över motion om inskränkning i rätten att överlåta bostadsfastighet m. m.

Yttrande 1979/80:CU6

Yttranden

Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan. 

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Civilutskottets yttrande 1979/80:6 y

över motion om inskränkning i rätten att överlåta bostadsfastighet m. m.

Till lagutskottet

Lagutskottet har hemställt om civilutskottels yttrande över motion 1979/80:339 av Lars-Erik Lövdén (s) och Kurt öve Johansson (s). Motionärerna föreslår alt riksdagen skall begära förslag som skingrar rättslig oklarhet och ger kommunerna uttryckligt lagligt stöd atl använda överlåtel­seförbud vid försäljning av bosladsfastigheler och som gör del möjligt att begränsa en lomlrältshavares rätt all överlåta tomträtten. Med begreppet överlåtelseförbud synes motionärerna ha avsett klausuler såväl orn att fastigheten inte får säljas eller i vart fall inte säljas utan överlåtarens medgivande (direkta överlåtelseförbud) som om förbud vid visst vite att sälja fastigheten (indirekta överlåielseförbud).

Jordabalken förutsätter att överlåtelseförbud kan förekomma vid fastig­hetsöverlåtelser. Sådana förbud används också i många kommuner. Del är obestritt atl oklarhet råder bl. a. om i vilka fall nämnda överlåtelseförbud är rätlsligen giltiga och därmed bindande för köparen och tredje man. Däremot gäller elt uttryckligt förbud mot inskränkningar i tomträltshavarens rätt all överlåta tomträtten. De remissinstanser som yttrat sig över bostadsstyrelsens i motionen nämnda kartläggning anges (prop. 1979/80:100 bilaga 16 s. 63) överlag framhålla att det är angeläget att rättsverkningarna av de olika avtalskonstruktionerna om överlåielseförbud vid fastighelsförsäljning kart­läggs. Flera remissinstanser har också föreslagit atl överlåtelseförbud skall få användas även vid tomträttsupplålelse.

Frågorna om inskränkningar i rätten att överlåta en bostadsfastighet med hänsyn lill bostadspolitiskt grundade bedömningar av överlåtelsepriset har aktualiserats i första hand när det gäller småhus som bebos av ägaren. Syftet har där ytterst varit alt motverka en oskälig prisstegring på bostäderna och därmed sänka boendekostnaderna. När det gäller statligt belånade småhus finns också i bosladsfinansieringsförordningen (1974:946) låneregler vilkas innehåll knyter an till en typ av köpeskillingskoniroll. Denna kontroll innebär alt det statliga bostadslånet under viss tid inte fär överläs av en köpare om överlåtelseprisel anses för högt. Till väsentlig del får detta syslem anses motiverat av det allmänt omfattade syftet alt hindra att värdet av de framlida statliga räntesubventionerna kapilaliseras i säljarens hand utan någon iiiotprestalion från denne och att subventionerna därmed mister sin grundläggande boendekostnadssänkande funktion. Inbyggt i systemet har emellertid också varit ell mer allmänt syfte att hålla boendekostnaderna nere

1 Riksdagen 1979180. 19 saml. Ytir. nr 6


CU 1979/80:6 y


 


CU 1979/80:6 y                                                                        2

och motverka spekulativa tendenser som kan utlösas genom utnyttjande av elt bristande samband mellan utbud av och efterfrågan på bosläder med vissa egenskaper. Detta senare motiv har bekräftats genom de förslag som regeringen lagt fram i den senaste budgetproposifionen (bilaga 16 s. 57-63). Där läggs fast en kommunernas rätt atl - genom borgensvägran eller eljest genom sitt yttrande över en ansökan alt få överta ell statligt bostadslän - ta en avgörande ställning till om lånet får överläs. Denna rätt gäller under hela lånels löplid och sålunda även då subventionerna upphört. Hithörande frågor har behandlats i belänkande CU 1979/80:22. Effekten av sådana åtgärder är naturligen beroende på det kvarvarande lånels storlek och möjligheterna alt lösa in det eller ersätta del med andra krediter.

Del bör noteras att bostadsstyrelsens nämnda karlläggning inte utgår från prisstegring i allmänhet utan från ett specifikt spekulationsbegrepp.

Vid förvärv av hyreshus kan krävas tillstånd enligl lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. Frågan om tillslåndsförutsätlningarna. bl. a. när det gäller spekulativa överpriser, har behandlats i belänkande CL! 1979/80:13 (s. 9-11).

Frågan om beskattning av realisationsvinst och därav följande effekter på prisbildningen faller inte inom civilutskottels beredningsområde.

Den principen är sålunda accepterad, all kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen kan få uttryck även genom åtgärder som syftar lill att begränsa köpeskillingen vid överlåtelse av småhus som bebos av ägaren. Genom motionen har väckts frågan huruvida, utöver den till bostadslångiv­ningen knutna köpeskillingskontrollen, klara rättsregler bör skapas som tillåter att detta syfte hävdas av kommunerna även genom överlåielseförbud i skilda former och därmed undanröjer nuvarande ovisshet i denna del. Det kan då visserligen hävdas att oklarheter i gällande ordning får lösas i tillämpningen. Detta är emellertid knappast rationellt och i vart fall olämpligt med hänsyn till såväl de enskilda avtalsparternas som kommunens berättigade intressen. Det kan också hävdas att det inte heller är lämpligt atl riksdagen påkallar förslag i ämnet frän regeringens sida ulan alt det önskade förslagets närmare innebörd och konsekvenser preciserats. Enligl civilut­skottels mening skulle den bästa lösningen vara att överväganden i lämplig form gjordes om och i så fall hur lagregler om överlåtelseförbud vid fastighelsförsäljning skulle kunna utformas så atl de tillgodoser avsett syfte ulan all medföra oavsedda och inte godtagbara inskränkningar för fastighe­tens ägare. Den praktiska användbarheten av sådana regler bör härvid bedömas bl. a. mot bakgrund även av bestämmelserna om jämkning av avtalsvillkor i 36 § avtalslagen. Vad som sålunda anförts om överlåtelseför­buden i äganderätlsfallen bör gälla även för överväganden orn tillåtligheten av förbud mot alt överlåta tomträtt. Angivna överväganden och remissyn­punkter på dem får därefter bilda utgångspunkt för ytterligare bedömningar av innehållet i de yrkanden som ställts i motionen. Civiluiskoltet förordar


 


CU 1979/80:6 y                                                                        3

därför att lagutskottet föreslår riksdagen att med anledning av motionen påkalla överväganden enligt vad ovan anförts.

Stockholm den 8 maj 1980

På civilutskottels vägnar KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Per Bergman (s). Oskar Lindkvist (s). Karin Ahrland (fp). Lars Henrikson (s). Thure Jadestig (s). Elvy Olsson (c). Bertil Danielsson (m). Birgitta Dahl (s). Sven Eric Åkerfeldt (c). Magnus Persson (s), Bertil Dahlén (fp). Jan Eric Virgin (m). Per Olof Håkansson (s) och Erik Olsson (iii).


 


GOTAIi(i3i:h   St.ickholMi IWI


 

Yttranden

Ett utskott som ansvarar för en viss fråga kan be om synpunkter från ett annat utskott. Det kallas yttrande. Yttrandet tas med i det betänkande som det ansvariga utskottet lämnar inför riksdagens beslut i frågan.