över proposition 1985/86:3 om lag om hushållning med naturresurser m. m.

Yttrande 1985/86:FöU4

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Försvarsutskottets yttrande 1985/86:4 y

över proposition 1985/86:3 om lag om hushållning med naturresurser m. m.

FöU

1985/86:4 y

Till bostadsutskottet

Bostadsutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle all yttra sig över proposition 1985/86:3 med förslag till lag om hushållning med naturresurser m, m, jämte motioner, I yttrandet behandlas propositionen och motionerna 1985/86:89 och 93,

Hushållningsbestämmelserna i den föreslagna lagen är avsedda all tillämpas vid planläggning och prövning av lov enligt den plan- och bygglag som föreslås i proposition 1985/86:1 samt i mål och ärenden enligl vissa angivna lagar.

Försvarsutskottet konstaterar med tillfredsställelse att de föreslagna bestämmelserna är utformade i enlighet med principen all del i den fredstida samhällsplaneringen skall las hänsyn även lill totalförsvarets intressen (prop, 1981/82:102 bil, 1 s, 29, FöU 18 s, 13-14, rskr, 374 och prop, 1984/85:160 s, 5-6, FöU Ils, 3, rskr, 388), Med hänvisning härtill avstyrker utskottet att riksdagen bifaller motion 1985/86:93 (vpk) såvitt den gäller 2 kap, 9 § (del av vyrk, 2) och 3 kap. 1 § (yrk, 3) i lagförslaget,

2 kap, 10 § i lagförslaget behandlar konkurrens mellan flera oförenliga riksintressen. Enligt förslaget skall företräde ges åt del eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Behövs området eller en del av detta för en anläggning för totalförsvaret skall försvarsinlressel ges företräde,

I motionerna 1985/86:89 (fp) och 93 (vpk) yrkas all meningen i 2 kap, 10 § om företräde i vissa fall för försvarsinlressel skall utgå ur lagtexten. Enligt folkpariimotionen är det orimligt att ett visst seklorsintresse i alla situationer automatiskt skall prioriteras i förhällande lill övriga riksintressen.

Enligt propositionens specialmotivering till den bestämmelse som motionärerna ifrågasätter avser den "områden som måste få disponeras av totalförsvaret om den fastlagda försvarsgraden för landet skall kunna upprätthållas",        . .

Försvarsutskottet - som har till uppgift atl inom riksdagen bereda bl, a, frågor om samordning inom totalförsvaret - vill i denna del anföra följande.

Totalförsvaret är ett uttryck för samhällets förmåga att slå emot yttre påfrestningar. Totalförsvarets bas utgörs av fredssamhällets resurser. Genom förberedelser i fred - särskilt omfattande inom det militära försvaret och civilförsvaret - kompletteras dessa resurser och viktiga samhällsfunktioner förbereds för alt kunna möta olika kriser och i värsta fall etl väpnat angrepp mol vårt land.

1 Riksdagen 1985/86. lOsaml. Nr4y

När totalförsvarsbegreppet skall införas i lagar är det angeläget att      FöU 1985/86:4 y statsmakterna förtydligar sina avsikter. Sä skedde när begreppet för några år sedan infördes i gärningsbeskrivningen för spioneribrotlet (brottsbalken 19 kap. 5 §).  Vid riksdagsbehandlingen uttalade försvarsutskottet bl. a. följande i ett yttrande lill justitieutskottet (FöU 1981/82:1 y):

Totalförsvaret innefattar stora delar av fredssamhällel, omställt för atl slå emot påfrestningarna i en krigssituation. Som begrepp ger det snarare uttryck för en viljeinriktning och en verksamhet än för en organisation. Totalförsvaret, dvs, landels samlade försvarsåtgärder, indelas i planeringssammanhang i militärt försvar (försvarsmakten), civilförsvar (befolkningsskyddet), ekonomiskt försvar (försörjningsberedskapen) och övrigt totalförsvar (bl. a, psykologiskt försvar, polisverksamhet, hälso- och sjukvård),

Toialförsvarsbegreppel har alltså en vid betydelse. Dessutom är det självfallet slor skillnad mellan totalförsvarsverksamheten i fredstid och sådan verksamhet i kriser eller krig. Med utgångspunkt i specialmoliveringen anser försvarsutskottet alt del behov som enligt 2 kap, 10 § första stycket avses få ell absolut företräde mäsle ha ell klart samband med den avsedda förmågan i den aktuella delen av totalförsvaret att i kriser eller krig reagera snabbt och bedriva en effektiv och uthållig verksamhet. Beredskapskrav, i vid mening operativa krav samt uthällighetskrav bör alltså vara avgörande för om behovet motiverar företräde. Enbart fredsekonomiska eller liknande behov bör inle ges ell absolut företräde. Det sagda gäller för anläggningar av alla slag inom totalförsvaret, l,ex, för befästningar, radarstationer, sjukhus, förråd och teleanordningar.

Huruvida ett behov enligt 2 kap, 10 § första stycket i den föreslagna lagen föreligger och om behovet har den karaktär som ger företräde i förhällande till andra riksintressen prövas av vederbörande myndigheter. Skulle myndigheter göra skilda bedömningar kan regeringen ytterst avgöra frågan.

I det föregående har försvarsutskottet med anledning av lagförslaget och motionsyrkandena utvecklat innebörden av den specialmotivering som gäller absolut företrädesrätt för försvarsinlressel enligt 2 kap, 10 § första stycket. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna den uppfattning som försvarsutskottet har angett,

Stockholm den 5 december 1985

På försvarsutskottets vägnar

Lennart Blom

Närvarande: Lennart Blom (m), Olle Göransson (s), Roland Brännström (s), Kerstin Ekman (fp), Gunnar Björk i Gävle (c), Evert Hedberg (s), Göthe Knutson (m), Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Hans Lindblad (fp), Olle Aulin (m), Iréne Vestlund (s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s) och Barbro Evermo (s).

Avvikandemening                                          Föui985/86:4y

Kerstin Ekman (fp) och Hans Lindblad (fp) anser atl den del av utskottels yttrande som på s, 2 börjar med "När toialförsvarsbegreppel" och slutar med "har angett" bort ha följande lydelse:

Begreppet totalförsvar är alltså mycket vidsträckt. Behov av totalförsvarsanläggningar som primärt skall användas i fredstid bör inle behandlas på annal sätt än övriga fredstida intressen, I del följande åsyftas sädana anläggningar som kan sägas vara av avgörande betydelse för försvarsmöjligheterna inom ett område, I det fall en anläggningbör ligga inom ett län eller del därav finns rimligen flera alternativa möjligheter. Valet mellan sådana alternativ bör då kunna göras så atl andra samhällsintressen också tillgodoses.

Kollision mellan riksintressen uppslår främst om en försvarsanläggning helst bör placeras på en mycket bestämd plals och denna plals också har betydande naturvärden. Sådana exempel kan vara att en viss bergstopp, en viss udde eller vissa öar har mycket stora fördelar för placering av t, ex, en radarstation eller en kusiartillerianläggning. Men också i sådana fall kan det finnas möjligheter all kompromissa med andra intressen, t, ex, nalurinlres-set, genom alt något justera placeringen av försvarsanläggningen. Vilken del av ön har störst naturvärde?

Om olika intressen skall kunna vägas mot varandra får inle elt samhällsintresse redan från början ges totalt överlag, Ulskoitel delar därför uppfattningen i molion 89 (fp) att del är orimligt atl ett visst riksintresse i alla situationer automatiskt skall prioriteras i förhållande till övriga riksintressen. Andra meningen i lagförslagels 2 kap, 10 § första stycket bör uteslutas ur lagtexten.

gotab   Stockholm 1985 83826