över proposition 1987/88:101 om lag om brandfarliga och explosiva varor jämte motioner

Yttrande 1987/88:FöU3y

Försvarsutskottets yttrande
1987/88:3 y

över proposition 1987/88:101 om lag om brandfarliga
och explosiva varor jämte motioner

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1987/88:101 om lag om brandfarliga och explosiva varor och
motioner med anledning av propositionen (motionerna 1987/88:N50 och
N51) samt motionerna 1987/88:N265, N292 och N293 från allmänna motionstiden.

Försvarsutskottet behandlar propositionen och motionerna i de avseenden
som de rör utskottets beredningsområde. Med denna utgångspunkt kommenterar
utskottet efter några allmänna synpunkter lagförslaget i fråga om
den centrala tillsynen m.m. och den föreslagna lagens tillämpning inom
försvarsmakten. Utskottet lägger därvid vissa synpunkter på ett par av de till
propositionen knutna motionerna (N50 och N292).

Bakgrund

Nuvarande regler för hantering av explosiva och brandfarliga varor har
tillkommit vid olika tidpunkter och med delvis olika utgångspunkter. De
skiljer sig från varandra i fråga om uppläggning, terminologi och innehåll.

Regelsystemet kan konstateras vara detaljrikt, otidsenligt och inte alltid
sammanhängande. Det har med tiden blivit allt svårare att överblicka för
både statliga och kommunala myndigheter och för näringslivet.

En särskild utredare har haft till uppgift att föreslå förenklingar i det
gällande regelverket i syfte att åstadkomma en lagstiftning som fyller dagens
krav på ett modernt och lättillgängligt regelsystem. Utredaren har redovisat
resultatet av sitt arbete i betänkandet (Ds I 1987:4) Ny lagstiftning om
brandfarliga och explosiva varor. Detta har lagts till grund för regeringens
förslag i propositionen 1987/88:112 om en ny lagstiftning på området.

Det lagförslag som regeringen i propositionen föreslår riksdagen att anta
avses ersätta den nuvarande lagstiftningen rörande explosiva och brandfarliga
varor med ett moderniserat regelsystem utan att nu gällande skyddsprinciper
och krav underkastas några större förändringar.

Lagförslaget innehåller enbart bestämmelser av grundläggande karaktär.

De inledande reglerna anger lagens syfte och tillämpningsområde. Vidare
innehåller lagförslaget bestämmelser rörande skyddsprinciper för hanteringen
av varorna och om tillstånd och tillsyn av lagens efterlevnad. Slutligen
finns däri intagna vissa bestämmelser om avgifter och ansvar m.m. Detaljbe- 1

FöU

1987/88:3 y

1 Riksdagen 1987188. 10sami. Nr 3 y

stämmelser av utpräglat teknisk karaktär har utmönstrats ur lagstiftningen
och avses komma att utfärdas på myndighetsnivå där den tekniska kompetensen
att utfärda sådana bestämmelser finns. I linje därmed öppnas i
lagförslaget möjlighet för regeringen att uppdra åt den myndighet som
regeringen finner lämplig att meddela närmare föreskrifter för tillämpningen
av lagen.

Försvarsutskottet
Allmänna synpunkter

Utskottet vill inledningsvis betona att det framlagda lagförslaget primärt
torde kunna ses som ett led i strävandena att öka säkerheten kring
hanteringen av explosiva och brandfarliga varor. Det är självfallet av den
största vikt att man på alla de många områden i det moderna samhället där
farlig verksamhet förekommer söker hindra olyckor genom klara och
effektiva förebyggande bestämmelser. Utskottet finner härvid skäl att erinra
om att behovet av ökad säkerhet starkt underströks i det betänkande i vilket
utskottet nyligen behandlade ett antal motioner rörande transporter av
farligt gods (FöU 1987/88:7). Samma säkerhetskrav bör enligt utskottets
mening ställas i fråga om hanteringen av explosiva och brandfarliga varor.

Utskottet konstaterar att det regelsystem av äldre datum som i dag är
avsett att reglera hanteringen av explosiva och eldfarliga varor är svåröverskådligt.
Vissa brandfarliga varor omfattas dessutom inte av nu gällande
bestämmelser.

Enligt utskottets bedömning skapar den lag som föreslås i propositionen en
bättre överblick över bestämmelserna om explosiva och brandfarliga varor
än vad nuvarande regler ger möjlighet till och främjar därmed säkerheten
inom detta viktiga område. Utskottet anser efter en granskning av lagförslaget
att detta utifrån de synpunkter utskottet har att beakta bör kunna antas av
riksdagen i den utformning det har i propositionen. Detta innebär att
utskottet avstyrker bifall till yrkandet i motion N50 (m) om att propositionen
skall avslås.

Försvarsutskottet kommer i det följande att under särskilda rubriker
närmare kommentera två frågor i lagförslaget som utskottet har funnit
anledning att särskilt belysa. Den ena gäller främst den centrala tillsynen
över efterlevnaden av den föreslagna lagen samt de föreskrifter och villkor
som meddelas med stöd av denna. Den andra avser den nya lagens
tillämpning inom försvarsmakten.

Den centrala tillsynen, m.m

Sprängämnesinspektionen (SÄI) har i dag en central uppgift när det gäller
handläggningen av olika frågor om explosiva och brandfarliga varor. Någon
förändrad ställning för SÄI i detta hänseende innebär inte lagförslaget. Av 16
§ framgår t.ex. att SÄI skall ha uppgiften att på central nivå vara
tillsynsmyndighet över efterlevnaden av den ifrågavarande lagstiftningen.
Utskottet finner en sådan ordning naturlig i dagens organisation med hänsyn

FöU 1987/88:3 y

2

till den kompetens på området som inspektionen besitter. Utskottet vill dock
i detta sammanhang erinra om de överväganden som tidigare gjorts rörande
möjligheten och lämpligheten av att överföra SÄI:s uppgifter rörande
explosiva och brandfarliga ämnen till statens räddningsverk (SRV).

Frågan behandlades bl.a. av den s.k. CESAM-kommittén inom ramen för
dess uppdrag att lägga fram förslag till samordning av den civila ledningen av
räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten. Kommittén kom
därvid fram till att SÄI borde ingå i den nya myndighet, benämnd
räddningsverket, som den föreslog skulle inrättas och ersätta bl.a. civilförsvarsstyrelsen
och statens brandnämnd.

När regeringen med CESAM-kommitténs arbete som grund i proposition
1984/85:161 om ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten
m.m. lade fram förslag om inrättande av den nya myndigheten SRV följde
den dock inte kommitténs förslag i denna del. Enligt föredragande statsrådet
borde SÄI inte införlivas med SRV bl.a. av hänsyn till inspektionens stora
betydelse från arbetarskyddssynpunkt. I stället förordade föredragande
statsrådet att olika åtgärder skulle vidtas för att förbättra samordningen
mellan myndigheterna, t.ex. genom representation i resp. styrelser. Han
sade sig avse att noga följa utvecklingen i detta avseende och återkomma till
frågan inom två år om det skulle visa sig att den lösning som då valdes inte är
tillfredsställande. Riksdagen godtog regeringsförslaget i denna del
(FöU:1984/85:12 s. 5).

Utskottet anser, med hänvisning till vad föredragande statsrådet anförde i
proposition 1984/85:161, att man bör räkna med att frågan om huruvida det
är lämpligt att överföra i varje fall vissa av SÄI:s uppgifter till SRV kan
komma att på nytt prövas mot bakgrund av vunna erfarenheter av den nya
organisationen för ledningen av befolkningsskyddet och räddningstjänsten.
Utskottet ser för sin del vissa fördelar med en sådan organisationsändring.
Genom att lägga det centrala ansvaret på en enda myndighet skulle man t.ex.
kunna underlätta gränsdragningen mellan räddningstjänstlagen och den nu
aktuella lagstiftningen inom det område där de båda lagarnas tillämplighet
sammanfaller.

Enligt utskottets mening skulle en sådan prövning t.ex. kunna ske i
anslutning till den analys av SRV:s verksamhet som enligt vad som anfördes i
proposition 1986/87:95 bil. 1 (s. 226) avsågs genomföras innevarande
budgetår, och som enligt vad utskottet har inhämtat för närvarande pågår.

De ändringar i den nu behandlade lagen som till följd av sådana eventuella
överväganden skulle behöva genomföras torde bli begränsade och därmed
möjliga att genomföra utan större olägenhet. Utskottet har mot denna
bakgrund bedömt att riksdagen bör kunna anta den föreslagna lagen utan att
avvakta resultatet av nämnda organisatoriska överväganden.

Utskottets här redovisade ståndpunkt ligger i linje med förslaget i motion
N292 (c) om att regeringen bör uppmanas att pröva frågan om överförande
av SÄI till SRV. Med hänvisning till vad som i det föregående anförts
beträffande eventuell senare prövning mot bakgrund av vunna erfarenheter
anser utskottet emellertid att riksdagen inte behöver göra något uttalande i
frågan. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionen. Vad utskottet har
anfört står också i viss samklang med de synpunkter i frågan som i

FöU 1987/88:3 y

3

motivtexten framförs i motion N50 (m), som utskottet redan i det föregående
inte ansett sig kunna tillstyrka.

Lagförslagets tillämpning inom försvarsmakten

Det finns i dag särskilda författningar som reglerar försvarsmaktens hantering
av brandfarliga och explosiva varor. Propositionen innebär en viss
ändring i detta hänseende eftersom den föreslagna lagen avses tillämpas även
inom försvarsmakten. Utskottet har ingen erinran mot att de grundläggande
bestämmelser om explosiva och brandfarliga varor som lagen innehåller blir
tillämpliga även inom försvarsmakten. Detta ligger i linje med utskottets
uttalande i det föregående om önskvärdhetan av överskådlighet i bestämmelserna.
Utskottet utgår därvid ifrån att de behov av särbestämmelser som
föreligger inom försvarsmakten och övriga delar av totalförsvaret kommer
att tillgodoses på ett tillfredsställande sätt genom de särskilda föreskrifter
som lagförslaget ger regeringen eller den myndighet den bestämmer
möjlighet att utfärda.

Stockholm den 26 april 1988
Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Olle Göransson (s), Åke
Gustavsson (s), Gunhild Bolander (c), Evert Hedberg (s), Göthe Knutson
(m), Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s). Hans Lindblad (fp), Olle
Aulin (m), Iréne Vestlund (s), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Christer
Skoog (s), Lennart Holmsten (s) och Carl-Johan Wilson (fp).

Avvikande meningar
Avvikande mening 1

Arne Andersson i Ljung, Göthe Knutson och Olle Aulin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande - under rubriken Allmänna synpunkter
- som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”skall avslås” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening skapar den lag som föreslås visserligen en bättre
överblick över bestämmelserna om explosiva och brandfarliga varor än vad
nuvarande regler ger möjlighet till. Den eftersträvade förenklingen och den
ökade överblicken bör emellertid enligt utskottets mening kunna bli än mer
framträdande om antalet inblandade myndigheter vore färre. Dessa önskemål
kan tillgodoses i ett nytt lagförslag i enlighet med yrkandet i motion N50
(m), vilket biträds av utskottet.

dels att den del av utskottets yttrande - under rubriken Den centrala
tillsynen, m. m. - som börjar med ”De ändringar” och slutar med ”kunna
tillstyrka” bort ha följande lydelse:

FöU 1987/88:3 y

4

Utskottets här redovisade synpunkter ligger i linje med dels de synpunkter
som framförs i motivtexten till motion N50 (m), dels förslaget i motion N292
(c). Utskottet som i det föregående tillstyrkt bifall till motion N50, anser
därför att riksdagen bör bifalla också motion N292.

dels att utskottets yttrande på s. 4 under rubriken Lagförslagets tillämpning
inom försvarsmakten bort ha följande lydelse:

Det finns i dag särskilda författningar som reglerar försvarsmaktens
hantering av brandfarliga och explosiva varor. Utskottet utgår ifrån att det
behov av särbestämmelser som föreligger inom försvarsmakten och övriga
delar av totalförsvaret kommer att tillgodoses på ett tillfredsställande sätt
genom särskilda föreskrifter i ett nytt lagförslag enligt motion N50 (m).

Avvikande mening 2

Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser att den del
av utskottets yttrande - under rubriken Den centrala tillsynen, m. m. - som
börjar med ”Utskottets här” och slutar med ”kunna tillstyrka” bort ha
följande lydelse:

Utskottets här redovisade ståndpunkt ligger i linje med förslaget i motion
N292 (c) om att regeringen bör uppmanas att pröva frågor om överförande av
SÄI till SRV. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motionen. Vad utskottet
har anfört står också i viss samklang med de synpunkter i frågan som i
motivtexten framförs i motion N50 (m), som utskottet redan i det föregående
inte ansett sig kunna tillstyrka.

FöU 1987/88:3 y

5