över motion 1984/85:1732 om de värnpliktigas försäkringsskydd

Yttrande 1985/86:FöU1

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Försvarsutskottets yttrande 1985/86:1 y

Över motion 1984/85:1732 om de värnpliktigas försäkringsskydd

FöU

1985/86:1 y

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskotlel har den 5 februari 1985 beslutat atl bereda försvarsutskottet tillfälle atl yttra sig över molion 1984/85:1732 av Birger Hagård (m) och Siri Häggmark (m) om de värnpliktigas försäkringsskydd. Försvarsutskottet har inhämtat yttranden över motionen från försvarets civilförvaltning, riksförsäkringsverket och irygghelsnämnden.

Bakgrund

Del skydd som värnpliktiga har vid skador under värnpliktstjänstgöringen har i korthet följande former,

1, Värnpliktig som skadas under sin tjänstgöring åtnjuter skydd för
ekonomisk skada enligl lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
(LSP), Prövning av ersättning enligl LSP handhas av de allmänna för
säkringskassorna. Skyddet motsvarar i stort det försäkringsskydd som
förvärvsarbetande har enligt lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring
(LAF), Arbelsskadeförsäkringen är för närvarande föremål för översyn av
en av regeringen utsedd utredningsman (arbetsskadeutredningen,
S 1984:01), Enligt sina direktiv (dir, 1984:8) har utredningsmannen atl
beakta vilka konsekvenser ändringar i LAF kan få för LSP, Utredningen
beräknas bli slutförd under november 1985,

2,  Ersättning till den värnpliktige för ideell skada (sveda och värk, lyte eller annat beslående men saml allmänna ölägenheter) till följd av olyckshändelse under värnpliktstjänstgöring regleras genom lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada (Li). Frågor om ersättning enligt Li handläggs av trygghetsnämnden enligl normer som gäller för statens personskadeförsäkring (ett kollektivavtal som reglerar vissa ersättningar på grund av arbetsskador hos arbetstagare för vilka statens arbetsgivarverk äger sluta avtal om avlöningsvillkoren).

3,  Den värnpliktige kan ocksä rikta anspråk på skadestånd för skada under värnpliktstjänstgöring direkt mot statsverket. 1 sädana ärenden företräds statsverket av försvarels civilförvaltning (FCF), Utbetalning av ersättning förutsätter all staten bedöms vara skadeståndsskyldig. Den som är skade-ståndsberättigad får ersättning enligl skadeslåndsrällsliga normer, vilket kan leda till högre ersättningar än enligt de ersällningsnormer som har redovisats under 1 och 2 i del föregående.

1 Riksdagen 1985/86. lOsaml. Nrly

4, Beträffande ersättning för trafikskador under värnpliktstjänstgöring FöU 1985/86:1 y gäller särskilda regler. Sådana ersättningar regleras av FCF i fråga om skador som drabbat värnpliktiga i samband med trafikolyckor med försvarsmaktens egna fordon eller inhyrda oförsäkrade fordon. Skador vid andra trafikolyckor som kan drabba värnpliktiga regleras av berört försäkringsbolag. Trafik-skadeersättning bedöms efter skadeslåndsrällsliga normer.

Del redovisade skyddet för värnpliktiga gäller även för en del andra personalkategorier, bl, a, för vapenfria tjänslepliktiga, civilförsvarsplikliga, medlemmar av frivilliga försvarsorganisationer samt för dem som genomgår frivillig utbildning eller anlagningsprövning vid försvarsmakten.

Motionen

1 motionen yrkas alt riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande nödvändigheten av en översyn av de värnpliktigas försäkringsskydd. Motionärerna framhåller att värnpliktiga, som under sin tjänstgöring råkat ut för allvarliga olyckor, först efter långdragna processer tillerkänts ersättning, ofta av blygsam omfattning. De värnpliktigas nuvarande försäkringsskydd är enligt motionärerna uppenbarligen inle lill fyllest. Ersättning måste enligl deras mening utgå utan dröjsmål och ha en sådan omfattning all den värnpliktige får en chans atl snabbast möjligt anpassa sig lill en ny och påtvingad livsföring, Molionärerna anser det vara nödvändigt med en översyn av de värnpliktigas försäkringsskydd.

Remissyttrandena

Enligt försvarets civilförvaltnings (FCF) uppfattning har de värnpliktiga ett tillfredsställande försäkringsskydd för skador som inträffar under militärtjänstgöringen, 1 några avseenden är skyddet bättre än vad förvärvsarbetande har, FCF bedömer del därföi" inte nödvändigt alt ytterligare förbättra de värnpliktigas försäkringsskydd. En översyn av de nuvarande reglerna ter sig därför inte påkallad. Ämbetsverket belönar vikten av all den myndighet hos vilken den skadade värnpliktige tjänstgör omgående ser till att skadeanmälan upprättas och insänds lill dem som skall utge ersättning lill den skadelidande, överbefälhavaren har i samråd med FCF utfärdat föreskrifter i detta syfte, FCF avser fortsätta atl genom utbildning och information verka för alt skadeärenden handläggs snabbi och korrekt av försvarsmaktens myndigheter. Även om de värnpliktiga före och under värnpliktstjänstgöringen informeras om ersättningssystemet i stort krävs enligt FCF atl den som drabbas av en skada upplyses om sina möjligheter alt få ersättning, FCF uppger sig i sin skadereglering tillämpa vad som inom försäkringsbranschen kallas aktiv skadereglering. Syftet därmed är att oberoende av yrkande ge den skadade den ersättning han är berättigad lill.

Riksförsäkringsverket anser alt LSP ger etl gott försäkringsskydd och
pekar på atl del i vissa avseenden mer än väl är i nivå med försäkringsskyddet
enligl LAF. Någon anledning att förbättra de värnpliktigas försäkringsskydd
genom en översyn av LSP flnns enligt verkels mening därför inle. Även
försäkringsskyddet vid ideell skada ligger enligt riksförsäkringsverket på en 2

tillfredsställande nivå. Enligt verket har försäkringskassorna för närvarande      FöU 1985/86:1 y ett ansträngt arbetsläge - främst på grund av tillströmningen av arbelsska-deärenden.  Delta kan leda till länga väntetider.  Riksförsäkringsverket uppger sig emellertid tillsammans med försäkringskassorna arbeta med olika åtgärder för alt förkorta väntetiderna.

Trygghetsnämnden konstaterar alt värnpliktiga som skadas har rätt till, samma ersättning vid ideell skada som statsanställd. Handläggningstiden hos trygghetsnämnden är i normalfallet för närvarande cirka fre månader. Nämnden strävar efter att under nu löpande budgetår sänka handläggningstiden till cirka tvä månader i de fall den skadades tillstånd är stationärt. En handläggningstid på två lill tre månader efter fastställt yrkande anser nämnden inle vara orimlig. Alt svåra skador ofta kräver längre läkningstid innan en minsta för framtiden bestående medicinsk invaliditet kan fastställas är enligl nämnden ofrånkomligt.

Försvarsutskottet

Utskottet vill inledningsvis framhålla vikten av all del skydd som de värnpliktiga har vid skador som kan drabba dem under värnpliktstjänstgöringen är betryggande och har deras förtroende. Etl sådant synsätt är naturligt med hänsyn till utbildningens karaktär av plikttjänstgöring.

Nuvarande ordning för skydd vid skador som värnpliktiga kan drabbas avunder värnpliktstjänstgöring har tillämpats sedan år 1977. Den ger genom lagen om statligt personskadeskydd och lagen om statlig ersättning vid ideell skada de värnpliktiga ett skydd som väl motsvarar det försäkringsskydd som förvärvsarbetande har vid arbetsskador. Därtill kan den värnpliktige rikta skadeståndsanspråk direkt mol statsverket och i särskild ordning få eventuella irafikskador reglerade, Enligl remissinstansernas uppfattning finns det inte anledning att ändra nuvarande former för de värnpliktigas skydd. Inte bdler försvarsutskottet tillstyrker en översyn av det nuvarande regelsystemet i enlighet med motionsförslagel. Utskottet vill i del sammanhanget påpeka att de värnpliktigas skydd mot ekonomisk skada kan komma att anpassas lill eventuella ändringar i arbelsskadeförsäkringen till följd av arbelsskadeut-redningens arbete.

Den kritik av de värnpliktigas skydd vid skador under värnpliktstjänstgöringen som ibland framförts och nu återspeglas i motionen har enligt försvarsutskottets bedömning sin grund i atl det har förekommit vissa brister i tillämpningen av gällande bestämmelser, Della ger utskottet anledning att något uppehålla sig vid denna fråga.

Reglering av skador under värnpliktstjänstgöring grundas på olika lagar
och förordningar. Flera myndigheter kan ha att handlägga ell och samma
skadeärende. Systemet kan därför vara svårt att överblicka för den skadeli
dande och medföra samordningsproblem hos myndigheterna. Detta kan i sin
tur bidra till atl skaderegleringarna ibland tar längre tid än skadans art gör
nödvändigt och lill alt den skadades rättigheter först efter särskilda insatser
och med viss fördröjning blir helt tillvaratagna. Utskottet förutsätter att man
genom utbildning, information och andra åtgärder förbättrar effektiviteten i
tillämpningen av det nuvarande systemet så att varje skadelidande utan '-

onödig tidsutdräkt till fullo kommer i åtnjutande av det skydd som detta FöU 1985/86:1 y innefattar. Av remissvaren framgår atl berörda myndigheter strävar i denna riktning. En i största möjliga utsträckning aktiv skadereglering kan enligt försvarsutskottets mening främja en sådan utveckling. Det kan i sammanhanget erinras om att arbelsskadeulredningen överväger åtgärder för alt förkorta handläggningstiden vid försäkringskassorna.

Mot bakgrund av det anförda räknar försvarsutskottet med alt de brister i tillämpningen av nuvarande bestämmelser som alltjämt kan finnas kommer alt avhjälpas genom olika åtgärder. En översyn som är begränsad lill själva tillämpningen anser utskottet därför inte heller vara påkallad,

Stockholm den 5 november 1985

Pä försvarsutskottets vägnar

Lennart Blom

Närvarande: Lennart Blom (m), Olle Göransson (s), Roland Brännström (s), Åke Gustavsson (s), Kerstin Ekman (fp), Gunnar Björk i Gävle (c), Evert Hedberg (s), Ingemar Konradsson (s), Ingvar Björk (s), Olle Aulin (m), Iréne Vestlund (s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s), Carl-Johan Wilson (fp) och Sten Andersson i Malmö (m).

gotab   Stockholm 1986 83498