvarsministern
anfört i proposition 1986/87:95 vilket i sin tur byggde på vad som anförts av en
i denna del enig försvarskommitté (SOU 1987:9).

Sålunda anförde försvarsutskottet, sedermera riksdagen, följande (FöU
1986/87:11 s. 127-128).

Utskottet instämmer i försvarsministerns och försvarskommitténs övergripande
bedömning att en inhemsk kapacitet att utveckla, tillverka och
underhålla försvarsmateriel är en för Sverige betydande säkerhetspolitisk
tillgång, som bidrar till att skapa respekt för vår vilja och förmåga att föra en 1

långsiktig, fast och konsekvent alliansfri politik och att värna vårt land. En

FöU

1987/88:4 y

1 Riksdagen 1987/88. lOsaml. Nr 4 y

inhemsk försvarsindustri utgör i många fall en förutsättning för vära
möjligheter att under kriser och i krig självständigt kunna vidmakthålla vår
försvarsmateriel. Med en egen forskning och försvarsindustri kan vi förse
försvarsmakten med materiel som är anpassad till de speciella behov och
förutsättningar som vårt värnpliktssystem, vår försvarsplanering och vår
geografi skapar. Därigenom ges också bättre möjligheter att till rimliga
kostnader välja en egen försvarsprofil som ökar effekten av vårt försvar och
minskar verkan mot oss av de vapen och motmedel som maktblocken
utvecklar för användning mot varandra. Härtill kommer att kraven på
sekretess för viss materiel är så höga att anskaffning i utlandet är antingen
omöjlig eller olämplig varvid en svensk utveckling och produktion framstår
som det enda möjliga alternativet. Dessutom ger en inhemsk försvarsindustri
möjlighet till krigsproduktion.

Utskottet instämmer också i vad försvarsministern i anslutning till
försvarskommitténs förslag anför beträffande betydelsen av svensk försvarsindustri
och dess framtida förutsättningar. Export av viss omfattning är
nödvändig för att bevara väsentliga delar av den svenska försvarsindustrins
kompetens, kapacitet och konkurrensförmåga. Som alternativ till import
bidrar samarbete med utländsk industri till att inom landet bevara och
befästa systemkompetenser som annars i längden inte skulle kunna upprätthållas.
Hög teknisk och industriell kompetens i den svenska försvarsindustrin
är en förutsättning för ett effektivt fredstida samarbete med utländsk
industri. Samarbetets lämplighet från utrikes- och försvarspolitisk synpunkt
prövas av statsmakterna, varvid det är en självklar förutsättning att
samarbetsprojektens villkor inte begränsar våra möjligheter att föra vår
neutralitetspolitik. Det är angeläget att vårt utlandssamarbete i försvarsmaterielfrågor
fördelas på flera länder så att ensidiga beroendeförhållanden kan
undvikas. Utskottet instämmer även i vad som i övrigt anförs om den svenska
försvarsindustrins betydelse och förutsättningar.

Utskottet delar försvarsministerns och försvarskommitténs uppfattning att
den för ett litet land ovanligt breda industriella förmåga att sammanhålla
utveckling och tillverkning av kvalificerad försvarsmateriel som för närvarande
finns i Sverige så långt möjligt bör bevaras. Utskottet noterar att
försvarskommittén inte funnit något betydande materielområde där det med
utgångspunkt från försvarets långsiktiga behov inom landet finns onödig
industriell kapacitet, men instämmer i likhet med försvarsministern i
bedömningen att det däremot finns ett flertal områden där den svenska
försvarsindustrins kapacitet behöver anpassas till försvarsmaktens behov av
materiel och till rimliga exportantaganden. I likhet med försvarsministern
anser utskottet att man vid en sådan anpassning även måste ta rimliga
regionalpolitiska hänsyn.

Med hänsyn till betydelsen av här behandlade övergripande frågor och till
det säkerhetspolitiska värdet av politisk enighet kring de redovisade
bedömningarna anser utskottet att riksdagen som sin mening bör ge regeringen
till känna vad som i det föregående uttalats om den svenska försvarsindustrins
betydelse och förutsättningar.

Försvarsutskottet får i detta sammanhang, då de behandlade frågorna fått
förnyad aktualitet genom den nu föreliggande propositionen och det
ytterligare utredningsarbete som i denna aviseras, anledning att särskilt
understryka det värdefulla i att riksdagen lagt en hållfast grund för den vidare
beredningen genom detta uttalande om den svenska försvarsindustrins
betydelse och förutsättningar. Betydelsen av detta gemensamma ansvarstagande
för den övergripande, säkerhetspolitiskt motiverade syn som här ovan

FöU 1987/88:4 y

2

återgivits får anses snarast ytterligare accentuerad av den omständigheten att
det i den offentliga debatten och i hittillsvarande utredningsarbete framkommit
en mängd indicier på överträdelser gentemot gällande bestämmelser för
utförsel av krigsmateriel - överträdelser som självfallet måste beivras och
förebyggas med all kraft. Det är en uppenbar nödvändighet att den
krigsmaterielexport som bedöms angelägen från säkerhets- och försvarspolitisk
synpunkt sker i former och enligt kriterier som är förenliga med Sveriges
allmänna utrikespolitiska mål och svenska lagar.

I föreliggande proposition anför föredragande statsrådet att det enligt
hennes mening är angeläget att ingående och allsidigt analysera hur
sambandet mellan den svenska försvarsindustrins utvecklingsbetingelser och
behov av export gör sig gällande liksom hur ett sådant samband kan tänkas
komma att utveckla sig i framtiden. Hon aviserar därför sin avsikt att föreslå
regeringen att tillkalla en parlamentarisk kommitté för att kartlägga och
analysera i vilken utsträckning det inom ramen för den av riksdagen i 1987 års
försvarsbeslut fastlagda inriktningen föreligger behov av export av krigsmateriel
för att bibehålla en livskraftig svensk försvarsindustri. I denna
kommittés uppdrag kommer enligt föredragande statsrådet även att ingå att
analysera de konsekvenser i fråga om kostnader, teknisk kompetens och
beroende av andra länder som kan bli följden dels av import av vapen, dels av
ett mer omfattande försvarsindustrielit utvecklings- och produktionssamarbete
med utländsk industri. Föredragande statsrådet avstår, med hänvisning
till detta kommande uppdrag, från att i föreliggande proposition lämna
förslag till ny reglering av försvarsindustrielit samarbete mellan svensk och
utländsk industri.

Till detta får försvarsutskottet med utgångspunkt från sitt beredningsområde
anföra följande.

Den inriktning enligt ovan som fastlades av riksdagen i 1987 års försvarsbeslut
- och inom vars ram krigsmaterielexportfrågorna nu föreslås närmare
utredas av en särskild parlamentarisk kommitté-grundades på arbetet i 1984
års försvarskommitté som enligt sina direktiv kom att ägna försvarsindustrifrågorna
särskilt stor uppmärksamhet. Det ter sig naturligt och angeläget att
försvarsindustrifrågorna noggrant bereds av parlamentariska försvarskommittéer
med tanke på dessas hävdvunna uppgift i vårt svenska försvarsplaneringssystem
att med utgångspunkt från en säkerhetspolitisk helhetsbedömning
skärskåda planeringsläget inom hela totalförsvaret för att utifrån detta
kunna bedöma och avväga behov och problem inom de olika delarna. Även
om, såsom nu föreslås, vissa frågor rörande krigsmaterielexport och försvarsindustrisamarbete,
m.m. görs till föremål för en särskild parlamentarisk
utredning torde även nästa försvarskommitté komma att behöva ägna dessa
frågor betydande uppmärksamhet inom ramen för sitt ordinarie arbete. Det
torde enligt försvarsutskottets mening vara av säkerhetspolitisk vikt att

FöU 1987/88:4 y

3

arbetet inför och inom resp. parlamentarisk utredning tidsmässigt planeras
och i övrigt läggs upp på ett sådant sätt att en gemensam färdriktning kan

anges.

Stockholm den 26 april 1988
På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Olle Göransson (s). Åke
Gustavsson (s), Gunhild Bolander (c), Evert Hedberg (s), Göthe Knutson
(m), Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Hans Lindblad (fp), Olle
Aulin (m). Iréne Vestlund (s). Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Christer
Skoog (s), Lennart Holmsten (s) och Carl-Johan Wilson (fp).

FöU 1987/88:4

gotab Stockholm 1988 15182